Visingsö, ruiner och formella trädgårdar

När man pratar om Visingsö så tänker de flesta på slottsruiner, kyrkor och remmalag. Ön som är belägen i Vättern, och som enklast nås med bilfärja från Gränna, är anrik. För den historieintresserade finns massor av guldkorn och för den natur- och trädgårdsintresserade likaså.

Den mest kända slottsruinen på Visingsö.

Vi var ett stort sällskap som träffades på vår årliga återträff. Vi fick alla våra underbara döttrar i Kina för exakt 13 år sedan och flera av familjerna har sedan växt ytterligare. Vi bodde på Visingsö Hotell och Konferens i Kumlaby med Vättern på båda sidor om oss.

Man ser att hotellet är rustat för många gäster när
semestrarna drar igång. Eftersom den här våren än så länge
inte har bjudit på någon värme så åt vi i matsalen innanför
den fina glasverandan. Huset är flankerat av en
ståtlig blodbok (Fagus sylvatica Purpurbladiga
Gruppen) på var sida.

Vi bodde i små röda hus bland blommande prydnadskörsbär.

Hotellområdet var enormt vackert med fina gamla
byggnader och mängder med vackert beskurna fruktträd.
Här ett ståtligt gammalt päronträd och ....

...  här ett gammalt äppleträd översållat
med knoppar på väg att slå ut.

Vi umgicks mest men vi besökte förstås Visingsö slottsruin och åkte remmalag till den fina gamla kyrkan där man kan klättra upp i tornet, om man vågar, för det är riktigt trångt och brant. Väl där uppe kan man dock njuta av den milsvida utsikten över ön, Vättern och fastlandet åt alla håll.

Vi vuxna promenerade också runt i byn där vi bodde. En del kollade in loppis, museer och gamla bensinstationer men jag fotograferade hus och trädgårdar.

Det som slog mig var att man på många ställen fortfarande kunde se den formella stilen som var så vanlig för det lilla röda huset med vita knutar långt tillbaka i tiden. Förmodligen var dåtidens herrgårdar och prästbostäder de ideal man såg upp till och kanske försökte efterlikna,

Det här huset är förstås inte rött men har med största sannolikhet varit
det en gång i tiden. Den breda grusgången som leder fram till huset
och som kantas av smala blomsterlister (rabatter) på var sida,
fruktträden som planterats symmetriskt i raka rader på gräsmattan
bredvid, är så typiskt för de gamla röda stugorna.

Den grusade mittgången har här bytts ut mot plattor. Fruktträden står kvar
men blomsterlisterna utmed gången har förmodligen ersatts av gräs.

Här har man behållit grusgången och låtit växterna flytta
in i den.  Blomsterlisterna på sidorna anas och de
karakteristiska fruktträden likaså.

När man tittar närmare ser man att det är förgätmigej
som växer i gruset. Jag tycker det är härligt! Det är
något rofyllt över den lite vilda gången som
känns kravlös och skapar trivsel.

Vid det här huset ser man förutom mittgången (som kanske
krympt lite) och blomsterlisterna (som kanske växt lite),
också den för tiden så typiska friväxande syrenhäcken
som man planterade runt tomten.
Supercharmigt!

Vid den här lilla söta stugan med den ompysslade
grusgången anar man också tidens vingslag.

Här är det lite modernare tongångar. Soffan ser skön ut!

Med tanke på att Visingsö är en ö så är förstås klimatet ganska milt och gynnsamt. Växtligheten är frodig och här växer såväl två meter hög kerria som stora rikligt blommande magnoliabuskar. Stora träd finns det också gott om, och alla stora ekar som växer på ön ger den en omisskännlig karaktär. Här finns också lite bokskog och den berömda silvergranen som vi tyvärr inte hann besöka. Ett snabbt besök på Wisingsborgs Trädgård blev det dock. Den har tidigare drivits ideellt men har nyligen bytt ägare. Man kunde se att den börjar hämta upp sig efter några år med brist på skötsel. Det såg riktigt lovande ut och den kommer säkert att bli riktigt fin och trivsam.

Här ser man en liten del av Wisingsborgs Trädgård. Man kunde köpa fika
och slå sig ner vid någon av de fina sittplatser som fanns utplacerade 
lite här och där. Mysigt! Och gott med kaffe......

Visingsö har ca 750 bofasta invånare. Charmfaktorn är hög och ön erbjuder det mesta utom kanske hög puls och hålligång. Det blev heller inget bad trots närheten till vatten. Vi brukar träffas över Kristi Himmelsfärdshelgen varje år och då tillfälle givits har jag, ett par vuxna till och barnen alltid badat. Men Vättervatten den kallaste majmånaden på många år........ Vättern är ju inte direkt varm ens stekheta sommardagar... Alla avstod.

Längtar efter sol, värme och bad!

Definitivt inte efter mera regn!

Kram Anna-Karin