Små tulpaner, rödbladig mandeltörel, skumplastbitar i trädgården och lite annat smått och gott

Kära April!
Vad håller du på med egentligen? Först snöfall med ett två decimeter tjockt täcke, sen några ynka plusgrader på dagarna så att snön smälte, följt av fem nätter på raken med rejäl frost som följaktligen blev till barfrost. Sen kom du väl på, kära April, att lite blåst med varning för storm i byarna skulle vara kul också, och körde det i några dagar.

I helgen bjöd du dock på sol och en nästan njutbar utetemperatur ( + 7) innan du bestämde dig för snöfall igen.

Sitter här och tittar hur marken ånyo blir vit och inser att det egentligen är riktigt bra. All nederbörd är välkommen. Om solen skulle börjat värma på riktigt utan att jorden fått vatten först skulle det ha blivit torka, riktig torka, svår torka, på nolltid.

Slut på gnället alltså. Istället några av mina favoriter från trädgården. :)

Några goda.

Rabarber (Rheum  rhabarbarum)

Svarta vinbär (Ribes nigrum) av äldre sort från farfar och
sommarhallon (Rubus 'Preussen') från min svåger.

En annan godsak som jag ser fram emot och som jag också fått av min svåger är ett lite speciellt persikoträd (Prunus persica 'Frost'). Han har tagit en gren från sitt och ympat det på en plommonstam och det kommer redan massor med gröna små bladskott. Just nu står det och väntar på transport hit till Värmland. Det är en självfertil sort från Nordamerika som klarar zon II. Det gäller att jag tänker ut en riktigt varm och skyddad plats alltså .......

Vanlig gräslök (Allium schoenoprasum), kinesisk gräslök (Allium tuberosum),
piplök (Allium fistulosum) och brännässlor (Urtica dioica)

Bigarråer (Prunus avium 'Stella')

Några vackra.

Små underbart söta tulpaner som blommar redan nu. Lysande rödorange
anemontulpan (Tulipa Praestans 'Fusilier'), vit stjärnformad dvärgtulpan
(Tulipa turkestanica) med gul mitt och svagt violett utsida
samt flocktulpan (Tulipa tarda) med stor solgul insida.

 Anemontulpanen växer vilt i Centralasien och den kan få upp till fem blommor per stängel. 20 - 35 cm hög. Dvärgtulpanen och flocktulpanen kan också få flera blommor per stängel och den sistnämnda bildar med tiden stora mattor. De är inte mer än 10 - 20 cm höga.
Alla tre blir långlivade om de trivs.

Kejsarkronor (Fritillaria imperialis) på väg. De väntar på värmen
och har i likhet med de flesta växterna sett likadana ut i över en vecka nu.

Porslinshyacint ( Puschkinia scilloides)

Stor vårstjärna (Chinodoxa luciliae 'Alba')

Pärlrönnen (Sorbus koehneana) är ett litet gracilt träd från Kina
som bara blir 2 -3 meter högt. Lysande vita bär och röd höstfärg.
Det vita mössan på den här stackarn är dock fågelspillning.
Pärlbusken (Exochorda racemosa 'Niagara' ) planterades i somras och hur
den blir återstår att se. Knopparna ser i alla fall välfyllda och fina ut.

Sist ut bland de vackra. Vacker och vacker .... men faktum är att det var den
jag kollade först när frosten gett med sig. Min favoritros 'Clodagh McGredy'

Några stackare.

Den här stackarn tycker inte om kyla. Den är dåligt härdig (grupp D) och
har räddats genom vintern med ett halmtäcke. Den har tack
och lov klarat av april också. Hittills .... :)
Rödbladig mandeltörel (Euphorbia amygdaloides 'Purpurea')

På sommaren har den röda blad och gulgröna blommor.
Oemotståndlig färgkombination! :)
Blomställningen är inte så pjåkig när den vissnat heller.
Växtens blad är vintergröna (vinterröda).

Stockrosen (Alcea rosea ) har också fått en bädd av halm och verkar ha
klarat vintern trots att den inte växer mot en husvägg. Några stora
stenbumlingar som skydd har den dock. Blommar först andra året.
Har ingen aning om vilken färg den får så det blir spännande.

Halm är bra att vinterskydda ömtåliga växter mer. Det håller värmen utan att bli för tätt om man bygger luftigt. Kvistar av tall är också bra att lägga runt växterna. Bättre än gran som gärna blir för instängt. Vill man använda löv så är eklöv bäst. De kladdar inte ihop sig till en möglig gröt lika lätt som många andra.

Julrosen vek ner sig under snömassorna och orkade inte resa sig av egen kraft.
(Helleborus x hybridus 'SP Sally')

Fotograferad så här ser den lite mindre sorglig ut.
(Helleborus x hybridus 'SP Sally')

Dagliljorna klarade inte den utdragna frosten. De i kanterna gav upp.
Det har aldrig hänt tidigare vad jag kan minnas.
(Hemerocallis)

Kanske har ni sett hur "skräpigt" det ser ut på marken på en del av bilderna. Det beror på att jag låter det vissna ligga kvar. Det är finfin mull och det känns naturligt att låta jorden få tillbaka lite av det som växterna tog från den i fjol. Snart göms det av nya blommor och blader. :)

När jag hittade de här skumplastliknande sakerna lite här och
där i trädgården blev jag dock fundersam.

De hade lossnat när jag knäckte av stjälkarna på solrosorna.
Finfin mull det också men jag grävde ner dem för
att hindra dem från att blåsa omkring.

Solrosorna var de sista av "vinterståndarna" som blev nedtagna denna i mångt och mycket lite försenade vår.

Medan jag har skrivit har snön smält och det regnar istället. Lite trist men som sagt välbehövligt.

Det är inte så synd om oss, men däremot om småfåglarna. Många har sin första kull på gång och det är ont om föda. Naturens fröskafferi börjar ta slut och insekterna lyser med sin frånvaro i kylan.

Bilden är bedrövlig. Tagen med en gammal kamera genom
ett smutsigt fönster. Men tanken är god.

Förhoppningsvis kommer värmen snart och säsongen börjar på allvar. Det blir en utmaning för mig som tycker om att skriva mycket, eftersom jag då har tänkt mig att göra lite kortare inlägg.
Snabbare att skriva, snabbare att läsa och mer tid utevistelse och sol på näsan. :)

Snart klagar vi på värmen. :)

Kram Anna-Karin

Det är skrutt med påskkärringen!

Lite skruttigt känns det. Ont i halsen och öronen. Lätt feber och ganska orkeslös. Påskgubben är det än värre med. För honom är det sängläge som gäller. Påskbarnet är dock på bättringsvägen efter mer än en veckas sjukdom med återkommande feberattacker på närmare fyrtio grader. Det finns således hopp, men jag tror inte någon av oss kommer orka upp på kvasten i år.  :)  Men vem vet.

Beskriver hur jag känner mig ganska bra :)

Jag tittade lite medlidsamt på den gamla vinterkrukan på trappen och tänkte att den såg bra ledsam ut. Inte mycket till Glad Påsk där precis. Med lite alvedon tog jag mig till blomsteraffären för att fixa något lite mer humörhöjande.

Det kändes bättre!

Och gladare!

Jag tycker om lite annorlunda narcisser.
Den här heter 'Cassanova'.
Det är något annat än en krasslig påskgubbe det. :)

Vanliga påskliljor är också underbara.
Här tillsammans med en viva.

Klövern kunde kanske ge tur och snabbt tillfrisknande.
Tänkte jag.  Hittade ingen fyrklöver men hoppas ändå.

Tog en liten sväng i trädgården och hittade de här backsipporna
som jag tyckte såg ut lite grann som små gullefjun.

Gick in och hämtade fram den obligatoriska påsktuppen
och några andra små glada figurer.......

.......... och ska snart ta med mig den här till soffan
och vila mig i form till påskafton.
Mmmmmm ........

Glad Påsk alla goa och glada påskkäringar, gubbar och ungar.
Anna-Karin

Sorg i hjärtat

Jag försöker alltid förstå. Tror att förståelsen kan leda till en ökad gemenskap och en bättre värld. Men det som hände i Stockholm i går går inte att förstå. Lika lite som Paris, Berlin, London, Bryssel...

När min man kom hem och berättade vad som hänt var han alldeles blek i ansiktet. Min första tanke gick till min bror som har sin arbetsplats vid Sergels torg. Sen fortsatte tankarna till alla andra släktingar och vänner i Stockholm. När vår oro stillats för våra egna nära och kära gick den till dem som drabbades, och deras anhöriga. Deras förtvivlan och sorg. Som också är vår.

Jag kunde inte fortsätta med att klippa ner fjolårsvisset "bôs".
Hämtade istället min kamera för att fotografera något vackert. I vår trädgård, som utgör en liten liten del av den värld som borde vara allas vårt gemensamma hem. Fyllt av välvilja och kärlek.

Den vackra våren får tala för sig själv. Som en kontrast till det fula.

Det är en svårbegriplig tid. Men det finns kloka människor vi gärna lyssnar till, oavsett om de är religiösa eller ej, som talar om kärleken som den kraft som kan fördriva ondskan och hatet. 

Från österlandet kommer många tankar om kärlek.
En av dem säger: Ont föder ont men gott föder gott! Och att det gäller för varje enskild människa men också universellt. Den förklaras med  två vågskålar, en där man lägger de onda känslorna, tankarna och handlingarna och en där man lägger de goda dito.  

I den onda skålen ligger bland annat ondska, hat, bitterhet, avundsjuka, förtal, förakt, respektlöshet och missunnsamhet. Dessa känslor trivs tillsammans och göder varandra. Har man en av dessa känslor och handlar utifrån den så kommer gärna de andra och sluter upp de också. Kärleken får bit för bit ge vika för ondskan.

I den goda skålen finner vi istället kärlek, glädje, omtanke, empati, förståelse, välvilja och hjälpsamhet. Dessa känslor trivs också bra ihop och hjälper varandra att växa. Genom att fylla på i den goda skålen växer de kärleksfulla känslorna som ringar på vattnet medan det onda försvagas och krymper.

Låt oss hjälpas åt att fylla på i den goda vågskålen.  

Ensam kan vara stark.

Tillsammans är alltid starkare.

 Med sorg i hjärtat.

Anna-Karin