Att vara lite lat kan vara smart och skönt

Jag har ganska mycket gräsmatta. Inte så att jag har någon gräsmatteöken direkt, men när den ska klippas tar det en stund. Första gången man tar fram gräsklipparen på våren är det riktigt roligt och andra gången är också lite halvkul men sen dalar känslan av glädje ganska snabbt. Det är inte så att jag vill ta bort gräsmattan helt för jag tycker att den lugna gröna ytan är en fin kontrast mot den övriga grönskan. Den hjälper till att skapa struktur mot planteringar och stenkanter. Den är också ett utmärkt underlag på alla gångar i trädgården när man, som jag, älskar att gå barfota ibland.

Det här är en gräsgång som leder in i trädgården från nordost.
Till höger i bilden går ytterligare gräsgångar ner mellan de
stenkantade planteringarna. Till vänster bakom det stora
rododendronbuskaget finns en gräsplan för spel och lek och
rakt fram bakom björken brukar studsmattan stå.

Dessutom fungerar gräsmattan bra som badmintonplan och som underlag för trädgårdens huvudprydnad nummer ett, den alltid lika vackra studsmattan.:-) Lägger man ihop alla gräsytor på min ganska stora tomt blir det en del. För att få loss tid för mer stimulerande aktiviteter, som att ligga i solstolen och läsa en bok, behövdes en förändring. Ett sätt att tillfredsställa latmasken i mig skulle förstås ha varit att inhandla en vovve (robotgräsklippare). Den skulle gett en perfekt jämn och fin gräsmatta ganska snabbt och gräsklippningens tid skulle blivit ett minne blott. Nu är jag emellertid som jag är. För att jag ska trivas får det inte vara för prydligt utan det måste finnas en viss romantisk rufsighet. I min gräsmatta får t.ex.vitklöver och brunört gå i blom mellan gräsklipparrundorna, och det är något som jag inte skulle vilja vara utan.

Nej, istället för att ta bort rufsigheten bestämde jag mig för att öka på den istället. Jag valde ut två ganska stora områden där jag helt sonika slutade att klippa för att se vad som skulle hända. De områden jag valde ligger i söder och väster och är ganska torra och näringsfattiga. Ett näringsrikt område ger ju bara en massa fult tjockt gräs där inget man vill ska växa tar sig igenom. En alltför fuktig mark ger mest revsmörblommor. Inget av ovanstående var för mig önskvärt eftersom jag förstås ville ha ängsblommor bland tunt fint gräs med vippande ax.

Det ena sparade området ligger rakt i söder och......

...... gräset är ganska glest och fint tycker jag.

Det andra området som jag sparade ligger på andra sidan funkiaraden och
det löper utmed nästan halva tomten på dess västra sida.

Resultatet blev över förväntan. Det sa givetvis inte poff och så var ängen klar, men följande rara blomster dök dock upp som en första trevande början på något, förhoppningsvis, större.  När man tänker på fröna som låg där och väntade på sin chans infinner sig en känsla av lycka, och en viss inre tillfredsställelse.

Den äkta förgätmigejen (Myosotis scorpioides) kom i
kanten av ängen där det är lite fuktigare.

Gullvivorna (Primula veris) var inga nykomlingar men
pryder fortfarande sin plats.

Den blyga lilla violen (Viola canina) är en välkommen nykomling och ......

..... teveronikan (Veronica chamaedrys) likaså.

Tusenskönan (Bellis perennis) har jag medvetet planterat in,
så det får väl räknas som fusk.

Grässtjärnblomman (Stellaria graminea) kom av sig själv. Det var
kanske inte direkt oväntat eftersom den villigt växer i
lite längre gräs nästan överallt.

Tittar man lite närmare på den alldagliga grässtjärnblomman
(Stellaria graminea) upptäcker man dess skönhet.

I en liten sluttning där det är extra torrt kom det
käringtänder (Lotus corniculatus) i mängder.
En av mina favoriter bland de vilda blommorna.

Andra favoriter som förgyllde bland grässtråna
var ängsklocka (Campanula patula) .......

...... prästkrage (Leucanthemum vulgare) ........

...... underbar rödklöver (Trifolium pratense) .........

ganska underbar alsikeklöver (Trifolium hybridum) ....

.... och de små blåklockorna (Campanula rotundifolia) som är så fina mot
det lite bruna sommartrötta gräset.

Med tanke på att det inte tog, utan faktiskt sparade tid så känns det rätt bra. Att vara lite lat och inte orka klippa allt gräs var inte så dumt.

Ni som har läst mina tidigare inlägg kommer kanske ihåg att jag köpte fröer för att göra en äng. Om ni vill kan ni läsa om det här igen. Nåväl, den ängen stötte på patrull varför blommorna till den nu står för vinterförvaring i en odlingslåda. När jag började gräva bort gräsmatta på ett annat ställe i trädgården upptäckte jag till min förtvivlan att en decimeter ner så försvann jorden. Där låg istället två decimeter sand. Markplanering????  Nåväl, sanden måste förstås bort och bytas ut mot jord om det ska bli någon växtlighet som sprider glädje.  Jag måste förstås köpa mer jord och det enda stället där en lastbil kan komma in och tippa av är förstås där den planerade ängen skulle varit.

Den här gräsgången leder bort från de inre delarna av trädgården. Mot
slutet av gången ligger lite jord kvar från det förra lasset.
Nu ska där tippas några kubik igen för att ersätta all sand som jag
hittade nere i marken på andra sidan huset.
Grrrr!
På höger sida om gången syns förresten det ena av de
partierna där jag slutade att klippa gräset. 

Till sist får jag konstatera att ängen jag har tänkt att lägga ner lite arbete på får vänta men att jag fick två andra väldigt lättskötta ängar istället. De bidrog också till att jag fick lära mig att slå med lie men det får bli en annan historia. Nu ska jag snart gå ut och njuta lite av det vackra vädret. Sen ska jag lägga mig i soffan, läsa en bok och bara lata mig.

Att vara lite lat är inte så dumt ibland,

och det är förskräckligt skönt!

Kram Anna-Karin

Höststök, pyssel och mys

I natt hade vi frost för första gången. Temperaturen gick precis under nollan men det räckte för att bilen och gräsmattan skulle bli rejält frostnupna och alldeles vita av kristaller. Vackert men ändå lite sorgesamt. Enligt SMHI skulle vi inte få minusgrader på hela veckan. Egentligen hade jag tänkt vänta med att tömma krukorna till helgen men så gjorde jag det igår, och det var kanske tur.

De sista krukorna är nu tömda och står och väntar på att bli rengjorda på
insidan.  Det är lite frestande att bara packa ihop dem, men om de hyser
någon ohyra så är det inte så kul när det nyplanterade på våren blir angripit.
Det får bli lite rengöring alltså, även om jag inte direkt sprudlar
av entusiasm.  Konstigt att det är så motigt på hösten......

.... samma sak är det med dynorna, på våren åker de fram i ett höj
medans det är betydligt trögare på hösten.
De har i alla fall kommit in i vardagsrummet.
Det blev ju ombonat och mysigt :-)

För att återvända till krukorna så fanns det en del att skörda innan plantorna i dem åkte på komposten. Det blev lite basilika och en del mogna, och några omogna tomater

Den rödbladiga basilikan (Ocimum basilicum) är köldtåligare än den vanliga.
På den här plantan fanns det en hel del blad att skörda
trots att den stått på en öppen altan.

Den grönbladiga gav inte så mycket. De här bladen fick dock åka med in i
frysen för att bli supergod pesto senare i höst.

De gröna tomaterna.....

..... blev igår kväll inlagda gröna tomater med kanel och ingefära.
Det är lite som inlagd pumpa fast godare.

När jag nu, idag, tittar ut genom fönstret ser jag att frosten är borta och att trädgården badar i sol. Jag tar en liten runda för att kolla läget. Till min glädje verkar allt ha klarat sig.

Vildkaprifolen (Lonicera `Serotina´) blommar på för fullt och ...

... rosen Clodagh McGredy också. 

Lagerhäggen (Prunus laurocerasus `Otto Luyken´) tror
tydligen att det är vår ......

.... och den gulbrokiga videkornellen
(Cornus sericea `Hedgerow´s Gold´) likaså.

Oktoberastern (Aster dumosus `Lady in Blue´) verkar däremot inte ha
uppfattat att snart halva oktober har gått. Men snart kanske man
kan få njuta av den i full blom. Hoppas, hoppas!

Katsuran (Cercidiphyllum japonicum) hänger i alla fall med i tiden,
och förstår att det är dags att visa sina vackra höstfärger.

Stannar till och äter några av de kvarvarande hallonen
innan jag tar med mig saxen och går och
knipsar av några vindruvsklasar som ...

.... jag kan mumsa på när jag sitter och jobbar.

Innan jag slutar måste jag bara visa min vackra kruka vid
ytterdörren . Ja, jag menar inte blomsterarrangemanget,
som i och för sig också är fint, utan jag menar själva krukan.
Visst har den  en härlig form!

En massa höstmys denna otroligt vackra höst önskar jag er alla!

Kram Anna-Karin

En osannolik blandning av sten, humlor, tomater och blommor

I helgen när jag var ute och gick fick jag syn på ett ställe där de börjat gräva. Såna ställen är för mig oemotståndliga för där kan man ju, om man har tur, hitta riktigt fina stenar. I det här fallet hade de kört ihop en liten hög med blandat skräp. Det var jord, trädrötter och massor med fina slipade runda stenar. Jag var fast! Efter att ha frågat grävmaskinisten om lov började jag transportera hem mitt fynd på en presenning i bakluckan på bilen. Det blev några vändor.

En del av stenbumlingarna var riktigt stora och tunga.
När man gärna vill ha något får man nog oanade krafter.

Fem vändor med bilen blir rätt många stenar. Underbart!

Jag använder stenarna som rabattkanter, men jag placerar också ut dem i rabatterna. Med stenarna kan jag t.ex bygga en upphöjd del av rabatten där de riktiga torrväxterna trivs. Jag  kan placera dem bredvid de lite känsligare växterna så att stenarna kan avge den under dagen infångade värmen på nätterna och den under nätterna sparade kylan på dagen. På så vis hjälper stenarna till att hålla en mer jämn temperatur över dygnet. Det är också smart att placera dem invid fjärilsväxterna eftersom stenarna faktiskt avger tidigare lagrad värme, och fjärilarna är ju, som bekant, små värmeälskande individer.

Den här bilden har några år på nacken. Idag får man titta
noga för att se stenarna men de fyller fortfarande sin
funktion och håller den upphöjda delen
riktigt torr och väldränerad.

Det finns förstås hur många bra anledningar som helst till att köra hem sten, i alla fall som jag skulle kunna komma på, eftersom jag är så förtjust i stenar. På semestern brukar jag alltid plocka sten på stränderna. Det rör sig förstås om väldigt mycket mindre stenar än dem på bilderna ovan, men när de ska med på flyget hem kan det bli lite tungt ändå.

Vackra stenar från Skånes stränder pryder sin plats och fungerar bra
att sitta på för små insekter när de dricker av vattnet.

Jag är galen i sten. Dave Goulson är galen i humlor. Han har i alla fall skrivit en hel bok om humlor som heter just Galen i humlor. Boken är underbar och den är skriven med kärlek, värme och engagemang. Det är helt enkelt en gränslös kärleksförklaring till den lilla men så enormt betydelsefulla humlan. Läs den gärna!

En underbar bok om humlor. Professor Dave Goulson vet
nog allt som finns att veta om humlor och han berättar
på ett sånt sätt att man gärna sträckläser.......

För att gå över till nästa del i min osannolika blandning, det vill säga tomaterna, tänkte jag hämta några textrader från boken ovan.

"Nästa gång du sprutar lite tomatketchup på dina fish and chips, 

fundera då på den moderna världens beskaffenhet. 

Din ketchup gjordes troligtvis i en fabrik i Nederländerna av tomater odlade i Spanien, 

pollinerade av turkiska humlor uppfödda i en fabrik i Slovakien."

Behöver verkligen våra matdistributionskedjor vara så invecklade och, som jag tror, sårbara? 

Humlefabrikerna i Europa producerar över en miljon humlebon om året som sedan fraktas över hela jordklotet för att bistå vid pollineringen av våra grödor. Vad händer om dessa humlor konkurrerar ut de inhemska humlorna? Vad händer om de uppfödda humlorna skulle drabbas av en sjukdom, likt parasitkvalstret Varroa, som gått så hårt åt våra honungsbin? Vad händer om en eventuellt farlig sjukdom sprider sig till de vilda humlorna? Borde vi inte satsa på att hjälpa de vilda humlebestånden att öka istället för att odla humlor i fabriker?  Alla frågetecknen i slutet är mina egna funderingar men samma tankar finns i humleboken också, men då är de, där så är möjligt, väl underbyggda med fakta och signifikanta forskningsresultat. Eftersom de vilda humlorna hela tiden minskar i antal över tid så finns hela tiden miljötänket med som en röd tråd i boken, men som jag skrev i början, till stora delar är boken en ren kärleksförklaring till den underbara och så söta humlan, som förmodligen är ett av våra allra viktigaste djur vad gäller vårat välstånd.

När man sitter och skriver är det ganska skönt att kunna gå ut och plocka
en skål med tomater, pollinerade av humlorna i trädgården. Supergott!

Till sist en liten lägesrapport om trädgårdens blommor. Oktoberastrarna har inte slagit ut än men höstsilveraxet har börjat blomma. De höga spirorna är hänförande med sina små rosavita blommor som passar så utsökt bra ihop med det lite purpurfärgade bladverket, Lägger man därtill den underbara doften, som inte liknar någon annan doft men som kanske luktar som på ett gammaldags konditori..... så får man nog säga att det är en riktig önskeväxt.

Höstsilveraxet (Actaea simplex `Brunette´) har purpurfärgade
blad och så här vackra blomspiror som doftar konditori. Bladtuvan
är rejält stor och hela växten kan bli närmare två meter hög.
Den kräver fuktig jord och trivs bäst i skugga eller halvskugga.

Blomflugorna tycker också om blomspirorna på höstsilveraxet
(Actaea simplex `Brunette´) medans de sista 
humlorna helst sitter i solrosorna.

Att jag är förtjust i stenar visste ni nog kanske inte, 

men att jag älskar humlor, det har ni nog redan anat :-)

Önskar oss alla en riktigt skön oktober!

Anna-Karin