söndag 30 november 2014
lördag 29 november 2014
Höstens vackra färger.
Snart är det första advent och vi går en mysig tid till mötes. Mycket umgänge med nära och kära och vackra adventsljus som lyser i mörkret. Innan vi i min familj börjar med julstöket så håller jag på och sorterar mina höstbilder.Visst är hösten underbar. Hög frisk luft och ett fyrverkeri av färger.
När växterna börjar anpassa sig för vinterns kyla framträder de gula, orange och röda färgerna. Det gula färgämnet är karoten. Samma som i morötter. Det finns i bladen hela tiden men döljs under sommaren av det gröna klorofyllet. De röda tonerna däremot kommer från ett nytt ämne som växterna bildar på hösten, antocyanin. Hur mycket som bildas beror troligen på temperaturen och förklarar till viss del varför en del höstar är så exceptionellt vackra.
Ingen vet riktigt varför det gröna färgämnet försvinner eller varför den röda färgen bildas. Troligen sparar växterna näring på det här sättet. Jag kan inte låta bli att förundras över att det som sker i naturen bjuder på så mycket skönhet, som vi kan njuta av. Jag kunde inte låta bli att göra ett litet fotokollage av några fina bilder från tidigare i höstas.
Ett träd, eller buske, som jag tycker har superhärliga höstfärger är katsuran. Den har inte lika klara toner som lönnen utan mer glödande pastellaktiga. Eftersom katsuran, eller kakträdet som det också kallas, är så vackert hela året så har det länge varit en av mina önskeväxter. I våras blev jag klar med planeringen av en ny plantering och det första jag satte var förstås, en liten katsura.
![]() |
Katsura (Cercidiphyllum japonicum) i höstskrud. |
Katsuran växer vanligtvis som ett litet, ofta tvåstammigt träd, eller som en buske. Den har ett mycket vackert bladverk från vår till sen höst. Vid lövsprickningen är bladen små och röda i tonen men blir senare stora, runda och ljust gröna. De sitter på tunna skaft och dallrar i vinden. På hösten blir bladen varmt gula med toner av orange och varmt rosa. När de trillar av och lägger sig i en cirkel runt busken sprider de en mycket speciell doft som påminner om pepparkaka.
Nu är hösten slut. Vi går in i december, välkomnar vintern och hoppas på lite snö och sol!
Växtkombinationer - möjliga och nästan omöjliga
Precis som Orup sjunger så har jag bara regn hos mig. Egentligen hade jag tänkt gräva ur för en ny häck. Jorden är ganska lerhaltig så jag borde göra det nu på hösten. Låta vinterns kyla spränga sönder leran, så att den förhoppningsvis blir finfördelad och lättblandad, med den nya matjorden som ligger i en stor hög och väntar. Regnet förtar dock arbetslusten och jordhögen får vänta ett tag till.
För att lätta upp mitt sinne plockade jag istället upp mina sommarbilder. Vad glad jag blev och vilken härlig känsla det var att se hur fint växterna gör sig tillsammans. I flera möjliga, men också i några nästan omöjliga kombinationer. Vissa växter har så olika krav att de inte borde kunna växa och trivas på samma plats. Ibland överraskar naturen och ibland får man hjälpa den lite på traven. Ibland får man inse fakta och ge upp. Vissa växter kan bara inte växa sida vid sida.
![]() |
Rabattrosen Clodagh McGredy tillsammans med silverarv(Cerastium biebersteinii). |
Rosen remonterar och blommar oavbrutet. Bilden ovan är tagen i slutet av augusti och nu fungerar silverarven som en fin grå bakgrundsmatta. En riktig sagoros. En äldre dam stannade och frågade om hon fick ta ett kort. Hon skulle måla av den. Klart hon fick.
![]() |
Rabattros Nina Weibull (tror jag) tillsammans med kungsmynta (Origanum vulgare) |
![]() |
Vintergröna (Vinca minor) och silverarv (Cerastium biebersteinii ) tillsammans i vår garageslänt. |
![]() |
Vidjehortensia (Hydrangea arborescens Annabelle) och lavendel (Lavandula angustifolia ) är vackra tillsammans men trivs inte ihop. |
Först blommar vintergrönan och slänten täcks av blå blommor och sen blommar silverarven och slänten blir vit. Det ser lite "fel" ut, eftersom man bara ser vintergrönans blad och silverarvens blommor och så finns det ju ingen växt som ser ut. Efter blomningen, när man bara ser bladverket, bildas en skön mosaik av mörkgröna och silverfärgade blad. Så ock på vintern, eftersom vintergrönan är just vintergrön. En utsökt vacker kombination som naturen ordnat själv.
Kombinationen av lavendel och vidjehortensia (Annabelle) är inte naturens verk. Det är mitt, och jag är inte precis stolt över det, även om det blev vackert. Jag ville ha något lila till hortensians vackra limegröna bladverk. Dessutom ville jag att de skulle blomma samtidigt. Samplanteringen blev förstås helt omöjlig. Lavendeln trivs där det är ganska torrt, magert och kalkrikt medan hortensian definitivt inte tål torka, behöver mycket näring och föredrar lätt sur jord. Lavendeln fick flytta till örtagården där den kunde komma till sin rätt. Jag letar dock fortfarande efter ett lika vackert, men mer passande sällskap, till mina vackra "Annabellor". Jorden är nu bar och ful så jag är jättetacksam för tips och idéer.
![]() |
Röd rudbeckia (Echinacea purpurea) mot en fond av vit malört (Artemisia ludoviciana Silver Queen) |
![]() |
Bergklinten (Centaurea montana) och praktnävan (Geranium himalayense Gravetye) har funnit varandra och bildat ett stiligt par. |