söndag 29 november 2015

Första advent och ettårsjubileum


Med tillönskan om 
en 
riktigt skön
första advent!





Förutom att det är första advent så är det också på dagen 
1 år 
sedan jag startade min blogg

Tack alla som följt mig under året!



Kram Anna-Karin

fredag 20 november 2015

Gnistrande snö

Det är något speciellt med den första snön som gör att man känner sig glad. När det direkt efter snöfallet blir klarblå himmel, sol, vindstilla och ett alldeles underbart ljus blir man till och med lite extra glad. Jag kunde inte motstå lusten att ta med mig kameran och gå en sväng i trädgården, vända näsan mot solen, och fånga några lite frusna och snöpudrade växter på bild.

De översta knopparna på fingerborgsblommans (Digitalis purpurea)
höga blomspira kommer nog inte att slå ut trots
att den kämpat hårt hela november.
Fingerborgsblomman (Digitalis purpureatyckte nog att:
om man kan vända på dygnet, så borde man väl
kunna vända på årstiderna också.
Man kan väl inte säga att den här solrosen (Helianthus annuus) är
särskilt storslagen, snarare liten och  hängig.... men ganska söt
Den här solrosen (Helianthus annuus) har dock haft sin storhetstid
innan den förvandlades till upp- och nervänd golvmopp.
För att vara lite mer seriös så gläds jag enormt
åt min avenbokshäck (Carpinus betulus).
Med tanke på att de små barrotade plantorna sattes förra
året så har den vuxit enormt. Den har å andra sidan inte
så mycket att klaga på eftersom den växer i en bädd som
är dryga metern bred och tillika djup. Jordmånen  består
av finaste matjord som blandats med finfördelad lerjord
och varvats med rikligt med grönsakskompost. I bädden
bor också fullt med daggmaskar. När man tänker efter
så har den det nog nästan oförskämt bra. 
Avenboken (Carpinus betulusär så underbar eftersom den
behåller sina blad hela vintern ända fram tills de nya
spricker fram på våren. 
De bruna dekorativa
vinterlöven ger insynsskydd hela året och ....
...... får en lyster som vore de av koppar när solens strålar träffar dem.
 Avenbok (Carpinus betulus)
Ormhasseln (Corylus avellana `Contorta´) behåller däremot inte sina blad
på vintern, och tur är väl det, för den är nog som allra vackrast
naken när man ser de snurriga grenarna.
Ormhasseln (Corylus avellana `Contorta´) har precis som
fingerborgsblomman vänt på årstiderna......

Avslutningsvis kom också några gamla favoriter med.
Ringblomman (Calendula officinalis) som blivit lite nertyngd, ...
.....oktoberastern (Aster dumosus `Lady in Blue´), .....
....rönnsumaken (Rhus typhina) och ....
..... till sist rosen Clodagh Mc Gredy som stolt sträcker på sig och trotsar både snö och kyla.
Det var tur jag gick hela varvet runt så att jag fick med min kära och tappra ros också, för annars hade jag nog glömt att jag inte kupat på rosorna än. Ingen fara skedd beträffande rosorna för de mår bara bra av en liten köldknäpp innan man bäddar in dem. Lite mer oroande med mitt minne......
Jag får nog börja göra checklistor...........

Nåväl, nu lider det mot kväll och snart är det dags för fredagsmys :-)  
Jag tackar för den här gången och önskar er alla en 
go fredagskväll och bästa helgen.
Kram Anna-Karin

fredag 13 november 2015

En doft av vår och sommar

Vi är i mitten av november och termometern visar 11,8 plusgrader. Det är otroligt och lite osannolikt. Jag kan i alla fall inte minnas från tidigare år att hösten någonsin varit så varm utan att bjuda på en eller annan rejäl köldknäpp mellan de mildare perioderna. Jag kan inte heller minnas att jag tidigare under åren plockat in buketter från trädgården samtidigt som julskyltningen pågår för fullt i varenda affär. Att kunna göra det känns härligt och skänker en viss lycka i det lilla.

De sista luktärtorna (Lathyrus odoratus `Old Spice Flora Nortorn`)
i en liten vas på bordet......
.... sprider en underbar doft av vår och sommar.
Det gör också kantnepetan (Nepeta x faassenii) som blommat
hela sommaren ända sen i slutet av april fram tills nu.
Dess doft är även till glädje för Tussan och Ville,
som gärna tuggar i sig lite och då blir lätt rusiga.
När man lekt färdigt behöver man vila lite säger Ville, och ....
....  Tussan vill vara ifred och helst slippa vara med på bild.
Nejlikroten (Geum `Lemon Drops´) som är helt ointressant
för katterna tror att det är vår och blommar oförtrutet. 
Vore det inte för alla bruna löv som ligger bredvid så ser
det faktiskt ut som om nejlikroten (Geum `Lemon Drops´)
missat att det är november.
Detsamma gäller ringblommorna (Calendula officinalis)
och svartkålen, varav den sista fortfarande ger riklig skörd.
Gillar man inte kål är svartkålen väl värd att prova. Den är
mildare än vanlig grönkål och har en ganska nötig smak.
Precis som alla kära barn  har den många namn;
svartkål, palmkål och så dess riktiga namn som
är grönkål `Nero di Toscana´.
Lite svartkål fick följa med in till lunchen, och några
ringblommor (Calendula officinalis) till årets kanske sista bukett.  
Tillsammans med de andra inplockade blomstren känns det
lite grann som sommar trots att regnet vräker ner utanför fönstret,
Avslutningsvis, när jag sitter här och och glädjs åt mina små och lite tilltufsade buketter, roar mig med att läsa citat och dricker kaffe vill jag citera en, i vissa avseenden, klok man som jag precis hittade. Han hette Marcus Aurelius och var kejsare i Romarriket. Hans ord är närmare 2000 år gamla, men känns aktuellare än någonsin med tanke på den mängd information som når oss människor idag, och som vi alla mer eller mindre medvetet har att ta ställning och förhålla oss till.

Allt vi hör är en åsikt, inte fakta.
Allt vi ser är ett perspektiv, inte sanning. 

Marcus Aurelius 
Född 26 april 121, död 17 mars 180.


Hur som helst, luktärtor doftar ljuvligt och minner om våren och sommaren! 
Det måste väl i alla fall vara sanning?  :-)

Kram Anna-Karin

onsdag 4 november 2015

Blad med glöd, en massa andra löv och några tappra blommor

Visst är det härligt att bladen glöder i alla tänkbara röda, orange och gula toner nu när mörkret tar mer och mer av våra kvällar och eftermiddagar. Bladverken bjuder på de mest varma, klara och uppiggande färger som man kan tänka sig. Vad kan man annat göra än att njuta och känna tacksamhet över att naturen har ordnat det så bra. Tänk om alla löv på hösten skulle blivit mörkgrå istället, det hade inte varit så kul. En riktigt hemsk tanke som jag nu tänkte sudda bort med lite färgsprakande bilder från min trädgård.

Finlands vita ros (Rosa spinosissima `Plena´) skjuter ständigt nya skott.
Bladen brukar vara mer brunvioletta men den här 
lilla nykomlingen lyser det verkligen om.
Jordgubbsbladen bjuder på färgsprakande fyrverkerier på hösten. Här är de
planterade i en rabatt bredvid en japansk malört (Artemisia schmidtiana ).
Kanske en samplantering av det lite ovanligare slaget ....... :-)
Rosen Louise Bugnet får vackra blad på hösten. Bloggbildens
vackra blad överst på sidan är från den här busken.
Katsuran (Cercidiphyllum japonicum) är som alltid lika
fin oavsett om det är vår, sommar eller höst.
Rönnsumaken (Rhustyphina) har däremot sin storhetstid
nu på hösten. Få träd bjuder på sån färgprakt 
som den, och ......
..... de fina blomsterkolvarna i lila sammet sitter
kvar och pryder sin plats hela vintern.
Vanliga äppleträd, liksom .....
....  biggaråträd är också mycket stiliga
och bjuder på mycket höstfärg.
Benveden ovan är tyvärr inte från min trädgård men
den står med på min lista över önskeväxter. 
Visst är de lilaorange lyktorna helt underbara? 

Så var det då en massa löv som kanske inte är så färgsprakande längre.
Kratta, kratta, kratta .....
.... stora stora högar.
För några år sedan såldes ett av grannhusen. Det var den utflyttade dottern som ordnade med försäljningen och en dag kom det ett gäng män och tog bort alla träd på tomten. Gamla fina ekar och flerstammiga tallar trillade med duns efter duns till marken. När jag gick över och pratade med dottern som jag träffat många gånger tidigare och lite försiktigt sa; - Så ni tar ner träden...  fick jag ett lite oväntat svar; - Det finns INGEN som vill köpa ett hus med stora träd på tomten så allt måste ner innan vi kan lägga ut det till försäljning. Jag kommer inte ihåg vad jag svarade men det var säkert något i stil med; - Jo,jo så kan det nog vara. 

Själv är jag enormt förtjust i stora träd och förhoppningsvis är jag inte helt ensam om det i hela världen. Om jag skulle bli tvungen att välja bara en växt i trädgården så skulle det utan tvekan bli min fina trestammiga lind.
Linden (Tilia cordata ) skänker svalka under de heta sommardagarna,
den ger vindskydd åt stora delar av trädgården,
den är bostad  åt över tusen insektsarter och en hel del småfåglar,
den blommar ymnigt och ger föda åt bin och humlor,
och till sist, men inte minst, så är den ståtlig och vacker. 
Den 25 meter höga linden ger ju förstås en hel del löv att kratta upp på hösten också, men jag tycker lövkrattningen är skön och rogivande. Att kratta löv går ganska fort och inte behöver man vara så noga heller. Lite som får ligga kvar till daggmaskarna är ju bara bra. Att ta en liten paus i krattningen då och då, och gå en runda i den alltmer vilande trädgården, för att upptäcka de sista blommande växterna är också roligt. Här kommer avslutningsvis några bilder på de sista tappra kämparna hemma hos mig.
Strålrudbeckia (Rudbeckia fulgida `Goldsturm´)
Rosen Clodagh McGredy som bara blommar och blommar.
Den är egentligen aprikosfärgad men har den sista veckan
tappat den orange tonen och blivit helt rosa.
Rosen Ingrid Bergman och ...
....  äntligen har också oktoberastern (Aster dumosus `Lady in Blue´)
börjat blomma.
Den har nog blivit en novemberaster istället!
November brukar vara en rätt trist månad men hittills har den skött sig utmärkt, tycker jag.
Hoppas den fortsätter så!
Kram Anna-Karin