Vid en av julens fikastunder lade jag saffransbullarna i en vacker handgjord skål av ene och tänkte inte närmare på det. Inte förrän farfar som är inne på sitt 87:e år tog upp den och frågade var den kom ifrån. Då mindes jag min och min mans första lilla semesterresa tillsammans. Den gick till Arvika. Det var ingen lång resa även om vi på den tiden var västgötar och inte värmlänningar som nu. Vi köpte skålen på en slöjdmässa. Min mans lillebror som sitter bredvid mig vid bordet och dricker kaffe var då lika gammal som vår dotter är nu. 15 år. Nästa år fyller han 50. Inga hisnande tidsperspektiv men tillräckligt för att få tankarna att snurra lite.
En annan skål jag har i min ägo är lite äldre. När min morfar gick bort såldes hans hem på auktion. Innan försäljningen började sa mamma att jag fick välja två saker jag ville ha. Det blev två skålar. En liten som morfar alltid hade framme med godis i, och en lite större som inte användes till vardags men som det serverades kräm i när det var lite festligare.
Mormor och morfar använde skålen till servering men jag tar bara fram den vid speciella tillfällen. Här är det till min dotters 15-årsdag. |
De hisnande perspektiven kommer nu. Och det är humlan och några av våra andra pollinatörer som får stå för dem och för det ogreppbara:
För 130 miljoner år sedan utvecklades de första bina från getingar. De levde ensamma som solitärbin. Det tog sen ytterligare 50 miljoner år innan evolutionen ledde fram till de första samhällsbyggande sociala bina, de som liknar våra honungsbin, och ytterligare 50 miljoner år innan den första humlan skådade dagens ljus. Humlan räknas in bland de vilda bina och är i jämförelse med de andra förstås en nykomling. Den kom ju först 100 miljoner år efter det första biet och har bara funnits på jorden i 30 miljoner år. Bara och bara! Jämfört med oss människor (Homo sapiens) som troligtvis tog våra första steg för endast cirka tvåhundratusen år sedan är det rätt länge. Minst sagt! Naturen är lite trög och tar god tid på sig när det gäller att anpassa sig till nya förhållanden. Än surrar de dock. Humlorna och de andra bina.
Hushumla. Rufsig och supersöt! |
Stenhumla. Eldig rumpa! |
Trädgårdshumla. |
Jordhumla! En ofta sedd gäst i trädgården. (Det finns olika jordhumlor och det här är en mörk jordhumla) |
Ängshumla. |
Snylthumla. En uppfinningsrik rackare. |
Åkerhumla. Ullig och go! |
Dags att runda av, och snart dags för den fjärde skålen.
Skålen för det stundande nya året, som jag hoppas blir ett år då vi väljer
det goda och kärleksfulla, för varandra och för vår natur.
det goda och kärleksfulla, för varandra och för vår natur.
💗💗💗💗💗💗💗
Kram