onsdag 28 december 2016

Fyra skålar, åtta humlor, två frysboxar och ett nytt år som väntar runt hörnet


Vid en av julens fikastunder lade jag saffransbullarna i en vacker handgjord skål av ene och tänkte inte närmare på det. Inte förrän farfar som är inne på sitt 87:e år tog upp den och frågade var den kom ifrån. Då mindes jag min och min mans första lilla semesterresa tillsammans. Den gick till Arvika. Det var ingen lång resa även om vi på den tiden var västgötar och inte värmlänningar som nu. Vi köpte skålen på en slöjdmässa. Min mans lillebror som sitter bredvid mig vid bordet och dricker kaffe var då lika gammal som vår dotter är nu. 15 år. Nästa år fyller han 50. Inga hisnande tidsperspektiv men tillräckligt för att få tankarna att snurra lite.

En annan skål jag har i min ägo är lite äldre. När min morfar gick bort såldes hans hem på auktion. Innan försäljningen började sa mamma att jag fick välja två saker jag ville ha. Det blev två skålar. En liten som morfar alltid hade framme med godis i, och en lite större som inte användes till vardags men som det serverades kräm i när det var lite festligare.
Mormor och morfar använde skålen till servering men jag tar bara fram 
den vid speciella tillfällen. Här är det till min dotters 15-årsdag.
När morfar växte upp fanns det ingen el och den första bilen hade inte tillverkats än. Han var en ung man när första världskriget bröt ut. Lite svårt att föreställa sig men fortfarande begripligt.
De hisnande perspektiven kommer nu. Och det är humlan och några av våra andra pollinatörer som får stå för dem och för det ogreppbara:

För 130 miljoner år sedan utvecklades de första bina från getingar. De levde ensamma som solitärbin. Det tog sen ytterligare 50 miljoner år innan evolutionen ledde fram till de första samhällsbyggande sociala bina, de som liknar våra honungsbin, och ytterligare 50 miljoner år innan den första humlan skådade dagens ljus. Humlan räknas in bland de vilda bina och är i jämförelse med de andra förstås en nykomling. Den kom ju först 100 miljoner år efter det första biet och har bara funnits på jorden i 30 miljoner år. Bara och bara! Jämfört med oss människor (Homo sapiens) som troligtvis tog våra första steg för endast cirka tvåhundratusen år sedan är det rätt länge. Minst sagt! Naturen är lite trög och tar god tid på sig när det gäller att anpassa sig till nya förhållanden. Än surrar de dock. Humlorna och de andra bina.
Här är en humla som samlar pollen till boets växande larver. Den borstar
ner pollenkornen i speciella förvaringskorgar på bakbenen och får på så 
vis med sig osannolika mängder på en enda flygtur. Pollenkorgarna 
med sitt pollen är de gula "korvarna" som syns på bilden. 
Humlan i sig själv är ganska flygtung, men sägs klara
en last lika stor som sin egen vikt.
Eftersom humlan ovan mest visar rumpan är det lite svårt att se vad det är för art. Något som annars är väldigt roligt att titta efter. Här kommer några andra mer lättbestämbara humlor från min trädgård. Tittar man noga ser man att de uppvisar ganska stora skillnader i sitt utseende.
Hushumla. Rufsig och supersöt!
Stenhumla. Eldig rumpa!
Trädgårdshumla.
Jordhumla! En ofta sedd gäst i trädgården.
(Det finns olika jordhumlor och det här är en mörk jordhumla)
Ängshumla.
Snylthumla. En uppfinningsrik rackare.
Åkerhumla. Ullig och go!
När jag ser humlorna och de andra smådjuren som pollinerar blommorna i trädgården känner jag tacksamhet! Tack vare dem har jag nu två frysboxar istället för en!  Det gick inte att få plats med jordgubbarna, blåbären, hallonen, vinbären, krusbären, havtornen, lingonen och plommonen annars.

Dags att runda av, och snart dags för den fjärde skålen. 
Skålen för det stundande nya året, som jag hoppas blir ett år då vi väljer
det goda och kärleksfulla, för varandra och för vår natur.



💗💗💗💗💗💗💗
Kram

tisdag 20 december 2016

Fingerborgsblomman - både enkel och mångsidig

Julen nalkas med stormsteg men än är det några dagar kvar. Gräsmattan är grön och termometern visar på tio plus. Vinterkänslan lyser med sin frånvaro, och den blir kanske inte mer närvarande nu när jag ger mig till att visa bilder på en av mina favoritblommor. Fingerborgsblommorna. Tänkte att de kanske kunde få Kung Bore att vakna, och inse att det är midvinter och att lite snö skulle vara vackert, och roligt för småbarnen att leka i under det stundande jullovet. Helt underbart för oss som vill åka skidor också. Vi får väl se om det lyckas.
De här vackra fingerborgsblommorna (Digitalis purpurea)
fotograferade på midsommardagen borde väl kunna
locka fram ett vackert snöfall till jul? :)
Fingerborgsblomman eller digitalisen som vi oftast kanske säger är en riktigt gammaldags och kär torparväxt. Den är tvåårig. Under första året ger den sig oftast bara till känna med en bladrosett som brukar vara synnerligen frodig och lätt att upptäcka. Om inte förr så sent på hösten när växtligheten runt omkring vissnat. Då står den där i allt det bruna, lika intensivt grön som på sommaren. Den övervintrar så och behåller färgen hela vintern. Blommorna kommer år två och blomningen är som mest intensiv från midsommar och några veckor framåt. Ströblommor kan dock dyka upp under hela hösten ända in i november. Oftast är det då milt väder som lockat fram blommorna ett år för tidigt. Efter två år är plantorna spårlöst försvunna, men de brukar dyka upp på nya platser i trädgården istället. Digitalis frösår sig lätt. Finns det bara små utrymmen med bar jord hittar de snart dit. En gång digitalis alltid digitalis :) Trots att växten är en riktig överlevare är den aldrig till besvär. Oönskade plantor är lätta att avlägsna.
Här odlas grönsaker på gamla komposter. Grönsakerna innanför träramarna 
och digitalisen utanför, där de effektivt håller borta ogräset som annars 
skulle stormtrivas i den varma mullrika jorden i söderläge. 
Digitalis som kommer in i odlingsbäddarna rensar jag mycket noggrant bort.
Fingerborgsblomma (Digitalis purpurea)
Här har några gigantiska vita exemplar slagit sig ner.
Fingerborgsblomman (Digitalis purpurea) kan bli en och en halv meter hög.
Samma blommor som på förra bilden fast från andra hållet och i kvällsljus.
Det lyser verkligen om dem. Fingerborgsblomma (Digitalis purpurea)
De här fingerborgsblommorna (Digitalis purpurea) har valt sin växtplats
med omsorg. Färgerna är ....
..... precis desamma som i funkian bredvid. Det gäller
att hitta en växtkompis som passar.
Fingerborgsblomma (Digitalis purpurea)

Eftersom fingerborgsblommorna förökar sig med frö ändrar de utseende. Nya former, mönster och färger dyker hela tiden upp. Det, förutom att de är så vackra, är en av orsakerna till att de är en av mina absoluta favoriter. Här kommer några varianter från min trädgård.







Fingerborgsblomman är läcker och färgerna går i vitt, rosa och purpur. Den räknas till medicinalväxterna och dess förmåga att få hjärtat att pumpa mer kraftfullt upptäcktes av en brittisk läkare i slutet av 1700 - talet. Digitalis (Digoxin) används som medicin än i dag om dock än mer sällan. Innan medicineringen skedde under kontrollerade former blev inte alltid resultatet så bra. Växten tillhör jämte gullregn, tidlösa, tibast, liljekonvalj, idegran och ytterligare en handfull växter våra allra giftigaste. Den får dock till skillnad från flera av de andra inga bär, frukter eller frön som lockar till att stoppa i munnen, och att man skulle komma på idén att äta av den är mindre sannolikt. Blommorna har dock ett lekfullt utseende och jag odlade varken den eller några andra giftiga växter när min dotter var liten. När jag växte upp hade våra grannar ett gigantiskt gullregn och jag minns mina föräldrars oro. De lyckades verkligen få mig att förstå hur farligt det var och än idag blir jag nästan lite rädd när jag ser det egentligen fina och nästan lite exotiska trädet. Jag har dock lärt mig att njuta av dess skönhet nu eftersom en vän till mig har ett stiligt exemplar som jag övat på. Viss rädsla och respekt känner jag emellertid fortfarande men det är nog bara en bra känsla att bära med sig. Respektfull njutning känns helt rätt.
Innan fingerborgsblommorna (Digitalis purpurea)
slagit ut ser de lite sura och griniga ut.
Nästan som om de vill säga; se men inte röra. Och .....

..... att se på de nästan lite teatraliska blommorna är underbart.
Utseendet har gett blomman många namn. Förutom digitalis och fingerborgsblomma heter den också fingerborgsört, fingerhatt, biskopsmössa och madams tofflor.

Återstår nu bara att än en gång önska oss alla lite julesnö.
Snälla, snälla Bore!

Kram Anna-Karin

tisdag 13 december 2016

Shoppa loss?

I år tänkte jag att det skulle vara kul med något nytt att dekorera amarylliskrukorna med. I söndags gav jag mig således iväg på shoppingtur, och traskade glad i hågen in i den första av stadens plant- och pyntaffärer. Tittade på allt men blev inte sugen på något. Nästa affär. Samma sak. Åkte vidare. Köplusten ville inte infinna sig. I alla fall inte när det gällde pynt. För en och annan vacker krukväxt infann den sig dock.

Azaleor är alltid svåra att motstå, och ..
...... likaså små rufsiga och bollika gröna växter.
Det lilla nästan lite mosslika klotet var helt oemotståndligt.
Jag vet inte vad det är för växt och tyvärr saknar
ofta inomhusväxterna ordentliga namnskyltar,
vilket är lite synd.


De här små bladen som klättrar i en boll av
flätad vide tillhör i alla fall växten
"Plättar i luften".
Ett härligt namn och en underbar växt.


Förutom de nya växterna blev det ett par nya fina beigebruna ytterkrukor eftersom blommorna vuxit ifrån de gamla, men inget pynt. Det kan nog vara så att jag ledsnat lite på att köpa små prydnadssaker, pruttlar och pynt. En gång i tiden köpte jag mycket och la ner massor med tid på att strosa runt i allehanda affärer och shoppa loss. Sen har jag fått lägga lika mycket tid på att köra samma saker till diverse ställen såsom Frälsningsarméns Myrorna, Gengåvan med mera, och för det mest hopplösa, som jag en gång i tiden tyckte var sååå fint, har återvinningscentralen återstått som enda alternativ. Lite knasigt! Kanske!

Istället för att åka till fler affärer åkte jag hem. Tog en skön skogspromenad och plockade med mig mossa, lingonris och nerblåsta lavar till amaryllisarna.

Pyntet är gammalt och kommer från min mans mormor. De små fåglarna är
täljda och målade för hand. De här sakerna har inte fått åka till återvinningen.
De är jag rädd om. De minner mig om `mormor Ella´ som stod där med
papiljotter i håret och bakade plättar när man kom och hälsade på.
Hon hade nästan alltid papiljotter och älskade plättar.
Hon vände de dock aldrig i luften. Inga plättar i luften där alltså.
Amaryllisen ovan är en dubbel vit och den har tre
stora knoppar. Den längtar jag efter att få se.
Ja, efter de andra också förstås.
En av de röda är på väg.
Även om man kan bli lite trött av shoppning (eller på shopping) ......
....... speciellt så här i juletider ......
..... så finns det ju mängder av roliga saker som man skulle vilja ge bort, 
och också önska för egen del. Har en del julklappsinköp kvar,
 och den shoppingen ska bli riktigt kul. 
På önskelistan står sådant som ska användas, 
göras något roligt med, tillsammans eller för sig själv. 
Små vitamininjektioner av aktivitet och glädje.
Skoj! Skoj!


Julen är underbar men det är mycket att stå i.
Det gäller att komma ihåg att göra som Tussan och Ville ibland. Chilla lite.



Bilderna på våra kära katter är sex år gamla, 
men de behärskar fortfarande konsten till fullo. 

Ha det så gott i julstöket alla.
Kram Anna-Karin