Med mycket karaktär

Våren är på väg, men den står och stampar lite i startgroparna. Tycker jag. I väntan på fler vårtecken visar jag istället några växter med karaktär, som sticker ut och syns. De är från både vår, sommar, höst och vinter.

En blå spanskgran (Abies pinsapo 'Glauca') och en kopparlönn
(Acer griseum) omgivna av bambu. Här, på sommaren, är
kopparlönnens blad lite gråaktiga men på hösten glöder de. 

Att inte lägga märke till den blå spanskgranen är nästan omöjligt, trots att den försöker gömma sig i allt det gröna. Vilka barr! Wow! Sitt karaktäristiska utseende får den bland annat av att barren sitter spridda runt grenarna. Att jämföra dem med flaskborstar är inte snällt men ganska talande. När kottarna kommer är trädet än mer uppseendeväckande. De är många och stora, står rätt upp och är nästan vita. Tyvärr är trädet lite kinkigt och trivs bäst i zon I, men kan tänka sig zon II om man är riktigt snäll mot det. Och att visa det lite omtanke är inte så dumt eftersom den vilda arten, spanskgranen (Abies pinsapo), är globalt klassad som starkt hotad. Den finns egentligen bara på ett ställe i hela världen. I Sierra Nevada-bergen i Spanien. Det finns en underart till den, också den på ett enda ställe, men i Marocko. Granen på bilden växer i en privat trädgård i Danmark.

Nedanstående karaktärsstarka barrväxter är inte lika kinkiga som spanskgranen. De är kanske inte riktigt lika fina, men härliga de också. Trädet längst bak i raden till vänster är en Weeping Nootka Cypress. Namnet har den fått för att den ser lite ledsen ut med sina stora hängande grenar. Granen till höger har grenar som nästan helt saknar sidoskott, vilket ger dem det ormlika utseendet. Undrar just om det gömmer sig några riktiga ormar i den där den växer i stadsträdgården i Karlstad? :)

Mer häftiga barr. Himalayatall (Pinus wallichiana, Zon 1-2) till
höger och blågran (Picea pungens Zon 6) till vänster. Blågranen har ett
lite bonsailiknande växtsätt och blir en till två meter hög. 

Himalayatallen har längst barr av alla. De är upp till tjugo cm långa, böjliga och mjuka. Den vill växa helt skyddad från väder och vind i Zon I eller möjligtvis II. Den på bilden växer i en privat trädgård i Vänersborg. Det finns en hybrid, en korsning mellan himalayatall (Pinus wallichiana) och weymouthtall (Pinus strobus) som har nästan lika långa barr och är betydligt härdigare. Schwerintall (Pinus x schwerinii).

De här barren kanske inte är så häftiga! Vanlig tall (Pinus sylvestris).

Av Europas drygt tjugo vilt växande tallar har vi bara en art i Sverige. Vår vanliga tall (fur). Alldaglig och lite tråkig kan tyckas, men vid närmare eftertanke kanske ett av världens vackraste träd. Vilka silhuetter! Speciellt på vintern.

Bara barr, barr och mera barr ........   Kanske dags för lite blad, och en stilig herre med mycket charm.

Hrmm..... Ludna grenar och små håriga blad om våren.
Ser snäll och försynt ut ...... :)

... men nej, är inte det minsta försynt. men fantastiskt vacker och med en
alldeles egen stil. Rönnsumak (Rhus typhina) 

Få träd slår rönnsumaken ifråga om karaktär. Vackert skulpturalt växtsätt som gör den lätt att känna igen också på vintern. Stora palmlika blad som på hösten får de vackraste av färger. Täta röda blomklasar på sommaren, som övergår mer och mer i purpur för att sen pryda sin plats hela vintern. 

Den stiliga rönnsumaken har dock ett smeknamn som avslöjar en mindre trevlig sida. Att den bedriver underjordisk verksamhet. Den kallas "Trädens kirskål" och sätter mängder med rotskott som kan ta över hela områden. Kraftiga marktäckare eller gräsmatta utgör inget hinder. Att skicka iväg rötterna tjugo meter är en lätt sak. 20 meter!!!  Det är otroligt långt, men den går att hålla efter. Det är tur för visst är .....

.... den hur läcker som helst.

Till sist en blomma som också pockar på uppmärksamhet. Med sina en och en halv meter höga blomspiror och palmlika bladrosetter drar den blickarna till sig och lämnar ingen oberörd. Den fina sommarbilden är tagen i Köpenhamn men den klarar zon III - IV i ett skyddat läge med ordentlig vintertäckning. När den blommat försvinner den nästan helt, för att under flera år samla ny kraft innan den kan blomma igen, Så håller den på, fiberpalmliljan (Yucca filamentosa).

Fiberpalmlilja (Yucca filamentosa)

När jag tittar tillbaka på bilderna ser jag att det blev mest sommar, höst och vinter. Inte så mycket vår.
Bara några små julrosor längst ner på "headern".

Men snart blir det vår på riktigt,

och mera vårbilder.

Kram Anna-Karin

Rosor man blir glad av

Allteftersom åren går bryr man sig mindre om vad andra tycker. Eller så är det kanske inte, för egentligen bryr man sig mer, men på ett annat sätt. Man är ärligt intresserad, lyssnar och respekterar men har mindre behov av att tycka likadant. I en grupp där alla enats om att den där tavlan är allt förskräckligt barnslig, naiv och intetsägande vågar man upphäva sin lilla stämma och säga; "Jag tycker den är riktigt fin. Just att den är lite barnslig gör att den utstrålar en väldig värme." Att lyssna till sig själv utan att bry sig om vad man förväntas tycka är skönt. Det finns fördelar med att inte vara tonåring längre. Att man blivit liiite äldre. :)

Nu är det förstås så att jag tänkte tycka till. Om färger. På rosor. Jag tycker om alla rosor och alla färger, men mina favoriter är de i orange, blekt orange och aprikos. De gör mig varm om hjärtat och glad i sinnet.

Ros 'Molineux' 

Underbart vacker!
Ros 'Molineux'

Läckra färgskiftningar!
Ros 'Molineux' 

'Molineux' är en engelsk ros, eller Austinros som man kanske oftare säger. Det är en härdig (Zon 3) buskros med ett tätt och upprätt växtsätt. Höjd 75 cm. Remonterande. Blommorna är tätt fyllda och har en stark doft med inslag av mysk. Den har fått utmärkelser för sin goda doft och har varit årets ros i England. Enligt David Austin själv kommer den bäst till sin rätt om man planterar den i grupper om tre eller fem. Det känns som något jag håller med honom om. :)

Några andra rosor som inte heller är så "pjåkiga":

Ros 'Troika'
Storblommig rabattros. Rosa Tehybrid - Gruppen.  Zon 4. 

Ros 'Ashram'
Storblommig rabattros Rosa Tehybrid - gruppen. Zon 3 (4)

Ros 'Scented Memory' eller  'Bitten Clausen'
Modern buskros. Zon 3. 

Ros 'Kong Frederik D. IX'
Eftersom det inte fanns några utslagna blommor fick det bli en bild på
de ljuvliga knopparna. Jag har försökt slå upp den på nätet men knappt
fått några träffar alls. Lite synd! Namnet antyder, tycker jag,
att den skulle kunna vara riktigt storslagen.

De här knopparna kunde jag inte heller låta bli att fotografera. Spektakulära!
Tyvärr vet jag inte vad rosen heter. 

På den här, också okända rosen, är det blommorna som är spektakulära.
Kan det vara en dansk  polkagrisros tro?
Kanske är det en ros i Fiesta Easy Elegance - serien,
men det är bara som jag spekulerar.

Det här är en betydligt mer välkänd ros.
Den har det finaste namnet av alla.
Ros 'Peace'
Zon 5

Om jag ska fortsätta att tycka så är det lite synd att de här sagolika rosorna växer i Gavnö slottspark på Själland och inte i min trädgård. Nåja, de flesta, utom kanske 'Kong Frederik D IX', går att odla ganska långt upp i landet och skulle kunna växa här. :)

Innan jag avslutar får det bli en bild min "orange ros". Den har varit med många gånger förr och är mig mycket kär. Den kommer alldeles säkert fortsätta med att dyka upp då och då, i framtiden också.

Ros 'Clodagh McGredy'
Klasblommig rabattros. Zon 3. 

Orange används ofta i gemensamhetsutrymmen. Färgen anses vara social och öka gemenskapen. Eftersom den troligtvis också ökar aptiten är den även populär i personalmatsalar och på många restauranger. Så lite orange behöver vi nog! Jag gillar orange. Det har jag alltid gjort! På klassfotona från lågstadiet har jag orange byxor på mig alla tre åren. Det var en bedrift för det var inte så lätt att få tag i orange byxor då heller. Nu är jag lite mer försiktig med färgen och det kanske är bra. Orange är precis som rött, ganska intensivt. Men fint! :)

Hur som helst! .

Jag är väldigt förtjust i rosa också. 

Att känna efter vad man tycker är skönt.

Att det snart är helg känns till exempel väldigt bra!

Det gissar jag att de flesta håller med om?

Kram Anna-Karin

Danmark: natur, trädgård och lite annat smått och gott

Årets semesterresa gick till Danmark. Vi tillbringade en vecka på Själland och de tre därom sydligare belägna öarna Falster, Lolland och Mön. Genom hela området går den stora motorvägen som via flera vackra broar slutar i Rödby och som sen via färjan fortsätter till Puttgarden i Tyskland. Lämnar man motorvägen med sin strida ström av bilar blir snart vägarna pyttesmå och en helt annan värld öppnar sig med odlingslandskap, bokskogar, fantastiska trädgårdar, slott och slottsparker, pittoreska små byar, djur- och nöjesparker, museer, klintar och stränder.

En vecka gick fort och när det var dags att åka hem fanns det mycket kvar som man också hade velat se och göra. Här kommer i alla fall några bilder med mest natur men också lite trädgård från årets resa.

Överallt såg man de stora åkrarna med vete, havre, råg, korn, sockerbetor
och majs. Det är väl inte för inte som området kallas för nordens Provence. 
I åkerkanterna hade blommorna letat sig in. Mest såg man blå 
cikoria eller som här lysande röd kornvallmo.

Ibland dök små pittoreska inslag upp utmed vägen. Här såldes gladiolus,
dahlior och solrosor som självplock.

Det fanns många mörka bokskogar i landskapet. De täta kronorna släpper 
knappt igenom något ljus alls lämnar marken under sig kal. 
Den här bilden är från ön Mön och om man fortsätter till fots en 
bit in genom skogen kommer man till Möns klint. 

Väl framme vid klinten gällde det att ta sig ner också :-)

Äntligen, sista trappan ner.
Även om det fanns trappor var det 
många besvärliga och branta passager emellan.
Den magnifika naturen här nere var
dock värd alla strapatser.

Vackert, .....

....... dramatiskt och ......

..... lite osannolikt!

Klintarna består av krita som bildats av skalet från små alger som var för sig inte var mer än ett sandkorn stora. Uppbyggnaden tog många miljoner år och för ca 12 000 år sedan reste klintarna sig upp över havsytan och blev synliga. Klintarna i Danmark hängde då ihop med klipporna vid Dover-Calais men separerades senare på grund av inlandsisens framfart under istiden. Vid det superfina och ultramoderna geocentret som låg i anslutning till Möns klint kunde man uppleva och lära sig mer om den här tiden och om de varelser som levde då. På centret fanns också skelettet från den första dinosaurien som hittats i Danmark (Grönland).

Skelettet var inglasat så man kunde inte peta på den gamle besten
som var en av de varelser som dominerade på jorden 
för 230 miljoner till 65 miljoner år sedan.

Utav de djur som lever nu är det bara fåglarna som härstammar direkt från
dinosaurierna. Man kan faktiskt säga att de är dinosaurier. 
Tanken på att vår lilla söta blåmes är mer släkt med dinosaurierna 
än vad krokodilerna är känns lite kul. 
På ön Falster finns "Krokodille - Zoo" och där kan man se alla de
nu 23 levande krokodilarterna i världen. De var pigga och man fick 
komma dem riktigt nära. Europas största krokodil på över fem meter 
låg dock under en av de träbroar vi gick på och man kunde 
tyvärr bara se den genom spjälorna. Läskigt!

När man är intresserad av trädgård finns det många i området som är värda att besöka. En som man bara inte får missa är Peter Hansens Have längst ut på Lolland. Det är en av norra Europas största privata trädgårdar och trots mångfalden av arter var det definitivt inget gytter av växter utan allt var naturligt och harmoniskt komponerat.

Det fanns bland annat två stora dammar och ......

..... en rhododendronskog med 1100 arter/hybrider.
I skogen växte också ekar, magnolior (70 stycken) och hortensior i massor. 

Det fanns som sagt allt i denna underbara trädgård och jag kommer att återkomma till den senare.

En annan trädgård eller park vi besökte var Gavnö slottspark på Själland. Här fanns hembryggt öl, fina planteringar, rosengårdar, fjärilshus och riktigt gamla och förtrollande träd. Valnötsträd, katalpor, magnolior, tulpanträd ....... och allt vad man kunde önska sig.

Även till denna park och till de stora och exotiska
träden kommer jag att återkomma i ett senare inlägg.

I bokarna utanför parken fick man klättra
runt på banor mellan trädtopparna.
Något som tilltalade familjens yngsta medlem.

Eftersom den här delen av Danmark består av landsbygd och öar är det mycket kust och många fina......

......stränder varvat med .......

.......... små byar där ....... 

....... lite oväntade utsmyckningar kunde dyka upp.

H.C. Andersens lilla sjöjungfru i den lite större "byn"
Köpenhamn på Själland var dock inte så oväntad.
Jag fick kämpa med att få en bild utan turister.
De kom i buss efter buss från världens alla hörn.

När jag stod där och trängdes kom jag att tänka på dinosaurierna. De härskade på jorden i ca 170 miljoner år och dog ut för 65 miljoner år sedan. Nu är det nog utan tvekan vi människor som dominerar istället. Det har vi gjort i några tusen år. Undrar just om vi kommer att göra det om 170 miljoner år eller om några andra har tagit över tronen då. Undrar i så fall vilka spår de kommer att finna då, från den tid som är nu. Möns klint kommer definitivt att vara borta för den räknar man med kommer att erodera bort under de närmaste 50 000 åren. Kanske sjöjungfrun kommer att sitta kvar och då kanske de tror att vi alla hade fiskstjärtar. Lite snurriga tankar i trängseln och sommarvärmen!

Turligt nog är det inte bara jag som är lite snurrig :-)
Turning Torso, Malmö, Sverige

Som alltid är det skönt att resa bort. Det finns så mycket att se och uppleva, 

både inpå husknuten eller lite längre bort eller "far away".   

Det är också skönt att komma hem igen.

Hem till trädgården :-)

Önskar alla en fortsatt fin fortsatt augusti!

Kram Anna-Karin