Naturlig pollinering och färgmani

I morse när jag tog mitt morgonkaffe på uteplatsen bakom vinbärsbuskarna fick jag sällskap av mina brummande trädgårdvänner. Få ljud i trädgården gör mig så glad som de vilda humlorna som surrar.

Röd vinbärsblom (Ribes rubrum `Jonkheer van Tets´).
Den får, tack vare humlorna, jättestora goda bär i juli - augusti.

Vit vinbärsblom (Ribes `Vita Holländska´)
Den får rikligt med stora gulvita söta bär som är
underbara att gå och småäta av.

Svart vinbärsblom (Ribes nigrum)
Jag har fått busken av mina svärföräldrar. Moderplantan som är gigantisk
växer i Billingsluttningens kalkrika mylla.
Sorten verkar trivas här i Värmland också.

När jag satt där och njöt tänkte jag på fruktodlingarna i Kina där lantarbetarna handpollinerar trädens blommor för att få frukt. De har använt så mycket bekämpningsmedel och gifter att alla insekter har dött. Tankarna vandrade vidare till andra odlingar där pollinerarna har blivit en luckrativ handelsvara. Jordgubbsodlarna köper humlor i kartong från Tjeckien (tror jag det främst var) som de placerar ut i odlingstunnlarna. Det blir en jämn pollinering och alla jordgubbarna blir välformade och fina. Nackdelen är att olika sjukdomar frodas vid kommersiell uppfödning och risken för att smittorna ska spridas vidare till våra vilda humlor i naturen är stor. De här köpta humlorna ska förstås inte släppas ut. De ska avlivas när de gjort sitt. De är som så mycket annat i vår natur förbrukningsvaror. Nåväl, en och annan slinker säkert ut och frestelsen att använda dem vid odlingar utomhus kan nog för somliga bli alltför stor.

Mitt lilla bigarråträd, som pollineras av vilda humlor, börjar få knopp och ...

.... en och annan blomma har till och med slagit ut.

Funderar vidare på de franska fruktodlarna som köper getingar eftersom forskningen har visat att de också är viktiga för pollineringen och att man i USA kör runt bikupor med tambin över hela landet. De placeras ut där det behöver pollineras och sen får de åka till nästa ställe och till nästa..... Man har upptäckt att bina inte mår bra. De blir stressade och dör i förtid. Vilka rackare, gillar de inte att åka bil i flera hundra mil och sen få pollinera mil efter mil med enbart mandelblom för att sen få åka lite lastbil igen och kanske komma fram till ett ställe där det enbart växer äpplen och inget annat. De är nog lite dumma de där flygfäna som inte förstår att det är ekonomiskt ohållbart att låta dem vara bofasta och odla olika grödor och blommor på samma ställe så att de kan få en varierad kost.

Eller är det kanske vi som är dumma? Kanske kommunicerar pollinerarna med varandra och säger att de där människorna är nog ganska osmarta som inte förstår att utan oss så blir det nästan ingen mat, inga frukter, inga grönsaker och andra insektspollinerade grödor, inga nya frön ......

Snälla, vänd oss inte ryggen ....... De flesta kan nog bara göra lite,
men vi är så glada för det lilla.

Det blev lite jobbigt så det får bli en färgglad avslutning. I flera år har jag bara haft grå och beige färger på min altan. Nu ville jag ha lite färg istället

Mmmm, det är fortfarande ganska grått......

.... men en knallgrön vaxduk hade jag aldrig kunnat drömma om att jag skulle
köpa. Tycker den piggar upp och så är den ju förfärligt praktisk när man
ska plantera och rensa bär och svamp m.m.
Får ta fram linneduken om jag får celebert besök :-).

Lite sommarminnen på ett fat fick bryta av det gröna och....

.... Orvar och Nisse gjorde sig också bra på bordet, fast det blev
kortvarigt för de fick lämna plats för...

.... frösådderna som ska avhärdas.
(OBS! Min altan är bara delvis inbyggd så pelargonerna på bilderna har bara
varit ute pyttelite. De är extremt känsliga för kyla och kan inte
tas ut förrän det blir varmare temperaturer)

Det blev ingen färgexplosion precis men ni som har sett altanen innan ser, hoppas jag, en förändring åt det lite gladlättare hållet. Idag skiner solen och jag tänkte arbeta lite i trädgården. Har suttit och skrivit i flera dagar så lite frisk luft kommer nog att göra susen.

Kram Anna-Karin