tisdag 15 oktober 2019

Brunt, beige och gult med heta inslag

Trädgården stod grön och grann tills frostnätterna kom i början av oktober. Då gjorde en del växter som dahliorna. De gav upp och lät bladen svartna. Andra blev så överrumplade att de släppte sina löv gröna utan att hinna återta det värdefulla klorofyllet. De flesta ruskade dock bara på sig och fortsatte som om ingenting hänt. Eller nästan i alla fall. En brun ton smög sig in i deras grönska.


I och med den här inledningen har ni nog gissat att vår trädgård inte bjuder på något färgsprakande fyrverkeri denna höst. Att det varit mulet och regnigt har inte gjort saken bättre. Färgskalan är lågmäld. Men trots att jag kände mig "lite gnällig" tog jag med mig kameran ut i förmiddags, mellan regnskurarna, för att leta efter glöd och skönhet. Och visst fann jag den.


Mest gult och beige......


men framför de höga gräsvipporna står en rödskimrande favorit. Ett Blodgräs (Imperata cylindrica 'Red Baron'). Det har aldrig svikit höstens skådespel, men är dåligt vinterhärdigt. Vi har emellertid haft våra i fem år och de har växt sig allt större. De står i upphöjningar byggda av stenar. Stenarna hjälper till att hålla fukten under sommaren samtidigt som de ser till att det mesta av regnvattnet rinner av. På vintern bäddar jag in dem i halm. Jag sticker in halmen i ruggen och lägger den så att stråna lutar utåt och neråt, bort från gräsen. På så vis skänker halmen värme samtidigt som den hjälper till att transportera bort vinterväta. Blir det riktigt kallt lägger jag juteväv över hela härligheten.

Imperata cylindrica 'Red Baron'

Blodgräset är en av våra favoriter. Det är inte många växter som blir så ompysslade. Det får bli en närbild också.

Imperata cylindrica 'Red Baron'
Blodgräs
(Imperata cylindrica 'Red Baron')

Här under rönnsumaken (Rhus typhina) står ett annat blodgräs. De brukar glöda ikapp, men än så länge är rönnsumaken "bara" grön med brunlila inslag.  Vacker, javisst, men den kan betydligt bättre än så.

Rhus thyfina

Så här såg den ut förra året. Jag tvivlar på att den blir lika fin i år. Den brukar vara ett säkert kort, men ska den hinna får den sätta fart.

Rhus thyfina
Rönnsumak
(Rhus typhina)

En annan höstfavorit är ullungrönnen (Sorbus ulleungensis 'Dodong'). Den är fantastisk hela året men har sitt crescendo på hösten. Vårt exemplar är fortfarande ungt, och i år fortfarande mest grönt. Förra året skvallrade den dock om en skönhet utöver det vanliga. Förhoppningsvis blir den mer och mer betagande allteftersom åren går, och förhoppningsvis är det här året ett undantag som bekräftar regeln.

Sorbus ulleungensis 'Dodong'
Ullungrönn
(Sorbus ulleungensis 'Dodong')
Bilden är från förra året.

(Om ni precis som jag suktar efter mer höstfärger rekommenderar jag er att spana in de vanliga rönnarna. I år dignar de av knallröda bär och deras bladverk är klargult. En supersnygg kombo. En annan vacker rönn är pärlrönnen. Den får röda blad på hösten och tillsammans med de vita bären är det sanslöst snyggt. Bladen på vårt lilla exemplar blev bruna och trillade av på grund av frostknäppen. Lönnar av alla slag är förstås som alltid också vackra, och värda en liten omväg.)

Katsuran (Cercidiphyllum japonicum) är ytterligare ett tjusigt träd med lyskraft i höstmörkret. Ibland bjuder den på gula, orange, röda, rosa och lila toner i en härlig blandning. Hrmmm! I år hann en gren skifta färg innan hela bladverket drösade ner. Men en viss skönhet har den väl även kal. Den har snygga stammar och ett fint uppåtsträvande växtsätt.

Cecidiphyllum japonicum
Katsura
(Cercidiphyllum japonicum)

Samma katsura. Samma tid fast förra året. Hrmmm!

Cecidiphyllum japonicum
Katsura
(Cercidiphyllum japonicum)

Snödroppsträdet (Halesia carolina) har likt katsuran tappat sina blad, men de kanelbruna frukterna hänger kvar. Ganska läckra. Tycker jag.

Halesia carolina
Snödroppsträd
(Halesia carolina)

Magnolian 'Powder Puff' (Magnolia loebneri 'Powder Puff') gick direkt från grönt till brunt.

Magnolia loebneri 'Powder Puff'
Magnolia loebneri 'Powder Puff'

Jag hade gärna sett att den passerat gult på vägen. Bilden nedan är från i fjol.

Magnolia loebneri 'Powder Puff'
Magnolia loebneri 'Powder Puff'

På nästa bild ses ett bigarråträd. Det är den lilla "pricken" framför grannens röda tegelhus. Det är egentligen inte så litet och det är alldeles grönt, vilket jag hoppas syns. Ofta gör det som magnolian ovan och går direkt från grönt till brunt. Vissa år tar det i så man tappar andan.


Det var flera år sedan sist, men jag minns det som om det var igår. Tyvärr hittade jag inga bilder på hela trädet, men jag fann en på de stora färggranna bladen. Den gör ingalunda trädet rättvisa men med fantasins hjälp kommer man en bit på väg. Bigarråträd "showar inte loss" så ofta, men är väl värda att vänta på. Under tiden kan man mumsa bär.

Prunus avium 'Stella'
Bigarrå
(Prunus avium 'Stella')

Den sista riktigt färgglada lite större växten jag tänker ta med med är korallkornellen (Cornus alba 'Sibirica'). Ja, så särskilt stor är den väl inte men eftersom vi har den som häck syns den väl. Den har uppfört sig hyfsat i år även om den är något blekare än vanligt. Den översta bilden är från i år. Den nedersta är tre år gammal. (För ordnings skull ska jag här nämna att grönkålen inte växer i samma odlingslåda på de båda bilderna. När man odlar kål måste man antingen byta växtplatsen eller byta ut jorden. Annars riskerar man klumprotssjuka. Helst ska det gå sju år innan man odlar kål i samma jord igen.)

Cornus alba 'Sibirica'
Korallkornell
(Cornus alba 'Sibirica')
Cornus alba 'Sibirica'
Korallkornell
(Cornus alba 'Sibirica')

När jag nu läser igenom det jag skrivit så här långt känns det som om jag fastnade lite i "gnällstadiet" trots allt. Men lite ledsen måste man väl få vara när växterna som brukar ge så fin höstfägring mer eller mindre "sjappade" ur. Det vackra skänker ju glädje, och i det uppenbart vackra är den lätt att finna, och lätt att sakna. Ibland finns emellertid skönheten där man minst anar.

Regnet hängde i luften. Det var så mörkt att jag lät lampan inne vara tänd. Rådjuren hade knipsat av rosenknopparna. Spökena hade intagit trädgården.

Catalpa ovata
Ett spöke?
En frostskadad jättedahlia?
Nej, bara en kinesisk katalpa
(Catalpa ovata) som tyckte det blev
lite kallt om sina elefantöron till blad.
Mullbärsträden gick samma öde till mötes.
De är alla extremt frostkänsliga
och behöver relativt långa och
varma höstar för att klara sig.
De hann dock bilda nya bladanlag
innan kylan kom,
vilket glädjer oss mycket.  

Dahlieknölar, upptagning av dahlior
Fler spöken? 
Nej bara ett.
Det andra är dahliaknölar.

Sköldpaddsörten, höstsilveraxet, strålrudbeckiorna, höstanemonerna och till och med ringblommorna hade frusit bort. Jag borde kanske ha gett upp och gått tillbaka in till stugvärmen, men så icke. Något lite fint borde jag väl kunna hitta trots allt, tänkte jag. Och kanske gjorde jag det. Här kommer i alla fall några avslutande bilder.



Calluna vulgaris 'Bellex'
Höstljungen
(Calluna vulgaris 'Bellex')
blommade fortfarande.
Scabiosa ochroleuca
Likaså gulvädden
(Scabiosa ochroleuca),

Physostegia virginiana ssp. variegata 'Bouchet Rose'
drakmyntan
(Physostegia virginiana ssp. variegata 'Bouchet Rose')
och ... 

Polemonium boreale
polarblågullet
(Polemonium boreale).

Sempervivum
Taklöken (Sempervivum) hade
förstås blommat över,
men kanske var det brytningen
mellan det bruna och gröna
som gjorde att jag omedelbart
lade märke till den.
bronsstarr, Carex comans
Samma här.
Brunt och grönt är snyggt ihop.
Nätnäva (Geranium renardii) och
bronsstarr (Carex comans)


På den här bilden la jag
inte märke till något speciellt.
Den är mest som ett
enda stort gulbeige "fluff".
Lite härligt på sitt sätt det också.
Det enda som möjligtvis sticker
ut lite är sammetshortensian
som står ganska långt bak.

Hydrangea aspera ssp. sargentiana
Vid en närmare betraktelse
är den fortfarande så vacker
att det räcker och blir över,
tänker jag,
och börjar dra mig inåt.
Sammetshortensia
(Hydrangea aspera ssp. sargentiana)  

Det blev dock en bild till, tagen från trappen. Jag kom på att jag inte ens nämnt en av de trognaste och mest färgglada höstfavoriterna. Häggmispeln. Den som står framför det beige huset på bilden nedan är så snygg. Jag har många gånger funderat på vad den heterI. Nu tror jag att jag vet. Min man var på ett föredrag med Sara Brenne förra helgen och hon pratade om en särskilt fin trädliknande sort. Det måste vara en sån. En Robin Hill (Amelanchier x grandiflora 'Robin Hill'). Hrmmm! Undrar just om jag har plats för en sån nånstans .......... Den skulle göra sig suveränt mot vår husvägg också......


Kram 
Anna-Karin


Amelanchier x grandiflora 'Robin Hill'

onsdag 24 juli 2019

Rhododendron i våra hjärtan och i vår trädgård. Del II

Det här är den andra delen av min berättelse om våra rododendron. Del ett innehåller förutom en del av våra rododendron också en allmän faktadel om släktet. Vill du läsa del ett kan du gå in här.


Rhododendron 'Macarena'
Rhododendron 'Macarena' är en hybrid framtagen av Hans Hachmann 1990. Den har enligt en uppgift jag fann på nätet funnits i handeln sen 2004. Den ena föräldern är Rh. wardii var. wardii och den andra Rh. 'Goldrausch'.

De följande fem bilderna är från förra året då den långa varma sommaren lockade knopparna att brista. Fotona är tagna i september och oktober. Att se hur den blommade i kapp med drakmyntor, dahlior, solhattar och solbrudar var osannolikt. Något vi aldrig upplevt tidigare och troligen aldrig kommer att få uppleva igen. Tur det finns kameror som hjälper minnet. :)

Rhododendron 'Macarena' 
Rhododendron 'Macarena' 
Rhododendron 'Macarena' 

Blommorna har en utsökt färgkombination som på håll får dem att se aprikosfärgade ut. De är också speciella eftersom det ser ut att växa en blomma inuti en annan. Det syns ganska bra på nästa bild. På engelska kallas fenomenet hose - in - hose efter gentlemännen som under den Elisabetanska eran (1558 - 1603) bar en strumpa inuti en annan och vek ner kanten på den yttre.

Rhododendron 'Macarena' 

De sista knopparna hann inte slå ut. Den 26 oktober kom frosten och tog dem.

Rhododendron 'Macarena' 

I våras var blomningen skral men bladutspringet var lika fascinerande som vanligt. I början ser det nästan ut som om bladen skjuter upp ur en kotte. Spektakulärt och vackert!

Rhododendron 'Macarena' 

Rhododendron 'Macarena' 

Växtkraften var enorm och de unga ljusgröna bladen med sina tydligt markerade nerver gör mig alltid lika glad. De ser så fräscha ut. Som fullvuxen blir 'Macarena' 150 cm hög och av växtsättet att döma lika bred. Det sista vet jag dock inget om utan det är bara som jag gissar eftersom den breder ut sig så.

Rhododendron 'Macarena' 



Vår namnlösa favoritrododendron
Vi har haft vår favoritrododendron i många år. Min man minns inte var han köpte den och än mindre vad den hette. Jag har försökt få fram ett namn. Möjligtvis är det hybriden Rhododendron 'Diane' (Rh. 'Mrs Lindsay Smith' x okänd). I sådana fall är den enligt Hirsutums hemsida framtagen av Koster M. & Sons i Nederländerna 1920 och är då betydligt äldre än vår "moderna" 'Macarena'.

Möjligtvis Rhododendron 'Diane'

Den har med tiden blivit lite inklämd men vi hjälper den genom att beskära den "hänsynslösa" parkrododendronen varje år.

Blommorna är utsökta.

Möjligtvis Rhododendron 'Diane'

Möjligtvis Rhododendron 'Diane'

Bladen är rundade och mörkt gröna. Mittnerven och bladkanterna är tydligt gulfärgade. De håller sig fräscha år efter år och ytterst få blir missfärgade och fula.

Möjligtvis Rhododendron 'Diane'

Den inte helt kända favoriten, som troligtvis är en 'Diane' står längst bort vid bronsrodgersian och sockertoppsgranen, bakom den stora parkrododendronen som blommar i lila. (Se nästa bild.) I den andra änden på bilden, längst hitåt, står guldazalean och pockar på uppmärksamhet med sina starkt doftande gula blommor.



Guldazalea, Rhododendron luteum 'Basta Select'
Om jag inte minns fel står guldazalean med på EU:s lista över invasiva växter. Hrmmm!!! Snälla EU, den är fantastisk och doftar oslagbart gott, och jag tror inte den utgör något stort hot här hos oss.


Guldazalea
Rhododendron luteum 'Basta Select'

'Basta Select' sägs ha något gulare blommor än den vanliga. Guldazalean är en ren art.




Rhododendron 'Calsap'
Vår 'Calsap' är inte så stor än, men har ändå börjat ge ett prickigt intryck när man ser den på håll. Den kan bli 200 cm hög och när man ser fullvuxna buskar och stora buskage är "prickigheten" påtaglig. När jag och min man promenerade genom ett äldre bostadsområde för ett par år sen såg vi ett sånt buskage och utbrast samtidigt: - En sån vill jag ha!

Vem vill inte ha en rododendron som påminner om prickig korv. :) Om ni blir sugna så finns det också andra namnsorter att välja bland, med andra färger.


Rhododendron 'Calsap'
Rhododendron 'Calsap'

På nära håll påminner den inte om cirkus och barnkalas. Då ger den ett stilrent intryck och prickarna är som bortblåsta. Rh. 'Calsap' är en korsning (hybrid) mellan Rh. catawbiense 'Catalgla' x Rh. 'Sappho'.



Rhododendron campanulatum ssp. aeruginosum 'Blue Ox'
Det här är en ren vildart från Norra Indien, Bhutan och Nepal. Den växer på Himalayas steniga sluttningar och avsatser på ca 3 600 - 4 400 meters höjd, samt i vår trädgård. :)

Bladens ovansidor har en blå metallisk lyster. Undersidorna är luddiga och indumentet är först beige men blir sen kanelbrunt. Den är oss så kär.


Rhododendron campanulatum ssp. aeruginosum 'Blue Ox'
Kyla och frost verkar inte vara något problem.

Rhododendron campanulatum ssp. aeruginosum 'Blue Ox'
Rhododendron campanulatum ssp. aeruginosum 'Blue Ox'
Normala somrar går väl an.

Rhododendron campanulatum ssp. aeruginosum 'Blue Ox'

Men en massa värme och stillastående kvalmig luft ......... bläää.....
Rhododendron campanulatum ssp. aeruginosum 'Blue Ox'
Förra sommaren tjurade den till sig rejält. Fjolårsbladen syns under nytillväxten.

Rhododendron campanulatum ssp. aeruginosum 'Blue Ox'
I år har den dock återhämtat sig. De nya bladen har behållit sin blå vackra färg och de döljer så snällt de gamla och fula.

Rhododendron campanulatum ssp. aeruginosum 'Blue Ox'
Hur det går i framtiden återstår att se. Överlever den glädjer det oss mycket, går den i blom hoppar nog i alla fall jag jämfota av lycka.


Rhododendron 'Belkanto'
Jag kunde inte motstå 'Blue Ox' och jag kunde inte motstå 'Belkanto' heller. Jag hade massor med växter att plantera och åkte iväg på trädgårdsamatörernas växtmarknad bara för att titta. Inte köpa. Efter tre minuter hade mina intentioner farit all världens väg. Då fick jag syn på de förföriskt vackra blommorna och då var det klippt.


Rhododendron 'Belkanto'. Nyinköpt.
Jag skulle nog inte ha fallit för frestelsen. Knopparna ser hyfsat lovande ut .......

Rhododendron 'Belkanto'
.... men sen påminner färgen mest om "mormors underkläder" och jag undrar varje år vart den gyllene lystern tog vägen.

Rhododendron 'Belkanto'
Efterhand blir blommorna mer och mer urlakade.

Rhododendron 'Belkanto'

Rhododendron 'Belkanto'
På lite håll, när ljuset är till deras fördel, ser de dock lite gula ut. Det är en tröst. En annan tröst är bladen. De har en för rododendron lite ovanlig olivgrön färg som vi gillar skarpt.


'Belkanto' är en hybrid (Rh. 'Mrs J G Millais' x Rh. 'Golddekor'). 'Belkanto' är precis som 'Macarena' framtagen av Hans Hachmann, men jag måste säga att han lyckades rätt mycket bättre med den sistnämnda. :)



Rhododendron 'Great Dane'
Ytterligare en hybrid, en spännande sån eftersom den ena föräldern är Rh. rex ssp. rex, känd för sina jätteblad och den andra är den vackra Rh. degronianum ssp. yakushimanum. Korsningen har gjorts av dansken Jens Birck.

Några blomknoppar som lockades fram förra hösten hade den inte, men ett litet bladutspring kunde den inte motstå i värmen.


Rhododendron 'Great Dane'

De nya bladen klarade som väntat inte vintern.

Rhododendron 'Great Dane'

Turligt nog sparade den dock de flesta tills nu i våras. Vilka blad och vilka stjälkar. Visst är de majestätiska?

Rhododendron 'Great Dane'
Rhododendron 'Great Dane'

Rhododendron 'Great Dane'
En så vacker rododendron som 'Great Dane' borde förstås stå längst fram så att den syns, men den står längst bak och man måste gå in bakom den mediokra Belkanton för att se den. Knasigt men nödvändigt. En rododendron med stora blad är extra känslig. Den tycker inte om vind och klarar inte särskilt mycket sol, varför den får stå där i skymundan. Det finns rododendron med större blad men hos oss är det den som har de största. Förhoppningsvis blir de ännu större med åren och kanske sätter den blomknoppar i år. Det vore kul.

Från våra största rododendronblad till våra minsta.


Rhododendron pemakoense
Bilden nedan är tagen 17 maj. Busken är bara ca 15 cm hög. Blommorna och bladen är på väg.

Rhododendron pemakoense
Den 28 maj har de söta blommorna slagit ut. Att en så liten rododendron kan ha så stora blommor är häpnadsväckande.

Rhododendron pemakoense
Efter blomningen framträder bladen och då ser man hur små de är.

Rhododendron pemakoense
Rhododendron pemakoense härstammar från Tibet och från den nordligt belägna provinsen Arunachal Pradesh i Indien.

Eftersom det var vår sista rododendron har det blivit dags att avsluta för den här gången. Vi kommer med största sannolikhet att plantera några fler i framtiden men då ska vi tänka efter noga och inte falla för ogenomtänkta frestelser. Inga fler mormors underkläder ....... men kanske bikini och bad..... Vi kommer att få närmare 30 graders värme de kommande dagarna och då blir det skönt att svalka sig i böljan den blå. :)


Kram Anna-Karin