måndag 8 april 2019

Det händer grejer

Det sägs att en bild säger mer än tusen ord. Jag tycker om både bilder och ord, och brukar ha mycket av båda. Den här gången tänkte jag emellertid att bilderna skulle få tala för sig själva, och låta dem berätta om våren hos oss. Ja nästan i alla fall, för lite kommer jag nog lägga mig i, om jag känner mig själv rätt. :)



En av vårens höjdpunkter är att ta bort vinter- och vårvintertäckningen och se vad som döljer sig under. Det kan delvis vara därför, för mitt höga nöjes skull, som jag klär in så mycket med säckväv. Men mest är det nog för att skydda ömtåliga nyplanterade växter från vind och kyla, vintergröna växter från tjältorka och för att hindra rådjuren, dovhjortarna och skogens konung från att ta sig ett och annat skrovmål.  Eller någon kung är han inte än, den "lille" kalven som kommer och hälsar på ibland. Hungrig yngling är nog en mer passande beskrivning.

Bredbladig kalmia,
Calmia latifolia
'Nani'
och mandeltörel,
Euphorbia amygdaloides 'Purpurea'
Alpros
Alpros,
Rhododendron Yakushimanum -
Gruppen 'Ken Janeck'
Kanelrhododendronhybrid
Rhododendron 'Hydon Velvet',
Kanelrhododendronhybrid


Den perenna digitalisen nedan är vintergrön. Den såg ledsen och frusen ut, men när jag plockade undan granriset uppenbarade sig den livfulla nya tillväxten i mitten.  Jag hoppas på att den ska blomma för första gången nu i år. Måhända är det ett blomanlag ..........

Perenn digitalis
Digitalis stewartii eller
Digitalis ferruginea.
Vilket det är återstår att se,
när den behagar blomma. :)


Clematis 'Blue Tapers',
Rosa 'Clodagh McGredy och
en blomknopp på
Magnolia loebneri 'Powder Puff'


Mer blomanlag, blomknoppar och blommor.


Julros 'SP Sally'

Helleborus x hybridus 'SP Sally', Helleborus orientalis


Variabel julros
Gul julros - Helleborus x hybridus 'SP Sally'
Purpursvart julros - Helleborus orientale
Vit julros - Helleborus niger
Variabel julros - Helleborus x ericsmithii 'Winter Moonbeam'


Snödroppar och tulpaner.
Tulpanerna skyddar vi inte
med säckväv.
För att hålla rådjuren borta
använder vi blodmjöl.

Vintergäck
Vår fyllda vintergäck kommer från
Anders Blomqvist på Hammarö.
Eranthis hyemalis.

Gullkrokus, Vårkrokus Jeanne D`Arc´
Gullkrokus, Crocus x stellaris och
vårkrokus, Crocus vernus 
'
Jeanne D `Arc´'


I höstas var vi och lyssnade på Brita Johansson när hon pratade om barrväxter och ljung. Vi blev inspirerade och köpte några plantor. De är vackra men ser inte mycket ut för världen än. Förhoppningsvis överlever de små buskarna och växer till sig. Speciellt vårljungen är lite svår när man inte har riktigt rätt förutsättningar.

Höstljung 'Golden King', Vårljung 'Januari Sun'
Höstljung, Calluna vulgaris 'Golden King'
och vårljung Erica carnea ´Januari Sun'
Vårljung 'Nebel', Vårljung 'Ann Sparkes'
Vårljung Erica carnea 'Ann Sparkes'
och vårljung Erica carnea 'Nebel'.


Videkissarna värmer min frusna vintersjäl och får hjärtat att slå lite extra.

Vide, videkissar

Vide, videkissar

Vide, videkissar

Vide, videkissar

Vide, videkissar
De attackerar inte. De är mjuka och goa.
Vide, Salix daphnoides 'Wemer'


Andra kissar som också sprider värme....

.... eller måhända är det en lejonkung
som spanar från sin klippa,
som vandrar i sin djungel och som
lägger sig tillrätta bredvid bronsstarret
(Carex comans) på sin savann.
Alltmedan "syrran" nöjer sig med att hålla
koll från sin plats på altanräcket.
Ville och Tussan, som i dagarna fyllt nio.

Överallt i trädgården händer det grejer,
men i komposthörnan verkar tiden stå still.
27 mars, 2 april, 7 april och ingen förändring.
Inga vackra blommor har slagit ut.
Riset har inte förvandlats till kompost.
Konstigt! Hrmmm!!!
Men kanske kommer vårt planerade
inköp av en kompostkvarn att göra susen.
Hoppas det!
Vi har fler högar att ta hand om,
men de fick inte vara med på bild.    

Hoppas ni alla har det bra i vårsolen!
Själv ser jag, som ni nog gissat, 
fram mot att köra kompostkvarn,
och bli kompostkung.
Eller njae, men lite spännande ska det allt bli.
:) 

Kram Anna-Karin

torsdag 7 mars 2019

Ätbart i vår trädgård. Del fem: Goda ettåringar i kruka

Hej igen! I min serie om ätbart i vår trädgård har jag nu kommit fram till den femte och avslutande delen, den som handlar om goda ettåringar i kruka.

Många har nog sedan länge sått sina paprika-, chili- och tomatfrön m.m.. Andra är kanske precis som jag lite sena. Jag sådde i går. Några har inte kommit igång än. En del tvekar. Oavsett vilket tycker jag bilderna från förra sommaren inspirerar och väcker längtan. Sommaren var lång och varm och skörden enorm. Det var en säsong som utan tvekan var mödan värd.

Jag börjar där jag slutade mitt förra inlägg, med tomatplantorna som fick stå i en odlingslåda eftersom krukorna tog slut. Lådan är oftast ingen idealisk placering. Det brukar inte bli tillräckligt varmt där. Förra året fungerade det dock utan "klagomål". Plantorna levererade och levererade........

Tomat 'Tumbling Tom Red', ampeltomat
Solmogna tomater.
Bara att gå ut och plocka.
Kan det vara bättre?
Tomaten i närbild är ampeltomaten
'Tumbling Tom Red'

Tomaterna i krukorna, som fick en vindskyddad placering i söderläge på ett av våra trädäck, "gnisslade" däremot. Normalt är det den bästa platsen hos oss, men i fjol var den i hetaste laget. En vederkvickande kalldusch då och då höll emellertid plantorna på hyfsat gott humör. De såg ledsna ut ibland, men mängden tomater kunde vi inte klaga på.

Tomat 'Vilma', körsbärstomat,Tomat 'Minibell', körsbärstomat, cherrytomat
Tomaterna står i oglaserade lerkrukor.
Vi gillar enkelt obehandlat lergods.
För att de inte ska torka på
nolltid har jag plastsäckar inuti.
För dräneringens skull gör jag
några småhål i botten på säckarna
innan jag fyller på med jord.
Längst fram ses körsbärstomaterna
'Vilma' och 'Minibell'.

Tomater, 
tomater, 
Tomat 'Artisan Golden Bumble Bee', körsbärstomat, avlång gul tomat från Hornudden
och mera tomater.
Vi hade egna tomater hela säsongen.
Till vänster ligger den nästan
osannolikt goda randiga körsbärstomaten
'Artisan Golden Bumble Bee'.
I mitten ses de utsökta sorterna 'Minibell',
'Vilma' och 'Tumbling Tom Red'.
Tomaten längst till höger är trots tuff
konkurrens vår absoluta favorit.
Jag köpte den som okänd avlång
gul tomat från Hornudden.
Den är hård i konsistensen med
ganska mycket fruktkött,
men är trots det spänstig och saftig,
med en frisk svårslagen smak.
26 september. Sista skörden.
De som inte hann mogna
fram la jag in som gröna.
Syrligt och gott! 

En annan syrlig godsak vi hade i kruka på trädäcket bredvid tomaterna var gyllenbäret (Physalis grisea). Det smakar som och är släkt med kapkrusbären (Physalis peruviana), vilka brukar säljas som physalis i affärerna. Det var första året vi odlade egen physalis, men absolut inte sista.  En enda liten planta gav massor. Att kunna plocka till efterrätt då och då och att hela sommaren kunna ta vägen förbi bara för att mumsa i sig några bär, var en härlig känsla.

Physalis, Släkting till kapkrusbäret
Gyllenbär.
Till vänster den lilla plantan med gyllenbär,
och till höger en tomatillo under mognad.
Tomatillon (Physalis philadelphica) var likt physalisen ny för oss. Innan jag började skriva det här inlägget läste jag på lite, och såg då att man måste ha två plantor av samma art för att få frukt. De måste korspollineras.  Hrmmm!!! Vi hade bara en planta men fick många "tomatillosar" ändå. Det borde inte ha gått, men gjorde det ändå. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra med frukterna och provsmakade en färsk. Syrligt, men inte gott! Hela ansiktet skrynklade ihop sig och rynkorna har inte försvunnit än. Hrmmm!!! Jag gissade mig till att man troligen skulle bereda den innan man åt, och skördade och ställde undan för att ta hand om senare. De blev dock bortglömda och hamnade till sist i komposten. Hrmm!!! Nu vet jag i alla fall att de passar i salsa, sylt och sallader, och i olika bakverk, så det blir till att försöka igen. 

Det blev många hrmmm och inte alls som jag tänkt mig med tomatillon. Men trots det blev jag förtjust i växten. Blommorna var så vackra.

Tomatillo i blom
Tomatillo i blom.

Tomatillon härstammar från Centralamerika där den växer som både vild och odlad. Den är flerårig men odlas hos oss som ettåring. Den har inte fått sitt namn av tomaterna. Det är tvärtom den som gett tomaterna deras.

Vår altan ligger i väster och har nästan bara kvällssol. Den här sommaren räddade den de flesta av våra frösådder eftersom det höll sig förhållandevis svalt där. Det stod växter överallt. På borden, på hyllorna och på golvet. Men det är väl som det ska, för vad ska man annars ha en altan till? :)

Det höga fönstret vetter mot söder.
Framför det fick paprika- och
chiliplantorna trängas.

Tomater, gyllenbär och paprika kan man äta hur mycket som helst. I år har jag förutom våra vanliga tomatsorter sått en ny. Den heter 'Opalka' och har fast textur med få kärnor. Den beskrivs som  idealisk till såser och annan matlagning, och att den dessutom är stor och lär likna hornen på en tjur gjorde den förstås oemotståndlig. Det blir något annat än våra vanliga små söta körsbärstomater det. Beträffande tomatillo och chili finns det gränser för hur mycket man kan stoppa i sig. Det hindrar dock inte oss från att odla mer. Man kan ju alltid ge bort. Det finns så många chilisorter som lockar och i år provar vi två nya; Capsicum annuum 'Black Pearl' och Capsicum annuum 'Blue Christmas'. Namnen räckte för att vi skulle vara fast.

Nu åter till fjolårets paprikor och chili.

Egenodlad spetspaprika
Vi fick många paprikor i år,
men hade lätt ätit upp ännu fler.
De grönsaker som verkligen är otroligt
mycket godare som egenodlade än som köpta
är gurkor och paprikor, tycker jag.
Att de köpta paprikorna dessutom tillhör
våra mest besprutade grödor,
både beträffande mängden gift
och mängden olika gifter,
gör förstås de egenodlade än mer värdefulla.
Paprikorna på bilden ser ut som chilifrukter,
men det är spetspaprikor av okänd sort.
Till höger, i bakgrunden, ses cayennepeppar.
Storleksförhållandet skvallrar om
hur gigantiska paprikorna var.

Chiliplantorna blommade hela sommaren
och det kom nya frukter hela tiden.
Den här bilden är från sjätte september. 
Capsicum annuum 'Jamaican Bell'
Närbild på chilin 'Jamaican Bell'
(Capsicum annuum 'Jamaican Bell')
Också sjätte september.
Längst till vänster cayennepeppar
(Capsicum annuum 'De Cayenne')
I mitten medelstark chili av okänd sort
 och längst till höger turkisk peppar
(Capsicum annuum 'Biberiye Tursu').
Bilden är tagen samma dag som vi skördade de
sista tomaterna, den 26 september.
Capsicum annuum 'Jamaican Bell'
Vi tog nästan in all chili, men lät
'Jamaican Bell' hänga kvar ett tag till. 
Visst är klockorna vackra?
Capsicum annuum 'Jamaican Bell'
Efter några dagar gav jag dock upp. De sista fick eftermogna inomhus.
Så här såg det ut den sjunde oktober.

Idag är det den sjunde mars.
Snödropparna blommor och tulpanerna kikar fram.
Det är exakt sju månader till den sjunde oktober,
då den sista chilin mognade fram förra året.
Sju härliga och löftesrika månader.
En skön tanke, tycker jag.

Kram Anna-Karin 


Jag kunde inte låta bli. :)
Den här bilden är också från
sjunde oktober och vår diadembuske
(Tibouchina urvilleana) blommar.
Den har precis flyttats in för vinterförvaring.
Om ett tag är det ånyo dags för både
den och oss trädgårderare 
att flytta ut igen. :)

söndag 6 januari 2019

Ätbart i vår trädgård. Del fyra: Grödor på friland

Jag hoppas ni alla haft en God Jul och ett Gott Nytt År, 
och önskar er en god fortsättning på det nya. 

2019 känns som ett löftesrikt och bra trädgårdsår, tycker jag. Vet inte varför jag känner så, men idéerna spirar och planerna börjar ta form, och lusten att gå ut och sätta fart finns där. Trädgården kommer förstås att slumra i några månader till, men snart är det dags att låta frösådderna väcka den nya säsongen till liv. Vi tänker dock vänta ett par veckor till, och under tiden fortsätter jag att berätta om det ätbara i vår trädgård. Den här gången blir det grödor på friland, såväl perenna som annuella. De flesta odlar vi på våra gamla komposter, i våra odlingslådor och i vårt trädgårdsland.


Perenna grödor
De ätbara perennerna vi uppskattar mest är de olika sorterna av lök. De plockar vi av från tidig vår till sen höst, till våra sallader, smörgåsar, omeletter, wokar och mycket mer. Vi är där och "nallar" hela tiden, men det märks inte.  Det känns nästan som om de är "evighetsväxter" eftersom de växer till sig så snabbt.

Vanlig gräslök (Allium schoenoprasum)

Även om man kan äta de
vackra blommorna så är det förstås
bladen som räknas när det gäller ätbart.
Jag sådde tio frön med vit gräslök,
men endast en blomma blev vit.
Lite snopet, men inte helt oväntat.
Jag får vara glad för den.  


Kinesisk gräslök (Allium tuberosum) och piplök (Allium fistulosum)

På vänster sida om Ville växer piplöken,
och på höger sida den kinesiska gräslöken.
Den kinesiska gräslökens vackra
blommor till vänster,
och piplökens läckra bollar
i mitten och till höger.

Luftlök (Allium x proliferum)

Jag fick min luftlök i våras av en vän,
och jag ser fram emot att få se
denna mycket intressanta
hybrid växa till sig,
och ber att få återkomma till den då.


Två andra perenner som vi plockar av hela säsongen är sandsenapen (Diplotaxis tenuiflora) och ängssyran (Rumex acetosa).

Sandsenapen, eller den italienska rucolan som den också heter, är kraftigare i smaken än de ettåriga sorterna, men eftersom vi tycker om smakrik mat passar den oss bra. De nya bladen är betydligt mildare i smaken än de äldre, vilket gör att vi kan välja hur kraftig smak vi vill ha. Riktigt gamla blad kan bli beska, så de brukar maskarna få.

Diplotaxis tenuifolia



Ängsyran är syrlig. Att klippa ner små bitar av bladen  i t.ex. en sallad ger en fräsch touche. Men man får akta sig så att man inte tar för mycket. Då blir det surt, som räven sa.

Den stora bilden är tagen
26 april 2016.
Visst är det vackert,
men jag hoppas trots det
få slippa samma syn i år.
Den lilla bilden visar hur stor
ängssyran blir senare på säsongen.
Vi brukar klippa ner den hårt.


Vår rankspenat (Hablitzia thamnoides) kunde vi skörda av för första gången i år. Det var en härlig känsla att både plocka och tillaga de vårgröna bladen. De bör skördas innan växten gått i blom. Senare under säsongen är de inte så goda. Då får det bli vanlig spenat eller mangold istället.

Mina känslor för rankspenaten är speciella. Den värmer mitt hjärta lite extra. Jag sådde fröna en vinter för fyra år sedan. Ställde ut krukan eftersom fröna behöver stratifieras (behöver en period av kyla) för att gro, men höll på att missa groddplantorna som dök upp när våren kom. De var små och ynkliga och påminde mest om ogräs. Turligt nog tittade jag lite närmare på dem och såg då att de inte tillhörde det "vanliga böset" som alltid dyker upp när man har sådderna utomhus.

I den stora krukan ses
tre små groddplantor,
som alla visade sig
vara rankspenat.
Mot slutet av sommaren såg
de ut som på den lilla bilden.
Jag planterade rankspenaten i en av kompostodlingarna, och trodde att jag nästkommande vår skulle få se dem klättra uppför växtstödet som de fått. Men icke då. De kom, men fortsatte att vara lika löjligt små. Så ock året därpå. Men i år, på sitt fjärde levnadsår, tog de fart, och vi blev väldigt glada. När man väntar på något gott kan man aldrig vänta för länge, sägs det, Och det stämmer nog. Rankspenat växer långsamt i början, för att sen nästan explodera i tillväxt, när den väl etablerat sig.

När rankspenatens blad kommer om
våren är de vackert rödgröna.
Runt midsommar går växten i blom,
och trots att den inte bjuder på nåt
fyrverkeri av färger är den
säregen och vacker.
Under tiden emellan,
innan blommorna kommer,
kan man äta av de vackra
och goda "spenatbladen". 

Sist ut bland perennerna får rabarbern (Rheum rhabarbarum) bli. Det finns många olika sorter och den liksom de flesta växter förtjänar egentligen ett eget blogginlägg. Den här gången blir det dock bara en bild. En gammal en, dessutom. Jag hade ingen ny. :)




Annuella (ettåriga) grödor
Många av de ettåriga grödorna är egentligen tvååriga (bienna), men oavsett vilket så får alla vara med i samma grupp här.

Bakom fjällvallmon som
ska flyttas till våren
växer en rad med morötter,
sen ringblommor, och längst
bak några olika kålsorter.
Mest grönkål Brassica napus 
'Red Russian',
men också några plantor
med "vanlig"grönkål
(Brassica oleracea). 
Morötter (Daucus carota): Vi odlar två sorter. En sommarmorot och en höstmorot. En del av höstmoroten står fortfarande kvar i landet med ett lövtäcke över sig, och den sista skörden, den på vårvintern, brukar vara den vi uppskattar mest. Jämte den då vi gallrar ut de första små morötterna på försommaren, och äter dem lätt grillade med smält smör. Gott! Gott!

Kål (Brassica): Vissa år odlar vi mer ätbart, andra mindre. Oavsett vilket odlar vi alltid kål. Jag har svårt att tänka mig en godare, mer användbar och nyttigare gröda. Att man inte kan odla den i samma jord mer än vart sjunde år är lite bökigt, och att man måste flytta runt den eller byta jord kräver en viss arbetsinsats, men det är den definitivt värd.

Den stora kålen längst
fram är röd spetskål
Brassica oleracea 'Kalibos'.
De mjälla huvudena utvecklas
senare på säsongen.
Den kräver utrymme tar tid på sig,
men är en riktig favorit.
Nåväl, i år blev dock kålodlingen lite av ett magplask. Redan när jag började med trädgård bestämde jag mig för att alltid åka på semester, och att aldrig fastna i tanken att inte kunna lämna trädgården och därför stanna hemma. Jag kollade kålen innan vi åkte på vår första resa, men när vi kom hem hade kålfjärilens larver ändå hunnit festa rejält. De hade ätit soprent.

Till vänster de kålskelett vi
möttes av när vi kom hem.
Till höger samma kål en knapp månad senare.
Vi trodde inte den skulle repa sig,
men växternas kraft upphör aldrig att förvåna.
På bilderna syns mest grönkålen
Brassica oleracea 'Nero di Toscana',
oftast kallad svartkål eller palmkål.
Längst bak sockerärtor.  
I augusti såg det åter lovande ut på kålfronten.
Vi hade hunnit äta en del,
och såg fram mot att kunna
fortsätta njuta av den långt in på vintern.
Den purpurfärgade grönkålen längst
fram heter Brassica oleracea 'Scarlet'.

Strax efter att ovanstående bilder togs kom rådjuren smygandes om natten för att mumsa, och jämnade det mesta med marken. Konstigt nog upptäckte de inte rödbetorna som växte inne i ett hörn bredvid komposten.

Rödbetor (Beta vulgaris): Rödbetorna är liksom kålen en av våra favoriter. I år odlade vi tre sorter. Den runda röda 'Crosbys Egyptian' den avlånga röda 'Forono' och den runda polkagrisrandiga 'Chioggia'. 'Forono' är med sin milda lätt nötiga smak vår favorit, men 'Chioggia' är den roligaste om man vill pickla, eftersom randningen gör inläggningen så vacker.

Rödbetsblad är vackra, och goda.
Bäst smakar de som riktigt
små (babyleaf), men också de lite större
bladen gör sig fint i en sallad om man
tar små bitar i lagom mängd.
På den infällda bilden ses
de tre olika sorterna. 

De små mörkröda är 'Crosbys Egyptian',
de runda ljusröda 'Chioggia'
och de avlånga 'Forono'.

Rödbetsskörden blev rik. Likaså den med squash (Cucurbita pepo). När en vän frågade om jag ville ha så svarade jag spontant; - Nej, nej, nej, hjälp nej! Vi skrattade båda. Kanske känner ni igen er? Vi åt squash så vi nästan storknade.

Jag upphör aldrig att bedåras av
squashens stora soliga blommor. 

Några bilder på squashplantorna
som levererade, och levererade .....
I bakgrunden majs, 
som i år inte levererade så bra.

Vi odlade inte så mycket i år. Mest det gamla vanliga. En nyhet provade vi dock, en asiatisk kålblandning (Brassica rapa) som vi blev förtjusta i. Alla blad var goda. De flesta var ganska milda, men några riktigt heta, och att få ett sånt då och då piggade upp många av sommarens sallader.

Brassica rapa
Asiatisk kålblandning.


Förutom ovanstående så odlade vi även gul trädgårdsportlak (Portulaca oleracea var. sativa), gul lök och vitlök, samt en del kryddor som numera frösår sig själva, såsom persilja, dill och koriander. Rena örter, som oregano, timjan m.m. finns också i vår trädgård, men de får anstå till senare.

Portulaca oleracea var. sativa
Den gula trädgårdsportlakens blad är
krispiga, goda och supernyttiga.
Om man sparar några blad när man plockar,
så producerar plantan hela tiden nya.

Jag tänker nu avsluta med ringblommorna (Calendula officinalis). Liksom t.ex dillen sår de sig själva, och varje år brukar jag rensa bort så att de inte ska konkurrera ut grönsakerna. Jag tycker dock det blir tomt utan dem, så lite plats brukar de allt få. Och några av dem brukar vi äta upp. Blombladen är vackra att dekorera med.

De självsådda ringblommorna
blir med tiden mer och mer
rent orange, eller rent gula.

Men en del överraskar, som de här.
Visst är de vackra?
Kanske var det här året inte det bästa att berätta om när det gäller vår odling av ätbara grödor. Vi hade mycket annat för oss, både i trädgården och annorstädes, och valde att ligga lågt. Det kom inte en droppe regn på tre månader, temperaturen låg allt som oftast uppemot 25 - 30 grader. För att trädgården skulle överleva, samtidigt som vi fick välbehövlig tid för vilstolen, de solvarma klipporna, baden och semesterresorna så gällde det att prioritera, och att vi trots vår begränsade insats lyckades få så pass mycket egenodlat ätbart känns rätt bra.

Det här var den näst sista delen om ätbart i vår trädgård. Nästa del, den sista, kommer att handla om goda ettåringar i kruka, och när det gäller dem så slog skörden alla tidigare rekord. Ja, den var nog blygsam i jämförelse med många andras, men för oss var den WOW.

Krukorna räckte inte till.
De här tomaterna hamnade
i en av odlingslådorna istället.
De tyckte väl det var
rätt okej det också.

Hoppas ni liksom jag känner entusiasm inför den nya säsongen.
Känner jag mig själv rätt kommer jag att glöda av lust ibland, och ta det lugnt ibland.
Det känns som en bra kombo som passar mig.
I den egna trädgården får man göra precis som man vill,
det är gott, och det ger energi. 


Kram Anna-Karin