Ett steg framåt, två bakåt och så framåt igen

I morse kändes det som om jag förflyttats tillbaka i tiden, till november eller något annat hemskt. :-( Det började igår kväll med lite vita fjun som kom farande i luften från en, vad det såg ut som, nästan klar himmel. Sen blev det svart och mörkt som natten och stora hagel började dunsa ner på marken. Det kom sådana mängder att marken blev alldeles vit. Ovanpå detta kom sen lite snö under natten varför det var en märklig syn som mötte mig vid halv sju tiden i morse när jag klev ut genom dörren. Det blev till att gå in och hämta kameran för att föreviga vårgrönskan som stod där och hängde i snön och kylan. Stackars arma växter!

Pingstlilja ( Narcissus `Ice Follies´) 

Skir vårgrönska och snö! Vackert?

Förvånade, ledsna och lite hängiga tulpaner ( Tulipa )

Stelfruset ormöga ( Omphalodes verna )

För två år sen badade jag den 26:e april. Det känns inte som ett alternativ i år.

Stackars scillan ( Scilla siberica ) och ......

....... stackars, stackars lungörten ( Pulmonaria ) och .....

..... krolliljan ( Lilium martagon ) som verkar ha kroknat helt.

Vinbärsbladen ( Ribes nigrun ) ser förvånansvärt pigga ut jämfört
med krolliljorna. Vackert frostade kanter har de dock fått.

Vivorna ( Primula ), ........

....... vitsipporna ( Anemone nemorosa ), ......

.... rosenbräckan ( Saxifraga Arendsii-Gruppen ) och .....

..... löjtnantshjärtat ( Lamprocapnos spectabilis ) kämpar på.

När jag tog min morgonrunda sken solen för fullt och började åter så sakta värma upp allt det frusna igen. Man kunde glädjande nog se hur snön på växterna började smälta så smått.

Det här löjtnantshjärtat ( Lamprocapnos spectabilis ) 
som står skyddat och soligt började redan se mycket
piggare ut när jag  tog den här sista bilden.

På eftermiddagen var all snö borta och växterna såg ut precis som vanligt igen. Det är förunderligt hur tåliga de är. Tåliga är också humlorna, och så glad jag blev när jag hörde deras idoga surrande bland blommorna när jag kom hem. Hoppas bara att de inte fick sina bon förstörda och att deras larver överlevde så att de slipper börja om på ny kula igen. Om de klarat sig, vilket jag tror, så är allt frid och fröjd, och att det kom lite snö var nog inte så dumt i alla fall. Det kanske ligger något i det där som de gamle i Västergötland brukade säga, att aprilasnö är som fåragö. Vi får se. Det kanske kommer att växa så det knakar nu.

Det borde ha haglat och snöat färdigt nu .....

.... och man kanske vågar tro på lite, 

eller mycket menar jag förstås,

sol och värme

Kram Anna-Karin

Som trädgårdsälskare har man fullt upp i april

Hela mars går man där och längtar efter att snön ska smälta bort så att man kan börja trädgårdera igen. När det sen är dags så säger det ibland, som i år, bara pang och så händer allt på en gång. Vi har haft rena sommarvärmen i flera dagar och jag har gått runt i t-shirt och röjt bort eller klippt ner vinterbös. Samtidigt har jag glatt mig åt att alla växter, utom möjligtvis buddlejan, verkar ha överlevt och att de nu börjar kika fram lite försiktigt mot solen igen. Det är mycket som ska göras, för man vill ju inte att växterna ska kvävas av vintertäckningen, och om man är som jag så försöker man ge så mycket näring och mull som möjligt tillbaka till jorden. Jag tar alltså inte bara bort det vissna utan klipper ner en hel del av det i mindre bitar, och lägger tillbaka det i finfördelad form i planteringar och rabatter. Sen när det är gjort så gömmer jag allt under ett tunt lager med jord blandat med stallgödsel.

Det är inte bara jag som har mycket att stå i. Mina båda katter är
också lite våryra och är hela tiden med och kontrollerar
vad jag har för mig i deras trädgård :-)
Mot kvällen blir de lite trötta.
Fotomodell: Ville

Som ni vet så drömmer jag om nya rabatter och nya växter nästan jämnt. När jag
ska starta vårstädningen och vet vad jag har framför mig brukar dock en viss
tveksamhet infinna sig. Den brukar gå över väldigt snabbt och har gjort så
också i år. Jag brukar starta nere vid den lilla ingången från gatan där
hortensiorna växer på ena sidan och lungört, funkia och astilbe på den andra.

Fortsätter sen till den gul-vit-violetta planteringen som
heter så för att växterna där går i de färgerna.
Förutom i lime och grönt också förstås.

Sen är det odlingslådornas tur. 

I lådorna har nu vitlöken ( Allium sativum ) satt fart.....

..... och likaså rabarbern ( Rheum rhabarbarum ), som inte växer i utan vid
sidan av lådorna.  Finge den växa i en låda skulle den lådan
inte kunna användas till så mycket annat. 

Jordgubbarna, vinbären och hallonen har också satt fart. På bilden ovan ses
hallonbuskens ( Rubus Hallon-Gruppen `Preussen´ ) små blad springa fram.

Efter odlingslådorna kommer frilandet där nu gräslöken (både den vanliga
och den kinesiska), persiljan, ruccolan, ängssyran och .......

..... piplöken ( Allium fistulosum ) växer så det knakar. 

Fortsätter med avenbokshäcken ( Carpinus betulus ) och krattar sen ur ängarna
vars räfs jag lagt i en stor hög, för att ha att täcka med i odlingarna senare.

Sen var det då rabatterna vid altan......
Tussan håller koll på mig på lite avstånd.

...... och slänterna vid garagenerfarten.
Ville håller sig inte på avstånd utan är gärna med och hjälper till. :-)

Även om jag klipper ner en hel del blir det
ganska mycket till komposten också.

Vid uppfarten ligger rabatten som jag döpt till torr-rabatten.
Det är ett lite trist namn med tanke på att många örter
och också en del riktigt underbara växter trivs här.
Den är ganska snabbt gjord.

Till sist brukar jag ta den långa planteringen som löper
utmed trädgårdens västra sida.
Den ska breddas och planeras om nu i år för
att ge ett bättre insynsskydd.

Via rhododendronbuskaget kommer jag så småningom tillbaka till
hortensiorna ( Hydrangea arborescens `Annabelle´ ) där jag startade.
Vid nästa varv lägger jag på den med stallgödsel blandade jorden.
Då döljs böset och växterna får lite ny näring.

När man väl kommit över startpuckeln och kommit igång går det ganska snabbt. De små rabatterna vid sidan av de lite större på bilderna ovan åker med i ett höj. Eftersom man hela tiden kan glädjas åt de växter som redan blommar och åt allt som ånyo börjat växa så infinner sig en viss tillfredställelse och kärlek till trädgården och naturen. Någon extra vårgympaträning behövs inte heller. :-)

Till sist ett par bilder från min trädgård i detta nu.

Brunnäva ( Geranium phaeum `Samobor´)

Julros ( Helleborus `PS Sally´)

Stor vit vårstjärna ( Scilla luciliae `Gigantea´ )

Vanlig vårstjärna ( Scilla forbesii )

Tidig mer eller mindre vild tulpan
( Tulipa  `Praestans Fusilier´)

Narcissus `Ice King´ som växer i kruka.
De på friland är knappt i knopp än
Den doftar ljuvligt!

Kejsarkrona ( Fritillaria imperialis ) i knopp ...
Är så glad över detta eftersom de inte
blommade förra året.....

..... för att inte tala om hur glad jag är över den här
lilla stackaren. Det är mina orientaliska liljor
( Lilium `Gizmo och `Topeka´ ) som överlevt
vintern och som förhoppningsvis bjuder på vita
underbart doftande blommor med en
diameter på ca 30 cm i augusti.  

Förutom växtkraften utomhus så växer frösådderna inomhus på bra de också.

De har fått nya krukor och lite ny näring de också.

Också jag tänkte nu få mig lite näring i form av en god måltid.

Sen gör jag nog som Ville och chillar lite.

Trevlig lördagkväll och Kram 

Anna-Karin

Vackert och ostädat

På våren är vi oftast lite mer förlåtande. En hel vinter av längtan efter att de första blommorna ska slå ut gör att vi ser det vackra i varje växt och inte det vissna "böset" som oftast omger dem.

När jag kommer till slänten hos farmor och farfar där blåsipporna
(Hepatica nobilis eller Anemone hepatica) blommar i hundratal
brukar min spontana känsla vara: ååå så vackert. Jag förundras
och gläds åt vårens ankomst. Inte en tanke på att det ligger en
massa gammalt visset runt blommorna infinner sig.
(Tanken kom först när jag skulle skriva detta inlägg.) 

Jag tror inte det är många som kommer på iden att börja städa
och plocka bort små pinnar och löv  för att snygga till det. Skulle
man göra det så tror jag inte det skulle bli finare, för vad kan
vara mer utsökt än blåsippans (Hepatica nobilis eller 
Anemone hepatica) blå blommor mot den lite dova 
bruna ton som det vissna i bakgrunden har.

För visst är det väl mötet mellan det gamla och det nya
som är hela grejen. Bara brun jord i bakgrunden skulle inte
ge samma känsla. Dessutom skulle ju inte blåsipporna
(Hepatica nobilis eller Anemone hepatica) trivas med det
utan relativt snabbt minska i antal för att sen
så småningom försvinna helt.

Det här är en kalkstensgång runt min systers hus på landet där blåsipporna
(Hepatica nobilis eller Anemone hepatica) fått fäste och spridit sig. Kanske
att det börjar klia i fingrarna på någon, och att det kan uppfattas som
ostädat när inte gången är ren. Att inte bli förälskad i blåsipporna som
letar sig fram i varje skarv, och som dessutom bjuder på såväl de vanliga
blå som kraftigt såväl som försiktigt ljusrosa blommor borde vara svårt.
För mig är det underbart!
Det enda som saknas är väl de vita sterila blåsippsplantorna
som kostar uppemot tusenlappen styck. :-) 

Inte är det väl den lite vintertrötta gräsmattan man
lägger märke till först här.......
Snödroppar ( Galanthus nivalis) och gula krokus (Crocus).

........ och inte är en vända med mossrivaren den starkaste lusten som
infinner sig när man ser vilken lyster krokusen (Crocus) får där
den tittar upp genom den intensivt gröna mossan  

Här växer krokusen (Crocus) i en sommaräng som slogs med lie i höstas,
och jag tycker nog att det vissna gräset snarare förhöjer
än förtar blommornas skönhet.

Det är rätt skräpigt runt de här fint milt gula krokusarna (Crocus), men det
gör dem nästan bara vackrare tycker jag. Det ser nästan ut som om de
växer upp ur ett gammalt fågelbo eller liknande. Att
inte lägga märke till dem var omöjligt eftersom
det nästan ser lite arrangerat ut.

Julros, krokus, scilla, blåsippa och lungört blommar nu för fullt och snart kommer också vitsippa, gullviva och kabbeleka. Det är även det blommor som gör sig bra där det är lite ostädat. Bilderna nedan är från i fjol.

Inte får jag lust att köra över vitsipporna (Anemone nemorosa) med
gräsklipparen för att gräsmattan ska se jämn och fin ut.
Snarare går jag där och hoppas att de ska sprida sig ännu mer .....

......... stannar till, böjer mig fram och njuter av dem på nära håll.
Vitsippa (Anemone nemorosa)

En och annan gullviva (Primula veris) som dimper ner bland vitsipporna
(Anemone nemorosa) förhöjer skönheten ännu mer.....

....... och förresten så förhöjer väl gullvivorna (Primula veris) skönhets-
upplevelsen varhelst de växer.  Eller kanske inte! Om man inte vill att
de ska invadera alla rabatter man har så är nog lite städning smart.
Man kan ju alltid flytta ut dem i gräsmattan :-) 

När man springer på kabbelekor (Caltha palustris) i skogen är det svårt att
slita ögonen från de kraftiga gula blommorna. De lyser som solar mot bäckens
eller åns mörka vatten i vars kant de oftast växer. De liksom många andra
växter trivs med att ha lite ostädat omkring sig, men vad gör väl det.
Den fylldblommiga kabbelekan (Caltha palustris `Multiplex´)
vill ha det betydligt torrare än den vilda.

En annan växtplats där "bös" och lite ogräs inte brukar störa oss det minsta
är förstås ängen. En äng kan liksom aldrig vara fel, men den måste förstås
slås på hösten. Annars blir det snart bara en massa högt gräs utan blommor.
På bilden syns prästkrage (Leucanthemum vulgare)
och blåklint (Centaurea cyanus).

 Att kanske hoppa över en del städning betyder förstås inte att man ska hoppa över att vårda och sköta sina växter för då blir det snabbt ganska trist. En buske som inte beskurits utan som fått rangla iväg och där hälften av grenarna dött är nog inget man förknippar med en viss lite ostädad charm, men att låta lite nerklippt visset ligga kvar i rabatterna tycker jag nog är väl så charmigt som att pilla bort vartenda gammalt löv och blottlägga jorden helt. Dessutom blir daggmaskarna och de andra marklevande små djuren som håller jorden frisk och hjälper växterna att trivas glada.

En växt som har mycket fjolårsvisset kvar är
ormögat (Omphalodes verna).
Den har börjat blomma nu och jag ska nog gå ut och städa
bort lite runt den, men absolut inte ta bort allt.

På julrosorna (Helleborus) klipper jag dock bort allt visset
eftersom kvarsittande blad kan sprida svartfläckssjuka.
Det är inte bara charmlöst utan faktiskt riktigt hemskt.

Ni som läst mina tidigare inlägg undrar nog om jag fått dille på städning.

Det hoppas jag verkligen att jag inte fått, men ibland ser man trädgårdar som är så välstädade att det nästan känns lite skönt när det dyker upp en välvårdad men lite lagom bohemisk istället.

Något vackrare än en helt ostädad naturlig slänt full med blåsippor finns nog inte.

Vad som är lagom och vad som är vackert är i och för sig en smaksak, och tur är väl det.

Kram Anna-Karin