måndag 29 juni 2015

Trädgården sedd med en fjortonårings ögon

Det är sommar och dagarna är långa och man är, i alla fall jämfört med i november, ganska pigg. Man tror man ska hinna göra så mycket men hjälp vad tiden rullar på. En hel del blir förstås gjort; arbete, städning, gräsklippning (som tar tid även om jag minskar gräsmattan bit för bit), annat trädgårdsarbete, handling, matlagning, vattning höll jag på att skriva men den har skött sig alltför bra själv denna vår, tvätt, disk ....... Känner ni igen er? :-)

Mycket tid till umgänge har det också varit med återträff, födelsedagar, skolavslutning, midsommar, fika- och grillstunder och mycket annat trevligt så inte går det nån nöd på mig precis, men bloggen som jag trodde att jag skulle få massor av tid till när det blev vår och sommar den hann jag bättre med under hösten och vintern. Det kanske är som det ska vara, nu får man vara ute och uppleva allt i verkligheten och när mörkret kommer så finns mera tid att drömma, planera samt skriva och läsa blogginlägg.

För att få lite hjälp frågade jag min nyss fyllda fjortonåriga dotter Ella om hon hade lust att låna kameran och gå ut i och ta lite bilder. Hon kom snabbt upp ur soffan och begav sig ut i trädgården med uppdraget att fotografera precis vad hon själv ville och kände för. När hon kom in efter en timme frågade hon om jag ville ha hjälp med att göra i ordning bilderna också. Det ville jag förstås.

Här följer ett urval av bilder som Ella har tagit och redigerat:

Praktbetonikan (Stachys macrantha) blommar mot
stenarna i garageslänten
Gammaldags iris i mängder
(Jag vet tyvärr inte vilken sort det är)
Löjtnantshjärtan (Lamprocapnos spectabilis) på rad.
Ros (Hansa-Gruppen), silverarv (Cerastium), rödbladig fläder
(Sambucus nigra Black Lace), gul daglilja
(Hemerocallis lilioasphodelus) och jordgubbar
(Fragaria x ananassa Corona och Polka) blommar vid entrén. 
Ja, jag är väl lite rolig som har jordgubbar (Fragaria x ananassa
rabatten. Jag tycker de är vackra, men de måste förstås hållas 
efter för annars har man snart bara jordgubbar och inget annat. 
Revorna jag tar bort använder jag för att kontinuerligt förnya 
plantbeståndet i trädgårdslandet. Skatorna tar en del av dem som 
växer oskyddat här men de flesta får vi behålla själva.
Den gula dagliljan (Hemerocallis lilioasphodelus)är en av mina favoriter.
Den lyser som en sol och sprider ljuvlig väldoft.
Vit rosenbräcka (Saxifraga Arendsii-Gruppen) och rödbladig
perukbuske(Cotinus coggygria Royal Purple) är fina
tillsammans.
(Bladen i förgrunden är vitsippa (Anemona nemorosa)
som självsått sig och i bakgrunden skymtar en
japansk malört(Artemisia schmidtiana  `Nana´).
Gräslök (Allium schoenoprasum) som blommar är så vackert
så det har jag både i trädgårdsland och rabatter.
Praktnävan (Geranium himalayense `Gravetye´) är......
.... lite docksöt.
Praktnäva (Geranium himalayense `Gravetye´)
Visst är humlan härlig och tittar man noga så ser man vingarna som
rör sig då den flyger och letar nektar i rhododendron
(Rhododendron Catawbiense-Gruppen).
Hmmm! Det här var kanske inte så vackert! Nyplanterat, glest och
mycket ogräs. Växterna verkar dock trivas och växer riktigt bra.
Speciellt glad är jag för höstsilveraxet (Actaea simplex `Brunette´)
som skymtar bakom sockertoppsgranen.
Ella uppehöll sig inte så länge i köksträdgården men en bild
på piplöken (Allium fistulosum) som blommar hade hon tagit.
Piplöken är perenn och blasten är underbart mild och
god att klippa ner i t.ex sallader och kalla såser.
Fänrikshjärtat (Dicentra) blommar fortfarande och gör
sig fint i kanten ovanför funkiorna (Hosta).
Finlands vita ros (Rosa pimpinellifolia `Plena´) växer
tillsammans med funkia innan det höga
gräset och de stora träden tar vid.
Silverarven (Cerastium), som likt praktbetonikan på första bilen,
växer i garageslänten får avsluta. Den är lite som jordgubbarna, 

om man inte håller efter den tar den över hela rabatten.
Den är å andra sidan lätt att repa bort så jag ser inte
invasiviteten som något bekymmer.
Ja, så här ser vår trädgård ut i Ellas ögon, och ingen har väl missat att hennes runda blev vackrare än mina båda rundvandringar. Eftersom hon dock inte stannade så länge i avdelningen med grödor så får jag lov att återkomma dit i ett senare inlägg. Nu måste jag dock ut och sätta upp blodmjölsindränkta oasisbitar i trädgårdslanden så att inte rådjuren äter upp salladen, mangolden och all rödbetsblast. Jag såg spår av dem i landet i morse så de har återvänt nu de glupska typerna. Eftersom blodmjölet räddade mina tulpaner i våras så har jag hopp om att kunna rädda grönsakerna också.

Hoppet om bättre väder däremot börjar tryta. Det regnar nu igen och är kallt som bara busen. Jag hoppas verkligen att alla som har semester har det bra vädret till trots och kan njuta av sin ledighet.

Kram, 
och en speciellt stor kram till Ella som tagit de fina bilderna,
Anna-Karin

onsdag 24 juni 2015

Underbar trädgårdsiris och omsorgsfull plantering

Sen jag startade den här bloggen den 29 november förra året har jag fått många fina kommentarer och massor med "gilla". Tack! Det är fantastiskt kul. Tack också alla ni som läser och ni som har egna bloggar där jag kan njuta och inspireras av era fina trädgårdar och trädgårdsinlägg. Att blogga är verkligen roligt och lärorikt!

Att få paket med vackra blomster är också roligt. För någon vecka sedan fick jag ett mail från en av mina bloggvänner som undrade om jag ville ha irisknölar av den sort som hon visat på sin blogg. Om jag ville! Jag hade ju sett dem på bild och de var så vackra i sin ljust orange färgskala att man blev helt betagen. Jag blev förstås superglad och när hon undrade om två kilo blev bra så blev jag hänförd.

Två kilo irisknölar är mycket och det är inget man stoppar ner i en redan fylld rabatt så det blev till att gräva en ny. Irisar från Germanica-Gruppen vill stå soligt, torrt och ganska näringsfattigt. Om de trivs är de tåliga, tar för sig och breder ut sina rotknölar så att inte ens ogräset får fäste. De är långlivade och ofta dröjer de sig, likt pionerna, kvar vid gamla ödetorp och liknande. Det de inte tål är väta så därför trivs de bra i slänter och under takutsprång där det verkligen är torrt och väldränerat.

De flesta irisar jag har står på södersidan mot husväggen och en del står längst upp i rabatten nedanför altanen.

Mina lila irisar (Iris Germanica-Gruppen) står i väster nedanför
altanen och ovanför de gula dagliljorna medan ....
.... de mera lilagula (Iris Germanica-Gruppen) står på södersidan.
Jag tänkte att de flesta nya skulle få bo på södersidan tillsammans med de lilagula.
Längst bak framför vinet står mina gamla lilagula irisar och i den nygrävda
lite sluttande rabatten ska de nya planteras. Gräset är bortgrävt och min
tunga lerjord är kraftigt upplandad med ny lätt lite sandblandad jord. 
Så här såg det ut innan. En gång i tiden stod här en 20 meter hög björk.
Eftersom vi inte ville ta bort hela rotsystemet då den stod så nära huset
dolde jag stubben med stenar, taklök och andra suckulenter.
I slänten nedanför den nya rabatten växer vintergröna och silverarv. För
att de inte ska invadera den nya planteringen la jag stora stenar i kanten.
De kommer att ta sig förbi men inte lika snabbt och det
blir lättare för mig att hålla koll.
Så kom då avin om paket att hämta på ICA och jag är säker på att jag log där jag stod i kön och väntade.
Snabbt hem och öppna......
....... wow.
Redo att plantera.
Finns det något roligare?
När man tittar på trädgårdsprogram så visas oftast bara den här sista roliga avslutande delen av växtplanteringen. Den som är pricken över i. Sällan får man den rätta känslan för vad det innebär att gräva sig igenom gräs, tung lera och gamla rötter från ett gammalt träd för att sen forsla bort alltihop till andra delar av trädgården och slutligen fylla på med nyblandad och förhoppningsvis passande jord. Nu låter det nog lite som om jag gnäller, men det jag egentligen menade var att lyfta fram känslan av belåtenhet som infinner sig när man gjort grovjobbet och sen får avsluta med den lättare och inspirerande sysslan att gräva ner växterna på plats.

Vad det gäller trädgårdsirisar var nog ordvalet gräva ner lite olyckligt för knölarna ska absolut inte grävas ner. Ovandelen på knölarna ska ligga ovan jord så att de kan stekas ordentligt i solen. Från undersidan av knölarna, som ska ligga i jorden, leder sen rötterna längre ner i jorden, som ska vara riktigt djup och, som sagt, lätt samt väldränerad.

Här står nu mina nysatta trädgårdsirisar
(Iris`Tchin-Tchin´ Germanica-Gruppen).
De blir svagt orange (samma färg som vårt hus)
och 30 - 40 cm höga.
De här tre har samma färg som `Tchin-Tchin´
men blir betydligt högre.
När jag höll på och planterade som bäst dök en inspirationsbild
från en av Ulf Nordfjells planteringar upp i tanken: lila irisar
blandat med lammöra i en underbar komposition.
Det blev till att nalla lite lammöron (Stachys byzantina) i en annan
rabatt och låta dem göra irisarna sällskap.
I Ulf Nordfjells tappning satt de ju så att de bildade en väv med
varandra men jag satte lammöronen i en rad nedanför
så får vi se hur det kan utvecklas i framtiden
Nyplanterade irisar (Iris `Tchin-Tchin´) och lammöron (Stachys byzantina).
Förutom de ljust orange irisarna fick jag också låga
ljusblålila och höga lila. De låga står nu mellan
stenarna längst fram i bilden ovan och...
... de höga står i mitten av samma rabatt. Det är lite upphöjt där och de får
nu sällskap av bland annat oregano, purpurklätt, martorn och perovskia. 
Igår när jag tittade till dem såg jag att de började skjuta nya skott och jag såg också att taklöken på den gamla stubben med stenar verkar gilla sin nya uppfräschade omgivning. 

De nyplanterade irisknölarna börjar skjuta nya skott och jag
längtar efter att se dem i blom, men det blir inte förrän
nästa år. Nu vill de inte ha så mycket vatten längre
så mer sol och mindre regn vore finfint! 
Trädgårdstaklöken (Sempervivum) knoppas och....
... blommar i regn och kyla.
Trädgårdstaklök (Sempervivum
Den lite mindre välskötta platsen med den gamla stubben blev verkligen som ny och nästa år när irisarna, förhoppningsvis, blommar så kommer det att bli så vackert.

Igår var en underbart solig, men ganska kall dag, då jag besökte tre superfina trädgårdar tillsammans med trädgårdsamatörerna. Många trevliga trädgårdsmänniskor och massor med inspiration. Idag är det dagsregn igen. Vilken konstig vår och sommar det är! Hoppas verkligen på bättring nu när semestrarna har börjat dra igång så att vi får den sol och värme vi så väl behöver.

Kram Anna-Karin

onsdag 17 juni 2015

Rundturen i min trädgård fortsätter....

Förra gången blev det en tur utmed trädgårdens västra delar som sen fortsatte ner förbi odlingarna till det nordöstra hörnet där den slutade i rhododendronbuskaget. Den här tiden på året rusar växtligheten iväg och nya blomster gör hela tiden entré varför jag skulle kunna gå samma runda igen men med helt nya bilder. Jag tänkte dock bara backa tillbaka lite, till den enda ros som växer i de nedre lite vildare delarna av trädgården, och sen fortsätta utmed den östra och södra sidan av tomten.

Jag kallar den här rosen för Binnemorosen. Den kommer från
Billingsluttningen där farmor och farfar har sitt sommarställe, som heter
just Binnemo. Ingen jag träffat hittills vet vad den heter.
Någon som känner igen den?
Det är en ganska vild ros med kort men intensiv blomningstid.
Blomknopparna är underbara, nästan som snöbollar
och doften är stark men ljuvlig.
Rhododendron blommar nu för fullt och det finns inte mycket som slår
den i prakt, tycker jag. Här ses vanlig parkrhododendron
(Rhododendron Catawbiense-Gruppen)  och en vit
sort som jag tyvärr tappat namnet på.
Humlorna är också förtjusta i rhododendronblommornas nektar och
hela buskaget är fyllt av ett intensivt surrande.
Efter rhododendronbuskarna, utmed husets östra sida, löper en plantering med rönnsumak, rödbladig perukbuske, schersmin och rödbladig fläder. De är planterade för några år sedan efter det att vi kört in ton efter ton med grus den vägen. För några år sedan när många stora träd i området fälldes blev de innersta delarna av vår trädgård rena träskmarken och vi fick höja med grus. Nu har vi valt att ställa odlingslådorna på grusbädden. Så det kan bli! 
Rhododendron i full blom. Efter rhododendronbuskarna löper en plantering
där vi väntar på att buskar och träd ska växa upp och ge ordentligt
insynsskydd.  I planteringen växer också bland annat följande blomster.
Bergklint (Centaurea montana)
Praktnäva (Geranium himalayense `Gravetye´) fungerar bra som
marktäckare och utfyllnad. Att den dessutom har bedårande
stora blommor är ett extra plus.
Revsugan (Ajuga reptans `Braunherz´) är en söt liten marktäckare.
Vit rosenbräcka (Saxifraga Arendsii-Gruppen)
Rosa rosenbräcka (Saxifraga Arendsii-Gruppen)
Skuggbräcka (Saxifraga umbrosa)
Stjärnflocka (Astrantia major) och det sista av tulpanen Double late
Antraciet som jag tycker är vacker i sitt förfall.
Sist i planteringen framme vid entrén står den gula dagliljan
(Hemerocallis lilioasphodelus).
Den doftar så gott varje gång man går förbi och med tanke på placeringen
så är det inte svårt att stoppa näsan i den då och då. Underbart! 
På östra sidan av huset finns en liten stenlagd uteplats
där bland annat klätterrosor, kantnepeta (Nepeta x faassenii),
löjtnanatshjärta (Lamprocapnos spectabilis) och .... 
.... alunrot (Heuchera) växer. Den här alunroten blommar med
nya gracila stänglar nästan hela sommaren och blomningen
är minst lika vacker som bladverket.
Rosorna som såg så lovande ut tidigt i våras har blivit lite
ledsna av all båst, kyla och regn. Ett par av klätterrosorna har
drabbats av svartfläckssjuka och bladlössen har börjat anlända.
Stackars rosor! Det är tur att nyckelpigorna hjälper
till och äter upp en del av bladlössen.
Den enda ros som blommar i den här delen av trädgården är tåliga och
pålitliga Louise Bugnet. Den fullt utslagna blomman är helt vit
medans knoppen är rosa- och vitrandig.
Lite av den rosa färgen dröjer sig kvar ganska länge innan
det vita tar över. Louise Bugnet.
I bakgrunden skymtar akleja och jättevallmo.
Jättevallmon (Papaver Orientale-Gruppen) är för härlig med
sina enorma silkestunna blommor och ......
... sin framväxande spektakulära frökapsel. Kan inte låta bli att förundras
över florans mångfald och all den skönhet den bjuder.

Vallmon växer i en plantering på södersidan. Här växer också flertalet av mina kryddor och en del andra växter men jag går snabbt förbi och går mot garagenerfarten där nu irisen blommar för full.
Iris (Iris) av modell äldre. Någon som vet vad den heter?
Silverarven (Cerastium) skulle nog täcka hela slänten om
det inte vore för de där nyponrosorna (Rosa canina om jag
inte minns fel
) som självsått sig och som jag inte har
hjärta att ta bort. De blommar så sött
och fåglarna älskar nyponen.
Trädgårdsiris (Iris Germanica-Gruppen)
Med trädgårdsirisarna var jag nu nästan tillbaka där jag började min rundvandring förra veckan. Det finns så mycket fint och det inte går att visa allt. Inlägget blev ganska långt ändå :-)  Nästa gång blir det nog lite kortare, kanske lite om plantering och lite mer om olika trädgårdsirisar. Tills dess önskar jag er en fortsatt fin vecka och en riktigt .....

TREVLIG MIDSOMMAR!

Kram Anna-Karin