Mest blått

Vid den här tiden när scillan börjar blomma blir våren blå. En slänt full med scilla är som ett hav av blått som böljar fram och väcker vårkänslor och förhoppningar om den stundande sommaren. Ju fler blommor och större områden desto mäktigare känsla, så inte gör det något att den villigt sprider sig i rabatter, under träd och buskar i lunden, i häcken och i gräsmattan.

På altanens södersida har scillans (Scilla siberica) blommor börjat slå ut.
Jag gillar den lite ostädade och vilda känslan. När scillan blommat
över kan den vissna ner i fred medan silverarven
tar över med sitt flor av vita blommor. 

På altanens västersida är den ännu i knopp men snart blir
det riktigt blått. Här växer den i en plantering med perenna
växter som snart tar fart och täcker hela slänten,
inklusive de nedvissnande scillorna.

I rabatterna får scillan vissna ner i lugn och ro medan andra växter tar över skådespelet. I gräsmattan låter jag dem stå och klipper dem först när de hunnit ta tillvara på näringen i blad och blommor och vissnat ner. När jag var yngre skulle det se prydligt ut men idag föredrar jag en mer levande och naturlig trädgård så lite visset stör mig inte alls.

Ett stort och stiligt men lite ensamt exemplar. Den har ju vitsipporna
(Anemone nemorosa) som sällskap förstås och det är ju inte fy skam.

Scillan, eller den ryska blåstjärnan som väl är dess svenska namn, är en lökväxt. Den trivs i vårfuktig jord i större delen av landet och sprider sig rejält varför den passar till förvildning. Förutom den klassiska blå sorten så finns den också som vit. 

En gång i tiden köpte jag vita vårstjärnelökar som jag tänkte plantera in i slänten bland de blå scillorna men de hamnade under en ros istället. Det är jag glad för idag, för i den blå slänten vill jag inte ha något som stör det rena blåa intrycket.

Den vita vårstjärnan (Lucilliae Gigantea  Chionodoxa Alba) är mycket
 vacker med sina förhållandevis stora rent vita blommor.
Den lyser verkligen upp i mörkret.

När man pratar om scilla så menar man nog oftast både den ryska blåstjärnan och vårstjärnan. De flesta vårstjärnor är ju inte vita som den på bilden ovan utan de är också blå. Vanligtvis har de en milt blå färg som är nästan lite romantisk, tycker jag.

Vårstjärna (Scilla forbesii) 

Vårstjärna igen, för visst är den vacker och romantisk?

 Andra växter som blommar i blått tidigt om våren är luktviolen och ormögat.

Luktviolen (Viola odorata) trivs där det är fuktigt och mullrikt och kan fungera
som marktäckare i rabatter. Här växer den i gräsmattan och det är väl värt
att böja sig ner för att känna den underbara doften.

Ormögat (Omphalodes verna) trivs både i skugga och sol och har inte så stora krav bara jorden är fuktighetshållande. Den är en utmärkt marktäckare och fungerar också som ersättning för gräs eftersom den är mattbildande. Då den endast blir 5-10 cm hög passar den till exempel fint under de flesta häckar där den också hjälper till att hålla undan ogräset. Blommorna kommer redan i april

 Än så länge är det mest knopp men här mot den varma stenen har de slagit ut.
Ormögats (Omphalodes verna)  blommor är små, men tittar man
noga ser man de utsökta detaljerna.

Precis när knoppen öppnar sig är blomman svagt lila men snart får den sin
riktigt klara blåa färg som är så ovanlig i växtriket.
Färgen påminner om den blå bergvallmons.

Våririsen får bli sist ut bland vårens blåa blommor idag. Trots det ganska späda bladverket är blommorna som kommer i mars till april stora och praktfulla. På våren vill den ha fuktig jord men resten av året ska det vara torrt och väldränerat.

Våriris (Iris Reticulata-Gruppen) 

Jag hoppas alla har haft en skön påskhelg och njutit var och en på sitt vis; mat, resor, fest, vila, släkt och vänner och så förstås vackra vårblommor i kruka, trädgård och natur.

Just nu skiner solen och det är 16 grader i skuggan.

Hoppas det fortsätter så och att vi alla får en fortsatt härlig vår!

Kram Anna-Karin