Växtbyte - numera endast enkel resa

För fem sex år sedan fann jag den första spanska skogssnigeln (mördarsnigeln) i vår trädgård. Jag minns än idag hur jag ryste av obehag när jag såg det stora välnärda exemplaret komma krypande med en bred slemrand efter sig över vår garageinfart. Urkkk! Just i det ögonblicket såg jag framför mig hur hela trädgården förvandlades till en öken av växtskelett och hur alla mina funkior blev uppätna jäms med marken. Tack och lov har inte detta skräckscenario inträffat.

Funkiorna (Hosta) klarade sig bra från snigelangrepp förra sommaren,
Det är jag väldigt glad för eftersom jag har många funkior och
utan dem skulle trädgården inte bli densamma.
(Jag använder inget snigelgift eller andra kemikalier.)

Förutom mördarsniglar så har jag pantersniglar i trädgården och de är jag rädd om för de ger sig på mördarsniglarna och, har jag hört, äter små mördarsniglar och ägg. De hjälper mig sålunda i mördarsnigeljakten som annars mest består av att jag plockar upp de ägg och sniglar som jag hittar samt går en runda sent på kvällen eller tidigt på morgonen och aktivt letar upp och eliminerar funna exemplar. Efter regn brukar jag också ta en extra sväng för då är både de små och stora mördarsniglarna lätta att hitta.

Eftersom det liksom aldrig har kommit mig för att fotografera den spanska
skogssnigeln (mördarsnigeln) så lånade jag en bild från Wikipedia. Söt?
Foto: Wikipedia

Det här är en pantersnigel. Den är guld värd eftersom den ger sig på mördar-
sniglarna. Den orsakar i princip inga ätskador på växtligheten utan äter
mest gamla växtdelar som den omvandlar till mull. Pantersnigeln varierar
kraftigt i utseende men har oftast de karaktäristiska fläckarna på någon
del av kroppen även om enfärgade exemplar förekommer.
Den är ganska slank och blir 10-20 cm lång.
Foto: Wikipedia

Även om den spanska skogssnigeln inte har orsakat några större skador så är det inget kul att plocka upp dem och någonstans i bakhuvudet så finns den alltid med, som ett slumrande hot mot växter och grödor. Just nu kan jag inte låta bli att fundera över hur det kommer att bli i år eftersom vintern varit ovanligt mild. Tack och lov har det varit en del barfrost och en knastertorr vår så med lite tur har de flesta strukit med.

Om man är lyckligt lottad och inte har några mördarsniglar på sina marker så är man förstås rädd om detta lyxtillstånd. Man kollar alla nya växter noga och byter inte växter med någon i vars trädgård de "bruna slemlimporna" har bosatt sig.

Min syster och jag har alltid bytt växter med varandra och hon kallar det nog fortfarande för växtbyte även om växterna bara åker enkel resa numera. De åker från hennes fina mördarsnigelfria trädgård till min och aldrig tvärtom. När hon hälsade på mig förra veckan hade hon med sig bilen full.

Den här lilla plantan kommer förhoppningsvis att bli en meter hög.
Det är äkta stormhatt (Aconitum napellus) som blommar med
djupt blåvioletta blommor.

Den här lilla krabaten växer inte så mycket på höjden men desto mer på
bredden. Den breder ut sig rejält och är inte pjoskig med växtplatsen bara
det inte är för torrt. En del betraktar den nog nästan som ogräs men
planterad så att man ser den vackra teckningen på bladen, och senare
också de brunlila blommorna på sina höga stänglar, i motljus,
så är den underbar. Brunnäva (Geranium phaeum Samobor)

Grekvädden (Knautia macedonica) är tunn och spenslig med mörkröda
blomknappar på smala stänglar. Blommar hela sommaren och väver sig
vackert in bland andra växter. Torrt och soligt.

Ett litet fänrikshjärta ( Dicentra). Det ska bli spännande att se blommorna
men det kanske blir först nästa år med tanke på att den nyss flyttat.

Förutom ovanstående så fick jag också hallonplantor, jättedaggkåpa, sköldpaddsört, snödroppar och tusensköna att plantera in i gräsmattan. Jag känner mig så tacksam och önskar att mördarsniglarna aldrig kommit till mig utan att jag hade kunnat lasta min systers bil full inför hennes hemresa.

Som avslutning får det bli lite vårspaning i trädgården:

Forsythian (Forsythia x intermedia `Freja´E) har slagit ut.

En gul julros på Kalenius växtcenter fick följa med mig hem
och ....

.... för första gången på flera år så blev det också några små
rara blomster som jag planterade i en vårkruka.
Den glädjer mig varje gång jag kommer hem.

Inga mördarsniglar än, att värmen har kommit och att byta växter med varandra är inte så dumt :-)

Ser också fram emot att snart bära fram utemöblerna......mmmmm

Kram Anna-Karin