tisdag 28 januari 2020

Bilder med aha-känsla

Som jag skrev i mitt förra inlägg så håller jag på och sorterar bilder. Redan i början av december var jag klar med sommarens bilder. Nu håller jag på med resten. De där som motsvarar kartongerna i källaren, som jag sparat för att de kan vara bra att ha..... De är inte lika kul, så det får bli lite då och då, utportionerat i lagom doser.

Nåväl, här kommer en blandning av bilder som av en eller annan anledning fick mig att stanna upp, som gav mig en aha-känsla. De flesta är från sommaren men några är "källarbilder".


Fantastisk? Absolut!
Snygg? Knappast.

Purpurkvanne, Rödkvanne
Purpurkvanne, Rödkvanne
Purpurkvanne, Rödkvanne

Första gången jag såg den var på bild i Peter Korns bok "Odling på växternas villkor". Den gick raka vägen in i hjärtat. Det fanns inga tveksamheter. Jag vet inte varför. Det bara hände.

Purpurkvanne, Rödkvanne

Nedan, längst bak, bakom "blurret" av fingerborgshattar (Penstemon digitalis 'Husker Red'), anisisopar, (Agastache foeniculum 'Alba') brunröda dagliljor (Hemerocallis fulva) och praktröllika (Achillea filipendulina 'Cloth of Gold') reser den sig mot skyn som ett utropstecken. Ja, den når visserligen inte ända upp men är i alla fall 130 - 150 cm hög.

Purpurkvanne, Rödkvanne

Det är purpurkvanne Angelica gigas. Tidigare hette den rödkvanne, men numera är det purpurkvanne som gäller. Ett betydligt bättre namn tycker jag, för så mycket mer purpurfärgad kan väl knappast en växt bli. Den växer vilt i Manchuriet (Kina och Ryssland), Korea och Japan.

Den går utmärkt att odla i Sverige ända upp till zon 7. Jorden ska vara mullrik och fuktighetshållande men inte blöt. Sol till halvskugga. Blomtiden varierar beroende på var man bor. Här i södra Värmland blommar den i juli.

Purpurkvannen kan användas som smaksättare i till exempel saft och marmelad. Jag har aldrig provat så jag vet inte om det blir gott. Den är även känd som medicinalväxt.

Arten är tvåårig (bienn) och blommar vanligtvis andra året, men ibland inte förrän det tredje. När den blommat dör den. Ibland frösår den sig på plats, men om inte så är det nya sådder med jämna mellanrum som gäller om man vill ha den kvar, och det vill man ju förstås. :) En del säger att den kan klara sig flera år om man klipper bort blomstjälkarna direkt efter blomningen. Det kan kanske stämma. Jag får prova nästa gång det är dags. När fröerna jag sått nu förhoppningsvis grott, vuxit till sig och gått i blom.

Nåväl, dags att lämna purpurkvannen. En sista bild får det dock bli. Visst är den häftig?

Purpurkvanne, Rödkvanne
På bilden syns en ensam humla.
Oftast är det dock flera,
både bin, humlor och andra insekter som
trängs för att komma åt godsakerna.



Nu till en betydligt mer välkänd växt. Jag hade tagit massor med bilder på den, när de skenbart små bladen började visa sig på våren, men alla var mer eller mindre suddiga. Den nedan var ganska okej. Det var hur som helst den bästa, så den fick flytta tillbaka till "finrummet" igen.


Ganska snart blir bladen större, och större....


Och allteftersom tiden går skiftar de färg.

28 maj
11 juni.
Växterna med de gräddvita
och lila "fluffarna",
som dominerar nu är aklejrutor
(Thalictrum aquilegiifolium).
30 juni.
Växterna med orange blommor
är kinesiska smörbollar
(Trollius chinensis).
28 augusti.
I bakgrunden blommar
stormhattarna (Aconitum sp.).
Den sista bilden borde jag kanske inte visa. Det är "någon" som inte klippt bort de vissna blommorna på aklejrutorna. Samma "någon" som troligtvis kommer att få rensa massor med ogräs i vår. De frösår sig förskräckligt. Denna "någon" börjar på Anna-.....  Undrar vem det kan vara? :)

Nåväl, växten med de vackra bladen är bronsrodgersia Rodgersia podophylla. Den härstammar från Korea och Japan och sägs kunna odlas upp till zon 6 i Sverige. Arten är emellertid mycket frostkänslig. Om bladskotten lockats upp av vårvärmen och det sen blir bakslag i väderleken så slaknar de omedelbart. De blir som gelé. En etablerad planta brukar dock ha kraft att skjuta nya skott, i alla fall en gång, kanske fler. Samma sak på hösten. Den ger upp vid första frostknäppen.

Bäst trivs bronsrodgersian i mullrik och fuktighetshållande men väldränerad jord.

Bronsrodgersian odlas som bladväxt. Det är inte alltid den går i blom, men ibland händer det.

Blomman syns också på bilden
från den 11 juni ovan,
men där försvinner den nästan
bland alla aklejrutorna. 


När jag hittade nedanstående bild från 2016 blev jag glad. Porslinsbräckan Saxifraga urbium 'Aureopunctata' har lika vackra blad som bronsrodgersian, men betydligt mindre och på ett helt annat sätt. Den är en hybrid. Ena "föräldern" (skuggbräckan) kommer från Pyrenéerna, den andra (skedbräckan) från Irland, Spanien och Portugal.



Bladen är underbara men blommorna skäms inte för sig, de heller.


Porslinsbräckor trivs i sandig jord, i skugga. Bladen är vintergröna. Blommar i maj - juli. Zon 6.


Nu till en annan mycket sällsynt bräcka. En stackare som fick stå i sin kruka, bland en massa grälla plastfat, och vänta på att få komma ut.


Den ska till vår grusplantering som inte på långa vägar är klar. Tillsvidare har den fått en provisorisk plantering på en relativt högt belägen plats där vattnet dräneras bort bra. Den fick också massor med sand och grus iblandat i jorden, och inte bara ovanpå som det ser ut som på bilden nedan.



Jag har fått växten av en trädgårdsvän och håller tummarna för att den ska klara sig genom den här blöta regniga vintern.

Ursprungligen kommer den från Peter Korn, han som skrivit den mycket läsvärda boken som jag skrev om i början. Eller nej, det gör den förstås inte. Ursprungligen kommer den från Krim, där den växer vilt. Passande nog heter den krimbräcka Saxifraga irrigua.



Nu, direkt från de vackra bilderna på krimbräckan, till några mindre fina.

Ja, inte kan man väl påstå att bladen på nästa bild är fina, men häftiga och ganska läckra är de nog trots allt, när jag tänker efter. Det är bladverket hos en alldeles vanlig hjärtbergenia Bergenia cordifolia. Jag brukar inte fotografera den särskilt ofta så det var kul att hitta den här bilden, med de frostiga vintergröna bladen.

Hjärtbergenian är en tacksam växt. Den är lättodlad och går att odla nästan var som helst. Den klarar sig till exempel fint precis nedanför en av våra gigantiska björkar, där inte mycket annat överlever. Tjurar lite gör den förstås. Blomningen brukar vara skral men bladverket håller sig fint, vilket vi tycker är det viktigaste, just där.

Oftast ser men hjärtbergenian odlad i stenpartier, där den breder ut sig rejält och blommar med tjusiga rosa blommor på höga stänglar redan i slutet av april eller början av maj. Den härstammar från Altajbergen (Mongoliet och Rysslamd) och från Mongoliet.


Nu till en riktigt trist bild. Den är tagen i mörkret och blötan i november och har nog gjort sitt när den varit med här. Att den alls får vara med beror på att den dels visar hur stor björken som står precis bakom hjärtbergenian är (eller nja, ni ser förstås bara stammen men får tänka er resten). Dels att Ville haft den goda smaken att lägga sig på en bronsrodgersias vissnade blad. Den här bronsrodgersian växer i full sol. Det fungerar, men den som jag visade tidigare växer i halvskugga och trivs bättre och är vackrare. Tycker jag. Man lär kunna odla den i skugga också, men det har jag inte provat.




Nog om bergenian. Åter till bräckorna och till mina frösådder som jag brukar skriva om ganska ofta. Hrmmm!!!

Den här gången blir det en frösådd bäckbräcka Boykinia aconitifolia

6 juli 2017.
25 augusti 2017.
20 juni 2018.
1 juli 2019.
När växterna blivit stora är det roligt att minnas hur små de en gång var, och då är det fint att ha de gamla bilderna kvar. Som lådorna i källaren, men lättare att försvara än dem. :) 

Bäckbräckans vackra
blommor i närbild.
Fröerna till den här helt fantastiska växten med röda stjälkar och vita blommor kommer från en av de kunnigaste när det gäller fröer och frösådder, Berit Johansson från Piteåtrakten. Hon rekommenderar skugga till halvskugga. Jag har min i halvskugga och jorden den växer i är mullrik, fuktighetshållande och väldränerad. Bäckbräckan är cirka 40 cm hög och har sitt naturliga utbredningsområde i östra USA.


Snart dags att avsluta, men först en bräcka till, ifall det är någon som vill ha en bräcka som bräcker alla andra bräckor när det gäller bladstorleken. I så fall kan jag rekommendera en sköldbräcka Darmera peltata.

Den översta bilden är från Närke, den nedre från Danmark. Växten däremot, den är från västra USA, där den växer vilt. 

Sköldbräckan blommar med näpna rosavita blommor på höga stänglar i april till maj innan bladen har kommit upp. Det är coolt. Den trivs i sol till halvskugga i mullrik och fuktighetshållande jord, gärna vid vatten. Den sprider sig med kraftiga jordstammar, vilket man bör ta i beaktande om man har en mindre trädgård.


Alla växter jag berättat om hittills, utom purpurkvannen, tillhör samma växtfamilj. Släktena varierar men familjen är Stenbräckeväxter (Saxifragaceae). Visst är variationsrikedomen fascinerande. (För ordnings skull ska det väl sägas att purpurkvannen tillhör familjen Flockblommiga växter (Apiaceae)).


När jag nu sitter här och rundar av hör jag hur regnet slår mot fönsterrutan. I södra Sverige blommar blåsipporna. Här i Värmland blommar trollhasseln, minst en månad tidigare än vanligt. Många lökväxter är på väg upp ....... En massa tankar far runt i mitt huvud men den här gången tror jag de får stanna där. Det får bli något fluffigt rosaskimrande från trädgården som avslutning istället En bräcka kanske.... :) Nej, skojade bara. Det är ett vide fotograferat igår. Salix gracilistyla 'Mt Aso'.


Kram Anna-Karin


Vide med rosa kissar

20 kommentarer:

  1. Svar
    1. Ja, den är verkligen härlig. En kompis frågade om jag ville köpa en. Jag var inte svårövertalad. :)

      Radera
  2. Hej!
    Vilken bildskatt du har att plocka ur. Förstår att du fastnade för purpurkvanne. Den är inte bara härlig i sig själv utan höjer också växterna runt omkring.
    Jag är som du förtjust i bräckor och din samling visar många ”godingar”. Men sista bilden fick mig att tappa andan, vilken salix, den gick direkt till hjärtat.
    Även om det regnar går vi iaf mot ljusare tider vilket märks dag för dag tycker jag. Härligt!
    Varma kramar och en önskan om att de regnkänsliga växterna klarar sig. /Kristina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Kristina!
      Mmm,purpurkvannen är oemotståndlig. Vilken växt, och vilken färg. Håller med dig om att många bräckor, både de små och de stora, är väldigt fina. Sköldbräckan kanske vore något för dig med så stora ägor. :) Den sprider sig rejält om den trivs och att gräva upp dess jordstammar är nog bättre än gym. :)

      Ja, ljuset på eftermiddagarna är härligt och visst känns det att vi är på väg åt rätt håll. Idag har det dock regnat hela dagen här så det har varit lite väl grått och blött i min smak. Och växterna ja, det är bara att vänta och se...... Tack för dina gos önskningar och kram tillbaka.
      Anna-Karin

      Radera
  3. Hej Anna-Karin

    Super att följa alla dessa växters utvikling. Din mörka purpur-kvane är bara fantastisk!
    Detta är en ganska så ovanlig 'vinter' inte bara i Sverige men i det mesta av Europa. Kanske det blir kyligare i nästa vecka - vi får se!

    Ha en trevlig kväll

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Karsten!

      Kul att du också tycker purpurkvannen är fantastisk. Flockblommiga växter är oftast inte så kul annars. En del är ju till och med riktigt hemska, som jättebjörnlokan och kirskålen. Men som sagt, den är fin även om den har en del hemska släktingar.

      Mmm, vintern är verkligen ovanlig. En del är ute och gräver och rensar ogräs och jag har också funderat på att börja .... i januari. En märklig känsla. Och som du skriver, det är inte bara här som vädret inte är som det brukar ...... Det är oroväckande.

      En trevlig kväll du också!
      Anna-Karin

      Radera
  4. Hej Anna-Karin!
    Ett intressant inlägg. Kvanne eller rödkvanne som den hette förut, hade dottern i sin trädgård. Den var rödare i färgen än din och en riktig magnet för både humlor, getingar och bin.
    Bronsrodgersian har så fina färgskiftningar i bladen, den trivdes inte hos mig, tyvärr. En fin samling med intressanta växter. Helt underbar vide. Idag är det grått och blött här med.
    Ha det bra /Marika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Marika!
      Ja, jag har tittat på bilder på purpurkvanne på nätet och sett att många är rödare i färgen. Lika fina dom. Jag har satt nya fröer nu så det ska bli spännande att se vilken färg de får, om de gror och tar sig.

      Tråkigt med din bronsrodgersia. Den är fin men den tar plats. Snart får jag börja gräva bort i kanterna.

      Mmm, videt är härligt. Lite rosa fluff i gråvädret värmer.

      Grått och blött här också, men det märks att dagarna blir länge och längre och det är så skönt...

      Allt gott!
      Anna-Karin

      Radera
  5. Ja men så roligt. Jag känner igen kvannen, det måste vara den. Jag såg en växt på en trädgårdsresa för många år sedan och fotograferade den för den var så speciell och ståtlig och jag gillade färgen. Letade efter bilderna men då jag inte har en aning om när jag tog dom, vilken resa det var så fick jag ge upp. Men jag är säker på att det regnade när jag tog bilden ... hm. Nåväl, vi lämnar den. Kul att nu se den hos dig.

    För övrigt gillar jag bräckor även om jag bara har en själv, som jag dessutom inte vet vad den heller. Hoppas det går bra för din speciella bräcka, den måste i varje fall känna sig väl ompysslad.

    Och så avslutningsbilden ... oj, det var en vacker en! Den ser så mjuk och fin ut att man skulle vilja lägga kinden emot den.

    Tack för aha-upplevelserna. Och jag vet precis hur det känns att rensa i gamla bilder ... i synnerhet nu när jag satt och letade efter den där kvannen ... hm.

    Samma väder här! Idag när vi var ute på hundpromenad såg jag grönskande häckar av olika slag. I januari!

    Önskar dig en kommande fin vecka!
    Kram Anita

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Anita!
      Vad roligt att min kvanne väckte gamla minnen om trädgårdsresor till liv. Vad jag vet så finns det ingen annan växt som ser ut som den så det måste vara en sån du såg. Synd att du inte hittade bilderna, men fullt förståeligt. Jag har lagt min röra med gamla bilder åt sidan för ett tag nu.... stod inte ut så länge med att sortera dem... Det får bli nya tag en annan gång.

      Mmm, bräckorna är fina men en del av dem, speciellt de små rara är lite svåra. Jag har också en som jag inte vet vad den heter (Arendsii-Gruppen som det finns hur många som helst i), men den är lika fin för det. Vi får, som du skriver hoppas att det går bra för våra bräckor i år. Det har nog aldrig regnat så mycket som det gjort den här hösten och vintern....känns det som.

      Jag kände på "videkissarna". De var lena och goa. :)

      Grönskande häckar i januari? Ja det är verkligen en osannolik vinter vi har. Hoppas bara att det inte blir riktigt kallt nu när saven verkar ha börjat röra på sig i träd och buskar.

      En fin vecka till dig också Anita!
      Kram Anna-Karin

      Radera
  6. Hej Anna-Karin!

    Så mange vakre bilder du viser! Purpurkvann er en flott plante. Jeg hadde den før, men så ble det gravd opp der den sto, og siden ble den borte.
    Fpr to år siden plantet jeg Darmera palmata for første gang, og jeg har blitt helt forelsket i den planten. Den er så fin!
    Ja, det er en merkelig vinter vi har i hele Skandinavia. Jeg synes dette varme været er skremmende.

    Ha en fortsatt fin uke!
    Klem, Marit

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Marit!
      Tack! Jag är också lite sugen på Darmeran. Bladen är så stora och vackra och blommorna på våren urläckra. Eftersom jag bara har en halvstor villatomt så har jag dock ingen självklar plats där den kan få breda ut sig... Men vem vet, kanske blir det en en dag i alla fall. Det är svårt att låta bli de där fina växterna..... :)

      Mmm, håller med dig om att vädret är skrämmande. Somrarna är inte normala, och inte vintrarna heller..... Min syster sa att hon har haft blommande blåsippor i januari förr, så kanske är det bara naturliga variationer, men det känns inte riktigt som det, tycker jag...

      En fortsatt fin vecka du också!
      Kram Anna-Karin

      Radera
  7. Purpurkvanne är ljuvlig och jag hade den. Men så är det det där bienna beteendet... ..vi har separerat. Har sått 2-3 gånger efter men fröna gror inte. Så det känns som vi separerat på riktigt. Jag älskar S umbrosa och har flyttat den men nu undrar jag om den försvunnit....

    Salixen är ljuvlig men jag upplever att den får väldigt få 'kissar' hur fungerar din?

    Kram, Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, de där biennerna som inte gror så lätt vill gärna försvinna med tiden. Jag har gjort ett nytt försök i år, och har ny purpurkvanne på gång, kanske, kanske inte ....

      Hoppas du hittar din umbrosa. Men på tal om att försvinna så undrar jag just vad som kommer att ha försvunnit efter den här blöta vintern.... Det där med att undvika vinterväta jo,jo. Kanske får börja bygga tak till växterna....

      Jag planterade min Salix förra året så den är ung. Den har dock hyfsat med "kissar", men det är nog lite tidigt att säga något än. Den fick nog glädjefnatt när den fick komma ur sin lilla kruka. Snart kanske den "tristar" till sig. Förhoppningsvis inte, men får se nästa år.

      Kram Anna-Karin

      Radera
  8. Fina bilder du plcokat fram ur gömmorna. Så imponerad av folk som orkar gå tillbaka och sortera. Det blir aldrig av här därmed inte sagt att det inte behövs.
    Hoppas min purpurkvanne från i fjol har frösått sig. Det är ju en favorit precis som bronsrodgersian. Måste komma ihåg att täcka den väl när minusgraderna kommer. För det gör de väl...
    Trevlig helg
    /Anette
    Tidigare Rost och rädisor

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mmm, minusgraderna är på väg. Vi ska få ner till 5 minus nu i veckan som kommer. Det känns lite underligt med tanke på att vi inte haft någon frost sen innan jul. Många växter är på väg upp, men tack vare att vi har kall lerjord som kyler så har de inte kommit jättelångt. De som har mer sandig jord här uppe i södra Värmland har växter som kommit betydligt längre och en hel del som gått i blom redan i januari. Det är osannolikt och jag hoppas verkligen att det inte kommer någon sträng kyla innan den "riktiga" våren kommer igång, Varken här, hos dig eller någon annanstans.

      Förra våren frös mina bronsrodrersior ner på grund av en sen köldknäpp, men de hämtade sig och kom igen. Hoppas dina klarar sig och att du får små purpurkvannar i vår.

      I övrigt så får vi vänta och se tiden an, denna vinter(vår).

      Önskar dig en fin ny vecka!
      Anna-Karin

      Radera
  9. Purpurkvannen var urläcker! Har tittat på dina bilder länge nu. :)
    Bronsrodgersian "bor" vid dammen hos oss, där kan den få lite extra fukt i vår väldränerade trädgård. Den är så himla snygg från det första bladen kommer.
    Mt Aso är en sötnos, men precis som Carina skriver tycker jag den är dålig på att få många videkissar.
    Önskar dig en fortsatt fin söndag och skön vecka!
    Kram Kristina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, purpurkvannen är, som du skriver, läcker. Den har karaktär.

      Våra bronsrodgersior "bor" i vanliga rabatter så jag har burit rätt många kannor vatten till dem de senaste två torra somrarna. En damm hade varit perfekt.

      Mmm, det kanske är så att Mt Aso inte får så många kissar. Lite trist men söt ändå, tänker jag.

      Jag glömde att skriva att jag spanade in dina fröer från STA när jag var inne på din blogg. Det var många fina arter/sorter och det var lite kul, för jättemånga av dem finns med på min beställning också. Samma tycke. :) Eftersom jag inte donerat några så väntar jag fortfarande på mina med spänning.

      En fin söndag och skön vecka till dig också!
      Kram Anna-Karin

      Radera
    2. Då får du höra av dig om du inte får alla frön du önskade dig. Räcker fröportionen delar jag gärna med mig. :)
      Kram Kristina

      Radera