En som kan konsten att njuta och en som sliter och släpar.

Så här på våren när allt helst skulle ha gjorts igår önskar man ibland att man vore katt. I Söndags låg Tussan inne och sov på sin favoritplats efter en ansträngande natt utomhus medan Ville höll mig sällskap i trädgården. Han övervakade arbetet på bekvämt avstånd, hittade olika sköna platser att rulla runt på, och lät solen värma sin kropp och själ.

Bloggen ska väl handla om trädgård och natur och inte om katter men jag tyckte Ville var så fotogenic så han får inleda med en "liten" bildsekvens.

Hej! Det är jag som är Ville!

Världens starkaste och kvarterets mest skräckinjagande katt.

Hallå! Vad gör du där bakom? Ska du inte komma och gosa lite med mig istället!

Det är skönt här bland jordgubbsplantorna när solen skiner. 

Hon verkar inte ha tid. Får väl snygga till mig lite då medan jag väntar.

Oj, jag råkade visst slumra till lite....... Så skönt!!!

Ibland ska man nog göra som Ville och helt bekymmerslöst ta vara på tillfället och bara njuta.

I och för sig njöt jag också men inte lika behagfullt. Jag flyttade komposten och gladdes åt alla daggmaskar som fanns i den.

Det är lite slitsamt att lasta bort det översta lagret från den gamla komposten
till botten på den nya men tack vare svärfars smarta konstuktion med
löstagbara väggar så går det ändå ganska lätt.

Att det såg ut så här för varje tag med grepen som jag tog gjorde mig lycklig.
Då vet jag att jorden är frisk och sund och att daggmaskarna
kommer att hjälpa mig att hålla den fruktbar.

Jag kände mig också tillfreds med att inte hitta en enda mördarsnigel, varken stor eller liten, och inte heller några ansamlingar av deras ägg. När arbetet var klart kunde jag också njuta av att ha utökat mina odlingar med ytterligare en djupsäng. Eftersom jag använder den gamla komposten som botten och sen fyller på med ny jord så får jag en djup, näringsrik bädd full av daggmaskar. Perfekt!

Efter kompostflytten var det dags för fagningen. Jag krattade alltså bort pinnar, visset gräs och en del vissna löv från mitt lite ängslika parti under linden.

Att använda ordet faga är nog att ta i för i den här ängen växer det
mest gräs men  fler och fler blommor letar sig in och jag försöker
putta på dem lite grann så de ska sprida sig............

Förutom slitet med komposten och "ängen" så släpade jag ut jord och stallgödsel till rabatterna och odlingarna. Eftersom det borde ha gjorts tidigare så tog det längre tid än vanligt. Det gick inte att sprida ut det jämt över utan jag fick vara försiktig med alla växter som redan hunnit komma upp.

Krolliljorna (Lilium martagon) börjar visa sig liksom...

... mina löjtnantshjärtan (Lamprocapnos spectabilis) och....

.... de första små tulpanerna är på väg att slå ut. Jag vet inte vad det är för sort
för den har vuxit här så länge jag kan minnas men den är söt och passar bra 
bland scilla och ormöga eftersom den är så liten och kommer så tidigt.

Våren smyger in så sakta i år och det känns som om växtligheten nästan står still men nu när jorden fått näring och det faktiskt har kommit en del regn så kanske det sätter fart.

Det svarta vinbäret börjar i alla fall, först av alla, visa sina blad och ...

.... visst längtar man efter att buskar och träd ska grönska.

Nåväl, när jag gjort mitt ganska digra dagsverke så gjorde jag som Ville men jag la mig i soffan och inte i jordgubbslandet. Slumrade en stund och drömde säkert, precis som växterna, om lite mera sol och värme.

Hoppas värmen kommer snart med sol, bad och grönska!

Kram Anna-Karin