Koll på kålen men inte på datorn

För några dagar sedan hände det som jag länge befarat. Min dator kraschade. Den hade under lång tid blivit segare och segare men gav nu upp helt. Min gamla trotjänare blev alldeles svart och okontaktbar. Turligt nog hade jag all information på internet och på externa hårddiskar så inget av värde gick förlorat. Mer än datorn då förstås. :(

Har sedan kraschen ägnat en hel del tid åt att läsa på om datorer. För en datornovis som mig var det mycket att sätta sig in i innan jag vågade mig på att köpa en ny. I förrgår skickade jag dock iväg beställningen. Spännande och lite nervöst. :)

Tänkte återkomma med en del matnyttig info, för såna som mig, som inget kan om datorer, senare när jag fått min nya. :)

Nu blir det istället något helt annat, även det matnyttigt. Det blir kål.

Jag tycker kålen är en av våra mest fantastiska grödor.

Den är vacker, god och nyttig.

Visst är bladen vackra med sin violetta ådring?

De tre sorternas kål på bilderna ovan är:
1. Grönkål Brassica napus 'Red Russian'
2. Grönkål Brassica oleracea 'Nero di Toscana' (oftast kallad svartkål eller palmkål)
3. Spetskål Brassica oleracea 'Kalibos'


'Red Russian' går utmärkt att så direkt på friland, växer snabbt och levererar massor med nya fräscha blad under hela säsongen. Bara att plocka in allt eftersom.

När plantorna är unga är bladen gröna. Allteftersom får de
mer violetta inslag men smaken är densamma.
Grönkål Brassica napus 'Red Russian'

Svartkålen behöver enligt mina erfarenheter förkultiveras, men också den ger rejäl utdelning sett till nedlagd arbetsinsats. Det är den godaste grönkålen av alla och den går att skörda långt in i december om inte kylan blir för svår. Klarar utan problem några minusgrader och är som lätt frostnupen ännu godare än innan.

Svartkålen har verkligen superläckra blad.
Grönkål Brassica oleracea 'Nero di Toscana' (svartkål, palmkål)

Spetskålen, som också måste förkultiveras, är mer lyxig. Varje planta kräver ca 60 x 60 cm odlingsutrymme och ger bara ett huvud var. Betydligt sämre utdelning än de andra sorterna, men ack så god. (På de första bilderna i inlägget har huvudena inte börjat bildas än, men man kan se att bladen börjar dra ihop sig i mitten av plantorna.)

Här har dock ett litet huvud av den röda spetskålen 'Kalibos' mognat fram.
Brassica oleracea 'Kalibos' 

De här kålsorterna, liksom den mycket dekorativa purpurkålen, har så vackra blad att de absolut gör sig fint i vilken rabatt, plantering eller kruka som helst, om man inte har en speciell köksträdgård att odla i.

Det finns dock ett par saker som är väl värda att tänka på när man odlar kål.

För det första: man bör tillämpa växelbruk. Kål ska inte odlas i samma jord tätare än vart sjunde till åttonde år varför man måste ha många olika odlingsplatser att rotera mellan, eller byta ut jorden mot ny varje säsong. Om man odlar i kruka eller i en mindre odlingslåda är ett jordbyte lätt. På friland kräver det lite mer. Anledningen är den fruktade klumprotssjukan som kan sprida sig i jorden om kålen återkommer för ofta, och som kan göra jorden obrukbar för kålodling i decennier framåt. Observera att många grödor som inte heter någonting med kål också kan vara kålväxter, t.ex. pak choi (Brassica rapa) m.fl.

För det andra: det finns fler kålälskare än vi. Kålfjärilens larver lever uteslutande av kål. De vuxna fjärilshonorna lägger klumpvis med ägg, som sedermera utvecklas till glupska larver, på kålbladens undersidor. De här larverna som i dagligt tal kallas "kålmaskar" är ett riktigt gissel. Får de hållas äter de rent. Kålplantorna behöver skyddas, speciellt när de är små, och duken man använder måste hålla tätt. Minsta glipa och fjärilarna hittar in utan problem.

Längst bak syns locket med fiberduk jag använder till kålen innan
den vuxit sig stor och blivit mera motståndskraftig. 

Vill man vara på den säkra sidan bör kålen skyddas under hela odlingssäsongen. Duken man använder måste vara tillräckligt tät så att inte fjärilarna kommer in, men den får inte vara för tät. Då blir det för varmt får kålen, som föredrar en lite svalare temperatur.

Jag tar bort mitt skydd senare under sommaren och plockar istället bort de ägg jag hittar. Det blir en del angrepp men oftast inte värre än att maten räcker till oss också. Senare på hösten, när kålen trivs som bäst, minskar mängden angrepp och då kommer det massor med nya och fräscha blad. Runt spetskålen plockar jag dock extra noga. Det kommer ju inga nya huvuden, tyvärr. Det är lite oseriöst, men jag odlar bara i mindre skala och tycker det är bökigt med dukar som ska lyftas av och på hela tiden. Är nog lite lat. :) Men jordgubbarna och bigarråerna, de nätar jag in. Annars tar skatorna och trastarna allt.

Bladen är lite angripna men de flesta är hela och fräscha.

På den här bilden är spetskålen skördad. men de båda
grönkålssorterna står kvar, och fortsätter alltjämt att växa till sig.

Frost och frostnupna blad.

Efter frost. Fortfarande lika krispiga och fina blad.

Som ni nog gissat är jag förtjust i kål, och att kunna gå ut och skörda av sin egenodlade är härligt. Många är nog lite rädda för att odla kål men jag har odlat i många år och tycker att det är en av mina tacksammaste grödor, kålmaskarna till trots.

Gott! Gott!

Supergott!
Den röda spetskålen (som inte är någon rödkål) har
en fantastiskt mild fin smak och är underbar som rå,
med lite olivolja, flingsalt och citronsaft.
Lite nötter eller frön till passar också bra. :)

Sann njutning på gång ......

...... också här bara olivolja, flingsalt och citron, men
med lite värme så att kålen har karamelliserat.

Det var då det.

Idag är det första advent,

och jag ska snart gå ut och plocka in svartkål till lunch. 

Än står den kvar och är lika fin.

Efter lunchen blir det bullbak med Ella och skidskytte med maken. 

Nästa vecka kommer förhoppningsvis min nya dator,

och snart är det jul. :)

Då blir det enligt tradition hos oss,

grönkålssoppa med skinkmacka. 

Men till dess,

en riktigt skön första advent,

till er alla.

Kram Anna-Karin