Vårt trädgårdstak

En trädgård utan träd blir lätt lite platt och tom. Vackra trädkronor som silar solljuset ger trädgården liv och skapar skilda miljöer där olika växter kan trivas och komma till sin rätt. Lavendeln och de andra soldyrkarna får växa i de öppna gläntorna. Julrosorna, löjtnantshjärtat och krolliljorna trivs i de lite halvskuggiga lägena och den kaukasiska förgätmigejen blir fin inne i den djupare skuggan.
  De miljöer träden skapar berikar också djurlivet. Träden är hemvist för tusentalet arter av småkryp och de lockar till sig småfåglar och ekorrar som söker föda, skydd och boplatser i deras kronor. Trädgården fylls av fågelsång och kanske till och med av små ulliga fågelungar som förgyller trädgårdslivet på våren.

Träden ger trädgården liv och karaktär, och skänker samtidigt skönhet och njutning. 

Att slå sig ner en stund under linden, titta upp genom den mäktiga trädkronan, 

höra vinden susa och skymta himlen genom taket av grenar och blad är härligt.

Under barken myllrar det av insekter. Nötväckan bor här, i vår lind, 

och hackspetten kommer på besök titt som tätt. Trumsolot ljuder då i hela grannskapet.

När vi flyttade in i vårt hus hade trädgården ett rejält tak men inget golv, eller i alla fall ett fullkomligt obrukbart, hårt packat golv, där knappt ens gräset ville växa. Trädgården, på 1400 kvadrat, hade två lindar, två askar, tretton björkar, en gran och tre klarbärsträd samt några större finare buskage, men också en försvarlig mängd risiga buskar. Det vi upplevde var ingen behaglig lummighet med vandrande skugga. Det var snarare nästan total mörkläggning där inte många solstrålar hittade sin väg ner genom bladverket. Jag älskar uppvuxna trädgårdar med mycket träd men vår saknade helt den rätta känslan. Den där känslan som får trädgården att smälta in i den omgivande naturen och som är lite vild på ett vackert sätt.
  Vi valde att ta ner en del av träden. Det var med tungt hjärta som vi fällde en lind, en ask och åtta björkar. Oron över att få en "blötlagd" trädgård fanns där eftersom vuxna träd med stor bladmassa dricker mycket vatten. Varma soliga dagar kanske ända upp till 200 liter per träd och dygn. Det gick dock bra och än idag kan vi njuta av de flesta av de träd vi sparade.

Att stå under vår ask (Fraxinus excelsior) och se hur solen leker i trädets krona är underbart. 

Det är svårt att veta hur gammalt trädet är men eftersom en ask kan bli 200 - 250 år 

så har den förhoppningsvis många goda år kvar. 

Den trivs i näringsrik och kalkhaltig jord och är ett av våra åtta ädellövträd.

Askens bladverk är sirligt och släpper igenom mycket ljus. 

Bladsprickningen, från de stora sotsvarta bladknopparna, sker sent på våren och 

den fäller sedan bladen tidigt på hösten, oftast i samband med den första känningen av frost.

Vår lind (Tilia cordata) är lite kompaktare än asken 

och ger skön svalka under heta sommardagar.

Varma sommardagar sitter vi ute i trädgården, i lindens skugga, och äter. 

Linden skänker förutom skugga också lä. Den fångar upp vinden från 

Vänern och skapar vindstilla miljöer i stora delar av trädgården. 

Linden är precis som asken ett ädellövträd som blir fullvuxet först vid 150 - 180 års ålder. 

Enligt en källa jag hittat kan en lind bli 2000 år, men den uppgiften vågar jag inte riktigt stå för. 

Att de blir uppemot 800 år här i Sverige är ju imponerande bara det.

När linden blommar fylls den av surr. Humlor och bin älskar dess nektar. 
Foto: Pixabay

Förutom asken och linden så sparade vi fem björkar varav endast fyra är kvar idag.

Eftersom vi bosatte oss i ett område där de flesta var äldre så bytte många hus i grannskapet ägare inom loppet av bara några år. De nya ägarna ville också se dagens ljus och gjorde precis som vi, tog ner en massa träd. Det var flera ekar, tallar, björkar, granar och aspar som föll för sågen och den här gången blev omställningen för stor. Det blev blött och vi fick dränera. På en liten del av tomten, ett lägre parti, dog växtligheten. En björk, klarbärsträden, en fläder, en idegran, en jasmin och åtta rododendronbuskar drunknade. Det blev rena träskmarken och det var bara krokodilerna som saknades. Vi fick fylla på med flera ton grus samt höja redskapsboden, som stod riktigt illa till, med hela tre decimeter. Det kändes hemskt att lägga grus på den brukbara jorden. Idag har vi dock våra pallkragar och kompostodlingar ovanpå grusbädden och träsket och gruset är bara ett minne blott.

Som tur var hade vi inte tagit alla träd. De stora träden vi hade kvar gav fortfarande den delvis ödelagda trädgården liv, och de fick utgöra stommen för vår fortsatta planering och uppbyggnad. Den uppbyggnad av trädgården vi alltjämt håller på med och som säkert alltid kommer att sysselsätta, och glädja oss.

Här är ett av våra nytillskott. En tall (Pinus sylvestris). 

Den står på tillväxt inne i rododendronbuskaget där den, tack vare sina djupa rötter, 

inte konkurrerar om vatten och näring med rododendronbuskarna, 

eftersom de har betydligt ytligare rotsystem.

En tall blir normalt 250 - 400 år gammal. 

Om 300 år kanske vår lilla nyplanterade tall ser ut så här och 

våra barnbarns barnbarns barnbarn......... kan njuta av den.

Innan man tar bort sina träd bör man nog tänka sig för en extra gång. De är en del av ekosystemet och påverkar naturen och djurlivet i sin närhet på många sätt. En trädgård utan trädkronor som silar solljuset och skänker svalkande skugga blir aldrig densamma. I alla fall inte förrän efter väldigt lång tid då eventuellt nyplanterade träd börjar få lite höjd.

Ta inte ner träden i onödan, plantera nya istället. Utbudet är enormt, fruktträd, prydnadsträd, barrträd, ädellövträd, höga uppstammade träd........eller varför inte ett vårdträd för framtiden.

Kram Anna-Karin