Vår

Ljuset är på väg tillbaka och trots att marken fortfarande är vit av snö så vågar sig de första tappra växterna fram. Fulla av livskraft smälter de snön runt sina fötter, står där och sträcker sig mot ljuset redo att möta våren och sommaren med grönska och blom. De vintergröna växterna har förstås ett litet försprång, bara tjälen släpper så att de kan få vatten och näring. Men också de som varit helt vissna börjar så smått få små späda gröna blad och knopparna på buskar och träd börjar svälla.

Så här såg det ut i min trädgård idag och så som det är brukligt så kommer efterrätten sist.

Murgrönan (Hedera helix) är vintergrön. Den är mindre härdig men
har klarat värre vintrar än den här. Vill ha skugga och fuktig jord.

Jag tror det här är en rosenbräcka (Saxifraga Arendsii - Gruppen).
Den har vintergröna blad, är mattbildande och blommar i rosa.
Jag har också en som blommar i vitt. Den är vackrast för blommorna
ser ut som mandelblom. Den är tyvärr lite tveksamt härdig.

Vintergröna (Vinca minor) är som namnet antyder också en vintergrön växt.
Den trivs i skugga men är inte så kinkig med placeringen.
Kryper längs marken och breder ut sig rejält.

Fingerborgsblomman ( Digitalis purpurea)  är tvåårig
och övervintrar med en grön bladrosett.

En fetbladsväxt som kikar fram och söker värme
från den intilliggande stenen.

Jordgubbar. Mums!

De här bladen fick pärlhyacinten (Muscari botryoides) redan i
höstas men lite vårkänslor väcker de allt iallafall.

Skuggbräckan  (Saxifraga umbrosa) trivs i torra och skuggiga lägen.
Blommar ymnigt i blekrosa.

Trädgårdsirisen (Iris Germanica - Gruppen) vågar sig fram i värmen
från husväggen. De feta rotstockarna ska ligga precis i jordytan 
så att de kan stekas av solen. Irisarna är mycket härdiga så 
länge de får ha det ganska näringsfattigt och väldränerat.  
Rotstockarna ruttnar om det blir för blött.

Bigarråträdets knoppar är på gång.........

....... och så även svartvinbärsknopparna.

Visst får man vårkänslor, men för mig är det nog snödropparna som framförallt bär med sig budskapet om att våren är här. Mina snödroppar gömmer sig fortfarande under snön. De växer under bigarråträdet i ett lite upphöjt läge. Till nästa år ska jag nog, efter blomningen men innan de har vissnat ner, flytta några till en plats bredvid stenarna i min söderslänt istället, för att locka fram dem riktigt tidigt.

Eftersom jag längtade efter att få se snödroppar så gick jag till ett litet hus några kvarter bort. Där finns en alldeles underbar trädgård, och mycket riktigt, där fanns de, snödropparna. Där fanns också vintergäck, blåsippsblad och vide så visst måste det vara så att våren är här. Härligt! Underbart!

Vintergäcken (Eranthis hyemalis) trivs under buskar och träd vars bladverk
skuggar deras växtplats under sommaren. De vill inte växa ihop med gräs.

Blåsippans (Anemone hepatica) blad som övervintrat.
I april kommer blommorna. 

Lite svårt att se kanske.........

...... men jodå, det är videkissar. 

Så var det då äntligen dags för snödroppen (Galanthus nivalis). Snödroppen som det finns åttahundra registrerade sorter av. Snödroppen som här ännu är i knopp, men snart redo att öppna sig, visa sina sublima blommor, och säga att nu är det vår.

Älskade snödroppe!

Visst är det vår kära vänner!

Kram Anna-Karin