tisdag 9 december 2014

Rosornas vintervila

Alla rosor är vackra. Att våga påstå det tror jag är oemotsägligt. Själv föredrar jag vita och blåa blommor men när det gäller rosor så tycker jag alla färger är lika vackra. En ros förgyller den hemskaste omgivning och skänker den skönhet.

New Dawn blommar villigt hela sommaren och långt in på hösten.
En klätterros som skjuter långa skott och behöver stöd. Zon: 5

Den sista kämpen. New Dawn den 8:e december.
Rosen har fascinerat människan flera tusen år tillbaka i tiden och alltid haft ett skimmer av saga och mystik över sig. Man har funnit fossil, som med största sannolikhet härrör från rosor, som är mer än en miljon år gamla. En av freskerna vid Knossospalatset på Kreta visar troligen den äldsta avbildningen av en ros. Den är från 1600-talet f.Kr. och många tror att det är samma ros som egyptierna använde vid gravsmyckningar för 2000 år sedan. Den så kallade Mumierosen.

Mumierosen som troligtvis användes för gravsmyckning
i Egypten för 2000 år sedan. Foto:Wikipedia
Mumierosen Rosa x richardii eller Rosa sancta som är det vanligaste handelsnamnet odlas än idag. Jag är lite sugen på att ta reda på var de finns och, om möjligt, eventuellt plantera en. Det är en enkelblommande ros med färger i rosavitt. Busken lär bli som en låg och tät kudde alldeles översållad av blommor i juni och juli. Den bör planteras som solitär eftersom den breder ut sig rejält. Den behöver heller ingen nämnvärd skötsel och är väl härdig till åtmindstone zon 5, enligt de källor jag funnit.

De gamla grekerna och romarna älskade också rosor. I den välbärgade staden Sybaris i Grekland sägs det att man fyllde sina madrasser med rosenblad. Romarna använde rosor i överflöd vid festliga tillfällen. De täckte gator och torg med dem. De trodde också att rosorna motverkade alkoholens verkningar så att man kunde dricka mer. Deras kärleks- och vinorgier är ju historiskt ganska välkända. Romarnas liv var säkert "en dans på rosor" fram till rikets fall under 400-talet e.Kr.
  Rosen blev då förknippad med syndigt leverne och de kristna tog avstånd från den. Detta varade dock inte särskilt länge. Ganska snart erövrar rosen världen igen, men nu med kristna förtecken. Munkarna förde intresset för att odla rosor vidare och via dem nådde det troligtvis också Norden.

Penny Lane som egentligen ska vara svagt aprikosfärgad.
Den är vacker som vit också.  Under medeltiden
symboliserade den vita rosen Jungfru Marias kyskhet.

Louise Bugnet vars knoppar är som en dröm.
Fullt utslagen är rosen vit.


Nej, låt de lärde prata, lägg dig ner
där rosor dofta och där solen ler.
Vårt liv är kort, och endast ett är säkert:
att vissna rosor aldrig blommar mer.


Omar Khayyam



Det är dags att lämna drömmarnas värld och återvända till verkligheten, och det är tur för rosorna att de är så älskvärda. Idag ska jag bädda in dem så att de får lite vintervila. Inget avancerat, men lite kupad jord som skyddar rötterna ska de få. Först måste jag emellertid krypa runt på alla fyra och plocka bort bladen vid deras fötter. Min Climbing Iceberg fick i somras svartfläckssjuka (SFS) som har spridit sig till de andra rosorna vid samma spalje. Eftersom sjukdomen sprider sig om de smittade bladen får ligga kvar över vintern, så är det väl bara att bita i det sura äpplet, och ge sig in bland taggarna. Den ena rosen är en Penny Lane och taggarna på den är riktigt stora och vassa. De krokar dessutom tag i allt och väl fast så går det knappt att komma loss. Vilka andra blommor skulle man offra sig så för? Jag kan inte komma på några.

De av svartfläckssjuka smittade
bladen får åka till återvinningens
container för brännbart avfall.
Rosorna får en värmande kupning inför vintern. 



 Jag brukar lägga lite löv över jorden men
i år har jag använt slut på dem.
Jag får hämta granruskor i skogen istället.

Normalt brukar frosten nypa rosorna redan i början av november men i år är det bara bilen som fått frostkänning. Gräset är fortfarande sommargrönt och växterna har fått gott om tid att ställa om sig inför vintern. Det är förhoppningsvis lovande inför vårens och sommarens blomsterfägring, som vi väl alla längtar lite efter. Att mysa i läsfåtöljen med lite glögg är å andra sidan inte heller så dumt.

Ha det gott!

3 kommentarer:

  1. Att det lönar sig att måna om rosorna visar dina bilder både i detta och tidigare inlägg, så vackert. Har också lagt på ett litet täcke och hoppas det gör nytta. Dikten var fin, ett råd väl värt att följa. Den ska jag skriva av.
    Härlig läsning.

    SvaraRadera
  2. Ja visst var dikten fin. Kunde inte låta bli att ta med den. Kul att du gillade inlägget. Ha en fortsatt bra vecka.

    SvaraRadera
  3. Rosor är underbara :-) Tur att de finns och förgyller våra trädgårdar på det speciella sätt som bara de kan. Allt gott /Carolin

    SvaraRadera