Decembersol

Sitter och faktagranskar en text och ser att solen skiner. Så efterlängtat efter det myckna regnandet. Bestämmer mig för att ta en kort promenad under eftermiddagen för att se solen gå ner i horisonten. Det känns bra och jag jobbar vidare. Då dyker en händelse för ganska längesedan upp i mina tankar.
  Jag är hos min frisör som precis har fått nya lokaler. Hon har flyttat från en galleria till en del av staden med äldre bebyggelse. Fortfarande mitt i centrum och med fullt av liv och rörelse. Salongen är superfin och hon och hennes kollegor har verkligen fått till det där lilla extra. Både i helheten och detaljerna. Jag berömmer henne givetvis och hon är glad över hur bra det blev. Men det bästa, säger hon, är att jag kan se ut. Nu kan jag se om det regnar eller om solen skiner och jag kan öppna dörren och släppa in frisk luft. Jag skäms. Jag har klippt mig hos henne så länge och aldrig tänkt på att hon arbetat utan att se dagens ljus år efter år.
  Ett fönster att kunna se sol, regn och snö igenom är kanske inget man skriver upp på sin önskelista förrän man har blivit fråntagen möjligheten. Då hamnar det nog däremot väldigt högt upp bland önskemålen. Kanske till och med allra längst upp.

Jag känner mig tacksam över att kunna gå iväg på min lilla promenad och blir rikligt belönad.

Solen på väg ner mellan trädstammarna.

Ljuset är underbart och himlen är blå. Det känns lite overkligt att det är den tredje december och att klockan är tre på eftermiddagen. Man får en känsla av sommarkväll, om man bortser från kylan som gör fingrarna alldeles stela när jag fumlar med kameran förstås.

Innan skogen tar vid ligger ett litet sommarstugeområde med tomterna i söder. Jag smyger förbi en sommarstuga där någon snickrar för fullt. Sen blir det lugnt igen. Stugorna är gamla, men välvårdade. Det är ingen lyx men man ser att det finns en glädje och omsorg i detaljerna. Man känner också att de som bor här på sommaren är här för att njuta. Så ock jag!

Träden ger långa skuggor.

Den gamla linden ser ut som ett riktigt spökträd..
På sina ställen har den tappat all bark och de sista
grenarna är nog på väg att rasa de också.

Solens strålar ger stenarna lyster.

De här växterna blev nog överraskade när vattnet steg.

De vissnade växterna fångar solens sista strålar.

Växterna glöder som vore de av koppar och solen går riktigt lågt. Det ser ut som om solstrålarna ligger horisontellt utmed marken.

Om jag inte ska behöva gå hem i beckmörker måste jag vända nu. På vägen tillbaka bestämmer jag mig för att åter passera den gamla linden. Vill fånga den på bild en gång till.

Solen går ner vid Vänerns horisont.

De här bilderna tog jag igår. Idag är det mulet och regnar. Grått och trist igen. Man får passa på att njuta de korta stunder som ges. Enligt SMHI så får Värmland lite sol på lördag igen. Hoppas det gäller resten av landet också.