Inspirerande vila

Det kan nästan verka lite frustrerande med en rubrik som handlar om vila en dryg vecka innan jul. För många är det en tid då stressen, men förhoppningsvis också glädjen, går upp på en av årets allra högsta nivåer. För andra finns det en önskan om att få fira jul som alla andra. Att vara ensam och vila är det sista man vill.
  I vår familj firar vi numera julen ganska lagom. Men även lagom är ganska mycket och jag har inför veckan som kommer tagit fram en symbolisk broms. Det vi gör ska vara glädjefyllt. Att kunna njuta i stunden och inte hela tiden vara på väg till nästa "måste" känns viktigt. Vi ska förbereda julen och samtidigt ta oss tid att ha mysigt tillsammans. Myset ska få högsta prioritet.
  Det som ska få vila är trädgården. Genom att ställa in siktet på julmys, nyårsfest och innemys så ska trädgårdsidéerna få vila sig i form. Förhoppningsvis kommer inspirationen att blomstra när vårvintern kommer. Mina lite bättre idéer brukar komma när jag låter bli att försöka komma på dem. När jag gör eller tänker på något annat, så dyker de upp som från ingenstans.
  En och annan runda i trädgården blir det förstås ändå. Och nu när det snart ska komma snö, som bäddar in och döljer växterna, så kunde jag inte motstå att gå ett varv och njuta av det som fortfarande är vackert.

Den röda solhattens fröställning är alldeles frostnupen.

Den röda solhatten är en av mina favoritväxter och jag tycker att den är en fantastisk tillgång. Jag har den i flera av mina rabatter. Den ger struktur och är hög och stadig. Eftersom den är mycket karaktärsfull håller den ihop planteringarna och skänker harmoni. Genom att låta den återkomma på flera ställen så kan jag variera de övriga växterna utan att det ger ett rörigt intryck. Solhatten ovan är Echinacea purpurea Magnus. Jag sådde den från frö för femton år sedan så den ligger mig särskilt varmt om hjärtat, och visst är "Magnus" med sina nedhängande strålblommor underbar. Om man föredrar andra färger och modernare utseende på blomman så lanseras nya sorter i rasande fart. Ibland kanske lanseringen går lite väl snabbt och de kan ha en sämre härdighet än de äldre trotjänarna. Man får vara extra noga med val av växtplats, och kanske till och med ta bort blommorna det första året, så att plantan kan satsa på att bygga upp sitt rotsystem istället. Detta gäller speciellt vid höstplantering.
  Jag fortsätter min trädgårdsrunda och stannar vid mina älskade lammöron. De ser lite ledsna ut nu.

Lammörat (Stachys byzantina) fungerar bra som lugnande
övergång mellan mer färgstarka växtval.

Lammörats ulliga och grå blad breder ut sig och bildar silverskimrande mattor. Växten odlas för bladverkets skull. Blommorna är ganska oansenliga trots de 30 cm höga spirorna. Den bladrosett som blommat dör dessutom varför man brukar välja sorter som inte gärna går i blom. Jag har dock hört talas om en nyare sort, Stachys byzantina Big Ears, som blir rejält stor och blommar med lila blommor som inte dör. Någon som har erfarenhet av den?
  Eftersom jag är svag för gråa blad så köpte jag en ny sorts buddleja som såg ut som en buske med "lammöron". Den verkar vara dåligt härdig. Halva busken dog förra vintern. När jag flyttade den till ett guldläge i en solig slänt med vindskyddat läge så verkar den dock hämta sig.

Buddleja davidii Silver Anniversary Morning Mist har på sommaren
alldeles gråa blad. Blommorna är vita och växer i en kvast och inte i en
tät kolv som hos andra fjärilsbuskar. 

Alunrotens olika sorter har vackert bladverk hela året.

Jag har planterat flera sorters alunrot (Heuchera) i en slänt där de bara får  lite solljus sent på kvällen. De växer i fuktig och näringsrik jord på norrsidan av vår altan där det är helt vindskyddat. De verkar klara sig bra trots det lite för skuggiga läget. Eftersom bladverket är vackert hela året så pryder de sin plats vid en av husets utgångar sommar såväl som vinter. Den rent lila sorten har jag tänkt att dela och plantera som marktäckare under mina vita rosor. Rosornas taggar har exakt samma lila färg så det borde bli fint tillsammans.
  Fortsätter min runda ner till trädgårdslandet för att se hur det går med piplöken och ängssyran som jag planterade i somras.

Ängssyran (Rumex acetosa) har växt så det knakat. Mycket god att ha i
sallader där den ger en fin syra. Speciellt de tunna stjälkarna och
bladnerverna ger fin krispig syrlighet om de hackas fint.

Min stackars piplök (Allium fistulosum) som jag förkultiverade och planterade
ut i början av juni har inte vuxit mycket.

Piplökens lök är ganska tråkig men blasten är desto godare. Den är dessutom vacker när den blommar med sina små vita bollar. Hoppas verkligen den klarar sig.
  Nu har jag kommit fram till den del av trädgården där ett av vårens projekt förbereds. Tre upphöjda bäddar där förhoppningsvis maskarna jobbar för fullt för att skapa fin mylla. Här har jag tänkt mig amerikanska blåbär i en bädd, björnbär i en annan och en tredje med växter i en gul, vit och mörkgrön färgskala. Kanske med en och annan orange färgklick till. Vi får se vad det blir. Som jag skrev i början så ska jag vila och se vilken inspiration jag får. Vila och bara njuta av det som är vackert. Läsa om vackra växter men inte tänka hur den skulle passa där, och den där, utan låta planeringen vänta till vårvintern.
  Tänkte avsluta med lite julkänsla. Inlägget blev inte så "juligt" precis så nåt lite som avslutning får det bli.

Med lite (eller mycket) fantasi ser kanske grenen
av ormhasseln ut som en tomte.

De små röda prydnadsäpplena är fina i olika juldekorationer.
Ska plocka några och börja ordna julstämning.

Jag önskar alla en fin vecka med massor av mys kring kolakokande, sillinläggningar, paketinslagningar och allt annat som hör julen till. Vill också passa på att tacka alla er bloggare, som jag funnit, för vackra, tänkvärda, lärorika och inspirerande inlägg. Fantastiskt!

Kommentera gärna. 

Det skulle vara fantastiskt kul.