Kylan börjar komma och fröställningarna som jag sparat till småfåglarna är nästan tömda på fröer. Det är dags för mig att hänga ut fågelautomaterna. Jag har investerat i två nya modeller som jag hoppas att kråkfåglarna inte kan äta från. Förra vintern hade jag både kajor, skator och kråkor vid "matbordet". De åt oavbrutet med glupande aptit och småfåglarna fick inte så många chanser att förse sig.
I år tänkte jag hänga den gamla fröautomaten inne i mitt rhododendronbuskage och låta "de objudna gästerna" äta där. De behöver ju också mat och förhoppningsvis kan de hålla till där, i skymundan, i det bortre hörnet av trädgården.Tycker jag. Vi får se vad de tycker.
De nya automaterna ska hänga så att de syns från matrummet. Det är så mysigt att sitta inne i "stugvärmen" och titta på småfåglarna.
Talgoxen håller fast maten med fötterna. Foto: Wikipedia |
Då och då kommer den lite skräniga och tuffa nötväckan till matbordet. Ibland skrämmer den bort alla andra fåglar. Den gör hetsiga utfall åt alla håll och kanter men anfaller aldrig. Vill väl bara visa upp sin styrka antar jag. Pilfinkarna kommer ofta tillsammans och slår sig ner för en gemensam måltid på "restaurangen". De sitter där och mumsar i godan ro
Blåmesen är liten, men tuff. Jagar gärna bort andra matgäster. Foto: Wikipedia |
Vilken glädje!
Trivs talgoxen och blåmesen i trädgården även under vår och sommar så gör de stor nytta. Blåmesens familj äter uppemot 10 000 insekter och larver under ungarnas uppväxt. Ett talgoxpar med en kull på åtta ungar äter det dubbla. Det är mest skadegörare, med negativ inverkan på trädgården, som står på menyn.
Alla småfågelarter har sina speciella matvanor då de besöker fågelautomaterna. De ger liv åt vinterträdgården ända fram till den efterlängtade våren.
Steglitsen med sina vackra och klara färger. Foto: Wikipedia |
Talgoxen, blåmesen, nötväckan, entitan, bofinken, gråsparven och pilfinken har redan kommit. De är ute i trädgården och väntar på mig, eller rättare sagt på maten. Hög tid att gå ut och testa nyinköpen alltså.
Min dotter Ella hänger upp de nya fågelmatarna. Vi behöver få upp dem en bit över marken. Tussan och Ville, våra två katter är alltför intresserade, på ett osunt vis, av småfåglar.
Själv klättrar jag helst inte på stegar så jag är glad över hjälpen.
Det känns bra att veta att trädgårdens flygande vänner inte behöver vara hungriga. Kanske blir det som väderinstituten förutspår, en riktig vargavinter, och då behöver de verkligen hjälp för att klara livhanken. Lite gnistrande snö vore fint men riktig bitande kyla är inget för mig. Hur det än blir så hoppas jag att alla kan vara ute lite, och njuta av var dag som kommer.
Härligt! Fåglarna behöver lite omtanke i december!
SvaraRaderaSå sant. Att sitta inne och titta på fåglarna är fantastiskt, det blir ju liv i trädgården även på vintern. Kul att läsa lite om dom också.
SvaraRaderaTrädklättraren skulle man behöva låna.
Ja, det finns mycket spänande att läsa om våra småfåglar. Kul att veta lite mer om dem när man ser dem vid " matbordet" . Jag ska kolla med trädklättraren om hon vill koma. Ni har ju en del stora träd som skulle vara rätt utmanande att klättra i. Kram på dig!
RaderaFina matare och bra hjälpreda!
SvaraRaderaJag har också skaffat lite nya matare men de kommer väl först upp till helgen.
De får äta ur de gamla så länge.
Ha det gott
Annika
Tack! Till min glädje verkar de nya matarna med nät runt fungera. De i rostfritt lyckades skatorna äta ur. Har nu hängt upp dem i resårband istället så att de stora alltför tunga kråkfåglarna inte ska kunna sitta där. Ha det gott och tack för en superfin blogg att inspireras av.
RaderaAnna-Karin