Visingsö, ruiner och formella trädgårdar

När man pratar om Visingsö så tänker de flesta på slottsruiner, kyrkor och remmalag. Ön som är belägen i Vättern, och som enklast nås med bilfärja från Gränna, är anrik. För den historieintresserade finns massor av guldkorn och för den natur- och trädgårdsintresserade likaså.

Den mest kända slottsruinen på Visingsö.

Vi var ett stort sällskap som träffades på vår årliga återträff. Vi fick alla våra underbara döttrar i Kina för exakt 13 år sedan och flera av familjerna har sedan växt ytterligare. Vi bodde på Visingsö Hotell och Konferens i Kumlaby med Vättern på båda sidor om oss.

Man ser att hotellet är rustat för många gäster när
semestrarna drar igång. Eftersom den här våren än så länge
inte har bjudit på någon värme så åt vi i matsalen innanför
den fina glasverandan. Huset är flankerat av en
ståtlig blodbok (Fagus sylvatica Purpurbladiga
Gruppen) på var sida.

Vi bodde i små röda hus bland blommande prydnadskörsbär.

Hotellområdet var enormt vackert med fina gamla
byggnader och mängder med vackert beskurna fruktträd.
Här ett ståtligt gammalt päronträd och ....

...  här ett gammalt äppleträd översållat
med knoppar på väg att slå ut.

Vi umgicks mest men vi besökte förstås Visingsö slottsruin och åkte remmalag till den fina gamla kyrkan där man kan klättra upp i tornet, om man vågar, för det är riktigt trångt och brant. Väl där uppe kan man dock njuta av den milsvida utsikten över ön, Vättern och fastlandet åt alla håll.

Vi vuxna promenerade också runt i byn där vi bodde. En del kollade in loppis, museer och gamla bensinstationer men jag fotograferade hus och trädgårdar.

Det som slog mig var att man på många ställen fortfarande kunde se den formella stilen som var så vanlig för det lilla röda huset med vita knutar långt tillbaka i tiden. Förmodligen var dåtidens herrgårdar och prästbostäder de ideal man såg upp till och kanske försökte efterlikna,

Det här huset är förstås inte rött men har med största sannolikhet varit
det en gång i tiden. Den breda grusgången som leder fram till huset
och som kantas av smala blomsterlister (rabatter) på var sida,
fruktträden som planterats symmetriskt i raka rader på gräsmattan
bredvid, är så typiskt för de gamla röda stugorna.

Den grusade mittgången har här bytts ut mot plattor. Fruktträden står kvar
men blomsterlisterna utmed gången har förmodligen ersatts av gräs.

Här har man behållit grusgången och låtit växterna flytta
in i den.  Blomsterlisterna på sidorna anas och de
karakteristiska fruktträden likaså.

När man tittar närmare ser man att det är förgätmigej
som växer i gruset. Jag tycker det är härligt! Det är
något rofyllt över den lite vilda gången som
känns kravlös och skapar trivsel.

Vid det här huset ser man förutom mittgången (som kanske
krympt lite) och blomsterlisterna (som kanske växt lite),
också den för tiden så typiska friväxande syrenhäcken
som man planterade runt tomten.
Supercharmigt!

Vid den här lilla söta stugan med den ompysslade
grusgången anar man också tidens vingslag.

Här är det lite modernare tongångar. Soffan ser skön ut!

Med tanke på att Visingsö är en ö så är förstås klimatet ganska milt och gynnsamt. Växtligheten är frodig och här växer såväl två meter hög kerria som stora rikligt blommande magnoliabuskar. Stora träd finns det också gott om, och alla stora ekar som växer på ön ger den en omisskännlig karaktär. Här finns också lite bokskog och den berömda silvergranen som vi tyvärr inte hann besöka. Ett snabbt besök på Wisingsborgs Trädgård blev det dock. Den har tidigare drivits ideellt men har nyligen bytt ägare. Man kunde se att den börjar hämta upp sig efter några år med brist på skötsel. Det såg riktigt lovande ut och den kommer säkert att bli riktigt fin och trivsam.

Här ser man en liten del av Wisingsborgs Trädgård. Man kunde köpa fika
och slå sig ner vid någon av de fina sittplatser som fanns utplacerade 
lite här och där. Mysigt! Och gott med kaffe......

Visingsö har ca 750 bofasta invånare. Charmfaktorn är hög och ön erbjuder det mesta utom kanske hög puls och hålligång. Det blev heller inget bad trots närheten till vatten. Vi brukar träffas över Kristi Himmelsfärdshelgen varje år och då tillfälle givits har jag, ett par vuxna till och barnen alltid badat. Men Vättervatten den kallaste majmånaden på många år........ Vättern är ju inte direkt varm ens stekheta sommardagar... Alla avstod.

Längtar efter sol, värme och bad!

Definitivt inte efter mera regn!

Kram Anna-Karin

Skogs- och limegrönt tillsammans med gult, vitt och en gnutta violett

Att anlägga nya land och planteringar är bland det roligaste som finns. När man har riktigt tung lerjord är det dock ganska arbetskrävande. Jag har jobbat på två fronter samtidigt. På det ena stället har jag grävt bort grästorvor, grepat mig igenom jordlagret under gräset och blandat ned kompost och ny jord. Det har blivit bland annat ett trädgårdsland som jag kunnat börja bruka meddetsamma. Omedelbar tillfredsställelse är härligt ibland, det går inte att komma ifrån.

På det andra stället, som var lite sankt och blött, har jag istället lagt de bortgrävda grästorvorna upp och ner direkt på gräsmattan. Ovanpå detta har jag placerat rikligt med kompost och trädgårdsavfall (inget rotogräs), täckt med tidningar och till sist, ovanpå tidningarna, ett ca tio cm tjockt lager med ny och fin jord. Det tar ett år eller två för maskarna att omvandla grästorvorna och komposten till mull så den här metoden är lite mer tålamodsprövande. I gengäld får man finaste tänkbara jord, och man återanvänder det som trädgården ger istället för att köra perfekt jordförbättring i form av grästorvor till återvinningen.

Egentligen är det tre land som jag gjort enligt "grästorvsmodellen", ett stort och två mindre. Halva det stora var klart förra våren, den andra halvan nu i år och de båda mindre kommer att vara klara först nästa vår.

Eftersom de nya landen är längst ner i trädgården tänkte jag att det skulle få vara lite vildare växtlighet där. Jag fastnade för olika växter som går i  färgerna skogs- och limegrönt, gult, vitt och en gnutta violett. Det här är några av de växter som jag planterat under förra året, och i år.

Det ser lite tomt ut än så länge men två sockertoppsgranar
(Picea glauca `Conica´) och ....

.... en fågelbogran (Picea abies `Nidiformis´) har nyligen fått flytta in för att
ge lite skogsgrönt och senare också, tillsammans med lagerhäggen
(Prunus laurocerasus `Otto Luyken´), vintergrönska.

Den gulbrokiga videkornellen (Cornus sericea ´Hedgerow´s Gold´)
tycker jag är mera limegrön än gul. Den kommer att göra sig
fint mot lite mörkare grönt, hoppas jag.

Den gula julrosen som jag inte kunde motstå att köpa för ett par veckor
sedan växer nu bredvid prydnadsgräset på bilden nedan.  Jag är lite
tveksam till hur härdig den är, men hoppas den klarar vintern.

Prydnadsgräset (Acorus calamus `Variegatus´) har lite randiga blad i olika
gröna och gröngula färger. Bakom gräset bildar myskmadran
(Galium odoratum) en tät matta. Den står i knopp nu och kommer
snart att blomma med pyttesmå vita blommor.

På grund av den torra våren så har min spetsmössa (Tiarella) farit illa.
Lite grann dristade jag mig dock till att gräva upp och flytta till den
nya planteringen. Tyckte den skulle passa där med det knallgröna
bladverket och de små skira vita blommorna som kommer lite senare i vår.

Gullgrönan ( Waldsteinia ternata) bidrar med klart gula blommor nu i maj.

De här knopparna ser nästan lite violetta ut men blommorna kommer att bli
svagt gula. Det är nejlikrot ( Geum `Lemon Drops´).

Den vita skogsastern ( Aster divaricatus) är alldeles nyinköpt. Jag köpte tre
exemplar och räknar kallt med att de sprider sig. Den har ett mörkgrönt
bladverk, vita blommor med gul knapp (sep - okt) och
ett buskigt och utbrett växtsätt.

Jag planterade tovsippa (Anemone sylvestris) förra året och blev så förtjust
i dem att det blev några nya i år också. Egentligen brukar jag vänta och
flytta från dem jag redan har men jag kunde inte bärga mig....

Höstsilveraxet (Actaea simplex `Brunette´) är inte nytt. Det har fått flytta
från en annan del av trädgården till den nya planteringen.  Den lilla tuvan
växer förhoppningsvis till sig. Trivs den blir den uppemot två meter hög
med vita skira blomsterax i september till oktober.

Framför höstsilveraxet har jag planterat en av brunnävorna (Geranium
phaeum `Samobor´) som jag fick av min syster. Den brunvioletta randen
i bladen, och senare också de brunvioletta blommorna,
bör göra sig fint i fonden.

Det nya landet är ganska stort. Förutom ovanstående växter så finns här också en gammaldags ros med ljusgula blommor, en bukettapel, jättedaggkåpa, äkta stormhatt, limegrön och lila alunrot, funkior och längst ut för sig själva, två rabarberstånd, och så förstås min favorit, katsuran.

Katsuran (Cercidiphyllum Japonicum) är så vacker. Ibland skimrar de
nyutsprungna bladen i violett och ibland glöder de som koppar.
Lika fint vilket som!

En vän sa en gång; "i min trädgård gör jag precis som jag vill". I mina nya land tar jag en liten bit i taget och gör faktiskt så, alltså precis som jag vill. Det är såå kul och jag kommer säkert att återkomma till hur planteringarna fortsätter att växa fram och vilka av mina påhitt som blev bra, eller kanske mindre bra. Det viktiga är att man har roligt!

Just nu är det dock inte så lockande att vara ute i trädgården, det regnar, igen.

Med förhoppningar om bättre väder

önskar jag alla en trevlig helg!

Kram Anna-Karin

Naturlig pollinering och färgmani

I morse när jag tog mitt morgonkaffe på uteplatsen bakom vinbärsbuskarna fick jag sällskap av mina brummande trädgårdvänner. Få ljud i trädgården gör mig så glad som de vilda humlorna som surrar.

Röd vinbärsblom (Ribes rubrum `Jonkheer van Tets´).
Den får, tack vare humlorna, jättestora goda bär i juli - augusti.

Vit vinbärsblom (Ribes `Vita Holländska´)
Den får rikligt med stora gulvita söta bär som är
underbara att gå och småäta av.

Svart vinbärsblom (Ribes nigrum)
Jag har fått busken av mina svärföräldrar. Moderplantan som är gigantisk
växer i Billingsluttningens kalkrika mylla.
Sorten verkar trivas här i Värmland också.

När jag satt där och njöt tänkte jag på fruktodlingarna i Kina där lantarbetarna handpollinerar trädens blommor för att få frukt. De har använt så mycket bekämpningsmedel och gifter att alla insekter har dött. Tankarna vandrade vidare till andra odlingar där pollinerarna har blivit en luckrativ handelsvara. Jordgubbsodlarna köper humlor i kartong från Tjeckien (tror jag det främst var) som de placerar ut i odlingstunnlarna. Det blir en jämn pollinering och alla jordgubbarna blir välformade och fina. Nackdelen är att olika sjukdomar frodas vid kommersiell uppfödning och risken för att smittorna ska spridas vidare till våra vilda humlor i naturen är stor. De här köpta humlorna ska förstås inte släppas ut. De ska avlivas när de gjort sitt. De är som så mycket annat i vår natur förbrukningsvaror. Nåväl, en och annan slinker säkert ut och frestelsen att använda dem vid odlingar utomhus kan nog för somliga bli alltför stor.

Mitt lilla bigarråträd, som pollineras av vilda humlor, börjar få knopp och ...

.... en och annan blomma har till och med slagit ut.

Funderar vidare på de franska fruktodlarna som köper getingar eftersom forskningen har visat att de också är viktiga för pollineringen och att man i USA kör runt bikupor med tambin över hela landet. De placeras ut där det behöver pollineras och sen får de åka till nästa ställe och till nästa..... Man har upptäckt att bina inte mår bra. De blir stressade och dör i förtid. Vilka rackare, gillar de inte att åka bil i flera hundra mil och sen få pollinera mil efter mil med enbart mandelblom för att sen få åka lite lastbil igen och kanske komma fram till ett ställe där det enbart växer äpplen och inget annat. De är nog lite dumma de där flygfäna som inte förstår att det är ekonomiskt ohållbart att låta dem vara bofasta och odla olika grödor och blommor på samma ställe så att de kan få en varierad kost.

Eller är det kanske vi som är dumma? Kanske kommunicerar pollinerarna med varandra och säger att de där människorna är nog ganska osmarta som inte förstår att utan oss så blir det nästan ingen mat, inga frukter, inga grönsaker och andra insektspollinerade grödor, inga nya frön ......

Snälla, vänd oss inte ryggen ....... De flesta kan nog bara göra lite,
men vi är så glada för det lilla.

Det blev lite jobbigt så det får bli en färgglad avslutning. I flera år har jag bara haft grå och beige färger på min altan. Nu ville jag ha lite färg istället

Mmmm, det är fortfarande ganska grått......

.... men en knallgrön vaxduk hade jag aldrig kunnat drömma om att jag skulle
köpa. Tycker den piggar upp och så är den ju förfärligt praktisk när man
ska plantera och rensa bär och svamp m.m.
Får ta fram linneduken om jag får celebert besök :-).

Lite sommarminnen på ett fat fick bryta av det gröna och....

.... Orvar och Nisse gjorde sig också bra på bordet, fast det blev
kortvarigt för de fick lämna plats för...

.... frösådderna som ska avhärdas.
(OBS! Min altan är bara delvis inbyggd så pelargonerna på bilderna har bara
varit ute pyttelite. De är extremt känsliga för kyla och kan inte
tas ut förrän det blir varmare temperaturer)

Det blev ingen färgexplosion precis men ni som har sett altanen innan ser, hoppas jag, en förändring åt det lite gladlättare hållet. Idag skiner solen och jag tänkte arbeta lite i trädgården. Har suttit och skrivit i flera dagar så lite frisk luft kommer nog att göra susen.

Kram Anna-Karin

Vårglädje i stort, men mest i smått

Våren är en underbar tid då man kan njuta av både det storslagna och av de små detaljerna. Naturen, och våra trädgårdar bjuder på blommande fruktträd, magnolior, forsythia, hägg, kejsarkronor, tulpaner, narcisser och andra praktfulla träd och blommor som tar för sig och bildar skyar och hav av blommor. Naturen visar upp sig i grönt och vitt men också  i alla andra tänkbara färger och färgkombinationer.

Vi ser ofta helheten men glömmer kanske ibland bort detaljerna. Samtidigt som man förundras över ängens prakt, lundens täcke av växter, lökrabattens sprakande färgprakt och trädens blommande kronor som tecknar sig mot himlen så finns det en hel värld av skönhet i varje växt, i varje liten del.

Ståndarna och pistillen är fint inramade i pingstliljans mitt. Stoppar man
dessutom dit näsan så är doften hänförande. Sorten är från
början av 1900-talet (Narcissus poeticus Àctaea´).

Tulpanen Orange Emperor (Orange Breeze) är en långlivad
kejsartulpan (Fosteriana) som kommer tillbaka år efter år.

Helt vanlig pärlhyacint (Muscari armeniacum), men ack så söt.

Här växer de tillsammans, pingstliljorna, tulpanerna och pärlhyacinterna
(och en och annan lungört som frösått sig).
Senare tar funkia, alunrot och krollilja över.

Förra året åt rådjuren upp nästan alla mina tulpaner men i år
ser det ut som om jag kommer att få njuta av dem lite själv också.
Ni som har läst inlägget om chokladbakelser i rabatterna ser vad
det är som står mitt i planteringen. Just precis, det är en oasiskudde
indränkt med blodmjöl. Inte så snyggt men effektivt. Sen jag
satte upp dem så har tulpanerna fått vara ifred. Jag har bara vid
ett par tillfällen fyllt på med lite blodmjöl som jag strött över
oasisbitarna varefter jag duschat dem med lite vatten från
blomsprutan. Inför blomningen tänkte jag ta bort dem
för att det ska bli lite finare.

Vid sidan av de stora lite pråliga blommorna finns de små blomstren som tillsammans också bjuder på hänförande upplevelser. En äng med pärlhyacinter eller kungsängsliljor, en gräsmatta full av vitsippor eller en matta med myskmadra som bjuder på underbar ljus grönska med ett flor av små, små vita blommor och en doft som förundrar ......

Kungsängsliljans (Fritillaria meleagris) vackra skira blommor är underbara.

Många kunsängsliljor (Fritillaria meleagris) tillsammans ger ett
lite romantiskt intryck, tycker jag.

Vitsippa (Anemone nemorosa)

Vitsippor (Anemone nemorosa) som växer vilt i gräsmattan är speciellt.
Man får verkligen lust att plocka en bukett och ta med sig lite av känslan in.

Den här lilla raringen (Dicentra) är nyplanterad. Jag fick den nyligen av
min syster och trodde inte den skulle blomma i år, så oj vad glad jag
blev när blomstänglarna började skjuta upp.

Här växer mamma Dicentra i min systers trädgård.

I min garageslänt där silverarv (Cerastium) och vintergröna (Vinca minor)
samsas om utrymmet så mår silverarven bäst i år. Den riktigt långa torra
våren har inte gynnat vintergrönan som föredrar lite fuktigare jord än vad
den fått hålla till godo med. Visst är silverarvens små ulliga blad vackra? 

Vintergrönan (Vinca minor) bjuder på en del blommor, om än lite sparsamt.

Myskmadran (Galium odoratum) har inte gått i blom än men jag
tycker att man kan känna den speciella doften av hö redan nu. 

Att fånga ögonblicket precis när blommorna börjar slå ut är också underbart så avslutningsvis blir det några närbilder på knoppar på väg.

Rosenplister (Lamium maculatum)

Mossflox (Phlox subulata)

Kaukasisk förgätmigej (Brunnera macrophylla)

Kantnepeta (Nepeta x faassenii)

Den här vackra knoppen som håller på att slå
ut tillhör en växt som i princip alltid odlas som
marktäckare för det praktfulla bladverkets skull.
Det är Gullgröna (Waldsteinia ternata).

Eftersom jag bar mig lite dumt åt när jag planterade förra helgen så har jag haft med mig ett liggunderlag runt för att kunna fotografera. Jag ville inte gå på jorden och förstöra strukturen vid planteringen så jag stod så långt ner i spagat jag kunde och böjde mig så långt fram som möjligt. Ryggen blev lite ledsen men är nu på bättringsvägen. Planteringen har fått några väl utplacerade trampstenar som förhoppningsvis kommer att hindra mig från dylika gymnastiska övningar i framtiden. Jag njöt dock av min trädgårdsrunda igår och grannarna fick lite underhållning när jag kröp runt med kameran. Allt väl alltså!

Hoppas allt är väl med er också, 

och min färgglada altan jag skrev om i förra veckan är inte bortglömd, den kommer, 

tills dess goa vänner, njut så mycket ni kan, i stort, och i smått.

Kram Anna-Karin