Bi eller inte bi?

Förra helgen besökte vi ett par som har en underbar trädgård, bär- och fruktodlingar, blomsterängar, skog och flera bisamhällen. När de frågade om jag var intresserad av att ta över sex samhällen blev jag förstås glatt överraskad men också mycket fundersam. Att ha bi är ett stort ansvar och de små liven behöver mycket omvårdnad för att må bra. Tama honungsbin och också humlor och andra vilda bin har alltid fascinerat mig, men mina kunskaper om dem är begränsade. Att sköta om sex bisamhällen med ca 480 000 bin (ungefär 80 000 i varje samhälle) kräver mycket kunskap och det är massor som jag kommer att behöva lära mig. Jag har förstås en superduktig läromästare i den nuvarande ägaren till bina. Han har närmare 40 års erfarenhet.

Här är några av hans bin. De är välskötta, välmående och snälla som lamm.
Jag och min dotter stod i bara shorts och linne under hela tiden
som vi tittade och fotograferade.

De här kuporna med alla sina invånare skulle kunna få flytta hem till oss.
En kittlande och berusande tanke som dock kräver mycket eftertanke.

På den här bilden ser man entrén in till den ena kupan.
Den vita plattan som ligger framför ingången fungerar
lite grann som ett skydd när bina har för bråttom eller när
det är för trångt och de riskerar att ramla över kanten.
Det är lättare för dem att ta sig upp från
plattan än ur det höga gräset.

Det var ganska lugnt vid kuporna vid vårat besök ......

.......... och bina gick snällt och fint in på led.

När vi kikade under locket på kupan såg vi ramarna med
vaxkakorna där bina samlar sin honung.

Här ses en av ramarna i närbild. Det man ser är den översta kanten på ramen,
men lyfter man upp den helt ur kupan så ser man att
den är helt täckt av bin på de båda sidorna. 

Det var en härlig känsla att se alla bin när ramarna lyftes upp. Jag blev så fascinerad att jag tyvärr glömde bort att fotografera. När ramarna skulle tillbaka var det lite nervöst för de måste föras tillbaka riktigt sakta så att bina hinner krypa undan och inte blir klämda. Klämmer man dem blir de lite sura och meddelar sina kompisar och då är inte min och min dotters lätta sommarklädsel den bästa. Allt gick som väntat bra och ramarna fördes på plats av vana händer. Inte av mina alltså :-)

Längst ner i kupan ligger barnkammaren. Den går
man mycket sällan in i för där bor drottningen
med sina småttingar.
Deras honung rör man inte och överlag så försöker
man störa verksamheten där så lite som möjligt.
Att kika in i det lilla fönstret från utsidan
gick däremot bra.

Ett av barnkammarfönstren i närbild.

 Att titta in i en bikupa ger en liten föraning om binas fascinerande liv och gör att man blir riktigt sugen på att lära sig mer, men att bestämma sig för om man tror sig om att kunna ta hand om så mycket bin är inte lätt. Kommer de att trivas hos oss? Det finns många fina trädgårdar med mycket fruktträd, bärbuskar och med stor blomrikedom i området. Några riktigt storvuxna lindar finns det också och en liten bit bort breder ängarna, åkrarna och skogen med blåbär och ljung ut sig ........ så mat så det räcker åt både dem och humlorna och de andra vilda bina finns det nog ...... Nyslungad honung är bland det godaste som finns men kommer jag att kunna lära mig att slunga ......... Frågorna är många och som ni nog har gissat har jag fått en riktigt svår fråga att fatta beslut om. Som tur är behöver jag inte bestämma mig nu utan kan fundera ett tag till för samhällena kan bara flyttas sen höst eller tidig vår.

To bi or not to bi, that´s the question?

Ha det så gott i sommarvärmen alla!

Kram Anna-Karin