Fina "kombos", persilja, söta bär och en utsökt vacker magnolia

Att kunna gå ut i trädgården och njuta av allt det vackra, plocka in bär till frukosten och efterrätten, klippa egen basilika till peston, norpa en ännu ej mogen vitlök till yoghurtsåsen eller bara slå mig ner för en stunds vila efter ett styrkepass med spaden är en lyx jag är tacksam för. Att faktiskt äga en bit mark med frodig växtlighet, om än en väldigt liten del av vår jord och med bara ett begränsat antal växter, är stort.

Jag såg nyligen en uppgift om att det i detta nu finns runt trehundranittioentusen växtarter i världen och att cirka tretusen av dem växer i Sverige.  Läste också ett reportage från en trädgård som ståtade med tvåtusen olika växter. När det slog mig att det faktiskt är två tredjedelar av hela den svenska floran som finns representerade där så hisnade tanken lite.

Antalet växtarter hos mig är lite färre :-), men några som jag tycker blivit riktigt fina tillsammans kommer här.

Bara vitt och grönt med vit astilbe (Astilbe Arendsii-Gruppen), vitt
fänrikshjärta (Dicentra Formosa-Gruppen) och funkior (Hosta) med vita
bladkanter blev stillsamt och rofyllt.
Funkiorna (Hosta) längst bak i bild får blomma som de vill. De stör inte
och jag tycker den stora mängden med de blåvioletta blomklockorna på sina
höga stänglar är helt okej även om förstås bladverket är växtens största
tillgång.  Att spara blommorna är inte heller så
dumt eftersom humlorna älskar dem.

Den vita astilben (Astilbe Arendsii-Gruppen) är en av mina favoriter.
Att den, liksom all astilbe, behöver delas och planteras om med några
års mellanrum för att hålla sig tät och fin får man väl "stå ut med".

Orange sömntuta (Eschscholzia californica), blå snokört (Echium plantagineum)
och fjolårets persilja (Petroselinum crispum) som fått gå i blom
blev en fin färgklick i trädgårdslandet.

Den ettåriga sömntutan (Eschscholzia californica) liksom snokörten
(Echium plantagineum) är ettåringar som är lätta att odla.
De går bra att så direkt utan förkultivering.
Vill man ha blommande persilja (den lite dillika kronan på bilden) (Petroselinum crispum) måste man spara årets persilja,
för det är först under andra året som den blommar.
Innan den gått i blom på våren är bladen smakrika och goda men när
den väl börjat blomma är det dekorationsvärdet som är störst.
Genom att spara fjolårets och också så ny persilja varje år får man
en riktigt lång säsong. Man äter av den gamla först och går
sen över på den  nysådda när den vuxit till sig.

Grekvädd (Knautia macedonica), purpurklätt (Lychnis coronaria) och
franska kungsljus (Verbascum chaixii 'Album') vars små vita blommor
har en violett mitt som matchar , är fina tillsammans
och klarar alla riktigt torra lägen. 

Den höga perenna malvan (Bibor felho) med violetta blommor i krans
på krans, den vita anisisopen (Agastache) och trädgårdsjättevallmon
(Papaver orientale 'Royal Wedding´) vars nedvissnande kan skådas
 i förgrunden blev en oväntat tjusig trio.
De är sådda från frön och sitter egentligen i en
odlingslåda och väntar på att planteras ut. 

Den vita anisisopen (Agastache) och den perenna malvan (Bibor felho) med sina superfina blommor på lite närmare håll.

Så här såg den nu en meter höga malvan (Bibor felho) ut i slutet av maj. Vilken tillväxt!

Längst fram står en annan växt som jag hoppas ska
växa till sig ordentligt. Jämfört med den lilla malvan
så är den ganska stor, men med en slutlig höjd på
cirka fem meter så har mitt nyinköpta
magnoliaträd en bit kvar.

I min nygrävda planteringen ser magnolian rätt liten och ensam ut,
men det är inte färdigt än och det finns en tanke med varför
det ser ut som det gör. Jag återkommer om det. 

Magnolian heter 'Elizabeth', klarar zon 3-4 men är ganska ovanlig. Det finns dock lite bilder på den som ni kan se här. Ni som följt mig kommer nog ihåg att jag pratat om en magnolia under en ganska lång tid men inte kunnat bestämma mig för vilken jag vill ha. Nu har jag lyckats välja och hoppas verkligen att den kommer att trivas för den har redan nu en särskild plats i mitt hjärta.

Nu ska jag dock avsluta och njuta av säsongens sista lite större jordgubbsskörd.

Den sista skålen med jordgubbar för i år.
Nu finns det bara några få kvar som kan mogna fram, men .......

.......då kommer hallonen  istället. Gott!

Jordgubbarna tar slut och hallonen, vinbären och krusbären tar vid. Som jag skrev i början så tycker jag det är en lyx att bara kunna gå ut i trädgården att plocka.

Lyx kan vara så mycket,

både i stort och smått.

Önskar er alla lite sommarlyx!

Kram Anna-Karin