Ett steg framåt, två bakåt och så framåt igen

I morse kändes det som om jag förflyttats tillbaka i tiden, till november eller något annat hemskt. :-( Det började igår kväll med lite vita fjun som kom farande i luften från en, vad det såg ut som, nästan klar himmel. Sen blev det svart och mörkt som natten och stora hagel började dunsa ner på marken. Det kom sådana mängder att marken blev alldeles vit. Ovanpå detta kom sen lite snö under natten varför det var en märklig syn som mötte mig vid halv sju tiden i morse när jag klev ut genom dörren. Det blev till att gå in och hämta kameran för att föreviga vårgrönskan som stod där och hängde i snön och kylan. Stackars arma växter!

Pingstlilja ( Narcissus `Ice Follies´) 

Skir vårgrönska och snö! Vackert?

Förvånade, ledsna och lite hängiga tulpaner ( Tulipa )

Stelfruset ormöga ( Omphalodes verna )

För två år sen badade jag den 26:e april. Det känns inte som ett alternativ i år.

Stackars scillan ( Scilla siberica ) och ......

....... stackars, stackars lungörten ( Pulmonaria ) och .....

..... krolliljan ( Lilium martagon ) som verkar ha kroknat helt.

Vinbärsbladen ( Ribes nigrun ) ser förvånansvärt pigga ut jämfört
med krolliljorna. Vackert frostade kanter har de dock fått.

Vivorna ( Primula ), ........

....... vitsipporna ( Anemone nemorosa ), ......

.... rosenbräckan ( Saxifraga Arendsii-Gruppen ) och .....

..... löjtnantshjärtat ( Lamprocapnos spectabilis ) kämpar på.

När jag tog min morgonrunda sken solen för fullt och började åter så sakta värma upp allt det frusna igen. Man kunde glädjande nog se hur snön på växterna började smälta så smått.

Det här löjtnantshjärtat ( Lamprocapnos spectabilis ) 
som står skyddat och soligt började redan se mycket
piggare ut när jag  tog den här sista bilden.

På eftermiddagen var all snö borta och växterna såg ut precis som vanligt igen. Det är förunderligt hur tåliga de är. Tåliga är också humlorna, och så glad jag blev när jag hörde deras idoga surrande bland blommorna när jag kom hem. Hoppas bara att de inte fick sina bon förstörda och att deras larver överlevde så att de slipper börja om på ny kula igen. Om de klarat sig, vilket jag tror, så är allt frid och fröjd, och att det kom lite snö var nog inte så dumt i alla fall. Det kanske ligger något i det där som de gamle i Västergötland brukade säga, att aprilasnö är som fåragö. Vi får se. Det kanske kommer att växa så det knakar nu.

Det borde ha haglat och snöat färdigt nu .....

.... och man kanske vågar tro på lite, 

eller mycket menar jag förstås,

sol och värme

Kram Anna-Karin