I helgen när jag var ute och gick fick jag syn på ett ställe där de börjat gräva. Såna ställen är för mig oemotståndliga för där kan man ju, om man har tur, hitta riktigt fina stenar. I det här fallet hade de kört ihop en liten hög med blandat skräp. Det var jord, trädrötter och massor med fina slipade runda stenar. Jag var fast! Efter att ha frågat grävmaskinisten om lov började jag transportera hem mitt fynd på en presenning i bakluckan på bilen. Det blev några vändor.
 |
| En del av stenbumlingarna var riktigt stora och tunga. När man gärna vill ha något får man nog oanade krafter. |
 |
| Fem vändor med bilen blir rätt många stenar. Underbart! |
 |
| Den här bilden har några år på nacken. Idag får man titta noga för att se stenarna men de fyller fortfarande sin funktion och håller den upphöjda delen riktigt torr och väldränerad. |
 |
| Vackra stenar från Skånes stränder pryder sin plats och fungerar bra att sitta på för små insekter när de dricker av vattnet. |
 |
| En underbar bok om humlor. Professor Dave Goulson vet nog allt som finns att veta om humlor och han berättar på ett sånt sätt att man gärna sträckläser....... |
"Nästa gång du sprutar lite tomatketchup på dina fish and chips,
fundera då på den moderna världens beskaffenhet.
Din ketchup gjordes troligtvis i en fabrik i Nederländerna av tomater odlade i Spanien,
pollinerade av turkiska humlor uppfödda i en fabrik i Slovakien."
Behöver verkligen våra matdistributionskedjor vara så invecklade och, som jag tror, sårbara?
Humlefabrikerna i Europa producerar över en miljon humlebon om året som sedan fraktas över hela jordklotet för att bistå vid pollineringen av våra grödor. Vad händer om dessa humlor konkurrerar ut de inhemska humlorna? Vad händer om de uppfödda humlorna skulle drabbas av en sjukdom, likt parasitkvalstret Varroa, som gått så hårt åt våra honungsbin? Vad händer om en eventuellt farlig sjukdom sprider sig till de vilda humlorna? Borde vi inte satsa på att hjälpa de vilda humlebestånden att öka istället för att odla humlor i fabriker? Alla frågetecknen i slutet är mina egna funderingar men samma tankar finns i humleboken också, men då är de, där så är möjligt, väl underbyggda med fakta och signifikanta forskningsresultat. Eftersom de vilda humlorna hela tiden minskar i antal över tid så finns hela tiden miljötänket med som en röd tråd i boken, men som jag skrev i början, till stora delar är boken en ren kärleksförklaring till den underbara och så söta humlan, som förmodligen är ett av våra allra viktigaste djur vad gäller vårat välstånd.
 |
| När man sitter och skriver är det ganska skönt att kunna gå ut och plocka en skål med tomater, pollinerade av humlorna i trädgården. Supergott! |
Till sist en liten lägesrapport om trädgårdens blommor. Oktoberastrarna har inte slagit ut än men höstsilveraxet har börjat blomma. De höga spirorna är hänförande med sina små rosavita blommor som passar så utsökt bra ihop med det lite purpurfärgade bladverket, Lägger man därtill den underbara doften, som inte liknar någon annan doft men som kanske luktar som på ett gammaldags konditori..... så får man nog säga att det är en riktig önskeväxt.
 |
| Höstsilveraxet (Actaea simplex `Brunette´) har purpurfärgade blad och så här vackra blomspiror som doftar konditori. Bladtuvan är rejält stor och hela växten kan bli närmare två meter hög. Den kräver fuktig jord och trivs bäst i skugga eller halvskugga. |
 |
| Blomflugorna tycker också om blomspirorna på höstsilveraxet (Actaea simplex `Brunette´) medans de sista humlorna helst sitter i solrosorna. |
Att jag är förtjust i stenar visste ni nog kanske inte,
men att jag älskar humlor, det har ni nog redan anat :-)
Önskar oss alla en riktigt skön oktober!
Anna-Karin
Här är en till som älskar sten i trädgården! Så jag tycker att dina användningsområden är helt självklara och vackra :) Humlor är jag också förtjust i, när de med sina tunga kroppar dunsar runt bland blommorna:) Silveraxen här hos mig får mest besök av bin o blomflugor, och runt den växten är det nog mest jag som dunsar, fullkomligt yr av doftberusning :) Ha det gott/Monne
SvaraRaderaJa, jag har sett på de fina bilderna från din trädgård att du, precis som jag, älskar sten. Visst är det vackert med de olika formerna och de olika bergarternas skiftningar i färg och struktur. Det ger sånt liv. Och, som du skriver, doftberusning är nog rätta ordet för höstsilveraxet. Helt underbart!
RaderaAllt Gott! Anna-Karin
Såg en dokumentät på TV om humlorna i amerikanska odlingar. Hur humleföretag körde runt med sina kupor, en verklig desperat business i ett sterilt och sönderbesprutat odlingslandskap bestånde av odlingstunnlar, likt de man har i Spanien tex. De odlade humlorna mådde inte heller bra och många dog i förtid.
SvaraRaderaAtt rädda vilda humlorna och andra insekter är oerhört viktigt, men det är ju minst lika viktigt att inte gynna producenter som använder sig av uppfödda humlor i ambulerande kupor. dvs man handlar närodlat, efter säsong och självklart bara ekologiskt. Säker på att du handlar med hjärta och känsla men påtalar för andra läsare som kanske inte riktigt är där ännu.
Tack för fina ord om humlorna! Ett viktigt inlägg.
Allt gott
Anette
Tack för dina kloka ord Anette! Visst är det som du skriver oerhört viktigt vad man som konsument väljer att köpa eftersom efterfrågan styr marknaden. Marknaden följer ju som bekant pengarna, där allt som är olönsamt får ge vika för det mer lönsamma. Det är emellertid inte så lätt att veta vad som är rätt alla gånger, men vad gäller t.ex. tomater så är de i princip alltid pollinerade av fabrikshumlor om man inte köper de i Australien där de pollineras av lantarbetare med vibrerande stavar. I Australien finns inga inhemska humlor och regeringen har hittills lyckats säga nej till att köpa från våra fabriker eftersom de, med all rätt, är rädda för hur humlorna kan påverka den så annorlunda och känsliga Australiensiska floran, för det är klart att en och annan humla kommer att smita ut i det fria. Jag kan tänka mig att påtryckningarna på den Australiensiska regeringen är massiva. Mycket pengar att tjäna där. Vid de sterila odlingslandskap vi tyvärr lyckats skapa med besprutning och rovdrift finns förstås inga vilda pollinerare längre, men det som är extra sorgligt är att också där de vilda pollinerarna finns, som t.ex. vid många hallonodlingar så köper man till fabrikshumlor för att få upp avkastningen några procent. Sorgligt, men odlaren tjänar ju mer. Om vi däremot är villiga att betala mer för vildpollinerade hallon, och givetvis tomater och allt annat, så kanske det skulle bli mer lönsamt och fler skulle då satsa på det. Det finns hur mycket som helst att säga. Det är inte lätt att vara konsument och ibland köper man nog sådant man borde låta bli, Men om många strävar åt rätt håll och gör så gott som man kan, i liten eller stor skala, så blir det ju många strån som dras till stacken...... Som du skriver, närodlat, efter säsong och ekologiskt.
RaderaÖnskar dig en trevlig helg! Anna-Karin
Måste bara skriva en sak till. Att tillsätta lite fabrikshumlor till en redan befintlig population av pollinerare, som t.ex. vid hallonodling, kan ju verka enbart smart. Men tänk om fabrikshumlorna bär på någon sjukdom eller om de lättare blir sjuka, på grund av stress och annat, och sen smittar de vilda humlorna. Med bakgrund av att vi vet att växter och djur utvecklats för att leva i sin naturliga miljö under miljontals år så är det kanske inte alltid heller så smart att, medvetet eller omedvetet, flytta djur till nya miljöer. Den spanska skogssnigeln, alias mödarsnigeln, som trivdes lite väl bra här i det svenska fuktiga klimatet är ju ett slående exempel på det.
SvaraRaderaKloka ord om humlorna! Såg också programmet på tv, och visst blir man oroad. Här har vi i alla fall haft vansinnigt många humlor i år, tror inte att jag någonsin sett så många. Och det är ju glädjande. Idag har maken varit och hämtat stenar hos en bekant, så vi är också stenrika just nu:-)
SvaraRaderaTrevlig helg!
Titti
Ja, vi har också mycket humlor att glädja oss åt och dessutom har vi ju blivit, som du skriver, stenrika..........(Hi,hi) Vädret är också underbart så allt är gott!
RaderaKram Anna-Karin
Bra och viktig text om humlorna och de val vi kan göra. Och jag förstår att du tog med stenen hem! :) Så smart att bygga en liten terassering i rabatten med stenarna, den idén tar jag med mig.
SvaraRaderaKram Kristina
Jo, jag måste nog erkänna att jag är en stensamlare så de fina exemplaren jag hittade var helt oemotståndliga. Jag använder rätt mycket terassseringar, både stora och små, för att få det väldränerat. Hela min trädgård vilar på gammal sjöbotten med riktigt fet lera så när det ska vara fuktighetshållande så är det lättare att ordna. Och till sist så är det nog inte bara sten som jag är barnsligt förtjust i utan också humlor. Jag brukar räkna in dem som en skock får på våren, där kommer den arten, och den arten......
RaderaKram Anna-Karin
Har haft höstsilverax i flera år och aldrig tänkt på att lukta på de fina blommorna men nu passar jag på varje dag. Tack för den infon.
SvaraRaderaSkulle gärna ha den där stenhögen här. Håller med om det finurliga i att göra en upphöjning i rabatten, bra tips och stenar ger något visst.
En fin höstvecka önskar jag dig. Kram/Kristina
Visst doftar höstsilveraxet underbart. Man tror nog inte att en växt som blommar så sent kan sprida sån väldoft. Är den planterad så att man naturligt inte går förbi den är det lätt att missa och det är ju verkligen synd för doften är klart berusande. Har ni inte hur mycket sten som helst där nere i Västergötland, stengärdsgårdar och rösen och annat fint och spännande... Men det är klart, bonden blir kanske inte så glad om man nallar från de fina gärdsgårdarna så det är nog bäst att avstå. Du får komma hit och hämta för det finns mer :-)
RaderaKram Anna-Karin
Jag känner mig också stenrik då jag har massor av stenar i min trädgård! :) Tyvärr är några i jorden så det blir problem att gräva, men får man bara upp dom så kommer de till användning.
SvaraRaderaIntressant det du skriver om humlor och ketchup. Jag tror som du att det skulle berika och kanske vara mindre sårbart med humlor i det vilda.
Jag har satt upp höstsilveraxet på min önskelista, men jag är tveksam om de hinner blomma här uppe. Jag har aldrig sett dom varken i plantskolan eller i trädgårdar runt i kring. När du beskriver doften blir det ju ett ha-begär. :)
Jo, det är en klar fördel om man kan få stenarna uppgrävda och klara. Att upptäcka en stor bumling i jorden när man ska plantera är inte lika kul, men det är klart, de är ju vackra så lite kul är det allt ändå......
RaderaHöstsilveraxen är verkligen underbara, speciellt sorten brunette med violetta blad. De börjar blomma i september och fortsätter sen länge in i oktober. Jag vet inte riktigt hur det är med växtzon och härdighet men man kan ju göra mycket genom att välja en riktigt bra växtplats. Hoppas du kan få det att funka för de är sååå fina.....
Härligt att det finns så många stensamlare - min omgivning blir smått galen på mig som ständigt spanar efter sten. Intressant läsning om humlorna också. Jobbar medvetet med att locka dem till min trädgård och har lärt mig att en av de bästa "humleväxterna" jag är kungsmynta (origanum vulgare).Roligast är dock att studera när de vittjar nektar från sköldpaddsörten. Trädgårdshälsning från Anna
SvaraRaderaJo, vi är nog fler stensamlare än vad man kan tro, fast en del brukar le lite roat åt mig, och retas lite snällt, när jag då och då fyller min uppfart med en massa sten. Har också kungsmynta och håller med om att det är en riktigt bra humleväxt. Det du skriver om sköldpaddsörten låter spännande så det får jag försöka få syn på nästa år.
RaderaKul att du tittade in hos mig! Anna-Karin