Att vara lite lat kan vara smart och skönt

Jag har ganska mycket gräsmatta. Inte så att jag har någon gräsmatteöken direkt, men när den ska klippas tar det en stund. Första gången man tar fram gräsklipparen på våren är det riktigt roligt och andra gången är också lite halvkul men sen dalar känslan av glädje ganska snabbt. Det är inte så att jag vill ta bort gräsmattan helt för jag tycker att den lugna gröna ytan är en fin kontrast mot den övriga grönskan. Den hjälper till att skapa struktur mot planteringar och stenkanter. Den är också ett utmärkt underlag på alla gångar i trädgården när man, som jag, älskar att gå barfota ibland.

Det här är en gräsgång som leder in i trädgården från nordost.
Till höger i bilden går ytterligare gräsgångar ner mellan de
stenkantade planteringarna. Till vänster bakom det stora
rododendronbuskaget finns en gräsplan för spel och lek och
rakt fram bakom björken brukar studsmattan stå.

Dessutom fungerar gräsmattan bra som badmintonplan och som underlag för trädgårdens huvudprydnad nummer ett, den alltid lika vackra studsmattan.:-) Lägger man ihop alla gräsytor på min ganska stora tomt blir det en del. För att få loss tid för mer stimulerande aktiviteter, som att ligga i solstolen och läsa en bok, behövdes en förändring. Ett sätt att tillfredsställa latmasken i mig skulle förstås ha varit att inhandla en vovve (robotgräsklippare). Den skulle gett en perfekt jämn och fin gräsmatta ganska snabbt och gräsklippningens tid skulle blivit ett minne blott. Nu är jag emellertid som jag är. För att jag ska trivas får det inte vara för prydligt utan det måste finnas en viss romantisk rufsighet. I min gräsmatta får t.ex.vitklöver och brunört gå i blom mellan gräsklipparrundorna, och det är något som jag inte skulle vilja vara utan.

Nej, istället för att ta bort rufsigheten bestämde jag mig för att öka på den istället. Jag valde ut två ganska stora områden där jag helt sonika slutade att klippa för att se vad som skulle hända. De områden jag valde ligger i söder och väster och är ganska torra och näringsfattiga. Ett näringsrikt område ger ju bara en massa fult tjockt gräs där inget man vill ska växa tar sig igenom. En alltför fuktig mark ger mest revsmörblommor. Inget av ovanstående var för mig önskvärt eftersom jag förstås ville ha ängsblommor bland tunt fint gräs med vippande ax.

Det ena sparade området ligger rakt i söder och......

...... gräset är ganska glest och fint tycker jag.

Det andra området som jag sparade ligger på andra sidan funkiaraden och
det löper utmed nästan halva tomten på dess västra sida.

Resultatet blev över förväntan. Det sa givetvis inte poff och så var ängen klar, men följande rara blomster dök dock upp som en första trevande början på något, förhoppningsvis, större.  När man tänker på fröna som låg där och väntade på sin chans infinner sig en känsla av lycka, och en viss inre tillfredsställelse.

Den äkta förgätmigejen (Myosotis scorpioides) kom i
kanten av ängen där det är lite fuktigare.

Gullvivorna (Primula veris) var inga nykomlingar men
pryder fortfarande sin plats.

Den blyga lilla violen (Viola canina) är en välkommen nykomling och ......

..... teveronikan (Veronica chamaedrys) likaså.

Tusenskönan (Bellis perennis) har jag medvetet planterat in,
så det får väl räknas som fusk.

Grässtjärnblomman (Stellaria graminea) kom av sig själv. Det var
kanske inte direkt oväntat eftersom den villigt växer i
lite längre gräs nästan överallt.

Tittar man lite närmare på den alldagliga grässtjärnblomman
(Stellaria graminea) upptäcker man dess skönhet.

I en liten sluttning där det är extra torrt kom det
käringtänder (Lotus corniculatus) i mängder.
En av mina favoriter bland de vilda blommorna.

Andra favoriter som förgyllde bland grässtråna
var ängsklocka (Campanula patula) .......

...... prästkrage (Leucanthemum vulgare) ........

...... underbar rödklöver (Trifolium pratense) .........

ganska underbar alsikeklöver (Trifolium hybridum) ....

.... och de små blåklockorna (Campanula rotundifolia) som är så fina mot
det lite bruna sommartrötta gräset.

Med tanke på att det inte tog, utan faktiskt sparade tid så känns det rätt bra. Att vara lite lat och inte orka klippa allt gräs var inte så dumt.

Ni som har läst mina tidigare inlägg kommer kanske ihåg att jag köpte fröer för att göra en äng. Om ni vill kan ni läsa om det här igen. Nåväl, den ängen stötte på patrull varför blommorna till den nu står för vinterförvaring i en odlingslåda. När jag började gräva bort gräsmatta på ett annat ställe i trädgården upptäckte jag till min förtvivlan att en decimeter ner så försvann jorden. Där låg istället två decimeter sand. Markplanering????  Nåväl, sanden måste förstås bort och bytas ut mot jord om det ska bli någon växtlighet som sprider glädje.  Jag måste förstås köpa mer jord och det enda stället där en lastbil kan komma in och tippa av är förstås där den planerade ängen skulle varit.

Den här gräsgången leder bort från de inre delarna av trädgården. Mot
slutet av gången ligger lite jord kvar från det förra lasset.
Nu ska där tippas några kubik igen för att ersätta all sand som jag
hittade nere i marken på andra sidan huset.
Grrrr!
På höger sida om gången syns förresten det ena av de
partierna där jag slutade att klippa gräset. 

Till sist får jag konstatera att ängen jag har tänkt att lägga ner lite arbete på får vänta men att jag fick två andra väldigt lättskötta ängar istället. De bidrog också till att jag fick lära mig att slå med lie men det får bli en annan historia. Nu ska jag snart gå ut och njuta lite av det vackra vädret. Sen ska jag lägga mig i soffan, läsa en bok och bara lata mig.

Att vara lite lat är inte så dumt ibland,

och det är förskräckligt skönt!

Kram Anna-Karin