En solig blomma och en massa lök

Bland det godaste och mest användbara som finns i matlagningen är väl ändå lök. Att det finns så många olika sorter och att nästan alla är lättodlade gör inte saken sämre. Allra enklast är nog vanlig sättlök som man köper färdig på våren och bara sätter ner med den översta spetsen synlig strax ovanför jordytan. Sen är det bara att vattna vid behov och vänta på att de växer till sig. När blasten lägger sig ner är de klara att skörda.

Vanlig gul lök (Allium cepa) är inte så märkvärdig men att skörda den är,
precis som med all skörd, roligt.

Jag brukar lägga lökarna en liten stund i solen så att jorden
torkar innan jag försiktigt borstar dem rena.

När lökarna är torra och rena lägger jag dem, med blasten kvar,
i en korg klädd med tidningspapper och sen står de sig länge i matkällaren.
En del har dem inne i rumstemperatur och det lär gå lika bra det också,
men det är nog viktigt att det är lite luftigt och inte för instängt.

Schalottenlök (Allium cepa var. aggregatum) är extra kul att skörda
eftersom varje nersatt lök ger massor med nya, nästan som potatis.

Det finns en sorts gul lök som heter just potatislök för att den, precis som potatis och schalottenlök, vid skörd ger hela knippen med nya lökar. Den tänker jag försöka få tag i till nästa säsong. Är det någon som provat den?

Inte potatislök men potatis och lök på en bädd av salt.
Efter cirka 25 minuter i 200 grader smakar de underbart.

Lite omständligare, men roligare, är det att dra upp lökarna från frö istället för att köpa sättlök. Utbudet av olika sorter är då större och i år provade jag en ny sort som fortfarande står ute i landet på tillväxt. Det är jättelöken `Ailsa Craig´. Den lär vara söt och mild vid färskkonsumtion men också ha goda lagringsegenskaper. Några jättar är de inte än, varför lökar på 1000 gram (vilket lär vara möjligt eftersom det tydligen är en tävlingssort) inte är något att hoppas på denna kalla sommar. Förhoppningsvis kommer de dock att växa till sig lite mer. Vi får vänta och se!  Jag drog också upp rödlöken `Long Red Florence´ från frö men utdelningen där blev synnerligen skral. Dels beror det förstås på vädret men också på att jag, med tanke på växtföljden i odlingslådorna, inte odlade dem i den optimala kompostjorden i år. Det får bli skärpning till nästa år för just de rödlökarna tycker jag verkligen är odlingsvärda och underbart fina i smaken.

Sist ut bland de ettåriga lökarna är purjolöken. Den har nu satt
ordentlig fart och ser lovande ut. Det är en köldtålig sort
(Musselburgh) och den kan skördas ända in i december.

Förutom ovan nämnda ettåriga sorter så finns det många odlingsvärda perenna lökar.

Gräslöken (Allium schoenoprasum) är nog den mest
klassiska perenna löken.
Jag odlar den på flera ställen och har ett stånd som ....

 ....får blomma som det vill i perennrabatten eftersom
blommorna är så vackra.

En annan perenn lök som jag brukar tjata om är piplöken
(Allium fistulosum). Den kallas också ofta för salladslök
eftersom, gissar jag, den passar så bra i de flesta sallader.
Själva löken är inte så god, men blasten, som man
kan skörda av hela säsongen långt in på hösten,
är ljuvligt mild och fin i smaken.
Här, 8 juni, står den i knopp....

... och den 21 juni är den på väg att slå ut.
Piplök  (Allium fistulosum). 

Den 3 juli är piplöken (Allium fistulosum) fullt utslagen.
Att blommorna är vackra och pryder sin plats,
lockar till sig mängder med humlor och inte
behöver tas bort eftersom det alltid finns
blast att ta av, är ett extra plus. 

När piplöken (Allium fistulosum) blommat över är den
tack vare humlornas idoga arbete fylld
med små svarta fröer som .....

.... sprids. Precis som med dillen tänkte jag låta 
piplöken (Allium fistulosum) självså sig 
lite här och där i trädgårdslandet.
Om det lyckas får vi se.

Eftersom jag hela tiden skriver om hur god piplökens blast
är så kommer det nu äntligen en bild på den också.
Den är rörformig och när den klipps bildas små fina ringar.

En annan lite spännande perenn lök är kinesisk gräslök
(Allium tuberosum). Själva ståndet påminner om vanlig
gräslök men stråna är inte runda utan nästan
platta och smaken påminner om vitlök.

Till sist bland perennerna är det då dags för ramslöken (Allium ursinum) vars
blad på våren kan användas till exempelvis smör eller supergod pesto.

Ramslökens (Allium ursinum) blommor är vackra men man kanske inte
ska plantera den vid entrén för hela växten sprider en , inte oangenäm,
men ganska stark lökdoft omkring sig.
Den breder också ut sig rejält där den trivs.

Vilken tur att det finns så mycket god lök att förgylla vår mat med, och för den som vill, finns förstås ännu fler sorter, såsom silverlök, syltlök, kurrat, ormlök, luftlök, ......... och så inte minst vitlök som med fördel planteras nu på hösten.

När jag började skriva så tänkte jag att det först skulle bli lite lök och sen en del vackra blomster. Det blev ganska mycket lök så blommorna får vänta. En enda avslutande blomma får dock vara med, med förhoppning om att den kan locka tillbaka solen och värmen igen.....

Med förhoppningar om en riktigt solig september

Kram Anna-Karin