Vasst och roligt

Rubriken skulle kunna antyda att jag tänker berätta riktigt roliga och lite vassa vitsar men jag håller mig nog till trädgården, så det får bli beskärning istället. Att beskära mina träd och buskar tycker jag är en av de roligaste, men också en av de mest utmanande trädgårdssysslorna. Man är ju med och formar växter som ska växa och sprida glädje länge, länge...och när man väl klippt så finns det ingen möjlighet att ångra sig.

En bra och riktigt vass sekatör är oumbärlig. Den här lilla
klipper grenar på ett par tre centimeter utan problem och
den är riktigt vass. För flera år sedan  tappade jag balansen
när jag stod uppe på en sten och klippte. Halva fingertoppen
åkte av och det ärret kommer jag nog alltid att få leva med.
Trots detta är det min favoritsekatör som jag sköter väl och
förvarar inne och inte bland de andra redskapen i boden.

Allra roligast tycker jag det är att beskära mitt endast tre år gamla äppleträd. Det är ett Aroma som vi planterade våren 2012, och som jag fått vara med och forma precis som jag vill alldeles från början. Det skänker skaparglädje men också vördnad. En vän till mig har ett 130 år gammalt äppleträd som fortfarande ger stora fina saftiga äpplen. Hon vet själv inte vilken sort det är så hon la ut bilder på fb med hopp om hjälp med sortbestämningen. Ska kolla med henne om det var någon som visste. Hur som helst så känner man lite grann av sin egen litenhet när man står där bredvid sitt treåriga träd och tänker att någon kanske kommer att äta frukter från det om sisådär130 år. En lite hisnande tanke, eller hur?

Där, längst bak står mitt fina Aromaträd, och jag tycker nog att det
ser ut att arta sig väl med grenar jämnt fördelade åt alla håll.

När jag beskär brukar jag följa några enkla regler:
1. Ta bort grenar som pekar in mot trädets mitt
2. Ta bort den ena grenen om två grenar korsar och skaver mot varandra.
3. Ta bort grenar som sitter för tätt
4. Ta bort grenar som växer lodrätt för de kommer aldrig att orka bära frukt
5. Ta bort eventuellt skadade grenar
6. Korta vid behov väldigt långa grenar

När man tar bort en hel gren ska man lägga snittet precis utanför grenkragen. Grenkragen sitter där grenen börjar och ser ut som en liten förtjockning eller ring. Den växer sedan över och täcker snittytan som på så vis snabbt läks. När man istället väljer att beskära vid en knopp kan man styra trädets tillväxt genom att lägga snittet ovanför en knopp som pekar åt rätt håll. Låt snittytan peka snett bort så att inte allt vatten rinner rakt ner på den stackars lilla knoppen. Tänk också på att beskära på rätt avstånd så att det inte blir några `stubbar` kvar ovanför knoppen. Om man försiktigt lägger tummen över knoppen och sen klipper framför den så brukar man hamna rätt.

När jag letade efter en bild på mitt lilla äppleträd så hittade jag den här också.
Visst är äppelblom något av det vackraste som finns!

Också avenbokshäcken som bara är drygt ett år gammal är extra kul att beskära.

Så här såg de barrotade plantorna ut när de
sattes den 6:e april förra året och ....

... den här bilden är från juni i år.
Avenboksplantorna (Carpinus betulus) har vuxit enormt,
och det gör mig förstås superglad.
Avenboken räknas till ädellövträden. 

Här, i början av denna månad är plantorna beskurna på sidorna
och en hel del av dem också på toppen. När man beskär
toppskottet bestämmer man avenboksplantans höjd
eftersom de då i princip slutar att växa uppåt.
De som var över 2,20 blev kapade.

Det finns förstås hur mycket som helst att säga om beskärning av olika växter och om olika redskap som är behjälpliga, men eftersom jag i mitt förra inlägg inte fick plats med några vackra växter som blommar så här på sensommaren och hösten så tänkte jag nu avsluta med dem och lämna beskärningen därhän.

Den lila sköldpaddsörten (Chelone obliqua), som finns i vitt
och olika rosa och lila nyanser, förgyller med sin långa
blomningstid så här på sensommaren, liksom förstås ....

.... kärleksörten (Hylotelephium telephium) som blir extra vacker
om man planterar några olika sorter med skiftande
blad- och blomfärg bredvid varandra.

Kärleksörten (Hylotelephium telephium) är inte bara en av mina,
utan också en av humlornas absoluta favoriter.

Höstanemonen (Anemone hupehensis) , söt som en docka,
kan bli riktigt stor om den trivs.
Min sitter tillfälligt placerad i väntan på bättre förhållanden
men sprider ändå glädje omkring sig.
(De vill helst stå i fred utan omplantering, men ibland har
nöden ingen lag. Jag trodde den skulle vara vit, varför
den här rosa skönheten inte riktigt
blev vad jag hade tänkt mig.)

Buddlejan (Buddleja davidii  `Empire Blue´), som i år bara är
ett minne av sitt forna jag, är en underbar liten växt som
doftar honung och vars långa blomkolvar
lockar till sig mängder med ....

.... fjärilar.

Strålrudbeckian (Rudbeckia fulgida) är en annan skönhet som med sina bruna
knappar och sina solgula strålblad lyser upp sin lilla glänta i solen
nu när så mycket annat blommat över. 

En del växter med lång blomningstid, såsom kaprifolen och .....

.... de remonterande rosorna,  liksom de så trogna...

ringblommorna, ...

luktärtorna och blomsterkrassarna blommar också än,
och ger sommarkänsla.

Visst är den här tiden på året underbar, man kan skörda av det man odlat och på så vis spara på sommarkänslan. Det finns också fortfarande några riktigt sena växter vars knoppsprickning man kan se fram emot, såsom oktoberastrarnas  och höstsilveraxens.

Att plocka in viktoriaplommon, som jag inte trodde att jag skulle få några,
smakar också sommar, liksom...

... hösthallonen som fick åka ner med lite annat smått och gott... 

... i en somrig smoothie. 

Det som började som vasst och roligt fick sluta med vackert och gott.

Önskar också er något vackert och gott ...

... och roligt förstås.

Kram Anna-Karin