Blommande träd

Idag är det riktigt grått och regnet lägger sig som en blöt filt över all växtlighet. Trädgården ser för sorglig ut och att börja ta bort allt det vissna från fjolåret känns för tidigt. Än kan det bli bakslag med ordentlig kyla och då behöver det som precis börjat spira ha kvar sitt vinterskydd. Dessutom är det inte speciellt lockande att vara ute i regn. Årets första pyssel i trädgården ska absolut vara njutbart och helst ackompanjerat av solsken och fågelkvitter, tycker jag. Trädgården får vänta.

Jag får ta fasta på att det säjs att en stor och viktig del av trädgårdslivet är att planera och drömma. Och ska man "bara" drömma så kan man ju lika gärna ta i lite och drömma om blommande träd. Ord som storslaget, magnifikt och sagolikt känns passande, och faktiskt inte alls överdrivet, när man tänker på den hänförande prakt som en stor trädkrona i blom erbjuder.

Vad skulle kunna vara mer storslaget än en praktmagnolia
(Magnolia x soulangeana) i full blom? (Zon 3)
Foto: Pixabay

 Blommorna på katalpan (Catalpa bignonioides) ser ut som små orkidéer.
Trädet kan bli tio meter högt men behöver en skyddad växtplats.
(Zon 1-2, kanske 3)
Foto: Pixabay

Efter blomningen i juli får katalpan långa hängen.
Foto: Pixabay

Katalpans hängen i närbild.
Foto: Pixabay

Tulpanträdet ( Liriodendron tulipifera) kan bli tjugo meter högt.
Det behöver stå mycket skyddat i ett varmt läge för att blomma.
(Zon 1-2, kanske 3)
Foto: Pixabay

Trädets krona behöver många år på sig för att utvecklas
och efter 15-20 år kommer de första blommorna.
Foto: Pixabay

Om man planterar ett tulpanträd får man alltså inte ha bråttom.
Å andra sidan så är ju bladverket vackert medan
man längtar och väntar.
Foto: Pixabay

Den japanska skenkamelian (Stewartia pseudocamellia) blommar i juni.
Trädet blir drygt tio meter högt och trivs ihop med rhododendron
i lite surare jord. Skyddat läge i varmare zoner.
Foto: Wikipedia

Näsduksträdet (Davidia involucrata) låter precis som tulpanträdet vänta på sig i
cirka 15 år innan det blommar.Det är inte svårt att förstå varifrån det fått sitt namn.
Att stå under trädet när det fylls av vita "näsdukar" måste vara en magisk känsla.
Varmt skyddat läge i zon 1-2, kanske 3.
Foto: Wikipedia

Visst är det otroligt att det finns så exotiska träd i de södra, och kanske till och med i de mellersta delarna av vårt land. De är dock inte lättflörtade dessa skönheter. 

De olika prydnadskörsbären och prydnadsaplarna, liksom våra vanliga fruktträd, är mer lättodlade och bjuder på en drömlik blomning de också. 

Prydnadskörsbär.
Foto: Pixabay

Körsbärsblom
Foto: Pixabay

Äppelblom är något av det vackraste jag vet.....

..... och dessutom bjuder ju fruktträden inte bara på blom.
Foto: Pixabay

Med början i drömmarnas värld med exotiska träd, fullt möjliga att odla i de varmare zonerna om man ger dem en optimal växtplats och kärleksfull omvårdnad, så blev fruktträden i slutet lite mer vardagsnära. Men att längta efter att fruktträden ska blomma känns inte så dumt det heller. Deras blomningstid är kort och intensiv och då gäller det att stanna upp och njuta. Snart är vi där.

Önskar er alla en fin helg!

Kram Anna-Karin

Längtans vårblommor!

I en del trädgårdar finner man verklig ro. Man kan gå runt och njuta av växtligheten och djurlivet och känna harmoni och tillfredsställelse. När man insupit atmosfären, kollat detaljerna på alla gömda ställen bakom träd, häckar och uthus samtidigt som man med jämna mellanrum vilat ögonen vid horisonten för att fånga helheten, så kan man slå sig ner i en skön stol. Sitta där med en kopp kaffe och en god bok. Läsa lite i boken, lyfta blicken och se en fjäril fladdra förbi eller se och höra hur bina surrar i äppelträdens blom. Tiden stannar och man bara är. Det är skönt!

Jag har förmånen att besöka en sån trädgård ganska ofta. Det är min systers trädgård och den ligger på landet där vägen slutar och skogen tar vid. Där dånar inte stadens ljud utan där råder bara naturens eget brus.

Det är en av mina absoluta favoritplatser och jag har lånat lite vårkänslor därifrån för att muntra upp mig lite en dag som denna då snön har yrt och våren varit som bortblåst.

En gång med kalksten där blåsipporna
(Anemone hepatica) blommar i skarvarna.

En blåsippa (Anemone hepatica) med rödaktiga blommor.

Snödroppar (Galanthus nivalis) och solgula krokos (Crocus) i mängder och...

....snödroppar ackompanjerade av blå krokus och.....

......denna varmt gula krokus som jag tror är en
bägarkrokus (Crocus chrysanthus).

Min systers bin gillar krokusarna som erbjuder
nektar riktigt tidigt om våren.

Julrosen (Helleborus niger) är ju, som alltid, underbar.

Julrosen får avsluta för den här gången men jag kommer alldeles säkert, i min blogg, återvända till min systers trädgård då och då för att hämta inspiration och njutning. Tack kära syster för de fina bilderna och tack alla ni som tittar in här hos mig ibland.

Många vårliga kramar!

Anna-Karin

Mossigt värre

Mossa är kanske någonting som de flesta försöker ta bort. Gräsmattan får en omgång med mossrivaren, prydnadsstenarna tvättas rena och mossan i plattläggningens skarvar pillas bort. En gång i höstas när jag var ute och gick stannade jag till hos en familj ett par kvarter bort. Man och hustru låg på alla fyra med var sitt ogräsjärn och gick lös på mossan mellan stenarna på sin uppfart. De ondgjorde sig över "den eländiga mossan" som det aldrig gick att bli av med. Att det bara kom ny hela tiden och att det var ett evigt slit. Även om de klagade så la jag märke till att de såg ganska nöjda ut och jag fick en känsla av att de trots allt var rätt belåtna. Egentligen tyckte de nog inte att det var så hemskt att ligga där sida vid sida och jobba och göra fint.

Det krävs en hel del arbete om plattläggningen
ska se så här ny ut när den börjar få några år på
nacken och ogräset börjar slå sig ner i skarvarna.
En del sprutar förstås men att använda kemikalier
mot ogräset tycker jag är Big No No.

Så här i efterhand är jag glad för att jag lyckades tänka till lite innan jag sa något till det nöjda paret, att jag inte gav uttryck för den första tanken som bubblade upp inom mig. Jag tycker nämligen mossa är vackert och att ta bort den från uppfarten är för mig otänkbart, tvärtom, jag försöker få den att etablera sig ännu mer. Men istället för att sjunga min lovsång över den vackra mossan lyckades jag ge paret mitt deltagande i deras slit och samtidigt ge dem rikligt med beröm för hur fint det blev.

Det här är plattläggningen på min infart.

Jag tycker mossan är en idealisk växt i skarvarna. Infarten ser mer levande ut,
mossan breder ut sig utmed marken och det höga ogräset får inget fäste.

När det strävsamma paret går förbi min uppfart tänker de kanske att jag, stackars arma människa, inte ens orkar tänka tanken på att ens försöka ta bort all mossa. Kanske kan jag också få tjäna som ett exempel på hur illa det blir om man inte håller efter utan låter det växa år efter år.

Förutom att mossan växer på vår infart så har den också etablerat sig på ett skuggat parti på lindens norrsida. Istället för att försöka få bort den och kämpa med att få något annat att trivas så tänkte jag utnyttja det faktum att mossan faktiskt trivs. Välja att följa naturen och inte försöka gå emot den.

Även om det är mjukt och skönt för fötterna så är det inte så vackert som
det ser ut idag. Som en gräsmatta fast en mossmatta istället.

För att få lite inspiration till vad man skulle kunna göra så tog jag en promenad till skogen.

I vår vackra skog växer det mest tall och
lav men en del mossa finns det förstås också.

Där i stenslänten ser det ut att växa lite grön och fin mossa.

Lite stenar skulle inte vara så dumt för att ge lite liv åt min platta mossmatta.
Något sånt här blir nog dock lite för tungt för maken att släpa hem.

Lite mindre stenar som mossan kan få klä in skulle däremot kunna bli fint.....

.....eller kanske en liten mur där mossan kan klättra på de lodräta ytorna.....

....eller lite vattenblänk som linden skulle kunna spegla sig i.

Några vackra stenar och någon form av vattenarrangemang får bli den bas som jag utgår från i mina fortsatta funderingar. Hur jag ska göra mer specifikt, det får ligga där och mogna ett tag.

Vilka olika växter och mossor som skulle kunna trivas, får jag också fundera på. Här är iallafall några vackra mossor, som jag fann under min promenad, och som kan vara värda att ha med bland de fortsatta idéerna.

Vitmossan (Sphagnum) finns i många olika arter med olika färger från klart grönt
till nästan lila.  Den vill ha det blött och skulle kunna fungera om jag ordnar med
vattnet, som jag tänkt.
Den kan också odlas i stora krukor  med torv i botten om man vattnar rikligt
med ihopsamlat regnvatten.

Husmossan (Hylocómium) som bildar vida luckra mattor är en av barrskogens
vanligaste mossor. Den användes förr för att täta fogarna vid husbygge. 

Husmossan växer med pargreniga stammar i etage som våningarna i ett hus.

Kammossan (Ptílium crista castrénsis) är nog en av våra
vackraste mossor med sina solfjäderlika stammar.
Man kan också tänka sig att fjädrarna ser ut som kammar
med taggar åt båda hållen. Den trivs i djup barrskog och
är nog tyvärr inte möjlig att ha i trädgården.

Björnmossan (Polýtrichum) brukar bilda stora mjuka kuddar och ska vara
ganska lättodlad i trädgården, i skugga eller halvskugga på sur mark.
Den får små söta mösslika sporkapslar som på tunna stänglar sträcker sig
upp ovanför själva mosskudden. Exemplaret på bilden är väldigt klent!

Den är lite grå i färgen men jag tror att också detta är björnmossa. 

Kvastmossan (Dicranum) är ganska kravlös.
Förökar sig villigt i både sol och skugga.

Mycket vacker mossa som jag tyvärr inte vågar namnge.

Det känns nu som om jag har kommit en bit till i mina funderingar. Stenar, vattenblänk, mossa som breder ut sig, kanske också en stor kruka med mossa och, när jag tänker efter, en och annan ormbunke som kontrast. Återstår alltså att lära mig hur man odlar och får mossorna att trivas samt, när det är dags, be skogsägaren om lov. Man får inte bara ta mossa med rötter utan tillåtelse.

Kan inte låta bli att tycka att mossa är vackert och varför inte passa på och bygga vidare och förfina det som naturen själv vill. Det är dock bara i en liten del av trädgården som jag vill ha mossa. Jag vill inte att allt ska bli överväxt med mossa.

Här, på mina fina trampstenar vill jag t.ex. inte ha mossa.

Som alltid är väl konsten att få till ett vilt utseende som smälter in och inte ser konstlat ut. Det får inte se för kultiverat ut men heller inte passera gränsen till det vanskötta. Det är väl också en fördel om det är lättskött eftersom jag inte bara blir "mossigare" med åren utan också lite latare.

Mossa, mossa på er, alla goa vänner!

Anna-Karin

Snokört, spanska jungfrun och andra ettåringar

I två av mina tidigare inlägg har jag berättat om min tilltänkta äng och om mitt val av årets grönsaksfröer. Nästan alla blommorna till ängen ska förkultiveras och tillika en stor del av grönsakerna vilket gör att jag får hålla igen på ettåringarna. Det finns helt enkelt inte plats på fönsterbänkarna för något mer. Det blir bara en enda ettåring som behöver förkultiveras. Det är luktärten `Old Spice Flora Norton´. Utan luktärter klarar jag mig inte, och jag tycker sorten jag valt ser lovande ut, eftersom jag älskar blått.

Luktärt `Old Spice Flora Norton´ (Lathyrus odoratus)
Foto: Impecta Fröhandel

Resten av ettåringarna, med ett spännande undantag, blir gamla kära favoriter som kan direktsås. Det blir indiankrasse, jättesolros, ringblomma och jungfrun i det gröna.

Indiankrassen (Tropaeolum majus) är gul och heter `Golden Globe´. Det är en buskkrasse med halvlånga rankor som ska få växa och klä in framkanterna av odlingslådorna.

Indiankrasse (Tropaeolum majus)
Foto: Pixabay

Jättesolrosorna (Helianthus annuus) är av två olika sorter, dels `Giganteus´som kan bli tre meter hög och `Uniflorus´ som, om det vill sig, blir hela fem meter.

Jättesolros `Uniflorus´ (Helianthus annuus)
Förra året odlade jag den i kruka, den blev inte så hög men rötterna var rejäla och
sprängde sönder min fina kruka. I år ska den få växa i landet istället.

Ringblommorna (Calendula officinalis) är gammaldags i många olika nyanser som citron, solgult, orange och aprikos. De flesta har mörkare mitt och är enkla. Jag gillar den enkla varianten eftersom nektarn är mer lättillgänglig i dem än i de fyllda.

Ringblomma (Calendula officinalis) - blommor och frön
Foto: Pixabay

Jungfrun i det gröna (Nigella damascena) är en av mina återkommande favoriter, vacker såväl på sommaren som om hösten och vintern. Jag brukar odla den vanliga blåblommiga med gröna frökapslar men det finns också en vit sort `Albion Black Marbles´ som ska ha vinröda frökapslar istället för gröna. Den låter lite spännande. Är det någon som har provat?

Jungfrun i det gröna (Nigella damascena) - blommor, frökapslar och vinterståndare
Det övre fotot: Pixabay

En annan liknande sommarblomma som också lämpar sig för direktsådd är Spanska jungfrun (Nigella hispanica). Impecta har en sort som heter `Lovey - Dovey´ med vita blommor, purpursvarta sirliga spindellika ståndarbuketter och mörka frökapslar.

Spanska jungfrun `Lovey - Dovey´ (Nigella hispanica)
Foto: Impecta Fröhandel

Den sista ettåringen, från frö i år, är en växt jag aldrig provat förut. Den ser ut att vara mycket vacker men har ett synnerligen fult namn. Den heter snokört (Echium plantagineum), bildar kuddformade tuvor som översållas av blå blommor och kallas därför också för Blåkudde. Den ska sås direkt på friland, vara lättodlad, självså sig, vara snabbväxande, tåla torka, locka till sig bin och fjärilar samt fungera utmärkt som vävarväxt i samplanteringar. Så många superlativ på rad kunde jag inte motstå. Det ska bli spännande att se hur snokörten `Blue Bedder´ ser ut i trädgården när den blommar med sina lavendelblå blommor i juli - september.

Snokört `Blue Bedder´ (Echium plantagineum)
Foto: Impecta Fröhandel

Om det är någon mer än jag som lider av platsbrits, eller som vill slippa "böket" med förkultivering så är här ytterligare några förslag på fina ettåringar som ska sås direkt på friland.

Sömntuta (Eschscholzia californica). Den finns också i röda och rosa färger.
Foto: Impecta Fröhandel

Prins Gustafs öga (Nemophila menziesii)
Foto: Impecta Fröhandel

Kranskrage (Chrysanthemum coronarium)
Foto: Impecta Fröhandel

Kärleksblomster (Nemophila maculata)
En del sorters kärleksblomster går inte att så direkt
så man får kolla vad det står på påsen innan man köper.
Foto: Impecta Fröhandel

Romersk riddarsporre (Consolida ajacis).
Den finns också i olika blåa, lila och rosa nyanser.
De flesta ska sås direkt men det finns några sorter som måste förkultiveras.
Foto: Impecta Fröhandel

Atlasblomma (Clarkia amoena).
Den finns med olika teckningar i vitt, rosa och rött. De flesta sorterna för direktsådd.
Foto: Impecta Fröhandel

Följande ettåringar kan vara lite mer krävande men kan direktsås även de.

Praktvädd (Scabiosa atropurpurea). Den finns också i en blandad färgmix med 
röda, rosa, lila och vita blommor samt i sorten `Oxford Blue´som har indigoblå 
blommor och lockar till sig fjärilar. Alla sorterna är väldoftande.
Foto: Impecta Fröhandel

Sommarmalva (Lavatera trimestris). Den finns också med vita och rosa blommor.
Foto: Impecta Fröhandel

Kinesisk förgätmigej (Cynoglossum amabile). Den finns också i blått.
Foto: Impecta Fröhandel

Blåklint (Centaurea cyanus). Finns också i rent vita, rosa och lila färger
och färgkombinationer samt i den gammaldags blåa vilda formen.
Den vilda formen är enklast och den ska direktsås.
Foto: Impecta Fröhandel

Utbudet är stort och det finns så mycket fint, både vad det gäller gamla trotjänare och nyare lite mer moderna, ibland till och med lite spektakulära, sorter. När man ser alla fina bilder skulle man kunna köpa hur mycket som helst och bara ösa på med blommor och färger överallt. Ibland är dock, iallafall jag, lite för förtjust i de sorter jag brukar ha, de som alltid blommar villigt och som förgyller och förlänger sommaren långt in på hösten. Nästa år, när jag inte ska experimentera med att anlägga en äng, så ska jag nog vara lite modigare och prova lite ovanligare sorter och kanske till och med låta en och annan frönyhet slinka med.

Tack alla ni som gillar och kommenterar!
Det värmer!

Kram Anna-Karin