Mest blått

Vid den här tiden när scillan börjar blomma blir våren blå. En slänt full med scilla är som ett hav av blått som böljar fram och väcker vårkänslor och förhoppningar om den stundande sommaren. Ju fler blommor och större områden desto mäktigare känsla, så inte gör det något att den villigt sprider sig i rabatter, under träd och buskar i lunden, i häcken och i gräsmattan.

På altanens södersida har scillans (Scilla siberica) blommor börjat slå ut.
Jag gillar den lite ostädade och vilda känslan. När scillan blommat
över kan den vissna ner i fred medan silverarven
tar över med sitt flor av vita blommor. 

På altanens västersida är den ännu i knopp men snart blir
det riktigt blått. Här växer den i en plantering med perenna
växter som snart tar fart och täcker hela slänten,
inklusive de nedvissnande scillorna.

I rabatterna får scillan vissna ner i lugn och ro medan andra växter tar över skådespelet. I gräsmattan låter jag dem stå och klipper dem först när de hunnit ta tillvara på näringen i blad och blommor och vissnat ner. När jag var yngre skulle det se prydligt ut men idag föredrar jag en mer levande och naturlig trädgård så lite visset stör mig inte alls.

Ett stort och stiligt men lite ensamt exemplar. Den har ju vitsipporna
(Anemone nemorosa) som sällskap förstås och det är ju inte fy skam.

Scillan, eller den ryska blåstjärnan som väl är dess svenska namn, är en lökväxt. Den trivs i vårfuktig jord i större delen av landet och sprider sig rejält varför den passar till förvildning. Förutom den klassiska blå sorten så finns den också som vit. 

En gång i tiden köpte jag vita vårstjärnelökar som jag tänkte plantera in i slänten bland de blå scillorna men de hamnade under en ros istället. Det är jag glad för idag, för i den blå slänten vill jag inte ha något som stör det rena blåa intrycket.

Den vita vårstjärnan (Lucilliae Gigantea  Chionodoxa Alba) är mycket
 vacker med sina förhållandevis stora rent vita blommor.
Den lyser verkligen upp i mörkret.

När man pratar om scilla så menar man nog oftast både den ryska blåstjärnan och vårstjärnan. De flesta vårstjärnor är ju inte vita som den på bilden ovan utan de är också blå. Vanligtvis har de en milt blå färg som är nästan lite romantisk, tycker jag.

Vårstjärna (Scilla forbesii) 

Vårstjärna igen, för visst är den vacker och romantisk?

 Andra växter som blommar i blått tidigt om våren är luktviolen och ormögat.

Luktviolen (Viola odorata) trivs där det är fuktigt och mullrikt och kan fungera
som marktäckare i rabatter. Här växer den i gräsmattan och det är väl värt
att böja sig ner för att känna den underbara doften.

Ormögat (Omphalodes verna) trivs både i skugga och sol och har inte så stora krav bara jorden är fuktighetshållande. Den är en utmärkt marktäckare och fungerar också som ersättning för gräs eftersom den är mattbildande. Då den endast blir 5-10 cm hög passar den till exempel fint under de flesta häckar där den också hjälper till att hålla undan ogräset. Blommorna kommer redan i april

 Än så länge är det mest knopp men här mot den varma stenen har de slagit ut.
Ormögats (Omphalodes verna)  blommor är små, men tittar man
noga ser man de utsökta detaljerna.

Precis när knoppen öppnar sig är blomman svagt lila men snart får den sin
riktigt klara blåa färg som är så ovanlig i växtriket.
Färgen påminner om den blå bergvallmons.

Våririsen får bli sist ut bland vårens blåa blommor idag. Trots det ganska späda bladverket är blommorna som kommer i mars till april stora och praktfulla. På våren vill den ha fuktig jord men resten av året ska det vara torrt och väldränerat.

Våriris (Iris Reticulata-Gruppen) 

Jag hoppas alla har haft en skön påskhelg och njutit var och en på sitt vis; mat, resor, fest, vila, släkt och vänner och så förstås vackra vårblommor i kruka, trädgård och natur.

Just nu skiner solen och det är 16 grader i skuggan.

Hoppas det fortsätter så och att vi alla får en fortsatt härlig vår!

Kram Anna-Karin

Glad Påsk och frösådd i sista minuten

Jag tycker påsken är skön med lång ledighet och ganska stillsamt tempo. Jämfört med julen så är påsken mer vilsam. Vi äter lite god mat, åker och hälsar på farmor och farfar, tar fram ett fåtal kära påskprydnader, pysslar lite i trädgården och njuter av att vara lediga tillsammans.

Här är Gullefjun Blå och ...

... och Gullefjun Gul,

De hänger så fint i takkronan.

Lite påskris med handmålade ägg är fint.

Blandade fåglar. Ni som känner till Mia Vildhjärta ser säkert
att den övre fågeln är ett av hennes underbara konstföremål.
De undre fåglarna är en gång i tiden gjorda av en mycket
ung konstnär. Hon har för övrigt också gjort Gullefjun
Blå och Gul på den tiden när det begav sig.

Att resa bort sista veckan i mars när man har fullt med fröer som behöver sås är inte smart, men trevligt. Varje gång vi reser bort så har vi snälla vänner och grannar som tar hand om våra två katter Tussan och Ville. Att be någon ta hand om min frösådd dessutom, finns inte på kartan. Den har alltså fått vänta och för en del av grönsaks- och blomfröerna, som ska sås i februari och mars, är det förstås inte optimalt. Det har dock gått bra vid ett tidigare tillfälle så jag är förhoppningsfull även i år.

Drygt hälften av det som ska förkultiveras är nu sått och det som är kvar är det ingen brådska med. Eftersom jag tycker om att odla mina egna grönsaker, men i dagsläget inte har ambitionen att vara självförsörjande utan gläds och njuter av det jag hinner med, så känner jag mig under omständigheterna nöjd.

En del av er har kanske läst i ett av mina tidigare inlägg att jag planerar för en äng, eller i alla fall uppstarten av en äng, och därför har jag i år ovanligt mycket fröer som ska förkultiveras. Fönsterbrädorna räckte inte till så jag begav mig till IKEA för att hitta något tillfälligt. Jag hittade HYLLIS, förzinkad och för såväl inom- som utomhusbruk för endast 99 riksdaler och begav mig hem för att montera.

Någon som har monterat en HYLLIS? De 32 skruvarna tog sin lilla tid att
skruva i, det kan jag lova. Passformen på hyllans
delar var "inte riktigt perfekt".

Så var det äntligen dags för årets frösådd.

Jag älskar fröer och fascineras alltid av att dessa små torra växtdelar kan
ge upphov till nytt liv.Det här är blivande gurkor och för att vara fröer så
får man nog betrakta dem som stora, även om de är små.

Gurkfröerna är satta direkt i planteringsjord och den här
informationen på jordpåsen tilltalar mig.

Cikoriafröerna var lite kinkiga och skulle ha riktigt porös jord.
Såjorden skulle silas men jag tog bort alla större bitar och
smulade sönder de eventuella kokor jag hittade samt
blandade i en femtedel perlit.
Det blev poröst.

Många av fröerna till vildblommorna som ska växa på ängen var riktigt små.
Styvmorsviolens små fröer var åtminstone gulorange så man kunde se dem.

Småborren som är en gammal medicinalväxt hade däremot inga små fröer.
Vad förvånad jag blev när jag öppnade påsen och
fann dessa underbara konstverk.

När frösådderna började komma på plats så kändes
besväret med HYLLIS ganska kärt i alla fall.

Mera fröer redo att börja gro.

Här står fröerna bra tills de första hjärtbladen
börjar visa sig. Att se dem titta fram
är lika roligt varje gång,

Nu är timmen sen och det finns, om jag minns rätt, ett uttryck som säger att på kvällen får den late brått. Inte för att jag känner mig så lat men lite bråttom blev det. Nu ska jag dock ha det riktigt gott i några dagar och njuta av påsken och långledigheten. En riktigt fin påsk önskar jag också er, alla goa vänner.

Glad Påsk!

Magnolia

Har precis kommit hem efter en härlig vecka i Trysil där vi varit med våra vänner. Jag har bara hunnit ta en snabb runda i trädgården mellan uppackning, tvätt och handling och får njuta av den annalkande våren i trädgården senare under veckan. Under tiden tänkte jag använda ett inlägg om magnolior som jag skrivit tidigare. Jag har under många år funderat på att plantera en magnolia. Det är en riktig längtansväxt och ingen kan väl låta bli att hänföras av de enorma blommorna som kommer på bar kvist tidigt om våren. När jag gör det här inlägget ger jag mig ut på riktigt djupt vatten för mina kunskaper om magnolior är begränsade. Jag läser på, fascineras och lär mig. Det stora problemet är att jag inte har några egna bilder utan lånar dem från "public domains". Det är alltså gratisbilder på nätet och på dem står aldrig arten angiven. När jag är osäker så skriver jag det i bildtexten.

Foto: Pixabay

Helst vill jag ha en magnolia som med tiden blir ett träd. En del sorter kan bli riktigt höga, upp till tolv meter har jag läst,  men med tanke på att de är krävande och växer ganska långsamt så är nog fem meter en mera rimlig och kanske möjlig höjd. Hur som helst så är valet av växtplats enormt viktigt, och i mitt fall också besvärligt.

Det finns en ganska bra plats med sur, näringsrik och fuktig jord. Det som behöver förbättras är dräneringen, men jag får åtgärda det genom att gräva kanaler nere i planteringsgropen och på så vis föra bort lagom mycket av vattnet. Platsen är annars solig, skyddad och varm så det skulle bli perfekt om det inte vore för att jag själv, inifrån huset och från den egna trädgårdens sittplatser, bara kommer att kunna se trädet i motljus tidigt på morgonen. Att lägga ner allt arbete som krävs och ta bort de, i och för sig ganska risiga kornellerna som växer där nu, gräva bort alla rötter och bereda platsen för en magnolia känns lite surt, eftersom det ju är i motljus, när solens strålar silas genom de undersköna blommorna, som trädet är som vackrast.

Att sitta här och se hur solens strålar fångas i de magnifika
blommorna är nog mycket njutbart och........
Foto: Pixabay

..... att också kunna se magnolians blommor teckna sig mot den klarblå himlen
är säkert också en upplevelse man kan leva länge på.
Foto: Pixabay

Jag har länge haft beslutsångest men kommit fram till att det tyvärr inte finns något annat ställe där jag kan sätta magnoliaträdet. Att ge upp drömmen om den perfekta placeringen i motljus har suttit långt inne men trädgården ser ut som den gör och jag får ge mig. Som en tröst tänkte jag dock, förutom trädet, sätta även en lite mindre magnolia som kan stå så att den fångar solens eftermiddagsstrålar medan jag sitter i min vilstol och njuter av en kopp kaffe.

Med den här utsikten blir nog kaffet extra gott.
Som ni nog märkt så gillar jag kaffe.
Foto: Pixabay

Ett magnoliaträd och en magnoliabuske får det alltså lov att bli. Kanske redan i år men troligtvis först nästa. Egentligen är det inte så dumt att vänta ett år och låta planerna mogna fram så sakteliga. Att börja fundera på vilka magnolior som jag helst vill ha kan jag dock göra redan nu och det känns inspirerande och väldigt kul. Här följer några olika arter.

Japansk magnolia

Den japanska magnolian (Magnolia kobus) är härdigast av alla magnolior. Den går i zon III och IV. Enligt vissa källor kan trädet bli tolv meter högt och enligt andra endast sex. Är det någon som har en japansk magnolia som närmar sig tolv meter? Svårt att veta vilket som är rätt men tolv meter låter lockande. Den blommar med vita doftande blommor på i det närmaste bar kvist i april - maj. Nackdelen är att den behöver växa i många år innan den börjar blomma

Japanska magnolia (Magnolia kobus)
Foto: Wikipedia

Kan detta vara en japansk magnolia  (Magnolia kobus) som håller på att slå ut? 
Jag tror det men vågar inte säga säkert.
Foto: Pixabay

Stjärnmagnolia

Stjärnmagnolian (Magnolia stellata) är tålig men växer långsamt. Den blommar tidigt med stjärnlika vita blommor på bar kvist och blir två till tre meter hög. Får den ett varmt och skyddat läge klarar den zon III.  Sorten `Royal Star´blommar lite senare och har väldoftande blommor.

Stjärnmagnolia (Magnolia stellata)
Foto: Wikipedia

Hybridmagnolia 

Hybridmagnoliorna (Magnolia x loebneri) är korsningar mellan stjärnmagnolia och japansk magnolia och de är ganska härdiga. Med rätt placering klarar de zon III och kan bli upp till sex meter höga. De börjar blomma redan som rätt unga plantor och blommorna kommer tidigt på våren. Sorten `Leonard Messel´ har liksom stjärnmagnolian stjärnformade men rosa blommor medan `Merrill´ är vit och doftande. Båda sorterna har ganska kraftiga grenar och den enda nackdelen är att blommorna är lite mindre. 

Hybridmagnolia (Magnolia x loebneri) `Merrill´
Foto: Wikipedia

Kan detta vara en hybridmagnolia (Magnolia x loebneri)  `Leonard Messel´?
Foto:Pixabay

Praktmagnolia

Praktmagnoliorna ( Magnolia x soulangeana) med sina stora näckroslika blommor är nog de som är mest kända och kanske den sort som de flesta tänker på när man pratar om magnolior. Träden som går att odla i zon III blir ofta väl förgrenade och några meter höga.

Praktmagnolia (Magnolia x soulangeana) med sina stora 

näckroslika rosa blommor på bar kvist bjuder nog på 

den mest överdådiga blomsterprakten av alla.
Foto: Wikipedia

Praktmagnolia (Magnolia x soulangeana)
Foto: Pixabay

 Om manförstorar bilden ser man att det är en praktmagnolia 
(Magnolia x soulangeana) i blom. Den växer i ett hav av pingstliljor (Narcissus).
Foto: Pixabay

Det finns en sorts praktmagnolia som heter Magnolia denudata. Den har rent vita blommor. En annan sort, Magnolia denudata `Purple Eye´, har blommor som ska vara  rosa vid basen men i övrigt helt vita. Den är nog mycket vacker på ett lite mer odramatiskt vis än den helt rosa. På svenska kallas de Yulanmagnolia.

Yulanmagnolia (Magnolia denudata)
Foto: Wikipedia

Rosenmagnolia

Rosenmagnoliorna ( Magnolia Liliiflora-Gruppen) bildar en till två meter höga buskar som blommar med rosa eller vita blommor på nästan bar kvist. De är förhållandevis härdiga (Zon II), blommar redan i tidig ålder men har förhållandevis små blommor. De sorter jag funnit är `Betty´och `Susan´. `Betty´ har röd knopp som övergår i rosa när blomman slår ut och `Susan´ har lilarosa knoppar och blommor.

Ser ut som rosenmagnolia `Susan´ men jag är inte säker.
Foto: Pixabay

Buskmagnolia 

Buskmagnolian (Magnolia sieboldii) är speciell. Den föredrar sol men klarar ett halvskuggigt läge. Den blommar inte förrän i juni och då är bladverket redan frodigt och grönt. Blomningen är inte lika praktfull som hos andra magnolior utan mera stillsam. De tunna lite nickande blommorna är dock undersköna och när de vissnat bildas dekorativa frukter. Buskmagnolian är en vid och utbredd buske som blir två till tre meter hög. 

Buskmagnolians underbara blommor. Zon III.

Foto: Wikipedia

Förutom ovanstående magnolior så finns det många fler. Växtsläktet omfattar över 200 arter och de växer naturligt i Asien, Syd- och Nordamerka. Här kommer några avslutande bilder. Visst är de läckra!

Fiskstjärtsmagnolia (Magnolia fraseri)
Botaniska trädgården Göteborg
Foto: Wikipedia

Junimagnolian (Magnolia obovata) är härdig i åtminstone zon III.
Det är ett träd som kan bli 20 meter högt och jag funderar på att
ersätta mina björkar med fyra såna här. Skojade bara!
Foto: Wikipedia

Sommarmagnolia (Magnolia  x wieseneri)
Hybrid mellan buskmagnolia och junimagnolia.
Svårt att tänka mig något vackrare.
Foto: Wikipedia

Förutom magnoliorna i vita, rosa och lila nyanser så finns de gulblommiga. Det får dock bli en annan gång. I sommar tänker jag besöka en magnoliaträdgård eller en handelsträdgård med magnolior som specialitet för att se så många som möjligt i verkligheten.

Magnoliorna jag ska plantera är väldigt speciella för mig och jag vill verkligen att de ska trivas och växa upp till ståtliga exemplar som sprider glädje och skönhet under många år.

Som tur är finns det ingen anledning att ha bråttom utan jag kan fortsätta att planera, drömma och sukta ett tag till. När det väl blir av så kommer det att bli fantastiskt.

Ha det riktigt gott allihop!

Anna-Karin

Chokladbakelser i rabatterna?

Jag har planterat ut små chokladbakelser i mina rabatter. De ser ut som små brownies dekorerade med lite blå maskeringstejp. Sååå Fiiina! Grannarna undrade vad jag höll på med och det kan jag förstå.

Ser mumsigt ut, eller hur?

På morgonen när jag var på väg till bilen slängde jag som vanligt ett öga i rabatten bredvid infarten och upptäckte att jag haft ovälkommet besök.

Eftersom jag läst i en av mina trädgårdstidningar att blodmjöl och en speciell typ av doftkuddar kan stoppa rådjuren bestämde jag mig för en tur till Plantagen. De hade inga doftkuddar men istället fick jag ett tips som lät lovande.

Innan jag hade tid att prova tipset strödde jag blodmjöl runt tulpanerna.
 Nackdelen är att blodmjölet man strött ut rinner bort när det regnar 
och då är det fritt fram för "vitrumporna" igen.

Här kommer tipset jag fick på Plantagen. Jag hoppas verkligen det fungerar för förra året var bedrövligt. Rådjuren åt upp de flesta av mina tulpaner, liljeblomningen var klart decimerad och i rödbetslandet åt de helt rent.

För att tillverka de fina chokladbakelserna som förhoppningsvis håller
rådjuren borta behövs: varmt vatten, blodmjöl, oasis (den sorten
som suger upp vatten) samt blompinnar.

Lägg blodmjölet i det varma vattnet.

Jag tog rejält med blodmjöl......

Rör om så att blodmjölet löser sig i vattnet. Jag fick en del klumpar kvar som 
inte ville lösa sig men kanske tog i lite för mycket.

Skär oasisen i lagom stora bitar.

Trä upp oasisbitarna på blompinnar och bada dem
ordentligt i blodmjölsröran. Fäst en bit maskeringstejp,
eller annat snyggt, en bit ner på pinnarna så att de blöta
tunga oasisklumparna hålls uppe och inte kanar ner.
( Där dök min lilla medhjälpare upp. Tussan verkar
inte sky doften av blodmjöl men hon har nog
inte samma smak som rådjuren. )

Det luktar lite spännande i burken med blodmjöl.

Badda oasisbitarna ordentligt och låt dem ligga
några minuter och suga upp vätska.

Färdiga för "utplantering".

Eftersom jag har tulpaner på flera ställen så blev det
rätt många "bakelser". Tanken är att doften från dem ska
sprida sig med vinden och avskräcka rådjuren.

Det fick bli ett par i de orange liljorna också.

Eftersom jag inte provat metoden förut så kommer jag att berätta hur det går i ett senare inlägg.

Precis som rådjuren verkar kunna berätta för varandra var det finns godsaker att äta så hoppas jag att de kan meddela varandra att besöken i min trädgård ska upphöra. Typ, ett meddelande som nedan.

Viktigt meddelande!

Jag, rådjurens talesman, måste tyvärr meddela er, mina vitrumpade vänner på Hammarö, att den populära restaurang TULPANEN har tvingats stänga på grund av sanitära olägenheter. En obehaglig och säkert hälsovådlig stank har spridit sig på hela serveringen. Ni som brukar gå dit och äta krispiga tulpanknoppar bör sluta med det omedelbart. Att vistas på TULPANEN eller i dess närhet kan vara direkt skadligt och avrådes bestämt.

Som avslutning, kära rådjursvänner, hoppas jag att vi snart finner en ny fin restaurang, gärna i lite skoglig miljö, där vi kan äta oss mätta och nöjda.

Med vänliga hälsningar

Rådjurens ordförande

Foto: Pixabay

Ungefär så hoppas jag att rådjuren ska resonera så att min dröm om blommande tulpaner och liljor i trädgården blir verklighet.

Tack alla ni som läser, gillar och kommenterar!

Jag blir så glad!

Hoppas ni får en fortsatt skön vår!

Kram Anna-Karin