måndag 9 december 2019

Oväntade bilder

November har som alltid varit mörk, och i år mörkare än vanligt. Regn nästan varje dag och så mulet att ljuset knappt förmått tränga igenom ens mitt på "ljusan dan" känns som en realistisk sammanfattning. Det har varit i tristaste laget, men har fört det goda med sig att jag redan nu hunnit sortera sommarens bilder. Att tiden även räckt för att skapa bättre struktur för hur jag sparar mina foton, som glädjande nog blir fler och fler trots att många hamnar i datorns fiktiva papperskorg, känns bra. En känsla av tillfredsställelse infinner sig, ruskvädret till trots.

Under tiden jag arbetat har jag reflekterat över mitt fotograferande. Ibland är det uppenbart att jag tagit med mig kameran ut för att fotografera en specifik växt eller vy. 50 bilder på tolvgudablomman och inte mycket annat tyder på att det var den som gällde, den gången. Andra dagar har jag fotat allt möjligt hipp som haver och inget specifikt syfte eller mål kan urskiljas. Det är troligen de gångerna jag känt att vad kul det vore att fota lite idag, eller vilket underbart ljus det är, och sen gett mig ut för att se vad som kan vara värt att föreviga. Förutsättningslöst. Det är bilderna från de sistnämnda fotorundorna som är roligast att sortera. Där hittar man ibland det oväntade. Det är där man kan bli överraskad.

Hrmmm!!! Vad kan det här vara ?



Jag får tänka en stund innan aha-känslan infinner sig och jag kommer på att det är parasollbladet (Astilboides tabularis) jag fångat på bild precis innan det börjat veckla ut sina jätteblad. De tjocka nerverna som ser ut som stora ormar är häftiga. Man förstår hur väl förberedd den ännu bara några centimeter stora plantan är på att effektivt kunna transportera vatten och näring för att snabbt bli den gigant den egentligen är. Den är bara liten och ynklig i några få dagar och glädjen över att min blick föll på den just då, och att det blev en bild letar sig in i min regntunga novembersjäl.

På den första bilden nedan är vårt parasollblad nyplanterat. Den andra bilden är tagen året efter.


Parasollblad och skogsaster

Från det tredje året fanns ingen bild. Det enda foto jag hittade var det här där dess höga vita blommor, som ibland börjar som ljuvligt rosa knoppar, av misstag tittar fram framför strålrudbeckian (Rudbeckia fulgida 'Goldsturm').

Parasollblad och strålrudbeckia

Hösten 2017 flyttade vi parasollbladet till en plats där det fritt skulle kunna breda ut sig, tänkte vi. Så blev det inte. Det har bara stått och surat sen dess. Torka är bland det värsta det vet och de två senaste åren har varit de torraste i mannaminne. Att vattna tillräckligt har varit svårt.

Nu har det emellertid kommit vatten så det förslår. Det regnar och regnar och regnar ....... Jag tycker det börjar bli i blötaste laget men hoppas på att vårt lite molokna parasollblad gillar läget och snart blir lika maffigt som det här, som jag fotat i en annan trädgård.

Hur parasollbladen fått
sitt namn förstår man.
Några vidare paraplyer
är de dock inte.
Hagel och kraftiga regn
kan ge hål i bladen. 


Nästa bild var inte oväntad. Jag minns att jag tyckte det amerikanska älggräset (Filipendula rubra) som jag fått av en vän hade vackra blad och att de var så fina framför blodfläderns (Sambucus nigra 'Black Lace') svarta smala och att jag tog flera bilder. Det var dock först nu när jag sorterade in bilderna som det slog mig hur otroligt fint det måste ha blivit några dagar senare när de båda växterna troligtvis blommade samtidigt. Det grämer mig lite att jag inte tänkte på det då, men jag får vara beredd med kameran nästa år istället.

Amerikanskt älggräs och smalbladig blodfläder
Det amerikanska älggräset
står fortfarande i knopp men
blomningen är inte långt borta.
Längst upp till höger kan
det rosa "fluffet" anas.


Nästa bild hade jag däremot glömt. Det är bladverket hos ett höstöga (Coreopsis verticillata) i motljus. Kanske är det främst blomningen man längtar efter och fotograferar men de ljusgröna tunna "dilliga" bladen är väl värda att uppmärksamma de också. Speciellt när de fått extra glöd som här, tänkte jag och sorterade glatt in bilden i arkivet. Ingen papperskorg här inte.


Nåväl, en utebliven blomning skulle kännas snopet så det är väl bäst att den får vara med den också.


Kanske är höstögat som
allra vackrast när man ser
de sirliga bladen och de
storslagna blommorna samtidigt.
Kontrasten är härlig. 

Också höstögat har jag fått av en vän.


En annan växt med lika underbara men betydligt mindre blommor är den sydafrikanska purpurkorsörten (Senecio polyodon).



Blommorna sitter på långa gängliga blomstjälkar vilka vrider och snurrar sig åt än det ena och än det andra hållet.



Tittar man på bladen i ovanstående bilder ser de ut att vara solhatt (Echinacea). Det är det också. Purpurkorsörtens egna blad syns ingenstans. Blommorna svävar högt över eller vid sidan av den relativt sett låga bladrosetten.

Purpurkorsörtens blad är otroligt fina och dess gröna vackra tuva syns direkt. Många har lagt märke till den och undrat vad det är för växt. Jag har tagit massor med bilder men tvingats inse att den ena blivit värre än den andra. Det enda alla tappra försök resulterat i är en välfylld papperskorg. Tråkigt. Ja. Oväntat. Nej, det kan jag väl tyvärr inte påstå. Vissa växter är riktigt svåra att göra rättvisa. Men det är bara att kämpa på. Purpurkorsörten blir precis som älggräset och blodflädern ett projekt för nästa år, får jag konstatera.

Nåväl, det får bli en "värstingbild" trots allt.

Purpurkorsörtens bladrosett 
med alla smala jämnbreda 
blad är tjusig i verkligheten.
Jag lovar. 
Om ni tänker bort de vissna 
blomstjälkarna och istället 
föreställer er hur de tunna stråna
 reser sig upp ur plantan, 
förgrenar sig och fylls med 
små lilarosa blommor så 
kanske ni kan ana skönheten.
Hrmmm!!!
Jag har fått även purpurkorsörten av en vän. Hon frågade mig egentligen om jag ville ha en helt annan växt men på något vis skedde en förväxling och det blev fel. När hon frågade om jag blivit besviken så kunde jag utan minsta tvekan svara nej. Absolut inte. Purpurkorsörten är oväntat vacker. Den har definitivt sällat sig till våra favoriter.


Eftersom jag gillar växter som har både vackra blad och blommor så kommer en sån till. I alla fall till hälften. De fantastiska bladen tillhör en gul lejonsvans (Phlomis russeliana). De är som synes stora, frodiga och vintergröna.



Våra gula lejonsvansar är frösådda. De blir tre år till sommaren och har ännu inte blommat, men kommer förhoppningsvis att göra det då. Ni som sett lejonsvansar i blom har nog inte glömt bort hur de ser ut. Det är inga blommor man lätt glömmer. Ni som inte sett dem tidigare tror jag kommer att bli hänförda om ni kikar här.

Till skillnad från parasollbladen så vill lejonsvansarna stå torrt. Vinterväta klarar de inte alls och trots att de står upphöjt i torr sandblandad jord är jag orolig. Det regnar hela tiden och runt planteringarna ställer sig nu vattnet. Kanske blir det aldrig några blommor. Kanske fick vi bara njuta av bladen under ett par års tid. Men förstås, vi kan ju alltid så igen. Eller köpa nya. Det sistnämnda skulle dock inte ge riktigt samma känsla. Våra frösådda växter ligger oss extra varmt om hjärtat.


Nästa bild är från augusti 2017. Jag blev förvånad när jag hämtade upp den. Det är utplanterade växter uppdragna från frö och visst kommer jag ihåg att de var små, men inte att de var så små.  Stormhatten längst bak är verkligen pytteliten. Hur jag vågade sätta ut den? Hrmmm!!!

Nåväl, turligt nog gick det som följande bilder visar bra med både den och de lite större fingerborgsblommorna i förgrunden. Fingerborgsblommorna sitter i tre grupper med flera plantor i varje. Det är brun fingerborgsblomma (Digitalis ferruginea) och bronsfärgad fingerborgsblomma (Digitalis stewartii) blandat. Hur många plantor det är av varje art eller totalt vet jag inte.  Stormhattsfröna var av obestämd art (Stormhatt Aconitum sp.) men skulle kunna vara en Aconitum henryi av något slag. Att vår blommar så sent bidrar dock till viss osäkerhet.

Nyplanterade frösådder.
En stormhatt och tre grupper
med fingerborgsblommor.
25 augusti 2017.
En av fingerborgsblommorna.
19 oktober 2017.
Alla fyra.
Bilden är rätt suddig
men det var den enda jag tog.
Den får vara kvar eftersom
den väcker mina minnen
över hur glad jag var att
växterna överlevt vintern.
27 april 2018. 
Alla fyra igen ........
20 juni 2018.
......... och igen.
26 oktober 2018.
Återigen en av
fingerborgsblommorna.
27 mars 2019.

Fingerborgsblommorna har
nu satt fart på riktigt och den
lilla stormhatten är inte
längre så liten.
16 juni 2019.

8 juli 2019.

 Crescendo!
De båda arterna av
fingerborgsblomma är lika
men de bruna är lite brunare.
Kanske kan man se det här.
De står till vänster i bild.
De bronsfärgade står till höger.
Stormhatten är fortfarande i knopp.
Bara ett fåtal blommor har slagit ut.
8 augusti 2019.

Bronsfärgad digitalis (Digitalis stewartii).
8 augusti 2019.

Aconitum henryi
Stormhatt (Aconitum sp.)
Kanske Aconitum henryi. Kanske inte.
Det stora beståndet på bilden
kommer inte från den enda lilla
ynkliga fröplantan som jag
visade i början utan från
tre såna "lilleputtar".
2 september 2019.
Den är så vacker att det får bli ett par bilder till. Hrmmm!!!

Aconitum henryi
2 september 2019.

Aconitum henryi
10 september 2019.

Att se hur växter utvecklas så som stormhatten och fingerborgsblommorna gjort tycker jag tillsammans med "fådda" och "givna" växter är det allra roligaste med trädgård.


Som ni nog märkt så drunknade jag i mina tankar och bilder när jag satt och sorterade. Det var lätt. Det var mycket känslor och många minnen. Jag har mycket mer, men känner att inlägget redan blivit lååååååååååångt och sparar därför resten till nästa och kanske nästnästa gång.


December bjöd i början på några riktigt fina dagar med sol, men sen tog regnet och mörkret över igen. Men trots att det egentligen är ännu mörkare nu än i november så känns det inte så. Alla adventsljus lyser upp och en och annan mysig adventsfika sprider ljus och glädje. Detsamma gör vintersådderna. Annat "gött" är soffan med en värmande filt, glögg och skidskytte. Eller godistillverkningen som jag tycker är hur kul som helst. För de mer hälsosamma och aktiva, som till exempel min dotter och hennes kompis, kan vinterbad vara ett alternativ. De hade slagit vad och den första december infriade de sitt löfte. Det var oturligt nog en av de dagarna när det var klart, soligt och ganska kallt. På ena sidan bryggan hade precis isen lagt sig, på den andra hoppade de i. Mysigt. Njae. Uppiggande. Ja, sannolikt. Brrr!!! En kompis ska också, som hon uttryckte det, vinterbada. I Indiska oceanen. Det tycker jag är lite fusk. :)


Hur som helst så hoppas jag att ni alla, oavsett vinterbad eller ej, 
har det mysigt nu i advents- och juletid.  


Kram Anna-Karin

18 kommentarer:

  1. Hej! Vilket härligt inlägg! Det kan vara som du säger att man hittar många pärlor bland bilder man ” bara” tagit utan särskilt mål. Att sedan få följa utvecklingen gör upplevelsen ännu finare. Du har många små och stora skönheter, ser fram emot nästa inlägg.
    Hoppas regnandet inte medför några större skador i dina rabatter men sådant händer i naturen utan att man kan göra något annat än försöka igen. Jag tror och hoppas att mitt grundvatten är ordentligt påfyllt nu och brunnen full.
    Ha en riktigt fin december, snart vänder det och blir ljusare igen! Kramar från mig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Kristina!

      Tack! Det var ett roligt inlägg att skriva eftersom jag hittade en del gamla bilder som jag glömt bort.

      Det kändes nästan lite hemskt att klaga på regnandet med tanke på hur torrt det varit. Jag hoppas verkligen att dina brunnar fyllts på ordentligt för som det varit nu i ett par år så har det ju varit förskräckligt. Jag läste dock en rapport som visade att i östra Sverige så ligger fortfarande både de små och stora vattenmagasinen under sin normala nivå. Förra året var marken i trädgården torr och stenhård. I år klafsar det. Men som du skriver, det är som det är. Just nu skiner solen, det har kommit lite snö (istället för regn) och det är en strålande vinterdag. Hoppas du har det fint du också.

      Kram Anna-Karin

      Radera
  2. Dejligt med blomsterbilleder, det trænger vi til.
    Parasolblad er en flot plante, jeg er også glad for min.
    Hilsen Lisbeth

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Lisbeth! Ja blomsterbilder behöver vi nu när det är mörkt, grått och regnigt. Det var riktigt mysigt att sitta inne och sortera bilder och titta ut på ruskvädret.

      Mmm, parasollblad är verkligen fina. Som du skriver, en underbar växt.

      Hälsningar Anna-Karin

      Radera
  3. Hej Anna-Karin!

    Så fine bilder, og parasollbladet på veg opp er utrolig vakkert! Jeg plantet en sånn i fjor, og gleder megvtil å følge dens utvikling. Jeg har sett at de kan bli temmelig store.
    Aconitum har en fantastisk blåfarge.

    Klem, Marit

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Marit!

      Tack! Ja, att följa parasollbladet är spännande. Man ser nästan med blotta ögat hur det växer. Det är så litet när det kikar fram och sen kommer de stora vackra bladen med hög fart. Lycka till med ditt nya. Spännande att få se det nu den första våren.

      Ooo ja, Aconitumen har en fantastisk färg. Det lyser om den men ändå är den lite mystiskt dunkel. Det är väl för att den är en stormhatt. Lite farlig. Men underbar.

      Kram Anna-Karin

      Radera
  4. Hej Anna-Karin!

    Ett trevligt inlägg med dina personliga reflektioner som jag gillar så mycket att läsa.

    Inte ofta man ser höstöga i trädgårdsvärlden, en av de första växter jag planterade i trädgården en gång och den känns värdefull för mig efter alla dessa år, en trevlig växt.

    Parasollblad - en skönhet som jag länge önskat mig men aldrig vågat plantera pga de torra somrar som numera är det vanliga här i Sörmland.
    Men nu har det regnat, idag på min promenad så sorlade vattnet i alla diken, länge sedan det har varit så blött.

    Kram och en trevlig jul Anna-Karin!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Gunilla!

      Stort tack! Det är roligt att resonera lite med sig själv och sen skriva ner det, och mycket roligt att du tycker om att läsa det.

      Jag är också förtjust i höstögat men har bara haft det i ett par år. Intressant att det var en av de första växter du planterade och att du fortfarande har det kvar. Jag tänker att det inger en speciell och fin känsla. Jag vet inte men jag kan tänka mig att höstögat var vanlig (eller i alla fall vanligare) förr men att den sen nästan försvann helt. Synd. Hoppas den gör revansch.

      Mmm, de senaste två åren har gått hårt åt det vattenälskande parasollbladet hos oss, så jag förstår din tveksamhet eftersom det varit än torrare hos dig. Dock skönt att höra att vattnet sorlar hos dig igen. Sorlande vatten är ett härligt ljud. Men om det kommit lika mycket vatten hos dig som här så kanske det är bra om regnandet lugnar ner sig lite så att massorna får sjunka undan.

      En trevlig jul till dig också Gunilla och Kram
      Anna-Karin

      Radera
  5. Hej Anna-Karin

    Ja utvecklingen, processerna er presis det mest fantastiska med att ha trädgård.
    superbilder som visar detta så bra!

    Ha en trevlig vecka

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Karsten!

      Ja, nog är det så alltid. Det är bland det mest fantastiska som finns.

      Stort tack Karsten och en trevlig vecka till dig också.

      Anna-Karin

      Radera
  6. Parasollblad är så läckert... och hur var det nu, hade mitt torkat bort eller ej? Jag har glömt men vill i så fall absolut skaffa ett nytt. Jag fick Coreopsis utan att egentligen vilja ha tillsammans med Rudbeckia fulgida. Gult var inte någon favorit men ändå... jag delade och satte de som en tvåradig 'häck' i en plantering. Mycket fint blev det :)

    Jag har också rensat bilder det sista. När en 4 TB disk blir full är det enda alternativet. Och jag har rensat säkert 50% från åren 2013 och -14. Numera får jag inte lov att ta mer än 2 bilder av varje motiv... ;)

    Kram, Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mmm, Coreopsis och Rudbeckia fulgida är kanske de där växterna som får en studsa av upphetsning, men med tanke på hur vackra de är så borde man nog göra det. Det finns många växter jag skulle försaka före dem. Dock inte parasollbladet. Hoppas ditt klarat sig.

      Jag brukar tänka som du, bara två eller tre bilder, men sen tänker jag bara en till och en till....... Att begränsa mig är inte min starkaste sida men jag jobbar på det..... Har rensat jag också men 50 % har jag inte förmått mig att slänga. Att du klarat det imponerar på mig. Släng bara inte bort för mycket av dina fina bilder.... Man kan ju köpa fler hårddiskar... :)

      Kram Anna-Karin

      Radera
    2. ...... Rudbeckia fulgida är kanske inte de där växterna.....
      skulle jag ha skrivit. Tänk vilken skillnad ett litet ord kan göra. Slänga. Inte slänga. :)

      Radera
  7. Hej Anna-Karin!
    Det skulle jag behöva göra, passa på att rensa bilder. Kul att följa dina fingerborgsblommor och stormhatten från en liten planta till helt fullvuxen. Tur att vi går mot ljusare tider, gråvädret är inte så kul. En grå disig dag är skidskytte toppen.
    Ha det fint /Marika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Marika!
      Ja, det var ganska skönt att bringa lite bättre ordning och reda i bildarkivet. Mmm, att se hur växterna utvecklas är kul och när små fröplantor blir stora och frodiga tycker jag är bland det roligaste jag vet.

      Men nu är det grått, mulet och regn (hoppas du har bättre väder hos dig) och läge för skidskytte. De kör hela helgen. :)

      Önskar dig en trevlig helg!
      Anna-Karin

      Radera
  8. Jag måste skriva att jag tycker du är en mästerlig fotograf. Inlägget från ditt fotoarkiv innehåller många "tiopoängare". Jag känner igen det där med att knäppa många bilder m.m. Jag har märkt att det är när kameran inte får följa med ut som det händer saker. Då jag ångrar att jag valde taktiken att åka utan.
    Jag önskar dig fridefulla helger. Kram från numera gotlanduppochner.com Bosse
    Ps. Visst är det härligt att skidskytte startat upp årets säsong och det är underbart att slippa dumma reklamavbrott.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Stort tack Bosse! Håller helt med dig om att det är när man åkt utan kameran som de bästa motiven dyker upp. Det är som när man tar med sig paraplyet och får gå där och släpa på det i strålande sol hela dagen... Fast kanske inte riktigt...

      Önskar också dig och din familj fina och fridfulla helger!

      Och att kunna titta på skidskyttet utan reklam är fantastiskt. Roligt att damerna lyckas så bra. Herrarna är det lite synd om men de kommer nog igen efter juluppehållet.

      Kram från Värmland

      Radera
  9. Wow! this is Amazing! Do you know your hidden name meaning ? Click here to find your hidden name meaning

    SvaraRadera