Brunt, beige och gult med heta inslag

Trädgården stod grön och grann tills frostnätterna kom i början av oktober. Då gjorde en del växter som dahliorna. De gav upp och lät bladen svartna. Andra blev så överrumplade att de släppte sina löv gröna utan att hinna återta det värdefulla klorofyllet. De flesta ruskade dock bara på sig och fortsatte som om ingenting hänt. Eller nästan i alla fall. En brun ton smög sig in i deras grönska.

I och med den här inledningen har ni nog gissat att vår trädgård inte bjuder på något färgsprakande fyrverkeri denna höst. Att det varit mulet och regnigt har inte gjort saken bättre. Färgskalan är lågmäld. Men trots att jag kände mig "lite gnällig" tog jag med mig kameran ut i förmiddags, mellan regnskurarna, för att leta efter glöd och skönhet. Och visst fann jag den.

Mest gult och beige......

men framför de höga gräsvipporna står en rödskimrande favorit. Ett Blodgräs (Imperata cylindrica 'Red Baron'). Det har aldrig svikit höstens skådespel, men är dåligt vinterhärdigt. Vi har emellertid haft våra i fem år och de har växt sig allt större. De står i upphöjningar byggda av stenar. Stenarna hjälper till att hålla fukten under sommaren samtidigt som de ser till att det mesta av regnvattnet rinner av. På vintern bäddar jag in dem i halm. Jag sticker in halmen i ruggen och lägger den så att stråna lutar utåt och neråt, bort från gräsen. På så vis skänker halmen värme samtidigt som den hjälper till att transportera bort vinterväta. Blir det riktigt kallt lägger jag juteväv över hela härligheten.

Blodgräset är en av våra favoriter. Det är inte många växter som blir så ompysslade. Det får bli en närbild också.

Blodgräs
(Imperata cylindrica 'Red Baron')

Här under rönnsumaken (Rhus typhina) står ett annat blodgräs. De brukar glöda ikapp, men än så länge är rönnsumaken "bara" grön med brunlila inslag.  Vacker, javisst, men den kan betydligt bättre än så.

Så här såg den ut förra året. Jag tvivlar på att den blir lika fin i år. Den brukar vara ett säkert kort, men ska den hinna får den sätta fart.

Rönnsumak
(Rhus typhina)

En annan höstfavorit är ullungrönnen (Sorbus ulleungensis 'Dodong'). Den är fantastisk hela året men har sitt crescendo på hösten. Vårt exemplar är fortfarande ungt, och i år fortfarande mest grönt. Förra året skvallrade den dock om en skönhet utöver det vanliga. Förhoppningsvis blir den mer och mer betagande allteftersom åren går, och förhoppningsvis är det här året ett undantag som bekräftar regeln.

Ullungrönn
(Sorbus ulleungensis 'Dodong')
Bilden är från förra året.

(Om ni precis som jag suktar efter mer höstfärger rekommenderar jag er att spana in de vanliga rönnarna. I år dignar de av knallröda bär och deras bladverk är klargult. En supersnygg kombo. En annan vacker rönn är pärlrönnen. Den får röda blad på hösten och tillsammans med de vita bären är det sanslöst snyggt. Bladen på vårt lilla exemplar blev bruna och trillade av på grund av frostknäppen. Lönnar av alla slag är förstås som alltid också vackra, och värda en liten omväg.)

Katsuran (Cercidiphyllum japonicum) är ytterligare ett tjusigt träd med lyskraft i höstmörkret. Ibland bjuder den på gula, orange, röda, rosa och lila toner i en härlig blandning. Hrmmm! I år hann en gren skifta färg innan hela bladverket drösade ner. Men en viss skönhet har den väl även kal. Den har snygga stammar och ett fint uppåtsträvande växtsätt.

Katsura
(Cercidiphyllum japonicum)

Samma katsura. Samma tid fast förra året. Hrmmm!

Katsura
(Cercidiphyllum japonicum)

Snödroppsträdet (Halesia carolina) har likt katsuran tappat sina blad, men de kanelbruna frukterna hänger kvar. Ganska läckra. Tycker jag.

Snödroppsträd
(Halesia carolina)

Magnolian 'Powder Puff' (Magnolia loebneri 'Powder Puff') gick direkt från grönt till brunt.

Magnolia loebneri 'Powder Puff'

Jag hade gärna sett att den passerat gult på vägen. Bilden nedan är från i fjol.

Magnolia loebneri 'Powder Puff'

På nästa bild ses ett bigarråträd. Det är den lilla "pricken" framför grannens röda tegelhus. Det är egentligen inte så litet och det är alldeles grönt, vilket jag hoppas syns. Ofta gör det som magnolian ovan och går direkt från grönt till brunt. Vissa år tar det i så man tappar andan.

Det var flera år sedan sist, men jag minns det som om det var igår. Tyvärr hittade jag inga bilder på hela trädet, men jag fann en på de stora färggranna bladen. Den gör ingalunda trädet rättvisa men med fantasins hjälp kommer man en bit på väg. Bigarråträd "showar inte loss" så ofta, men är väl värda att vänta på. Under tiden kan man mumsa bär.

Bigarrå
(Prunus avium 'Stella')

Den sista riktigt färgglada lite större växten jag tänker ta med med är korallkornellen (Cornus alba 'Sibirica'). Ja, så särskilt stor är den väl inte men eftersom vi har den som häck syns den väl. Den har uppfört sig hyfsat i år även om den är något blekare än vanligt. Den översta bilden är från i år. Den nedersta är tre år gammal. (För ordnings skull ska jag här nämna att grönkålen inte växer i samma odlingslåda på de båda bilderna. När man odlar kål måste man antingen byta växtplatsen eller byta ut jorden. Annars riskerar man klumprotssjuka. Helst ska det gå sju år innan man odlar kål i samma jord igen.)

Korallkornell
(Cornus alba 'Sibirica')

Korallkornell
(Cornus alba 'Sibirica')

När jag nu läser igenom det jag skrivit så här långt känns det som om jag fastnade lite i "gnällstadiet" trots allt. Men lite ledsen måste man väl få vara när växterna som brukar ge så fin höstfägring mer eller mindre "sjappade" ur. Det vackra skänker ju glädje, och i det uppenbart vackra är den lätt att finna, och lätt att sakna. Ibland finns emellertid skönheten där man minst anar.

Regnet hängde i luften. Det var så mörkt att jag lät lampan inne vara tänd. Rådjuren hade knipsat av rosenknopparna. Spökena hade intagit trädgården.

Ett spöke?
En frostskadad jättedahlia?
Nej, bara en kinesisk katalpa
(Catalpa ovata) som tyckte det blev
lite kallt om sina elefantöron till blad.
Mullbärsträden gick samma öde till mötes.
De är alla extremt frostkänsliga
och behöver relativt långa och
varma höstar för att klara sig.
De hann dock bilda nya bladanlag
innan kylan kom,
vilket glädjer oss mycket.  

Fler spöken? 
Nej bara ett.
Det andra är dahliaknölar.

Sköldpaddsörten, höstsilveraxet, strålrudbeckiorna, höstanemonerna och till och med ringblommorna hade frusit bort. Jag borde kanske ha gett upp och gått tillbaka in till stugvärmen, men så icke. Något lite fint borde jag väl kunna hitta trots allt, tänkte jag. Och kanske gjorde jag det. Här kommer i alla fall några avslutande bilder.

Höstljungen
(Calluna vulgaris 'Bellex')
blommade fortfarande.

Likaså gulvädden
(Scabiosa ochroleuca),

drakmyntan
(Physostegia virginiana ssp. variegata 'Bouchet Rose')
och ... 

polarblågullet
(Polemonium boreale).

Taklöken (Sempervivum) hade
förstås blommat över,
men kanske var det brytningen
mellan det bruna och gröna
som gjorde att jag omedelbart
lade märke till den.

Samma här.
Brunt och grönt är snyggt ihop.
Nätnäva (Geranium renardii) och
bronsstarr (Carex comans)

På den här bilden la jag
inte märke till något speciellt.
Den är mest som ett
enda stort gulbeige "fluff".
Lite härligt på sitt sätt det också.
Det enda som möjligtvis sticker
ut lite är sammetshortensian
som står ganska långt bak.

Vid en närmare betraktelse
är den fortfarande så vacker
att det räcker och blir över,
tänker jag,
och börjar dra mig inåt.
Sammetshortensia
(Hydrangea aspera ssp. sargentiana)  

Det blev dock en bild till, tagen från trappen. Jag kom på att jag inte ens nämnt en av de trognaste och mest färgglada höstfavoriterna. Häggmispeln. Den som står framför det beige huset på bilden nedan är så snygg. Jag har många gånger funderat på vad den heterI. Nu tror jag att jag vet. Min man var på ett föredrag med Sara Brenne förra helgen och hon pratade om en särskilt fin trädliknande sort. Det måste vara en sån. En Robin Hill (Amelanchier x grandiflora 'Robin Hill'). Hrmmm! Undrar just om jag har plats för en sån nånstans .......... Den skulle göra sig suveränt mot vår husvägg också......

Kram 

Anna-Karin