tisdag 15 oktober 2019

Brunt, beige och gult med heta inslag

Trädgården stod grön och grann tills frostnätterna kom i början av oktober. Då gjorde en del växter som dahliorna. De gav upp och lät bladen svartna. Andra blev så överrumplade att de släppte sina löv gröna utan att hinna återta det värdefulla klorofyllet. De flesta ruskade dock bara på sig och fortsatte som om ingenting hänt. Eller nästan i alla fall. En brun ton smög sig in i deras grönska.


I och med den här inledningen har ni nog gissat att vår trädgård inte bjuder på något färgsprakande fyrverkeri denna höst. Att det varit mulet och regnigt har inte gjort saken bättre. Färgskalan är lågmäld. Men trots att jag kände mig "lite gnällig" tog jag med mig kameran ut i förmiddags, mellan regnskurarna, för att leta efter glöd och skönhet. Och visst fann jag den.


Mest gult och beige......


men framför de höga gräsvipporna står en rödskimrande favorit. Ett Blodgräs (Imperata cylindrica 'Red Baron'). Det har aldrig svikit höstens skådespel, men är dåligt vinterhärdigt. Vi har emellertid haft våra i fem år och de har växt sig allt större. De står i upphöjningar byggda av stenar. Stenarna hjälper till att hålla fukten under sommaren samtidigt som de ser till att det mesta av regnvattnet rinner av. På vintern bäddar jag in dem i halm. Jag sticker in halmen i ruggen och lägger den så att stråna lutar utåt och neråt, bort från gräsen. På så vis skänker halmen värme samtidigt som den hjälper till att transportera bort vinterväta. Blir det riktigt kallt lägger jag juteväv över hela härligheten.

Imperata cylindrica 'Red Baron'

Blodgräset är en av våra favoriter. Det är inte många växter som blir så ompysslade. Det får bli en närbild också.

Imperata cylindrica 'Red Baron'
Blodgräs
(Imperata cylindrica 'Red Baron')

Här under rönnsumaken (Rhus typhina) står ett annat blodgräs. De brukar glöda ikapp, men än så länge är rönnsumaken "bara" grön med brunlila inslag.  Vacker, javisst, men den kan betydligt bättre än så.

Rhus thyfina

Så här såg den ut förra året. Jag tvivlar på att den blir lika fin i år. Den brukar vara ett säkert kort, men ska den hinna får den sätta fart.

Rhus thyfina
Rönnsumak
(Rhus typhina)

En annan höstfavorit är ullungrönnen (Sorbus ulleungensis 'Dodong'). Den är fantastisk hela året men har sitt crescendo på hösten. Vårt exemplar är fortfarande ungt, och i år fortfarande mest grönt. Förra året skvallrade den dock om en skönhet utöver det vanliga. Förhoppningsvis blir den mer och mer betagande allteftersom åren går, och förhoppningsvis är det här året ett undantag som bekräftar regeln.

Sorbus ulleungensis 'Dodong'
Ullungrönn
(Sorbus ulleungensis 'Dodong')
Bilden är från förra året.

(Om ni precis som jag suktar efter mer höstfärger rekommenderar jag er att spana in de vanliga rönnarna. I år dignar de av knallröda bär och deras bladverk är klargult. En supersnygg kombo. En annan vacker rönn är pärlrönnen. Den får röda blad på hösten och tillsammans med de vita bären är det sanslöst snyggt. Bladen på vårt lilla exemplar blev bruna och trillade av på grund av frostknäppen. Lönnar av alla slag är förstås som alltid också vackra, och värda en liten omväg.)

Katsuran (Cercidiphyllum japonicum) är ytterligare ett tjusigt träd med lyskraft i höstmörkret. Ibland bjuder den på gula, orange, röda, rosa och lila toner i en härlig blandning. Hrmmm! I år hann en gren skifta färg innan hela bladverket drösade ner. Men en viss skönhet har den väl även kal. Den har snygga stammar och ett fint uppåtsträvande växtsätt.

Cecidiphyllum japonicum
Katsura
(Cercidiphyllum japonicum)

Samma katsura. Samma tid fast förra året. Hrmmm!

Cecidiphyllum japonicum
Katsura
(Cercidiphyllum japonicum)

Snödroppsträdet (Halesia carolina) har likt katsuran tappat sina blad, men de kanelbruna frukterna hänger kvar. Ganska läckra. Tycker jag.

Halesia carolina
Snödroppsträd
(Halesia carolina)

Magnolian 'Powder Puff' (Magnolia loebneri 'Powder Puff') gick direkt från grönt till brunt.

Magnolia loebneri 'Powder Puff'
Magnolia loebneri 'Powder Puff'

Jag hade gärna sett att den passerat gult på vägen. Bilden nedan är från i fjol.

Magnolia loebneri 'Powder Puff'
Magnolia loebneri 'Powder Puff'

På nästa bild ses ett bigarråträd. Det är den lilla "pricken" framför grannens röda tegelhus. Det är egentligen inte så litet och det är alldeles grönt, vilket jag hoppas syns. Ofta gör det som magnolian ovan och går direkt från grönt till brunt. Vissa år tar det i så man tappar andan.


Det var flera år sedan sist, men jag minns det som om det var igår. Tyvärr hittade jag inga bilder på hela trädet, men jag fann en på de stora färggranna bladen. Den gör ingalunda trädet rättvisa men med fantasins hjälp kommer man en bit på väg. Bigarråträd "showar inte loss" så ofta, men är väl värda att vänta på. Under tiden kan man mumsa bär.

Prunus avium 'Stella'
Bigarrå
(Prunus avium 'Stella')

Den sista riktigt färgglada lite större växten jag tänker ta med med är korallkornellen (Cornus alba 'Sibirica'). Ja, så särskilt stor är den väl inte men eftersom vi har den som häck syns den väl. Den har uppfört sig hyfsat i år även om den är något blekare än vanligt. Den översta bilden är från i år. Den nedersta är tre år gammal. (För ordnings skull ska jag här nämna att grönkålen inte växer i samma odlingslåda på de båda bilderna. När man odlar kål måste man antingen byta växtplatsen eller byta ut jorden. Annars riskerar man klumprotssjuka. Helst ska det gå sju år innan man odlar kål i samma jord igen.)

Cornus alba 'Sibirica'
Korallkornell
(Cornus alba 'Sibirica')
Cornus alba 'Sibirica'
Korallkornell
(Cornus alba 'Sibirica')

När jag nu läser igenom det jag skrivit så här långt känns det som om jag fastnade lite i "gnällstadiet" trots allt. Men lite ledsen måste man väl få vara när växterna som brukar ge så fin höstfägring mer eller mindre "sjappade" ur. Det vackra skänker ju glädje, och i det uppenbart vackra är den lätt att finna, och lätt att sakna. Ibland finns emellertid skönheten där man minst anar.

Regnet hängde i luften. Det var så mörkt att jag lät lampan inne vara tänd. Rådjuren hade knipsat av rosenknopparna. Spökena hade intagit trädgården.

Catalpa ovata
Ett spöke?
En frostskadad jättedahlia?
Nej, bara en kinesisk katalpa
(Catalpa ovata) som tyckte det blev
lite kallt om sina elefantöron till blad.
Mullbärsträden gick samma öde till mötes.
De är alla extremt frostkänsliga
och behöver relativt långa och
varma höstar för att klara sig.
De hann dock bilda nya bladanlag
innan kylan kom,
vilket glädjer oss mycket.  

Dahlieknölar, upptagning av dahlior
Fler spöken? 
Nej bara ett.
Det andra är dahliaknölar.

Sköldpaddsörten, höstsilveraxet, strålrudbeckiorna, höstanemonerna och till och med ringblommorna hade frusit bort. Jag borde kanske ha gett upp och gått tillbaka in till stugvärmen, men så icke. Något lite fint borde jag väl kunna hitta trots allt, tänkte jag. Och kanske gjorde jag det. Här kommer i alla fall några avslutande bilder.



Calluna vulgaris 'Bellex'
Höstljungen
(Calluna vulgaris 'Bellex')
blommade fortfarande.
Scabiosa ochroleuca
Likaså gulvädden
(Scabiosa ochroleuca),

Physostegia virginiana ssp. variegata 'Bouchet Rose'
drakmyntan
(Physostegia virginiana ssp. variegata 'Bouchet Rose')
och ... 

Polemonium boreale
polarblågullet
(Polemonium boreale).

Sempervivum
Taklöken (Sempervivum) hade
förstås blommat över,
men kanske var det brytningen
mellan det bruna och gröna
som gjorde att jag omedelbart
lade märke till den.
bronsstarr, Carex comans
Samma här.
Brunt och grönt är snyggt ihop.
Nätnäva (Geranium renardii) och
bronsstarr (Carex comans)


På den här bilden la jag
inte märke till något speciellt.
Den är mest som ett
enda stort gulbeige "fluff".
Lite härligt på sitt sätt det också.
Det enda som möjligtvis sticker
ut lite är sammetshortensian
som står ganska långt bak.

Hydrangea aspera ssp. sargentiana
Vid en närmare betraktelse
är den fortfarande så vacker
att det räcker och blir över,
tänker jag,
och börjar dra mig inåt.
Sammetshortensia
(Hydrangea aspera ssp. sargentiana)  

Det blev dock en bild till, tagen från trappen. Jag kom på att jag inte ens nämnt en av de trognaste och mest färgglada höstfavoriterna. Häggmispeln. Den som står framför det beige huset på bilden nedan är så snygg. Jag har många gånger funderat på vad den heterI. Nu tror jag att jag vet. Min man var på ett föredrag med Sara Brenne förra helgen och hon pratade om en särskilt fin trädliknande sort. Det måste vara en sån. En Robin Hill (Amelanchier x grandiflora 'Robin Hill'). Hrmmm! Undrar just om jag har plats för en sån nånstans .......... Den skulle göra sig suveränt mot vår husvägg också......


Kram 
Anna-Karin


Amelanchier x grandiflora 'Robin Hill'

20 kommentarer:

  1. Jeg forstår godt du er lidt ærgerlig over høsten der gik alt for hurtigt. Det er alligevel lykkedes dig at finde perlerne i haven og heldigvis har I rigtig mange fine græsser. Er sikker på du godt kan få plads til en mispel!
    Det værste er man ikke rigtig får sin sjæl med sig, når årstiderne skifter så brat, men tak for dejlige billeder!

    Hilsner fra Ulla

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Ulla!
      Ja, som du skriver så gick det alldeles för fort och att man inte riktigt får med sig sin själ fångar verkligen känslan. Ena dagen grön sommarkänsla. Nästa frostiga och frusna växter.

      Tack, ja jag är förtjust i gräs. Det är något visst med de höga vipporna som vajar i vinden.

      Jo, jag ska nog kunna "klämma in" en mispel också. Har redan börjat fundera ut var den ska stå och då brukar det inte finnas nån återvändo ..... :)

      Allt gott!
      Anna-Karin

      Radera
  2. Vilken skillnad mellan åren men även det har sin tjusning om man bortser från att det är ett helt år till nästa höstfägring. Här verkar det som de lägre växterna gick direkt till brunt medan de höga träden nu visar en otrolig färgprakt. Visserligen glömmer jag fort men undrar när jag senast såg så många lövträd alldeles gula samtidigt.
    Visst lyckades du hitta många vackra objekt trots vädret, det blev en fin höstvandring i din trädgård.
    Kram/Kristina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Kristina! jo jag häller med dig om att det är mycket gult i år. Björkarna är riktigt mustigt gula och det är otroligt vackert. Rönnarna har också varit riktigt gula även om de börjar bli bruna och tappa bladen nu. Mycket annat vackert gult också. Asken, linden, eken (brungul) m.m. Visst är det härligt att det ena året aldrig är det andra likt. Vi får passa på att njuta. Snart är det bara barrträdens mörka men ändå värmande grönska kvar.
      Kram Anna-Karin

      Radera
  3. Så konstigt att det skiljer så mycket. Här har det varit ovanligt mycket höstfärger på de vanliga växterna. Just rönnen har varit som du skriver helt fantastisk, nu börjar de tappa och få svarta blad, men bären är så snygga och många. Här har bladen varit gröna väldigt länge och inte börjat falla förrän för en vecka sen, var ute i skogen i lördags o då var det som att det snöade av blad, superhäftigt. Kram Kerstin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja här var det också grönt länge, men så mitt i all grönskan kom några rejäla frostnätter och mycket blev lite brungrönt. Men höstfärger har vi här också, björkarna lyser i en varm gul nyans och är snyggare än vanligt och lönnarna är lika granna som vanligt men om helhet går det inte att jämföra med förra året som var "sprakande". Roligt att ni har fina färger hos er, men kanske Stockholm har sluppit ifrån den värsta frosten. Att gå i skogen i "bladsnö" låter härligt. Det är vackert nu i oktober.
      Kram Anna-Karin

      Radera
  4. Hej Anna-Karin!
    Hos mig är det också gult och brunt och lite grönt. Saknar de riktigt färgsprakande röda höstfärgerna. Hösten har varit riktigt blöt hos oss, men några enstaka soliga fina dagar. Jag kan se grannens rönn från fönstret, den är full med röda fina klasar.
    Vilken skillnad på färgerna hos dig jämfört med förra året. Vi får hoppas de blir färgsprakande nästa höst igen.
    Ha det bra /Marika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Marika!
      Ja vi får hoppas på en riktigt färgsprakande höst nästa år. Det är ju fint nu också men precis som du så saknar jag de röda färgerna.

      Blött är det här också. Förra året behövde jag aldrig ta fram gummistövlarna men i år har jag haft dem på mig hela i hösten. När man går runt i trädgården låter det. Klafs, klafs.....

      Att sitta inne och fundera på vilka tulpanlökar jag ska beställa är torrt och mysigt. :)

      Önskar dig en fin helg!
      Anna-Karin

      Radera
  5. Håller med, i år är höstfärgerna mer bruna och gula, än färgsprakande. Men jag tycker du visade flera snyggingar och blodgräset är jag riktigt avis på! ;) Mitt gräs kämpade i flera år innan det gav upp och det blev aldrig mer än 20 cm högt... Men, men. Det finns ju annat! Den där häggmispeln är det klart att du ska skaffa, tänk vilka fina färger att glädja sig åt.
    Har du några planer på Varberg i januari förresten?
    Kram Kristina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Mmmm det får nog bli en häggmispel. Den är ju inte så krävande så jag tror jag har en plats som skulle funka, så att den får huset som bakgrund. Den är ju supersnygg nu men den är riktigt snygg på våren också.

      Jag får försöka ta en bild på blodgräsen på vintern när de är inbäddade i halm. Det är mycket halm och det ser nästan ut som små halmhus. Jag tror det är tack vare det de klarar sig. Eller har klarat sig hittills kanske jag ska säga. Med tanke på mängden rönnbär kanske vi får en vargavinter.

      Vi har pratat om Varberg och med största sannolikhet kommer vi. Det är alltid intressanta föreläsare och John Taylor vill man ju inte missa. Och superkul att träffas.

      Kram Anna-Karin

      Radera
  6. Ja, visa jättegärna halmtäckningen, säkert fler som har nytta av de tipsen.
    Kul att vi förhoppningsvis ses i Varberg! :)
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Japp, då kommer mina små "halmbyggen" nån gång i höst eller vinter. Kanske inga skönheter men.... 😊

      Radera
  7. Hej Anna-Karin!

    Ja vad hände egentligen? Den 2 oktober åkte jag till Kroatien och det var fortfarande grönt med lite gula inslag såg jag från planet. Den 9 när vi flög in över Arlanda såg det helt annorlunda ut. Vad hade egentligen hänt under den dryga vecka jag varit borta! Jo det som hänt har du beskrivit så bra i ditt inlägg! Hösten med all dess färgprakt liksom bara försvann. Även om jag måste tillstå att det fortfarande finns en del vackert i höstnaturen. Ditt röda blodgräs är ju magiskt. Och jag tycker även du visar att olika bruna nyanser kan vara vackra. Det är ju inte bara färg som är vackert, struktur och samplanteringar kan vara vackert även färglöst.

    Idag skiner i varje fall solen här hos oss! Hoppas den gör det hos dig också!

    Ha en fin helg!
    Kram Anita

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Anita!
      Jag förstår om skillnaden blev väldigt stor när du kom hem efter en vecka i Kroatien. Jag som var hemma och såg skillnaden dag för dag tyckte det gick så fort att varken hjärnan eller hjärtat hängde med. Men som du skriver så är det ändå vackert i såväl naturen som i trädgårdarna och brunt, ja det är fint det också. Det är lugnt och jordnära på nåt vis och intrycken blir inte så många vilket är skönt ibland det också.

      Jag hoppas du hade en fin vecka i Kroatien. Det är inte utan att man fylls av lite längtan när man tänker på medelhavet, solen och värmen.

      Idag har vi "aprilavär" här i Värmland. Solen skiner samtidigt som det regnar. Det är vackert.

      Önskar dig en bra söndag!
      Kram Anna-Karin

      Radera
  8. Ganska varm höst här och vi blev också lurade på de mest explosiva färgerna. Lönnarna, de vilda, går direkt från gult till brunt. Så snyggt med gräsen.
    Men du milde vad många dahlior att ta hand om. Förgror du alla till våren?
    Kram
    /Aentte

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är min man som sköter dahliorna. Han brukar förgro dem, men i år testade han att plantera ut direkt. Han blev sen och många hade börjat växa i ströet. De större plantorna klarade sig bra men vi förlorade några av de mindre. Sniglarna "älskar" ju dahlior, speciellt om de är små och späda. Några blev helt uppätna och hämtade sig inte. Nästa år tror jag han planerar för att sätta ut de stora direkt men förkultivera de små.

      Vi får njuta av det gula och bruna i år och hoppas på mer sprakande färger nästa år.

      Önskar dig en fin söndag!

      Kram Anna-Karin

      Radera
  9. Det samma hände här men jag har också fotat en del ändå... I eftermiddags bröt solen igenom och när jag grävt upp några sorkätna växter tittade jag på de träd som har bruna blad kvar - allt från blad, gräsvippor och annat tråkigt var rosafärgat... ..och var var kameran? Inne. Du har mycket fint kvar ändå och jag blir imponerad av dahliahögen och jo jag kände mig lite måttlig - skönt för en gångs skull ;)

    Kram, Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är typiskt det där, när man skulle vilja ha kameran direkt så ligger den inne, och när man hämtat den så kan magin vara som bortblåst..... Ett stort molm eller nåt ...

      Även jag är imponerad av dahliorna och jag kan glädjas åt dem utan att tänka att de innebär en massa jobb. Det är min man som sköter dem. :) De är väldigt fina.

      Kram Anna-Karin

      Radera
  10. Så mange fine planter i hagen deres, mye som kan pynte opp på høsten også.
    Blodgras var et nytt bekjentskap for meg, vakkert,

    Ida

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Ida! Ja blodgräsen är vackra. Tyvärr är de lite känsliga, men får de stå upphöjt och med vintertäckning så verkar de klara sig fint. Fick de för att ha i utekrukorna en gång i tiden. Det var fint det också.

      Anna-Karin

      Radera