fredag 19 augusti 2016

Solbrudar och andra perenner från frö

Att så frön är magiskt. Att gå och vänta och spana in om de har börjat gro är lika roligt varje gång, år efter år. När det gäller frösådder tänker man nog mest på grönsaker och andra grödor samt på ettåriga blomster, men många perenner är också lätta att dra upp på egen hand. Bland perennerna, buskarna och träden hittar man förstås också de riktiga utmaningarna, men håller man sig till de lättodlade sorterna är nog det största problemet att det vill sig så bra att man får många fler nya plantor än vad man räknat med. Det är väl i och för sig inget problem om man har någonstans att sätta dem. Själv fick jag ta till lådorna där jag brukar ha ätbart och minska ner på det odlandet i år.

Eftersom jag snålade på utrymmet blev den här lådan minst sagt välfylld.
Jag satte de flesta fröerna redan i mars men några också i april. När
det var dags att skola om de senast satta hade vårvärmen 
kommit och jag kunde göra det utomhus i solen.
Här är det solbrudarna som fått flytta till större krukor. (Satta i mars och
omskolade inomhus) För att göra omskolningen lätt så sätter jag  fröna 
i små jiffykrukor, och när plantorna vuxit till sig är det bara att ta hela
jiffykrukan och sätter ner den i en större kruka och fylla på med jord runt 
omkring.  På det viset slipper jag oroa mig för att skada de små plantorna 
vars stjälkar såväl som rötter är mycket känsliga.
Måste man ta i plantorna är det bättre att ta i bladen än i stjälkarna.
Tittar man noga på bilden ser man jiffykrukans kanter runt de små plantorna.
Snart multnar de ner och blir till jord.
När värmen kom fick de lämna sin trygga plats på fönsterbänken och flytta ut.
Eftersom våren också i år bjöd på varma dagar men farligt kalla nätter fick
plantorna låna den höga ramen med fiberduk som skydd. Normalt brukar
jag ha den för att skydda min kålodling från kålfjärilens larver
men  i år fick den värma upp de nya små perennerna istället.  
Hur det gick med kålen som inte fick ett tillräckligt tätt skydd kanske vi kan hoppa över. :-( 
Hur det gick med en del av perennerna kommer dock här. :-)
Solbrudarna tog sig fint och visst är de underbara med sitt skiftande
utseende på såväl knopparna som de fullt utslagna blommorna.
Att de skiftar i färg är också något jag gillar.
Trädgårdssolbrud  (Helenium autumnale 'Western' )
Tittar man noga finns det massor med små fina detaljer på blommorna.
Trädgårdssolbrud  (Helenium autumnale 'Western' )
Den här blomman med sina gula kanter är från en annan planta än
de på bilderna ovan. Den är dock från samma fröpåse.
Trädgårdssolbrud  (Helenium autumnale 'Western' )
Från samma fröpåse kommer också den här gula varianten. Tyvärr kan man
inte se på fröerna när man sätter dem vilken färg blomman kommer att få,
men sätter man många får man lite av varje och
tillsammans bildar de en härlig mix.
Trädgårdssolbrud  (Helenium autumnale 'Western' )
Solbrudarna (Trädgårdssolbrud Helenium autumnale 'Western' ) blommar i augusti till oktober och passar nog nästan överallt då de med sina gula och roströda toner smälter bra in med höstens andra färger. Som namnet antyder vill de ha en plats i solen där det är varmt och lagom torrt men inte för torrt. Lockar bin och fjärilar. Zon 1-4.

En annan blomma som ville sig fint var jätteprästkragen (Leucanthemum superbum 'Crazy Daisy' ). Det är som namnet antyder ingen vanlig prästkrage utan en trädgårdsart. Den har en stor andel dubbla blommor och är yvigare och vitare än den vanliga. Sol till halvskugga. Zon 3-5.
Den lyser verkligen upp sin plats med sina stora kritvita blommor.
Jätteprästkrage (Leucánthemum superbum 'Crazy Daisy´)
En del blommor har också riktigt tunna finflikiga strålblommor ("kronblad").
I vanliga fall föredrar jag de vilda blommorna just vilda, men måste erkänna
att jag blev väldigt förtjust i den här trädgårdsvarianten.
 Jätteprästkrage (Leucánthemum superbum 'Crazy Daisy´)
Den perenna mauretanska rödmalvan (Malva sylvestris ssp mauritiana 'Bibor felho') har jag visat tidigare men den är så vacker att den får vara med igen. Den är riktigt stor och blir över en meter hög och närmare en meter vid. Den är lite bökig på så vis att den inte blommar första året utan först året därpå, men i gengäld är den härdig och klarar sig bra på våra breddgrader.
Mauretansk rödmalva (Malva sylvestris ssp mauritiana 'bibor felho' )
med violetta blommor och svartvioletta nerver.
De vackra blommorna är svårfotograferade och är finare i verkligheten.
Min bild ger i alla fall en känsla av hur de ser ut. Finare foton finns på nätet. :-)
Mauretansk rödmalva (Malva sylvestris ssp mauritiana 'bibor felho' ) 
En rackare som inte är så svår att få att gro är drakmyntan (Physostegia virginiana 'Crystal Peak White' ). Den vill stå soligt och ska klara zon 4 men lär, enligt hörsägen, vara mycket svår att klara över vintern då den spårlöst brukar försvinna. Även om den är perenn kanske man ska betrakta den som ettårig, dock en mycket vacker och lättodlad sådan med vita blomspiror över sitt mörkgröna bladverk.
Drakmynta  (Physostegia virginiana 'Crystal Peak White' )
En del sorters jättevallmo är ganska lätta att dra upp från frö. Med tanke på vad de brukar kosta på plantskolorna så är det ingen dum ide att prova. Dessutom kan man få tag i ovanliga sorter som den här trädgårdsjättevallmon (Papaver orientale 'Royal Wedding' ) med vita blommor och blåsvart mitt. Den klarar zon 7 och vill liksom solbrudarna hålla till i solen.
Trädgårdsjättevallmo (Papaver orientale 'Royal Wedding' )
Förutom ovanstående perenner så har jag fått fram olika sorters aklejor, blå bollviva, franska blåmunkar (som inte blommar), hängstarr (gräs) och praktröllika som än så länge står i knopp.
Tidigare år har jag också frösått blå bolltistel, kantnepeta, rudbeckia, studentnejlika m.m. Det finns sålunda en del roliga fröer hos fröfirmorna, på nätet, hos grannar, vänner och bekanta eller ute i naturen att hitta, köpa eller samla in. Ibland vill det sig till hundra procent men ibland går det förstås käpprätt åt skogen, men vad gör väl det. Det blir snart vår igen med nya sådder och nya förhoppningar.

Avslutningsvis kommer tre perenner som jag är enormt förtjust i eftersom de lockar till sig både, fjärilar, humlor och bin i mängder. De är likt drakmyntan lätta att få att gro men brukar ha svårt att klara sig över vintern här oss oss i Mellansverige. Kanske har de blommat bara för en säsong, kanske tittar de fram igen nästa vår. Vi får se.
Anisisop (Agastache rugosa 'Golden Jubilee' ) med purpurblå
blomspiror och limegrönt bladverk. Sol. Zon 3-4.
Anisisop ( Agastache aurantiaca  'Navajo Sunset' )
Den här anisisopen kallas oftast för indianmynta 
i vardagligt tal eftersom den doftar av mynta. 
Den vill ha full sol och massor av värme och 
uppskattar inte alls våra vintrar (inte ens i Skåne) 
utan brukar då ge upp. Säkraste är att flytta 
in den inomhus över vintern.
Fröerna till den vita anisisopen är köpta på nätet och jag tror det är Agastache
foeniculum'Album' men vet inte säkert. Om det stämmer är den betydligt 
tåligare än den orange och klarar sig i stora delar av landet om den slipper 
vinterväta.Den frösår sig också, precis som den blåvioletta sorten, lätt.
Bakom den syns den perenna malvan som nu har ranglat iväg, och längst
bak i lådan växer sockerärtorna 'Sugar Snaps' som ska ätas med skidorna 
på när ärtorna mognat. Till skillnad från vanliga sockerärtor så ska 
de alltså vara riktigt bulliga när man skördar dem. 
De är riktigt söta och goda i sallad eller som snacks. 

Sockerärtorna är också sådda från frön och de är verkligen busenkla. 
Bara att stoppa ner direkt i jorden när den blivit uppvärmd och sen hålla fuktigt till de grott.
Det där med att så frön, av vilken sort och art det vara månde, är inte så dumt.
Kanske skulle vår värld behöva fler goda frön som kan spira,
och mera sommar och fler färgglada solbrudar kanske .....
Kram Anna-Karin

14 kommentarer:

  1. Om man lyckas med frösådder, vilket du ser ut att ha gjort, får man många plantor för betydligt mindre kostnad än att köpa färdiga. Då kan man få en tät fin rabatt fort men det är ju en hel del jobb. Jag har näatan alltid sått ettåringar men det verkar klokt med perenner- då får man njuta många år förhoppningsvis.
    Malvan är riktigt vacker i färgen och det är solbrudens höstfärger också. Isoparna är tjusiga och vita blommor är alltid fina. Bra jobbat!
    En fin helg med sol önskar jag dig. Kram/Kristina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jo, det är roligt när det vill sig och de små fröerna blir till fina plantor. Är också förtjust i malvan och i solbrudarna med sin varierande fina färger. Det ska bli kul att plantera ut dem sen där de ska vara. Förhoppningsvis blir det stora täta "ruggar" :-)
      Allt gott och kram!
      Anna-Karin

      Radera
  2. Förr sådde jag jättemycket perenner varje år, det var så otroligt tacksamt att kunna vräka på med plantor i rabatterna :) Nu mera blir det bara ett o annat men jag blir alltid lite sugen när jag ser så fina plantor som du fått :) Ha det gott/Monne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, vad man gör går väl lite upp och ner. Ibland blir det mer och ibland mindre. Ibland får man prioritera annat istället. Man kan ju tack och lov glädjas åt sin trädgård på en massa olika sätt och det finns ju alltid hur mycket som helst som man skulle vilja göra. Men det går inte. Den där tiden vill liksom inte räcka till. Något som väl alla känner igen :-)
      Önskar fin ny vecka!
      Anna-Karin

      Radera
  3. Riktigt fina växter du har sått och fått fram. Malvan var vacker, solbruden namn likaså och indianmyntan är en favorit. Du har helt rätt i att den sistnämnda har svårt med vintrarna även i Skåne. Klarade en sort, Apache sunset set, ett par år och sedan försvann den. Själv sitter jag och googlar sådd av Alströmeria, det är en perenn jag vill ha men som är småjobbig att få att ta sig.
    Önskar dig en fin helg!
    Kram Kristina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag var inne och tittade på Alströmerian och det må jag säga var en sagolikt vacker blomma. Läste också lite om hur den ska sås, och att säga att den verkar vara lite småjobbig känns inte som en överdrift. Hoppas du lyckas med den för den ser ut att vara värd det extra pysslet. Funderar på att ta in min indianmynta över vintern för om den får stå kvar ute är den nog chanslös.
      Önskar dig en bra vecka! Kram!
      Anna-Karin

      Radera
    2. Att ta in i dianmyntan lpter som en bra idé.
      Jag har haft en alströmeria, inköpt i Frankrike, som överlevt två vintrar men inte kom i år. Har planterat köpeplantor i två år och alla har dött. Mamma i zon 3-4 har, men det går inte att gräva upp plantor, de har så djupa rötter och hatar flytt. Så nu tänkte jag fröså och få lite fler plantor som kanske kan ta sig hos mig...
      Kram Kristina

      Radera
    3. Hoppas det går bra. Jag såg på bilderna hur vacker den är. Fascinerande att din mamma klarar den i zon 3-4. Fick uppfattningen att den var svår tom i zon 1 när jag läste om den. Smart att fröså för om de tar sig bra, så är de ju liksom på rätt ställe redan från början och är säkert härdigare än köpeplantor.

      Radera
  4. Jag blir nästan löjligt stolt över mina frösådder som blir stora fina plantor. Att det oftast tar tid innan de vuxit till sig och att hälften inte blir något det spelar ingen roll. :) Just solbrudar vill jag så gärna ha, men antar att säsongen är lite för kort här uppe. Jag har i alla fall satt in de i en rabattritning jag gjort som skolarbete, den planteringen är i zon 2 i alla fall.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, jag misstänker att de där växterna som kommer riktigt sent på säsongen är svåra lite längre uppåt landet. Vad underbart kul det låter att göra rabattritningar och få planera och önska fritt, och, gissar jag, få hjälp och input beträffande hur man ska tänka. När det gäller frösådder är det verkligen som du säger. Man blir fnattigt glad över de som vill sig och de andra, ja, de spelar ju ingen roll.

      Radera
  5. Det är roligt med alla frösådder! Gulbladig och kinesiska vita anisisopen är att betrakta som kortlivade perenner oavsett zon. Mauretanska malva trodde jag var ettårig, men så ska jag prova att låta den stå kvar. Kan ju alltid komplettera med nysådder ifall att det inte vill sig.
    Ha det gott
    /Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, malvan ska vara perenn och den jag har är inne på sitt andra år nu. Vet inte om det är någon skillnad på Mauretansk malva och Mauretansk rödmalva? Är inte alls duktig på malvor och det finns ju så många. Om anisisoparna inte klarar vintern så ska jag passa på att ta lite fröer från dem. Förhoppningsvis kanske de frösår sig lite själva också. Den vita läste jag skulle vara ganska härdig men anisisopar är ju anisisopar och inte helt lätta, men underbara .....

      Radera
  6. Anisisop är en riktigt stor favvo hos mig, varav 'Golden Jubilee' och den riktigt mörka varianten 'Black Adder'. I år har jag fått den vanliga att övervintra och den kommer fint. De ovannämnda är kinkigare - kanske borde jag göra som du -så dem.
    Ha det gott
    /Anja

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, dessa underbara blommor är ju tyvärr rätt kinkiga. 'Black Adder' låter spännande. Den ska jag gå in och titta på.
      Allt gott!
      Anna-Karin

      Radera