Solbrudar och andra perenner från frö

Att så frön är magiskt. Att gå och vänta och spana in om de har börjat gro är lika roligt varje gång, år efter år. När det gäller frösådder tänker man nog mest på grönsaker och andra grödor samt på ettåriga blomster, men många perenner är också lätta att dra upp på egen hand. Bland perennerna, buskarna och träden hittar man förstås också de riktiga utmaningarna, men håller man sig till de lättodlade sorterna är nog det största problemet att det vill sig så bra att man får många fler nya plantor än vad man räknat med. Det är väl i och för sig inget problem om man har någonstans att sätta dem. Själv fick jag ta till lådorna där jag brukar ha ätbart och minska ner på det odlandet i år.

Eftersom jag snålade på utrymmet blev den här lådan minst sagt välfylld.

Jag satte de flesta fröerna redan i mars men några också i april. När
det var dags att skola om de senast satta hade vårvärmen 
kommit och jag kunde göra det utomhus i solen.

Här är det solbrudarna som fått flytta till större krukor. (Satta i mars och
omskolade inomhus) För att göra omskolningen lätt så sätter jag  fröna 
i små jiffykrukor, och när plantorna vuxit till sig är det bara att ta hela
jiffykrukan och sätter ner den i en större kruka och fylla på med jord runt 
omkring.  På det viset slipper jag oroa mig för att skada de små plantorna 
vars stjälkar såväl som rötter är mycket känsliga.
Måste man ta i plantorna är det bättre att ta i bladen än i stjälkarna.
Tittar man noga på bilden ser man jiffykrukans kanter runt de små plantorna.
Snart multnar de ner och blir till jord.

När värmen kom fick de lämna sin trygga plats på fönsterbänken och flytta ut.

Eftersom våren också i år bjöd på varma dagar men farligt kalla nätter fick
plantorna låna den höga ramen med fiberduk som skydd. Normalt brukar
jag ha den för att skydda min kålodling från kålfjärilens larver
men  i år fick den värma upp de nya små perennerna istället.  

Hur det gick med kålen som inte fick ett tillräckligt tätt skydd kanske vi kan hoppa över. :-( 

Hur det gick med en del av perennerna kommer dock här. :-)

Solbrudarna tog sig fint och visst är de underbara med sitt skiftande
utseende på såväl knopparna som de fullt utslagna blommorna.
Att de skiftar i färg är också något jag gillar.
Trädgårdssolbrud  (Helenium autumnale 'Western' )

Tittar man noga finns det massor med små fina detaljer på blommorna.
Trädgårdssolbrud  (Helenium autumnale 'Western' )

Den här blomman med sina gula kanter är från en annan planta än
de på bilderna ovan. Den är dock från samma fröpåse.
Trädgårdssolbrud  (Helenium autumnale 'Western' )

Från samma fröpåse kommer också den här gula varianten. Tyvärr kan man
inte se på fröerna när man sätter dem vilken färg blomman kommer att få,
men sätter man många får man lite av varje och
tillsammans bildar de en härlig mix.
Trädgårdssolbrud  (Helenium autumnale 'Western' )

Solbrudarna (Trädgårdssolbrud Helenium autumnale 'Western' ) blommar i augusti till oktober och passar nog nästan överallt då de med sina gula och roströda toner smälter bra in med höstens andra färger. Som namnet antyder vill de ha en plats i solen där det är varmt och lagom torrt men inte för torrt. Lockar bin och fjärilar. Zon 1-4.

En annan blomma som ville sig fint var jätteprästkragen (Leucanthemum superbum 'Crazy Daisy' ). Det är som namnet antyder ingen vanlig prästkrage utan en trädgårdsart. Den har en stor andel dubbla blommor och är yvigare och vitare än den vanliga. Sol till halvskugga. Zon 3-5.

Den lyser verkligen upp sin plats med sina stora kritvita blommor.
Jätteprästkrage (Leucánthemum superbum 'Crazy Daisy´)

En del blommor har också riktigt tunna finflikiga strålblommor ("kronblad").
I vanliga fall föredrar jag de vilda blommorna just vilda, men måste erkänna
att jag blev väldigt förtjust i den här trädgårdsvarianten.
 Jätteprästkrage (Leucánthemum superbum 'Crazy Daisy´)

Den perenna mauretanska rödmalvan (Malva sylvestris ssp mauritiana 'Bibor felho') har jag visat tidigare men den är så vacker att den får vara med igen. Den är riktigt stor och blir över en meter hög och närmare en meter vid. Den är lite bökig på så vis att den inte blommar första året utan först året därpå, men i gengäld är den härdig och klarar sig bra på våra breddgrader.

Mauretansk rödmalva (Malva sylvestris ssp mauritiana 'bibor felho' )
med violetta blommor och svartvioletta nerver.

De vackra blommorna är svårfotograferade och är finare i verkligheten.
Min bild ger i alla fall en känsla av hur de ser ut. Finare foton finns på nätet. :-)
Mauretansk rödmalva (Malva sylvestris ssp mauritiana 'bibor felho' ) 

En rackare som inte är så svår att få att gro är drakmyntan (Physostegia virginiana 'Crystal Peak White' ). Den vill stå soligt och ska klara zon 4 men lär, enligt hörsägen, vara mycket svår att klara över vintern då den spårlöst brukar försvinna. Även om den är perenn kanske man ska betrakta den som ettårig, dock en mycket vacker och lättodlad sådan med vita blomspiror över sitt mörkgröna bladverk.

Drakmynta  (Physostegia virginiana 'Crystal Peak White' )

En del sorters jättevallmo är ganska lätta att dra upp från frö. Med tanke på vad de brukar kosta på plantskolorna så är det ingen dum ide att prova. Dessutom kan man få tag i ovanliga sorter som den här trädgårdsjättevallmon (Papaver orientale 'Royal Wedding' ) med vita blommor och blåsvart mitt. Den klarar zon 7 och vill liksom solbrudarna hålla till i solen.

Trädgårdsjättevallmo (Papaver orientale 'Royal Wedding' )

Förutom ovanstående perenner så har jag fått fram olika sorters aklejor, blå bollviva, franska blåmunkar (som inte blommar), hängstarr (gräs) och praktröllika som än så länge står i knopp.
Tidigare år har jag också frösått blå bolltistel, kantnepeta, rudbeckia, studentnejlika m.m. Det finns sålunda en del roliga fröer hos fröfirmorna, på nätet, hos grannar, vänner och bekanta eller ute i naturen att hitta, köpa eller samla in. Ibland vill det sig till hundra procent men ibland går det förstås käpprätt åt skogen, men vad gör väl det. Det blir snart vår igen med nya sådder och nya förhoppningar.

Avslutningsvis kommer tre perenner som jag är enormt förtjust i eftersom de lockar till sig både, fjärilar, humlor och bin i mängder. De är likt drakmyntan lätta att få att gro men brukar ha svårt att klara sig över vintern här oss oss i Mellansverige. Kanske har de blommat bara för en säsong, kanske tittar de fram igen nästa vår. Vi får se.

Anisisop (Agastache rugosa 'Golden Jubilee' ) med purpurblå
blomspiror och limegrönt bladverk. Sol. Zon 3-4.

Anisisop ( Agastache aurantiaca  'Navajo Sunset' )
Den här anisisopen kallas oftast för indianmynta 
i vardagligt tal eftersom den doftar av mynta. 
Den vill ha full sol och massor av värme och 
uppskattar inte alls våra vintrar (inte ens i Skåne) 
utan brukar då ge upp. Säkraste är att flytta 
in den inomhus över vintern.

Fröerna till den vita anisisopen är köpta på nätet och jag tror det är Agastache
foeniculum'Album' men vet inte säkert. Om det stämmer är den betydligt 
tåligare än den orange och klarar sig i stora delar av landet om den slipper 
vinterväta.Den frösår sig också, precis som den blåvioletta sorten, lätt.
Bakom den syns den perenna malvan som nu har ranglat iväg, och längst
bak i lådan växer sockerärtorna 'Sugar Snaps' som ska ätas med skidorna 
på när ärtorna mognat. Till skillnad från vanliga sockerärtor så ska 
de alltså vara riktigt bulliga när man skördar dem. 
De är riktigt söta och goda i sallad eller som snacks. 

Sockerärtorna är också sådda från frön och de är verkligen busenkla. 

Bara att stoppa ner direkt i jorden när den blivit uppvärmd och sen hålla fuktigt till de grott.

Det där med att så frön, av vilken sort och art det vara månde, är inte så dumt.

Kanske skulle vår värld behöva fler goda frön som kan spira,

och mera sommar och fler färgglada solbrudar kanske .....

Kram Anna-Karin