Växtstöd och några rara sommarblommor för skönhetens skull

Väldigt många av våra käraste trädgårdsväxter behöver lite stöd i livet för att komma till sin rätt och må bra. Mest uppenbart är det förstås vad det gäller klätterrosor och andra klätterväxter, men också många andra kan behöva allt från en liten pinne till en stor spaljé, dels som hjälp för att lyfta sig mot solen och dels för att ha något att luta sig mot när vindarna viner.

Vid den här spaljén växer sockerärtorna. De är lite sena i år eftersom
våren minst sagt var lite trög i starten. Nu har de dock satt
fart och börjat slingra sig fast i sin strävan uppåt.

I pallkragen längst bort växer också sockerärtor som är
blandade med luktärtor för att ge odlingen blomsterfägring.
Spaljéerna fungerar, förutom som stöd, också som
lite insynsskydd  mot grannen.

Det stackars vinet (Vitis Labrusca-Gruppen) som varit styvmoderligt
behandlat i flera år fick inget tjusigt stöd i år heller.
Årets provisoriska ställning blev dock ovanligt snygg :-)

Trots den katastrofala försommaren, det lite fulsnygga stödet och den allt
i från perfekta beskärningen så levererar stocken goda druvor.
(I höst, efter skörden tänker jag snygga till den och börja forma
den till det vackra exemplar den skulle kunna vara.)
Vin  (Vitis Labrusca-Gruppen)

Till höger i bild ses den ett år gamla avenbokshäcken (Carpinus betulus).
Varje planta har ett stöd som den binds mot för att stammarna
ska bli raka och fina.
Till vänster står årets små ynkliga solrosor, också de med var sin
stödpinne i väntan på att stjälkarna ska bli kraftiga och
stadiga (och blommorna riktigt stora och fina. Vilket
nog inte kommer att inträffa i år).

Vinbärsbusken (Ribes nigrum) har ett stöd som håller upp de bärfyllda tunga
grenarna som annars ledset skulle lägga sig på marken.

Vidjehortensian  (Hydrangea arborescens `Annabelle´) får riktigt
stora vita blommor i juli till september. Eftersom blommorna kan
bli hela 25 cm breda så tyngs de ner av regn och knäcks då lätt av.
Buskarna har skyddande stöd som jag försökt
göra så osynligt som möjligt.

En del växtstöd är snygga och gör nytta, som de som min man tillverkat och som ses på de båda översta bilderna, En del gör nog bara nytta och åter andra är mest skönt och vackert pynt. När jag besökte årets hantverksmässa i Hjo var utbudet av växtstöd enormt. De flesta var i keramik eller i betong och tänkta som skyddande, och förstås vackra, knoppar ovanpå armeringsjärn. Det fanns också en hel del smidda varianter tänkta att stå ute i ur och skur för att rosta och få fin patina.

Den här underbara, lite baktunga fågeln föll jag pladask
för så den fick följa med hem, tillika också ....

... detta lilla smidda hjärta som bara kommer att
bli finare ju rostigare det blir.

När jag tittade på allt fint som fanns på hantverksmässan så slog det mig hur trädgårdspyntet ändrat karaktär sen jag började trädgårdera. Då skulle allt vara blått, blåa krukor, blåa keramikklot i olika storlekar och till och med blåa grodor, igelkottar och allsköns andra gulliga djur....... Minns ni?

Vi ändrar vår smak och tur är kanske det. Inte bara prydnadsföremålens popularitet skiftar utan också de olika växternas. För mig är dock en växt som är vacker alltid vacker så dess skönhet är mer bestående än till exempel de självlysande blå klotens.

Avslutningsvis några, kanske inte så moderna, men ack så vackra ettåringar.

Indiankrassen `Golden Globe´ som väller ut över kanten på pallkragen.

Gul sömntuta och snokört `Blue Bedder´.

Vit sömntuta och snokört `Blue Bedder´.

Orange sömntuta och snokört `Blue Bedder´.

Bara snokört ´Blue Bedder´ :-).
Jag, liksom humlorna, är så förtjust i snokörtens söta riktigt blå blommor
att jag inte riktigt kan se mig mätt på den. På nästa
bild finns det ingen snokört, jag lovar. Där finns det istället ....

.... bara ringblommor.

Till sist ringblommor och svartkål med ett överflor av
blommande koriander som självsått sig. Jag ska snart
skörda den så att kålen får mer utrymme.

Det var allt för den här gången. I nästa inlägg kommer mera växtstöd och växtvärldens kanske vackraste klättrare, i år också de i särklass besvärligaste, nämligen de kinkiga men bedårande klätterrosorna.

En riktigt skön och vacker fortsatt sommar till er alla och

trevlig lördagkväll också förstås!

Kram Anna-Karin