söndag 26 juli 2015

Mest mina rosor.

Få blommor är så vackra som rosorna och otaliga är de prydnadsföremål som smyckats med rosor, de hudvårdsprodukter och parfymer som har den omisskännliga doften av ros eller de dikter, citat och poem där rosen fått symbolisera skönheten, godheten och inte minst kärleken.

Rosor är alltid speciella men vackrast är de nog i sin
naturliga form. Doften från en rosentvål är underbar men
att stå bredvid en honungsros (Rosa Helenae-Gruppen),
insupa den massiva söta doften och höra bin
och humlor surra är hänförande. 
Den här rosstolen piggade förstås upp miljön den också.
Den stod på gästtoaletten vid Rosengården i Bergslagen
En ros är inte bara en ros. Den är och har alltid varit förknippad med våra känslor. Dess betydelse har varierat. För romarna betydde den fest och livet var bokstavligen en dans på rosor (utströdda rosblad på golv, gator och torg) ackompanjerat med mycket alkohol och lättja. Inom religionen har den historiskt tvärtom oftast symboliserat oskuldsfullheten och i dagens samhälle för den, som sagt våra tankar mot lyckan och kärleken.

Många är de trädgårdsmänniskor som anlägger speciella rosenträdgårdar och låter sig uppslukas av rosornas värld. Andra nöjer sig med en rosenrabatt eller planterar bara ett fåtal rosor bland de andra växterna för att förhöja den totala skönhetsupplevelsen. De flesta, men förstås inte alla, har någon ros i någon form i sin trädgård.
I den här privata trädgården som ligger strax utanför det
pittoreska samhället Nora finns över tusen olika rosor.
Trots den något ohippa skylten så vill jag varmt rekommendera
ett besök i denna trädgård som utöver överdådet av rosor bjöd
på lummighet och många fina växtkombinationer.
I år sägs det att rosorna blommar som aldrig förr och jag har på flera ställen läst att det är ett riktigt rosår. Mina egna rabattrosor står nu, minst 14 dagar senare än vanligt, äntligen i blom. Buskrosorna har blommat översvallande och följer väl sålunda den årliga trenden medan mina kära klätterrosor, som kom så fint i våras, har trilskats ordentligt hela sommaren för att nu, trots alla umbäranden, bjuda på vacker blomning.
När den storblommiga rabattrosen Clodagh Mc Gredy börjar
öppna sina knoppar för att visa de lite skrynkliga
kronbladen känner jag lycka.
I vanliga fall blommar Clodagh Mc Gredy samtidigt som silverarven
bildar en vit matta kring dess fötter. I år är den av någon outgrundlig
anledning försenad...... Kan det bero på vädret? :-(
Den är, om än lite sen, mycket välkommen. Doften från
den fullt utslagna blomman är ljuvlig.
Rabattros Clodagh Mc Gredy
Nina Weibull i knopp .....
..... och fullt utslagen.
(Rabattros Nina Weibull)
I rundeln bland mossflox och purpurklätt växer den nyplanterade
buskrosen Stanwell Perpetual. Den anses vara frisk, anspråkslös och
lättodlad men kanske att jag ändå planterat den lite för torrt.
De ljust rosa blommorna passar så bra precis där att jag
trots det torra läget inte kunde låta bli att försöka.
Går det inte får jag flytta på den.
(I år har det i och för sig inte varit så torrt :-))
Stanwell Perpetual har medelstora till stora fyllda ljust
rosa blommor som doftar underbart.
Buskrosen som är en Hansa-ros men som jag inte vet namnet
på är remonterande och ger hela tiden nya blommor om man
klipper bort de gamla. Den första blomningen var förstås
överdådigast men den är vacker på ett stillsamt sätt nu också.
Hansarosens blommor är så vackra och den doftar
starkt och klassiskt rosigt.
Till sist, och kanske för sista gången kommer också några bilder på mina klätterrosor. De är så vackra men är liksom de flesta klätterrosor ganska kinkiga. I år har de först fått svartfläcksjuka (SFS) och jag har rensat bort smittade blad och rengjort marken kring dem med viss framgång men med trytande tålamod. Sen läste jag i en trädgårdstidning att man kunde spraya dem med en blandning av såpvatten och Atamon som är ett vanligt svampdödande konserveringsmedel för matvaror. Glad i hågen gav jag mig ut med sprayflaskan och tänkte att nu äntligen har jag hittat ett sätt att få bort eländet. Också de som var hyfsat friska, som New Dawn fick sig en dusch i förebyggande syfte. Efter två dagar är nästan alla blad helt bruna och efter ytterligare ett par dagar så dyker de svarta fläckarna upp igen men nu tillsammans med rosrostens hemska orangefärgade dito. Pust!

Då, när det var som värst, var jag fast besluten att ta bort rosorna, byta jorden och ersätta dem med mer friska sorter som honungsrosor eller kanelrosor. Nu när de hämtat sig och bladen åter börjar bli blanka och gröna och de blommar så vackert blir jag vankelmodig. De kanske ska få en chans till. Här kommer de i alla fall.

Bakom spaljen kan vi sitta och njuta av vår frukost i förmiddagssolen.
I år är rosorna lite glesa men de bjuder på fin
blomning och hyfsat insynsskydd.
Närmast i bild ses klätterrosen Climbing Iceberg.
Bakom den Penny Lane.
Penny Lane ska ha stora aprikosfärgade blommor men hos mig förlorar de
färgen efter knoppstadiet för att bli nästan helt vita istället.
Mycket stiligt det också.
Inklämd mellan sjuklingarna växer en William Baffin. Den är ett mellanting
mellan buskros och klätterros och klarar sig ganska bra trots sällskapet.
William Buffin var en av trädgårdslegenden Tasha Tudors favoritrosor
och det kan man förstå när man ser de nyutslagna blommorna
som ser ut som om de vore i rosa sammet.
Bredvid William Baffin har New Dawn börjat
hämta sig och visst är knopparna .....
.... liksom blommorna helt ljuvliga.
Klätterros New Dawn
Inte kan jag gräva bort New Dawn,
och inte de andra heller förresten.....
.... dessutom är ju spaljen, även om den kan byggas på uppåt,
alldeles för klen för en honungsros.
Den här honungsrosen (Rosa Helenae-Gruppen) som växer hos min syster
håller på att välta ett helt äppelträd som lever sitt undanskymda
liv bakom de gyllene blommorna.
Honungsros (Rosa Helenae-Gruppen) som kämpar tappert i kyla, regn och rusk.
Nej, Jag får nog hitta en annan plats i trädgården där en honungsros kan växa och  klätterrosorna vid spaljen får nog en chans till. De får väl precis som vi kämpa på denna konstiga sommar.

Kram Anna-Karin

8 kommentarer:

  1. Nog är det en konstig sommar allt! Men dina rosor är fantastiskt vackra. Här verkar klängrosorna trivas medan rabattrosornas blommor slokar betänkligt. Jag tror att vi människor också börjar sloka lite med våra huvuden denna regniga och kalla sommar. / Kram Titti

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, nog slokar både vi och växterna, i alla fall de som inte trivs med väta och obegränsad tillgång på vatten. Mera sol och värme behöver vi nog alla så förhoppningsvis kanske vi kan få några riktigt fina dagar framöver. Hoppas det!
      Kram Anna-Karin

      Radera
  2. Det var ett fylligt och vackert rosinlägg, så många fina du har. Själv har jag inte så mycket tålamod med rosor som inte håller sig friska. Det blir utrensning.
    Allt gott
    Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, klätterrosorna har befunnit sig bara några millimeter från utrensning denna sommar men jag är nog lite blödig och har svårt för att ta bort växter så de får en chans till. Sköter de sig inte då så får det bli något annat vackert men mindre tålamodsprövande istället.
      Ha det gott! Anna-Karin

      Radera
  3. Underbara rosor! Tack för tipset om atamon, ska försöka komma ihåg det om det skulle behövas en dag. Tidigare har jag trott att alla rosor skulle väck om de drabbas av sjuka, men näe, nu är de mig för kära för det. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag känner också att jag inte klarar av att ta bort dem även om de är ganska tålamodsprövande och krävande... men ack så fina.
      Om du provar atamon så kolla om det ska vara mulet när man sprayar. Jag tror jag gjorde det en solig dag (hur jag nu lyckades pricka in en sån denna sommar) och det var nog inte så smart....

      Radera
  4. Så vackra rosor du har. Det är väl skönheten och den underbara doften som gör att man kämpar med dessa lite kinkiga växter, att titta på och stoppa näsan i en ros är så härligt. Men det får ju inte bli allt för mycket jobb. Har som du testat atamon, det fungerade bra förutom att en del blad brändes i solen, mulet väder är nog bra och det är inte svårt denna sommar.
    Ha det riktigt gott. Kram Kristina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, lite grått och mulet är det allt. Hörde på trädgårdsdax att de vedartade växterna trivs med sommaren och det stämmer nog för de växer så det knakar i regnet och rusket. Det är ju kul att det är några som gillar det...... :-) Just nu vräker regnet ner här. Brrr
      Kram Anna-Karin

      Radera