Snöat in på färger och saffran

När man läser väderleksrapporterna så verkar det som om vi kommer att få en grön jul i södra Värmland i år. Det ska visst snöa lite nu på torsdag men sen är det mildväder fram till självaste julafton, som enligt prognoserna ser ut att bjuda på hela nio plusgrader. Ingen ide att drömma om en vit jul med massor av snö alltså. Det enda som snöat in lite är nog jag, som tänkte fortsätta på samma tema som jag hade i förra inlägget. Det handlade om färgspråk och hur olika färger påverkar oss i vardagen. Då var det rött, orange, grått och blått så idag får det bli gult istället.

Att skriva om gult kändes först lite konstigt så här i juletider. Jag har nog aldrig i hela mitt liv sett något gult julpynt och det är nog inte många som bestämmer sig för att gult ska få vara årets färg när granen ska kläs...... Sen kom jag på att det gulaste av gult faktiskt hör julen till; vår älskade saffran. Saffran är nog det dyraste vi äter med ett pris på mellan 7000 och 76000 kronor per kilo.

Att saffran är lite dyrt kan man förstå. det krävs
100 000 - 150 000 krokusar, som måste plockas
och rensas för hand, för att få ett kilo saffran.
Foto: Wikipedia

Själva saffranet är de långa röda märkena. I lågprissaffran
ingår hela pastillen med de gula delarna också,
och inte bara märkena. (Se bild ovan)
Foto: Wikipedia

Det går att odla saffranskrokus (Crocus sativus) i Sverige, men man ska nog inte räkna med någon större framgång. Växten är steril så den går inte att fröföröka utan man måste få tag i de på konstgjord väg framtagna plantorna på något annat sätt. Nåväl, om man lyckas komma över några saffranskrokusplantor så kan man nog få dem att blomma på hösten det första året, men att få uppleva samma glädje nästkommande år är besvärligare, trots att det är en perenn växt. De kan dock överleva vintern så det är inte helt kört, om man nu är sugen på att prova en växt av det lite kinkigare slaget. De trivs bättre i medelhavsområdet och i andra varmare trakter, än hos oss. Det produceras 300 ton per år.

Iran är en av världens främsta producenter, men det finaste saffranet kommer från bergstrakterna i Kashmir mellan Pakistan och Indien och från L´Aquila i provinsen Abrozzo i Italien. Blomningen inträffar på hösten och i slutet av september eller i början av oktober är det dags att skörda.

När saffranets kvalitet ska bedömas är det lite grann som vinprovning.
Man använder sina sinnen. Det finns mer än 150 olika doft och
aromämnen i saffran så man kan väl säga att det är en ganska
komplex krydda. Förfalskad saffran är ofta utblandad med
gurkmeja som ger samma gula färg men är helt smaklös.
Betalar man 76 000 kronor kilot blir man nog
lite putt om nån blandat i gurkmeja.....
Foto: Wikipedia

Kan det vara saffran från Kashmir tro? Hur som helst, den underbara
gula färgen var i alla fall saffran och lussekatten var ljuvligt god.
Förresten så såg jag på nätet att den här formen på lussebulle
inte är en lussekatt utan en julegris och att......

......... en lussekatt ser ut så här.

Den gula färgen, precis som rött och orange, sägs väcka aptiten. Man ska dock inte glufsa i sig för mycket saffran. Det är lite giftigt så mer än ett och ett halvt gram om dagen är inte bra :-)
Fem gram ger kräkningar och inre blödningar och tjugo gram är dödande. Också småfåglarna, speciellt talgoxarna, är extremt känsliga för saffran och till och med den lilla mängden som finns i lussebröd kan orsaka allvarlig skada eller död.

Varning! Vi vill inte ha saffransbröd för då blir vi sjuka och kanske till och
med dör. Vi tar gärna lite solrosfrön, hampafrön, nötter och talg istället.
Foto: Pixabay

Förutom att väcka aptiten så sägs gult vara en varningsfärg som uppmanar till försiktighet. Gula varningsskyltar, gula och svartrandiga insekter som talar om att de kan stickas, gult och svart som markerar orena ytor inom vården etc.  Den är också i vissa sammanhang förknippad med oärlighet och att få ett fång gula rosor kan kanske ge lite dubbla känslor. Framförallt sägs emellertid gult vara en varm färg som står för glädje, optimism, kommunikation och framtidstro. Den lär också vara en riktig sporre för intellektet så julgranen kanske ska få gå i gult i år......skojade bara :-)

Ha det så gott i julstöket go vänner!

Kram Anna-Karin

Rött, orange, grått, grått, grått och blått

Jag tror absolut att vi påverkas av färger, kanske till och med mycket mer än vad vi själva uppfattar i vardagen. Det sägs att den röda färgen skänker värme och ökar blodcirkulationen. Förutom sin värmande förmåga lär rött också vara positivt för glöden, kärleken och passionen. För stora doser av rött kan å andra sidan istället vara negativt eftersom färgen också förknippas med aggressivitet, stress och otålighet. Om himlen eller naturens grönska vore röda skulle vi nog inte må så bra, men kanske behöver vi lite lagom mycket rött så här under den mörkaste tiden på året. Att just rött är julens färg har säkert många orsaker men en av dem är säkert den röda färgens förmåga att glöda i mörkret.

En av mina favoritblommor är amaryllis och allra mest
förtjust är jag i den riktigt röda.
Den här står i fönstret vid diskbänken så att jag kan
njuta av den när jag lagar mat, plockar med
disken och pysslar med annat i köket.

Amaryllisen har sex blommor på sin första stängel och
en ny stor knopp på gång. Den kommer förhoppningsvis
att lysa upp i vintermörkret länge.

De vita är också underbara på ett lite mer sobert sätt än de röda.
Eftersom amaryllisarna gärna ränner iväg och blir lite övertunga
har de fått några vita enkla lite lätt svängda pinnar som stöd.

En annan intensiv och varm färg är orange. Den är lite lugnare än rött och brukar av inredningsarkitekter gärna användas i kök och matsalar. De positiva egenskaperna anses vara förmågan att stimulera till umgänge och utåtriktade verksamheter. Den kan i för stora doser bidra till att man överdriver och tar onödiga risker så orange bör precis som rött förmodligen användas med måtta.

Ibland färgar solens lågt liggande strålar naturen
orange nu på hösten och vintern.

Om jag har möjlighet går jag gärna en promenad under
eftermiddagen precis innan solen går ner för då är färgerna
som vackrast. Det här är en liten skogsdunge jag ofta
besöker eftersom det bara är några
minuters promenad hemifrån.

Dags att vända hemåt igen till köket och amaryllisen ;-)

Visst behöver vi lite färg under den oftast lite grå och färglösa hösten och vintern. Grått är ju förstås också en färg men om den finns det inte mycket information att hämta när man läser om färgspråk. Jag tycker om grått och tycker nog att färgen används i lite väl många negativa sammanhang ibland: den grå vardagen, en grå mus, grått och trist etc.

Nåväl, när man gör det sista trädgårdsarbetet för säsongen i november och december under gråmulna dagar blir bilderna gärna lite grådaskiga.

Lite allium- och pingstliljelökar blev planterade i början av november.
I senaste laget men de var så billiga att det var värt ett försök. Jag
täckte planteringställena med tjocka lager av löv för att hindra
frosten från att gå ner så snabbt och för att ge
lökarna en chans att hinna rota sig.

Några nya sorters tulpanlökar, som utan problem kan planteras
i november och ibland till och med i december, blev också
nergrävda. Att plantera tulpaner är så kul för man längtar
verkligen efter att få se dem sen till våren.

Mina orientaliska liljor fick tidigt i november ett tjockt lager
med torra löv över sina lökar. För att löven inte skulle blåsa
bort la jag armeringsjärn över.

Också vitlöken som gärna vill ligga under ett lager av snö har fått ett
skyddande lager med löv och ett armeringsnät över sig.

Fågelmatarna har förstås kommit på plats och finns utspridda lite varstans
i trädgården. De här sitter så att vi ser dem från köket och matrummet.

Eftersom jordhögen som kändes så gigantisk i våras mirakulöst nog
tagit slut blev det till att köpa jord på påse till rosorna. Påsarna har
legat inne i källaren för att jorden ska vara lite varm när jag kupar
på rosorna med den. Frusen kall jord tycker
de inte om att få kring fötterna.

Så där ja, nu har jag tagit undan löven kring rosorna, fyllt på
med jord (bilden) och sen lagt tillbaka löven överst igen.

I och med att rosorna fått gå i vintervila, senare än någonsin tidigare, så avslutar också jag årets trädgårderande. Nu blir det innemys och drömmar om nästa säsong istället. Dagen till ära så var dagens himmel inte längre grå utan istället riktigt intensivt blå.

Att kunna titta ut på en blå himmel gör allt lite lättare.
Kanske är det för att den blå färgen är lugnande och
inger en känsla av skydd och stabilitet, eller också är
det för att just himlens blå färg anses vara
den färg som påverkar oss allra mest.
Hur som helst, glad blir man iallafall.

Kram Anna-Karin

Första advent och ettårsjubileum

Med tillönskan om 

en 

riktigt skön

första advent!

Förutom att det är första advent så är det också på dagen 

1 år 

sedan jag startade min blogg

Tack alla som följt mig under året!

Kram Anna-Karin

Gnistrande snö

Det är något speciellt med den första snön som gör att man känner sig glad. När det direkt efter snöfallet blir klarblå himmel, sol, vindstilla och ett alldeles underbart ljus blir man till och med lite extra glad. Jag kunde inte motstå lusten att ta med mig kameran och gå en sväng i trädgården, vända näsan mot solen, och fånga några lite frusna och snöpudrade växter på bild.

De översta knopparna på fingerborgsblommans (Digitalis purpurea)
höga blomspira kommer nog inte att slå ut trots
att den kämpat hårt hela november.

Fingerborgsblomman (Digitalis purpurea) tyckte nog att:
om man kan vända på dygnet, så borde man väl
kunna vända på årstiderna också.

Man kan väl inte säga att den här solrosen (Helianthus annuus) är
särskilt storslagen, snarare liten och  hängig.... men ganska söt

Den här solrosen (Helianthus annuus) har dock haft sin storhetstid
innan den förvandlades till upp- och nervänd golvmopp.

För att vara lite mer seriös så gläds jag enormt
åt min avenbokshäck (Carpinus betulus).
Med tanke på att de små barrotade plantorna sattes förra
året så har den vuxit enormt. Den har å andra sidan inte
så mycket att klaga på eftersom den växer i en bädd som
är dryga metern bred och tillika djup. Jordmånen  består
av finaste matjord som blandats med finfördelad lerjord
och varvats med rikligt med grönsakskompost. I bädden
bor också fullt med daggmaskar. När man tänker efter
så har den det nog nästan oförskämt bra. 

Avenboken (Carpinus betulus) är så underbar eftersom den
behåller sina blad hela vintern ända fram tills de nya
spricker fram på våren. De bruna dekorativa
vinterlöven ger insynsskydd hela året och ....

...... får en lyster som vore de av koppar när solens strålar träffar dem.
 Avenbok (Carpinus betulus)

Ormhasseln (Corylus avellana `Contorta´) behåller däremot inte sina blad
på vintern, och tur är väl det, för den är nog som allra vackrast
naken när man ser de snurriga grenarna.

Ormhasseln (Corylus avellana `Contorta´) har precis som
fingerborgsblomman vänt på årstiderna......

Avslutningsvis kom också några gamla favoriter med.

Ringblomman (Calendula officinalis) som blivit lite nertyngd, ...

.....oktoberastern (Aster dumosus `Lady in Blue´), .....

....rönnsumaken (Rhus typhina) och ....

..... till sist rosen Clodagh Mc Gredy som stolt sträcker på sig och trotsar både snö och kyla.

Det var tur jag gick hela varvet runt så att jag fick med min kära och tappra ros också, för annars hade jag nog glömt att jag inte kupat på rosorna än. Ingen fara skedd beträffande rosorna för de mår bara bra av en liten köldknäpp innan man bäddar in dem. Lite mer oroande med mitt minne......
Jag får nog börja göra checklistor...........

Nåväl, nu lider det mot kväll och snart är det dags för fredagsmys :-)  

Jag tackar för den här gången och önskar er alla en 

go fredagskväll och bästa helgen.

Kram Anna-Karin

En doft av vår och sommar

Vi är i mitten av november och termometern visar 11,8 plusgrader. Det är otroligt och lite osannolikt. Jag kan i alla fall inte minnas från tidigare år att hösten någonsin varit så varm utan att bjuda på en eller annan rejäl köldknäpp mellan de mildare perioderna. Jag kan inte heller minnas att jag tidigare under åren plockat in buketter från trädgården samtidigt som julskyltningen pågår för fullt i varenda affär. Att kunna göra det känns härligt och skänker en viss lycka i det lilla.

De sista luktärtorna (Lathyrus odoratus `Old Spice Flora Nortorn`)
i en liten vas på bordet......

.... sprider en underbar doft av vår och sommar.

Det gör också kantnepetan (Nepeta x faassenii) som blommat
hela sommaren ända sen i slutet av april fram tills nu.
Dess doft är även till glädje för Tussan och Ville,
som gärna tuggar i sig lite och då blir lätt rusiga.

När man lekt färdigt behöver man vila lite säger Ville, och ....

....  Tussan vill vara ifred och helst slippa vara med på bild.

Nejlikroten (Geum `Lemon Drops´) som är helt ointressant
för katterna tror att det är vår och blommar oförtrutet. 

Vore det inte för alla bruna löv som ligger bredvid så ser
det faktiskt ut som om nejlikroten (Geum `Lemon Drops´)
missat att det är november.

Detsamma gäller ringblommorna (Calendula officinalis)
och svartkålen, varav den sista fortfarande ger riklig skörd.
Gillar man inte kål är svartkålen väl värd att prova. Den är
mildare än vanlig grönkål och har en ganska nötig smak.
Precis som alla kära barn  har den många namn;
svartkål, palmkål och så dess riktiga namn som
är grönkål `Nero di Toscana´.

Lite svartkål fick följa med in till lunchen, och några
ringblommor (Calendula officinalis) till årets kanske sista bukett.  
Tillsammans med de andra inplockade blomstren känns det
lite grann som sommar trots att regnet vräker ner utanför fönstret,

Avslutningsvis, när jag sitter här och och glädjs åt mina små och lite tilltufsade buketter, roar mig med att läsa citat och dricker kaffe vill jag citera en, i vissa avseenden, klok man som jag precis hittade. Han hette Marcus Aurelius och var kejsare i Romarriket. Hans ord är närmare 2000 år gamla, men känns aktuellare än någonsin med tanke på den mängd information som når oss människor idag, och som vi alla mer eller mindre medvetet har att ta ställning och förhålla oss till.

Allt vi hör är en åsikt, inte fakta.

Allt vi ser är ett perspektiv, inte sanning. 

Marcus Aurelius 
Född 26 april 121, död 17 mars 180.

Hur som helst, luktärtor doftar ljuvligt och minner om våren och sommaren! 

Det måste väl i alla fall vara sanning?  :-)

Kram Anna-Karin