Vackert och stillsamt, gott, nyttigt, farligt och till sist, bara vackert

Efter att ha varit och hälsat på våra vänner i en stuga i Uppland hade det hänt en hel del i trädgården trots att vi bara var borta i några dagar. När vi var i stugan hade vi ett underbart väder med sol och värme. Badtemperaturen i den intilliggande sjön var 25 grader och vi njöt av bad, god mat, vacker natur och stillhet. Till och med mobilen var tyst för det fanns ingen täckning och internet var inte att tänka på.

Verandan där klätterhortensian (Hydrangea anomala petiolaris) blommade
för fullt och parasollerna skyddade mot den brännande solen.

Badbryggan med den lilla bänken där man kunde sitta och njuta.

Bakom bänken blommade näckrosorna.

Jag tycker speciellt mycket om de vita näckrosorna.
Det är något exotiskt över dem, nästan som lotusblommor.....

Förutom avkoppling och sköna bad i den underbara lilla Ubbysjön så fanns det massor med rara blomster i trakten. Det får dock bli en annan gång. Nu återvänder jag till min trädgård och till jordgubbslanden som lyste röda och välkomnande mot oss när vi tog ett varv i trädgården så fort vi kom hem. När jag har varit bortrest brukar jag börja med att inspektera trädgården och först efter det tar jag en runda inomhus. Hur gör ni?

Att plocka de första egna jordgubbarna är en av årets absoluta höjdpunkter.
När vi åkte var de lite rosa i tonen men helgens strålande väder hade
minsann satt fart på mognadsprocessen.

Gott och vackert!

Jordgubbarna i det gamla landet är ganska små. Plantorna där är inne på
sitt femte år nu och har väl snart gjort sitt. Bären på de yngre plantorna 
är betydligt större. Storleksskillnaden ovan beror således inte
på att det är olika sorter utan på åldern.
Den lilla jordgubben är av sorten Polka som är en av de absolut sötaste
medan de större är Korona som är nästan lika söta de också.
Jag erkänner, jag är svag för sötsaker.

Även om jag tycker om söta bär så är jag också förtjust i bladgrönt. Nedan lite bilder från min köksträdgård.

Mangold `Rhubarb Chard´

Spenat `Monnopa´

Romansallat `Little Gem´ och plocksallat Baby Leaf  `Gourmet´

Svartkål `Nero di Toscana´

Grönkål `Red Russian´

Spetskål `Kalibos´

Piplöken (Allium Fistulosum ) räknas nog inte som bladgrönt även om
man bara äter blasten. Den är så mild och god och humlorna älskar
de vita boll-lika blommorna på toppen, så jag kunde inte låta bli
att ta med den i det här inlägget också. 
Det går förstås att äta själva löken men den smakar inget vidare,
och tar man upp den så upphör ju växten att vara perenn och troget 
komma tillbaka år efter år.
Bakom piplöken växer vanlig gul lök och purjolök.

Dagens lunch blev vacker och nyttig. Mangold och spenat som jag fräste
i olivolja med flingsalt och nymalen svartpeppar. Mot slutet la jag i
mozzarella och feta. Till detta färsk pasta. Busenkelt och busgott!

Runtomkring grönsakslanden växer en mycket vacker blomma och huruvida den är god eller inte bör man nog inte ta reda på. Det räcker med tre blad från fingerborgsblomman för att döda en vuxen människa så det är inget man gör pesto på precis.......

Fingerborgsblomman (Digitalis purpurea) är vacker men farlig.

Om man tittar noga ser man två högresta vita exemplar av fingerborgs-
blomman (Digitalis purpurea) som självsått sig i planteringen ovan ......

..... och tillika här ....

.... och här. 

Fingerborgsblomman är tvåårig och frösår sig villigt. Tidigare när Ella var mindre vågade jag inte odla den men nu gläds jag åt de vackra höga spirorna i vitt, rosa och rosaila som kommer lite här och var i trädgården. Så vackra!

Förutom fingerborgsblomman så blommar en av mina andra favoriter, krolliljan, just nu. De, tillsammans med några andra `bara vackra blommor´ får avsluta för den här gången.

Krollilja (Lilium martagon)

De vita krolliljorna (Lilium martagon) är ännu i knopp.

Tigerlilja (Lilium lancifolium) 

Narcisslilja ( Hymenocallis narcissiflora `Sulphur Queen´)

Akleja (Aquilegia vulgaris)
Bilden är några dagar gammal för nu har de nästan blommat över.

Lavendel (Lavendula angustifolia)

Ros som jag inte vet namnet på men som troligen tillhör Hansa-Gruppen.
Den doftar ljuvligt och nu när de gula dagliljorna har blommat
över är det dess väldoft som sprider sig vid entrén.

Nästa vecka går jag och Erling på semester och det ska bli så skönt. Tyvärr har vi väl inte vädret på vår sida men vem har haft det den här sommaren. Att njuta och vara lediga är gott bara det och lite solglimtar blir det säkert mellan skurarna........

Ha det gott och njut!

Kram Anna-Karin

Trädgården sedd med en fjortonårings ögon

Det är sommar och dagarna är långa och man är, i alla fall jämfört med i november, ganska pigg. Man tror man ska hinna göra så mycket men hjälp vad tiden rullar på. En hel del blir förstås gjort; arbete, städning, gräsklippning (som tar tid även om jag minskar gräsmattan bit för bit), annat trädgårdsarbete, handling, matlagning, vattning höll jag på att skriva men den har skött sig alltför bra själv denna vår, tvätt, disk ....... Känner ni igen er? :-)

Mycket tid till umgänge har det också varit med återträff, födelsedagar, skolavslutning, midsommar, fika- och grillstunder och mycket annat trevligt så inte går det nån nöd på mig precis, men bloggen som jag trodde att jag skulle få massor av tid till när det blev vår och sommar den hann jag bättre med under hösten och vintern. Det kanske är som det ska vara, nu får man vara ute och uppleva allt i verkligheten och när mörkret kommer så finns mera tid att drömma, planera samt skriva och läsa blogginlägg.

För att få lite hjälp frågade jag min nyss fyllda fjortonåriga dotter Ella om hon hade lust att låna kameran och gå ut i och ta lite bilder. Hon kom snabbt upp ur soffan och begav sig ut i trädgården med uppdraget att fotografera precis vad hon själv ville och kände för. När hon kom in efter en timme frågade hon om jag ville ha hjälp med att göra i ordning bilderna också. Det ville jag förstås.

Här följer ett urval av bilder som Ella har tagit och redigerat:

Praktbetonikan (Stachys macrantha) blommar mot
stenarna i garageslänten

Gammaldags iris i mängder
(Jag vet tyvärr inte vilken sort det är)

Löjtnantshjärtan (Lamprocapnos spectabilis) på rad.

Ros (Hansa-Gruppen), silverarv (Cerastium), rödbladig fläder
(Sambucus nigra Black Lace), gul daglilja
(Hemerocallis lilioasphodelus) och jordgubbar
(Fragaria x ananassa Corona och Polka) blommar vid entrén. 

Ja, jag är väl lite rolig som har jordgubbar (Fragaria x ananassa) i 
rabatten. Jag tycker de är vackra, men de måste förstås hållas 
efter för annars har man snart bara jordgubbar och inget annat. 
Revorna jag tar bort använder jag för att kontinuerligt förnya 
plantbeståndet i trädgårdslandet. Skatorna tar en del av dem som 
växer oskyddat här men de flesta får vi behålla själva.

Den gula dagliljan (Hemerocallis lilioasphodelus)är en av mina favoriter.
Den lyser som en sol och sprider ljuvlig väldoft.

Vit rosenbräcka (Saxifraga Arendsii-Gruppen) och rödbladig
perukbuske(Cotinus coggygria Royal Purple) är fina
tillsammans.
(Bladen i förgrunden är vitsippa (Anemona nemorosa)
som självsått sig och i bakgrunden skymtar en
japansk malört(Artemisia schmidtiana  `Nana´).

Gräslök (Allium schoenoprasum) som blommar är så vackert
så det har jag både i trädgårdsland och rabatter.

Praktnävan (Geranium himalayense `Gravetye´) är......

.... lite docksöt.
Praktnäva (Geranium himalayense `Gravetye´)

Visst är humlan härlig och tittar man noga så ser man vingarna som
rör sig då den flyger och letar nektar i rhododendron
(Rhododendron Catawbiense-Gruppen).

Hmmm! Det här var kanske inte så vackert! Nyplanterat, glest och
mycket ogräs. Växterna verkar dock trivas och växer riktigt bra.
Speciellt glad är jag för höstsilveraxet (Actaea simplex `Brunette´)
som skymtar bakom sockertoppsgranen.

Ella uppehöll sig inte så länge i köksträdgården men en bild
på piplöken (Allium fistulosum) som blommar hade hon tagit.
Piplöken är perenn och blasten är underbart mild och
god att klippa ner i t.ex sallader och kalla såser.

Fänrikshjärtat (Dicentra) blommar fortfarande och gör
sig fint i kanten ovanför funkiorna (Hosta).

Finlands vita ros (Rosa pimpinellifolia `Plena´) växer
tillsammans med funkia innan det höga
gräset och de stora träden tar vid.

Silverarven (Cerastium), som likt praktbetonikan på första bilen,
växer i garageslänten får avsluta. Den är lite som jordgubbarna, 
om man inte håller efter den tar den över hela rabatten.
Den är å andra sidan lätt att repa bort så jag ser inte
invasiviteten som något bekymmer.

Ja, så här ser vår trädgård ut i Ellas ögon, och ingen har väl missat att hennes runda blev vackrare än mina båda rundvandringar. Eftersom hon dock inte stannade så länge i avdelningen med grödor så får jag lov att återkomma dit i ett senare inlägg. Nu måste jag dock ut och sätta upp blodmjölsindränkta oasisbitar i trädgårdslanden så att inte rådjuren äter upp salladen, mangolden och all rödbetsblast. Jag såg spår av dem i landet i morse så de har återvänt nu de glupska typerna. Eftersom blodmjölet räddade mina tulpaner i våras så har jag hopp om att kunna rädda grönsakerna också.

Hoppet om bättre väder däremot börjar tryta. Det regnar nu igen och är kallt som bara busen. Jag hoppas verkligen att alla som har semester har det bra vädret till trots och kan njuta av sin ledighet.

Kram, 

och en speciellt stor kram till Ella som tagit de fina bilderna,

Anna-Karin

Underbar trädgårdsiris och omsorgsfull plantering

Sen jag startade den här bloggen den 29 november förra året har jag fått många fina kommentarer och massor med "gilla". Tack! Det är fantastiskt kul. Tack också alla ni som läser och ni som har egna bloggar där jag kan njuta och inspireras av era fina trädgårdar och trädgårdsinlägg. Att blogga är verkligen roligt och lärorikt!

Att få paket med vackra blomster är också roligt. För någon vecka sedan fick jag ett mail från en av mina bloggvänner som undrade om jag ville ha irisknölar av den sort som hon visat på sin blogg. Om jag ville! Jag hade ju sett dem på bild och de var så vackra i sin ljust orange färgskala att man blev helt betagen. Jag blev förstås superglad och när hon undrade om två kilo blev bra så blev jag hänförd.

Två kilo irisknölar är mycket och det är inget man stoppar ner i en redan fylld rabatt så det blev till att gräva en ny. Irisar från Germanica-Gruppen vill stå soligt, torrt och ganska näringsfattigt. Om de trivs är de tåliga, tar för sig och breder ut sina rotknölar så att inte ens ogräset får fäste. De är långlivade och ofta dröjer de sig, likt pionerna, kvar vid gamla ödetorp och liknande. Det de inte tål är väta så därför trivs de bra i slänter och under takutsprång där det verkligen är torrt och väldränerat.

De flesta irisar jag har står på södersidan mot husväggen och en del står längst upp i rabatten nedanför altanen.

Mina lila irisar (Iris Germanica-Gruppen) står i väster nedanför
altanen och ovanför de gula dagliljorna medan ....

.... de mera lilagula (Iris Germanica-Gruppen) står på södersidan.

Jag tänkte att de flesta nya skulle få bo på södersidan tillsammans med de lilagula.

Längst bak framför vinet står mina gamla lilagula irisar och i den nygrävda
lite sluttande rabatten ska de nya planteras. Gräset är bortgrävt och min
tunga lerjord är kraftigt upplandad med ny lätt lite sandblandad jord. 

Så här såg det ut innan. En gång i tiden stod här en 20 meter hög björk.
Eftersom vi inte ville ta bort hela rotsystemet då den stod så nära huset
dolde jag stubben med stenar, taklök och andra suckulenter.

I slänten nedanför den nya rabatten växer vintergröna och silverarv. För
att de inte ska invadera den nya planteringen la jag stora stenar i kanten.
De kommer att ta sig förbi men inte lika snabbt och det
blir lättare för mig att hålla koll.

Så kom då avin om paket att hämta på ICA och jag är säker på att jag log där jag stod i kön och väntade.

Snabbt hem och öppna......

....... wow.

Redo att plantera.
Finns det något roligare?

När man tittar på trädgårdsprogram så visas oftast bara den här sista roliga avslutande delen av växtplanteringen. Den som är pricken över i. Sällan får man den rätta känslan för vad det innebär att gräva sig igenom gräs, tung lera och gamla rötter från ett gammalt träd för att sen forsla bort alltihop till andra delar av trädgården och slutligen fylla på med nyblandad och förhoppningsvis passande jord. Nu låter det nog lite som om jag gnäller, men det jag egentligen menade var att lyfta fram känslan av belåtenhet som infinner sig när man gjort grovjobbet och sen får avsluta med den lättare och inspirerande sysslan att gräva ner växterna på plats.

Vad det gäller trädgårdsirisar var nog ordvalet gräva ner lite olyckligt för knölarna ska absolut inte grävas ner. Ovandelen på knölarna ska ligga ovan jord så att de kan stekas ordentligt i solen. Från undersidan av knölarna, som ska ligga i jorden, leder sen rötterna längre ner i jorden, som ska vara riktigt djup och, som sagt, lätt samt väldränerad.

Här står nu mina nysatta trädgårdsirisar
(Iris`Tchin-Tchin´ Germanica-Gruppen).
De blir svagt orange (samma färg som vårt hus)
och 30 - 40 cm höga.

De här tre har samma färg som `Tchin-Tchin´
men blir betydligt högre.

När jag höll på och planterade som bäst dök en inspirationsbild
från en av Ulf Nordfjells planteringar upp i tanken: lila irisar
blandat med lammöra i en underbar komposition.
Det blev till att nalla lite lammöron (Stachys byzantina) i en annan
rabatt och låta dem göra irisarna sällskap.
I Ulf Nordfjells tappning satt de ju så att de bildade en väv med
varandra men jag satte lammöronen i en rad nedanför
så får vi se hur det kan utvecklas i framtiden

Nyplanterade irisar (Iris `Tchin-Tchin´) och lammöron (Stachys byzantina).

Förutom de ljust orange irisarna fick jag också låga
ljusblålila och höga lila. De låga står nu mellan
stenarna längst fram i bilden ovan och...

... de höga står i mitten av samma rabatt. Det är lite upphöjt där och de får
nu sällskap av bland annat oregano, purpurklätt, martorn och perovskia. 

Igår när jag tittade till dem såg jag att de började skjuta nya skott och jag såg också att taklöken på den gamla stubben med stenar verkar gilla sin nya uppfräschade omgivning. 

De nyplanterade irisknölarna börjar skjuta nya skott och jag
längtar efter att se dem i blom, men det blir inte förrän
nästa år. Nu vill de inte ha så mycket vatten längre
så mer sol och mindre regn vore finfint! 

Trädgårdstaklöken (Sempervivum) knoppas och....

... blommar i regn och kyla.
Trädgårdstaklök (Sempervivum) 

Den lite mindre välskötta platsen med den gamla stubben blev verkligen som ny och nästa år när irisarna, förhoppningsvis, blommar så kommer det att bli så vackert.

Igår var en underbart solig, men ganska kall dag, då jag besökte tre superfina trädgårdar tillsammans med trädgårdsamatörerna. Många trevliga trädgårdsmänniskor och massor med inspiration. Idag är det dagsregn igen. Vilken konstig vår och sommar det är! Hoppas verkligen på bättring nu när semestrarna har börjat dra igång så att vi får den sol och värme vi så väl behöver.

Kram Anna-Karin