Med mycket karaktär

Våren är på väg, men den står och stampar lite i startgroparna. Tycker jag. I väntan på fler vårtecken visar jag istället några växter med karaktär, som sticker ut och syns. De är från både vår, sommar, höst och vinter.

En blå spanskgran (Abies pinsapo 'Glauca') och en kopparlönn
(Acer griseum) omgivna av bambu. Här, på sommaren, är
kopparlönnens blad lite gråaktiga men på hösten glöder de. 

Att inte lägga märke till den blå spanskgranen är nästan omöjligt, trots att den försöker gömma sig i allt det gröna. Vilka barr! Wow! Sitt karaktäristiska utseende får den bland annat av att barren sitter spridda runt grenarna. Att jämföra dem med flaskborstar är inte snällt men ganska talande. När kottarna kommer är trädet än mer uppseendeväckande. De är många och stora, står rätt upp och är nästan vita. Tyvärr är trädet lite kinkigt och trivs bäst i zon I, men kan tänka sig zon II om man är riktigt snäll mot det. Och att visa det lite omtanke är inte så dumt eftersom den vilda arten, spanskgranen (Abies pinsapo), är globalt klassad som starkt hotad. Den finns egentligen bara på ett ställe i hela världen. I Sierra Nevada-bergen i Spanien. Det finns en underart till den, också den på ett enda ställe, men i Marocko. Granen på bilden växer i en privat trädgård i Danmark.

Nedanstående karaktärsstarka barrväxter är inte lika kinkiga som spanskgranen. De är kanske inte riktigt lika fina, men härliga de också. Trädet längst bak i raden till vänster är en Weeping Nootka Cypress. Namnet har den fått för att den ser lite ledsen ut med sina stora hängande grenar. Granen till höger har grenar som nästan helt saknar sidoskott, vilket ger dem det ormlika utseendet. Undrar just om det gömmer sig några riktiga ormar i den där den växer i stadsträdgården i Karlstad? :)

Mer häftiga barr. Himalayatall (Pinus wallichiana, Zon 1-2) till
höger och blågran (Picea pungens Zon 6) till vänster. Blågranen har ett
lite bonsailiknande växtsätt och blir en till två meter hög. 

Himalayatallen har längst barr av alla. De är upp till tjugo cm långa, böjliga och mjuka. Den vill växa helt skyddad från väder och vind i Zon I eller möjligtvis II. Den på bilden växer i en privat trädgård i Vänersborg. Det finns en hybrid, en korsning mellan himalayatall (Pinus wallichiana) och weymouthtall (Pinus strobus) som har nästan lika långa barr och är betydligt härdigare. Schwerintall (Pinus x schwerinii).

De här barren kanske inte är så häftiga! Vanlig tall (Pinus sylvestris).

Av Europas drygt tjugo vilt växande tallar har vi bara en art i Sverige. Vår vanliga tall (fur). Alldaglig och lite tråkig kan tyckas, men vid närmare eftertanke kanske ett av världens vackraste träd. Vilka silhuetter! Speciellt på vintern.

Bara barr, barr och mera barr ........   Kanske dags för lite blad, och en stilig herre med mycket charm.

Hrmm..... Ludna grenar och små håriga blad om våren.
Ser snäll och försynt ut ...... :)

... men nej, är inte det minsta försynt. men fantastiskt vacker och med en
alldeles egen stil. Rönnsumak (Rhus typhina) 

Få träd slår rönnsumaken ifråga om karaktär. Vackert skulpturalt växtsätt som gör den lätt att känna igen också på vintern. Stora palmlika blad som på hösten får de vackraste av färger. Täta röda blomklasar på sommaren, som övergår mer och mer i purpur för att sen pryda sin plats hela vintern. 

Den stiliga rönnsumaken har dock ett smeknamn som avslöjar en mindre trevlig sida. Att den bedriver underjordisk verksamhet. Den kallas "Trädens kirskål" och sätter mängder med rotskott som kan ta över hela områden. Kraftiga marktäckare eller gräsmatta utgör inget hinder. Att skicka iväg rötterna tjugo meter är en lätt sak. 20 meter!!!  Det är otroligt långt, men den går att hålla efter. Det är tur för visst är .....

.... den hur läcker som helst.

Till sist en blomma som också pockar på uppmärksamhet. Med sina en och en halv meter höga blomspiror och palmlika bladrosetter drar den blickarna till sig och lämnar ingen oberörd. Den fina sommarbilden är tagen i Köpenhamn men den klarar zon III - IV i ett skyddat läge med ordentlig vintertäckning. När den blommat försvinner den nästan helt, för att under flera år samla ny kraft innan den kan blomma igen, Så håller den på, fiberpalmliljan (Yucca filamentosa).

Fiberpalmlilja (Yucca filamentosa)

När jag tittar tillbaka på bilderna ser jag att det blev mest sommar, höst och vinter. Inte så mycket vår.
Bara några små julrosor längst ner på "headern".

Men snart blir det vår på riktigt,

och mera vårbilder.

Kram Anna-Karin