torsdag 9 februari 2017

Rosor man blir glad av

Allteftersom åren går bryr man sig mindre om vad andra tycker. Eller så är det kanske inte, för egentligen bryr man sig mer, men på ett annat sätt. Man är ärligt intresserad, lyssnar och respekterar men har mindre behov av att tycka likadant. I en grupp där alla enats om att den där tavlan är allt förskräckligt barnslig, naiv och intetsägande vågar man upphäva sin lilla stämma och säga; "Jag tycker den är riktigt fin. Just att den är lite barnslig gör att den utstrålar en väldig värme." Att lyssna till sig själv utan att bry sig om vad man förväntas tycka är skönt. Det finns fördelar med att inte vara tonåring längre. Att man blivit liiite äldre. :)

Nu är det förstås så att jag tänkte tycka till. Om färger. På rosor. Jag tycker om alla rosor och alla färger, men mina favoriter är de i orange, blekt orange och aprikos. De gör mig varm om hjärtat och glad i sinnet.

Ros 'Molineux' 
Underbart vacker!
Ros 'Molineux'
Läckra färgskiftningar!
Ros 'Molineux' 
'Molineux' är en engelsk ros, eller Austinros som man kanske oftare säger. Det är en härdig (Zon 3) buskros med ett tätt och upprätt växtsätt. Höjd 75 cm. Remonterande. Blommorna är tätt fyllda och har en stark doft med inslag av mysk. Den har fått utmärkelser för sin goda doft och har varit årets ros i England. Enligt David Austin själv kommer den bäst till sin rätt om man planterar den i grupper om tre eller fem. Det känns som något jag håller med honom om. :)

Några andra rosor som inte heller är så "pjåkiga":
Ros 'Troika'
Storblommig rabattros. Rosa Tehybrid - Gruppen.  Zon 4. 
Ros 'Ashram'
Storblommig rabattros Rosa Tehybrid - gruppen. Zon 3 (4)
Ros 'Scented Memory' eller  'Bitten Clausen'
Modern buskros. Zon 3. 
Ros 'Kong Frederik D. IX'
Eftersom det inte fanns några utslagna blommor fick det bli en bild på
de ljuvliga knopparna. Jag har försökt slå upp den på nätet men knappt
fått några träffar alls. Lite synd! Namnet antyder, tycker jag,
att den skulle kunna vara riktigt storslagen.
De här knopparna kunde jag inte heller låta bli att fotografera. Spektakulära!
Tyvärr vet jag inte vad rosen heter. 
På den här, också okända rosen, är det blommorna som är spektakulära.
Kan det vara en dansk  polkagrisros tro?
Kanske är det en ros i Fiesta Easy Elegance - serien,
men det är bara som jag spekulerar.
Det här är en betydligt mer välkänd ros.
Den har det finaste namnet av alla.
Ros 'Peace'
Zon 5
Om jag ska fortsätta att tycka så är det lite synd att de här sagolika rosorna växer i Gavnö slottspark på Själland och inte i min trädgård. Nåja, de flesta, utom kanske 'Kong Frederik D IX', går att odla ganska långt upp i landet och skulle kunna växa här. :)

Innan jag avslutar får det bli en bild min "orange ros". Den har varit med många gånger förr och är mig mycket kär. Den kommer alldeles säkert fortsätta med att dyka upp då och då, i framtiden också.
Ros 'Clodagh McGredy'
Klasblommig rabattros. Zon 3. 
Orange används ofta i gemensamhetsutrymmen. Färgen anses vara social och öka gemenskapen. Eftersom den troligtvis också ökar aptiten är den även populär i personalmatsalar och på många restauranger. Så lite orange behöver vi nog! Jag gillar orange. Det har jag alltid gjort! På klassfotona från lågstadiet har jag orange byxor på mig alla tre åren. Det var en bedrift för det var inte så lätt att få tag i orange byxor då heller. Nu är jag lite mer försiktig med färgen och det kanske är bra. Orange är precis som rött, ganska intensivt. Men fint! :)

Hur som helst! .
Jag är väldigt förtjust i rosa också. 

Att känna efter vad man tycker är skönt.
Att det snart är helg känns till exempel väldigt bra!
Det gissar jag att de flesta håller med om?

Kram Anna-Karin


14 kommentarer:

  1. Så sant..och på många sätt- inte alla dock - känns det bra att åren som gått gett både erfarenhet och råg i ryggen. Man måste inte alltid anpassa sig och allt måste inte passera intellektet, det räcker långt med känslan.

    Jag kan ingenting om rosor, har endast två rosor i min trädgård men jag beundrar dem gärna i andras trädgårdar och det är väldigt vackra bilder du visar.

    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag är förtjust i rosor men tycker de är vanskliga. Hade fyra stora busk/klätterrosor som jag kämpade med i flera år innan jag till slut bestämde mig för att ta bort dem. Först svartfäckssjuka och sen rosrost som smög sig på. Har fortfarande en del rosor kvar men de flesta är robusta friska sorter som inte är så känsliga. Planerar för några fler men de ska väljas ut mycket noggrannt. Som du skriver så räcker känslan långt, men kanske fungerar den allra bäst i någon form av samarbete med intellektet. Tänker jag nu när jag läser din kommentar och inser att jag helt missade att ta med det. Intellektet alltså.
      Kram Anna-Karin

      Radera
  2. Härlig piggelinkick du bjuder på!
    Det är skönt när man kommit till den insikten att man går sin egen väg och låter andra göra det samma med givande utbyten.
    Grejen är väl bara att veta vad man vill och gillar. För mig är orange, gult och varmrött en humörfråga liksom starka färger. Vid den här årstiden suger jag i mig allt som går i varmrött.
    Kram
    Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jo, det där med att veta vad man vill och gillar är inte alltid så lätt. Jag kan vara rätt velig ibland.:) Dessutom, som du skriver, så varierar tycke och smak över tid. Just gult, orange och varmrött är nog de färgerna som påverkar humöret allra mest och ibland ska man nog vara lite försiktig med dem. Glöden från brasan värmer skönt men att vara uppjagad i ett helt orange rum är nog inget vidare, skulle jag tro.
      Kram Anna-Karin

      Radera
  3. Jag är nog lite tvärt om ;) Jag har alltid sagt vad jag tycker och varit lite "kärringen mot strömmen" men blivit försiktigare (finkänsligare) med åren. Inser ju nu att man kan säga vad man tycker utan att vara så "rakt på" ;) Orange gillar jag också men kanske mer den där lite mjukare nyansen som dina rosbilder är :) Ha det gott/Monne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo jag har nog också blivit mer för den mjukare nyansen av orange med åren. Som ung gillade jag knallorange men det tycker jag bara om i små doser numera. Jag försöker också vara lite försiktig när jag tycker till. Vill ju absolut inte göra någon illa men inte heller, om det känns viktigt, hålla med om något som känns fel. Det är en svår balansgång.

      Hoppas det rett upp sig med din dator.
      Önskar dig en trevlig helg!
      Anna-Karin

      Radera
  4. Vilka vackra rosor med milda varma färger som är så vackert till många andra växter i trädgården.
    Med åren har jag blivit mer öppen för olika färger och kan se skönhet i sådana som jag förr ansåg mindre vackra. I trädgården i rätt sällskap är de flesta så vackra, det kan kanske vara att man med åldern får ett öppnare sinne även för färger. Man är inte lika snabb att avfärda växter/ färger lika snabbt som förr. Det är ju bara att hoppas att detta kanske också gäller andra situationer!!!

    Det är iaf härligt att se dessa bilder och känna en fläkt av sommar för här är det så kallt och blåsigt.
    Ha det gott! Kram/ Kristina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Riktigt kallt här också. 10 minus och snö för första gången den här vintern. Vi har bara haft nån millimeter puder tidigare men nu är det gnistrande vitt. Det kanske är så att man får ett lite öppnare sinne med åren och har lättare för att ta till sig sånt som man tidigare inte tyckt så mycket, eller brytt sig så mycket om. Det gäller säkert det mesta och inte bara färger. Härligt, det innebär ju att det alltid finns nya saker att upptäcka och förundras över.
      Kram Anna-Karin

      Radera
  5. Även jag håller med dig om det du skriver först i inlägget, ganska skönt att bry sig mindre om vad andra tycker och följa sin egen väg.
    Knallorange har jag i små doser, men desto mer av mjukare aprikos och bärnstenstoner.
    Så vackra rosor du visar! Jag tycker så mycket om Austonrosor, men hos mig fungerar de så dåligt att jag har gett upp dem och numera bara har gammaldags tåligare rosor. Fjäskar väl för lite för dem helt enkelt... ;)
    Kram Kristina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, oron över vad andra ska tycka är skönt att göra sig av med, och istället lyssna mer till sig själv. Vi tycker ju ändå alla olika och det är ganska givande när man kan göra det på ett intresserat och respektfullt sätt.
      Är, som du nog vet, också enormt förtjust i de mjukare orange tonerna. Irisarna jag fick av dig är underbara!
      Knallorange är häftigt i små mängder men jag har slutat bära hela byxor (och jacka också för det hade jag det med) i den färgen. Något som min dotter nog är lite glad för eftersom hon är i en ålder då man oftast bryr sig lite mer om vad andra säger. :)
      Rosor är svårt. Jag har också mest tåligare rosor numera, men ett par lite mer krävande rackare har jag kvar och jag måste erkänna att jag är förfärligt sugen på 'Molineux'. Så bedårande och betagande att jag bara blev ståendes där och tittade på den.
      Kram Anna-Karin

      Radera
  6. Jag gillar människor med integritet och du får väldans gärna berätta hur du upplever något. Tänk om vi lärde oss höra, se och tänka skillnaden på person och uppfattningar...

    Färgen på din favoritros var härligt aprikos - åtminstone på min skärm. De andra rosorna var vackra men jag har aldrig haft en tomt som varit super för rosor..

    Ha det gott! Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, jag tycker också om människor med integritet och hoppas att jag med "mitt tyckande", som ligger inom gränsen för mitt eget integritetsbehov, inte heller överskrider någon annans gränser. Som du skriver så är det viktigt att se skillnaden på person och uppfattning. Tycker att andras uppfattningar är givande för från dem kan jag reflektera och tänka nytt. (eller bli ännu mer säker på min egen uppfattning utan att för den skull sluta att respektera den andra personen.)
      Min ros är härligt aprikos också i verkligheten och den är en av mina favoriter. Rosor är svårt, tycker jag, och ibland fungerar de riktigt bra hos mig. Ibland inte.
      Önskar dig en fin vecka!
      Anna-Karin

      Radera
  7. Jag gillar aprikos rosor, har några i trädgården. Aprikos-rosa-koppar är en färgskala som jag dras till:).
    Det är viktigt att lyssna till sig själv och våga gå sin egen väg, det borde jag bli bättre på.
    Ha det gott
    Kram Maria

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller helt med dig. Aprikos-rosa-koppar är helt underbara färger/nyanser som är svåra att motstå. Speciellt om det är rosor. Att lyssna till sig själv är svårt. Det är nog någonting vi alla borde bli bättre på. Jag övar :)
      Kram Anna-Karin

      Radera