onsdag 21 november 2018

Ätbart i vår trädgård. Del två: Nya frukter och bär för i år. Mullbär

Eftersom vi tycker om att odla egen mat planterar vi gärna något nytt ätbart varje år. Det blir inga mängder på en gång, men några då och då gör att utbudet sakta men säkert ökar. En del odlar vi för att fylla på förråden inför vintern, men mest vill vi ha frukter och bär för färskkonsumtion. Och när det gäller mullbär, då är det den omedelbara tillfredsställelsen som lockar.

Nya frukter och bär för i år
Våra nya träd, buskar och klätterväxter med ätbart för i år är: mullbär, björnbär, amerikanska blåbär och fikon.


Mullbär

En liten historia om hur mullbäret 'Mulle' kom till oss
Vi har planterat två olika sorters mullbär. Den ena är 'Mulle' (Morus 'Mulle'). Det är ett träd som jag funderat på att plantera ett tag, och nu i våras tyckte jag det var dags. Det visade sig dock vara mer bekymmersamt att få tag på en planta än vad jag trott. Jag ringde runt till de mindre plantskolorna men överallt var de slut, och de fanns inte att ta hem från leverantörerna heller. Letade på nätet och fann till min förvåning att Blomsterlandet hade 'Mulle'. Inte hemma men för beställning. Kastade mig på telefonen. Fick reda på att det inte fanns några mindre exemplar, men att de kunde ta hem ett riktigt stort med "jättestor" krukstorlek. Det var inte exakt den prisklass jag tänkt mig, men eftersom min hjärna ville ha 'Mulle' nu, så bad jag dem att lägga en order. När det var dags att hämta hem det föreslog min man att jag skulle hyra en kärra, men eftersom jag lyckats trycka in rätt stora träd i bilen förr genom att fälla sätena och ha kronan nästan framme i vindrutan så tänkte jag att det skulle nog gå bra den här gången också. Väl framme på Blomsterlamdet blev jag visad till killen jag pratat med när jag gjorde beställningen.

- Hej! Jag såg att mitt mullbärsträd kommit.
- Nja, jo, jovisst, äh, öh ........
Den stackaren var märkbart generad och såg ut som någon som blivit påkommen med handen djupt i kakburken.
- Krukan är stor,........ men trädet är inte sååå stort ....... Du behöver inte köpa det. Vi skickar tillbaka det. Inga problem.
- Okej, men var är det?
- Här.
Det var verkligen litet, och krukan var nog en av de mest överdimensionerade jag någonsin sett. Men jag ville ju ha ett 'Mulle' så jag hör mig själv säga att jag tar det.
- Men, du vet att det är mullbär, hör jag killen försiktigt protestera.
- Jo......, det ser jag att det är.
- Jag menar, det är inte som att plantera ett äppelträd precis.
- Nej......., det vet jag att det inte är.
- De är väldigt känsliga. Ska du verkligen ha det?
- Jo, det ska jag, hör jag mig själv säga. Igen.

Väl hemma kommer min man ut på trappan. Han tror att jag inte lyckats få in det i bilen eftersom det inte syns, och att jag kommit hem för att hämta en kärra. Då kan jag inte hålla mig längre, utan börjar skratta så länge att jag nästan får ont i magen. I efterhand inser jag att jag borde ha prutat, men jag blev nog så paff  att jag inte kom mig för med något vettigt alls.

Nåväl, ett 'Mulle' blev det, om än ett litet ett. På bilden till höger nedan syns det "pyttelilla" trädet. Till vänster kan man se att det emellertid var välväxt och fint, och att det faktiskt hade förvedad stam trots att det var litet. Rötterna var det heller inget fel på. De var välutvecklade och fina.

Nyplanterat mullbärsträd
Det syns inte på bilden,
men jorden är bytt på en
 stor yta där 'Mulle' står.
Jag har kraftig lerjord i trädgården,
 och den har jag blandat upp rejält,
 för att ge mullbärsträdet en
rimlig chans att överleva.
Det har också fått en upphöjd
placering för att i möjligaste
mån undvika vinterväta.

På nästa bild har det börjat växa. Den mest idealiska placeringen hade varit mot en vägg, men i brist på sådan fick jag plantera det så skyddat jag ändå kunde. I väster fångar avenbokshäcken vinden. I norr står vår trädgårdsbod på vakt, och åt öster ligger den huvudsakliga delen av trädgården och skyddar med sin växtlighet. I söder står linden och stoppar blåsten, men inte solen. Även om linden är hög så når solen över och låter sina strålar lysa på lilla 'Mulle' nästan hela dagen. :) 

Nyplanterat mullbärsträd


Följande bild är från förra året. I öppningen mot grannens studsmatta står en vit vinbärsbuske. Den har vi nu flyttat och ersatt med vår 'Mulle'. Tanken är att trädet ska ge insynsskydd när det växer upp.



Samma vy som ovan, men senare på säsongen.



Samma vy igen, men nu från tidigt i våras, i år.



Mullbärsträdet växte och växte, redan under sin första sommar. Men mer på bredden än på höjden. Hrmm!!

Nyplanterat mullbärsträd


Till slut såg hela uppenbarelsen mer ut som en marktäckare än ett träd. Efter många om och men bestämde jag mig för att försöka forma det. Den översta långa grenen band jag upp som en stam. Några av de andra kapade jag lätt. Utseendet blev betydligt mer tilltalande, och det verkade som om snittytorna läkte som de skulle. Men att jag gav mig på trädet kan ha varit ödesdigert. Mullbärsträd blöder lätt och är inte jätteförtjusta i beskärning. De kan dock beskäras om det görs i JAS (juli, augusti, september), så jag håller tummarna.



I oktober kom frosten. Det gick från 15 - 20 graders sommarvärme till minusgrader på bara några dagar. Mulles blad som var gröna och fina frystorkade och trillade av. Inga höstfärger och ingen långsam förberedelse inför vintern där inte. Stackars 'Mulle' såg för erbarmlig ut.


Nästa säsongs knoppar är dock på plats, och förhoppningsvis klarar det sig trots att både jag och vädret gått hårt åt det. Nu har det fått såväl värmande halm runt fötterna som värmande säckväv runt stam och grenar så kanske förlåter det mig för mina tidigare dumheter, och börjar spritta av liv när våren kommer.


Allmänt om mullbär (Morus)
Mullbärsväxterna (familjen Moracea) består av cirka 40 släkten och över 1000 arter.  De flesta växer i tropiska och subtropiska områden men några arter klarar tempererat klimat. Mullbärssläktet (Morus) består av 12 arter och alla är lövfällande träd (mullbärsträd). Många växer i tropiska bergstrakter, men några av dem går att odla i Sverige.  

Svart mullbär (Morus nigra) anses av många vara det förnämsta, med stora avlånga svarta välsmakande frukter i augusti - september.  Det sägs bara gå att odla på varma skyddade platser i zon I . Det står dock ett gammalt svart mullbärsträd på söder i Stockholm och det är ju inte zon I.  Hrmm! Zetas anser att det går att odla i zon II, och rekommenderar det om man bor i Svealand eller längre söderut. Ett svart mullbärsträd kan bli 10 meter högt. Det har ett knotigt och vackert växtsätt. Det är självfertilt men tar vanligtvis ganska lång tid på sig innan det bär frukt. Det finns olika sorters svarta mullbär, men alla är av samma art. 

Mullbäret 'Mulle' (Morus 'Mulle') är härdigare än sin svarta släkting. Ofta ser man att zon II eller III anges som en övre gräns. Min syster odlar 'Mulle' i zon III - IV, och hennes träd är ca 3 meter högt och får massor med frukt. En annan bekant till mig har ett stort 'Mulle' i zon IV. Zetas rekommenderar det om man bor norr om Svealand. Summa summarum: jag tror inte man ska ta för hårt på det där med zonangivelserna, utan istället prova sig fram.

'Mulle' har också svarta bär. De är dock mindre än de "äkta", och anses inte vara lika fulländade i smaken. Jag har aldrig smakat det svarta mullbärsträdets frukter, men tycker Mulles är så himmelskt goda att det räcker och blir över. 'Mulle' är snabbväxande och har till en början ett mer busklikt växtsätt. Efter tid utvecklas dock plantan mer och mer till ett träd. Det blir oftast bara 3 - 4 meter högt, är självfertilt och bär frukt någon gång under perioden juli till september redan i unga år.  Mullbären på bilden nedan är från min systers 'Mulle', men även vi fick mullbär på vårt nyplanterade träd i år. Två stycken. :)

Mullbär från mullbärsträdet Morus 'Mulle'
Mullbär 'Mulle'
Smaken är fantastisk. Färgen också.
De färgar av sig, och om man
"glufsar"är risken stor att man
blir svart runt munnen. :)
Morus 'Mulle' tillhör förstås släktet Morus. Vilken art det är, om det överhuvudtaget är en art, är svårt att säga. 'Mulle' härstammar från en frösådd planta. Trädet såddes på 1960-talet och är alla "Mullars" mamma.


Vitt mullbär (Morus alba) odlas i stora mängder som föda åt silkesfjärilens (Bombyx mori) larver. Larverna lever uteslutande av mullbärsblad, och silket är de trådar de spinner sina kokongnystan av inför förpuppningen. Av silket framställer man bland annat sidentyg. 

Silkeslarver som äter mullbärsblad.
Foto: Wikipedia
Kokonger som silkesfjärilens
larver vävt till sin förpuppning.
En silkeskokong kan bestå av
en enda tråd råsilke,
som är mellan 300 och 900 meter lång.
Foto. Wikipedia

Vitt mullbär (Morus alba)
Foto: Wikipedia

Förutom att vara föda till silkesfjärilens larver så bär de vita mullbärsträden frukt. Bären är antingen vita eller svarta beroende på sort.  Smaken på bären lär variera avsevärt. En del sägs vara smaklösa medans andra anses supergoda. Till de svartas nivå lär de enligt utsago dock aldrig nå. (Egentligen är mullbären skenfrukter men jag tycker det känns mest naturligt att kalla dem bär. Ingen skulle till exempel komma på idén att kalla bananer för bär, även om de rent vetenskapligt faktiskt är det. :)


Vårt andra nyplanterade mullbärsträd
Förutom 'Mulle' så har vi också planterat ett vitt mullbär (Morus alba var. tatarica). Det kallas även Tatarmullbär eller Ryskt mullbär. Trädet lär kunna bli 15 meter högt och sorten anges som den härdigaste av alla. Bären är svarta. En kompis till mig sålde frösådda exemplar vilka jag inte kunde motstå. Det finns i princip inga uppgifter alls om det här mullbäret på svenska, så det ska bli spännande att följa dess utveckling. :)

Ryskt mullbär, Tatarmullbär
Vårt Tatarmullbär startade som
ett frö, som grodde förra vintern.
Till vänster står det på altanen
redo att planteras ut.
Till vänster har det fått en plats
i solen, där det förhoppningsvis
kommer att trivas.
Tatarmullbäret står bakom
de tre stenarna som ligger
innanför stenkanten.



Så vill mullbär ha det
Varmt, soligt och vindskyddat, gärna spaljerat mot en vägg.
Djup väldränerad mull- och näringsrik jord med ganska högt pH.
Föredrar hellre en lite torrare placering än en för blöt.
Rotsystemet är känsligt och bör inte störas i onödan, speciellt inte på våren då det lätt blöder.
Beskär inte alls, eller mycket sparsamt eftersom mullbärsträd blöder. (Hrmm!!)
All eventuell beskärning ska ske i JAS (juli, augusti och september) och aldrig på våren.
Mullbärsträd vill ha en relativt lång och varm höst för att hinna förbereda sig inför vintern, men de klarar kalla vårar ganska bra eftersom de sätter såväl blad som blom sent.


Till sist
De flesta växter är så intressanta att man lätt fastnar. Jag hade tänkt skriva om våra nya björnbär, amerikanska blåbär och fikon också, men jag gissar att ingen blir ledsen om jag sparar det till nästa gång. :)

Kanske har någon blivit sugen på att prova mullbär. Det vore kul. Tänk bara på att inte sätta trädet precis vid entrén eller över en uteplats eller dylikt. Om man mot förmodan inte skulle hinna äta upp alla bären, så lämnar de gärna fläckar efter sig där de faller ner. Inte så kul utanför ytterdörren, eller på stolsdynorna. Förutom att de färgar av sig lite, så finns inget annat än lovord för mullbären, och de utsökt vackra mullbärsträden.


Undrar om jag slagit mitt tidigare rekord nu?
Beträffande längden på inlägget.
Det känns så. :)
Nåväl, det får de väl vara värda,
de fantastiska mullbären.


Om du vill se vackra fröställningar, 
och annat spännande som har med trädgård att göra, 
så kika gärna in här, på TrädgårdsFägring.


Kram på er
Anna-Karin

15 kommentarer:

  1. Hej Anna-Karin!
    Tack för ett härligt inlägg, blev intresserad av trädet redan efter ditt förra inlägg, så jag läste på lite. Blev osäker på om det är härdigt i mellan Sverige. Men kanske värt att prova. Kan tro att du blev förvånad över storleken. Två mullbär är bättre än inget alls. Vi fick fyra björnbär på våra två björnbärsbuskar.
    Ha det fint /Marika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Marika!
      Jo, både fyra och två bär får nog räknas som en ganska skral skörd, även om fyra är dubbelt upp. :) Men nästa år kanske vi får massor med björnbär och mullbär .....

      Jag skulle tro att 'Mulle' går i mellansverige om det är varmt och vindskyddat, och varm lucker och inte för blöt jord. Enligt Zetas verkar det som om det till och med skulle vara möjligt att odla "äkta" svart mullbär i ett riktigt gynnsamt läge i Mellansverige. Det känner jag dock ingen som lyckats med, så det vågar jag inte tänka nånting om. Men som sagt, 'Mulle', det tror jag absolut går.

      Men, men, vi får väl vänta och se hur det går med mitt till våren ..... Men om det inte klarar sig kommer jag nog att försöka igen .... På ett annat ställe .... Envis som jag är ibland. :)

      Tack du också för fin kommentar.
      Allt Gott!
      Anna-Karin



      Radera
  2. Hej Anna-Karin

    Super, jag hade faktiskt tänkt anskaffa mullbär!
    'Mulle' är en helsvensk selektion av koreansk mullbär som nu är innfogad i Morus australis men tidagare het Morus acidosa L.
    Baumschule Karl Schneider har denna och många andra Morus ser jag.
    Super att du har denna festliga genomgång av släktet!

    Ha en trevlig kväll

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Karsten!
      Tack!
      Jo, att 'Mulle' är en svensk kollektion är häftigt. Sverige är ju inte det land man först kommer att tänka på när man pratar om mullbär. Intressant att få veta att det tillhör arten M. australis. Det hade jag ingen aning om. Trodde nog snarare att det var en hybrid. Tack för infon.

      Roligt att du tänkt anskaffa mullbär. Du har ju två rätt olika "zoner" att välja mellan. Det blir spännande att se vilken art/sort du fastnar för.

      Önskar dig en fin dag!
      Anna-Karin

      Radera
  3. Hej Anna-Karin!

    Så morsomt å lese om ditt morbærtre! Her er det sone 4 og det hadde vært så gøy å prøve treet her også.
    Det blir spennende å følge hvordan det går med det til neste år. Takk for fin info om treet!

    Ønsker deg en fin kveld.
    Klem, Marit

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Marit!

      Ja det blir spännande att se hur det går till våren. Jag tror placeringen är tillräckligt skyddad, men frågan är om den är tillräckligt varm. Även om jag bytt jorden på ett stort område till 'Mulle' så är ju hela trädgården lerig och det kyler. Jag vill ha mitt 'Mulle' där men kanske får jag flytta det mot en husvägg. Vi får som sagt se. :)

      Om Zon fyra hos dig i Norge är som zon fyra här i Sverige så skulle det kunna gå.

      Jag återkommer med hur det gått till våren.

      Önskar dig en fin dag!
      Kram Anna-Karin

      Radera
  4. Hej!
    Vad spännande att läsa ditt inlägg om mullbär. Nu vet jag att det egentligen inte ska klara sig hos mig och att de riktigt kraftiga beskärningarna vi gjorde när träden blev för yviga och stora nog borde ha gjorts i flera omgångar. Växtkraften är enorm och en ny beskärning skulle behövas. Nu fick jag något att fundera på.
    Som tur var överlevde båda träden och skörden i år har varit enorm, har tom ett par påsar ”mulle” i frysen.
    Det ena trädet är ”mulle” och det andra det vita mullbäret med svarta bär. Båda var översållade med bär, fåglarna älskar liksom jag bären men i år höll de sig borta.
    Lär mig hela tiden nya saker när jag läser dina inlägg, härligt. Hoppas verkligen dina träd, stora som små, klarar vintern.
    En fortsatt fin vecka önskar jag dig. Kram/Kristina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej!
      Ja, nu vet du att du odlar något som du inte kan odla, och att du gjort det i många år. :) Det tycker jag är härligt.
      Ibland tror jag att uttryck som att det går inte kan göra skada, eftersom det kan leda till att man förväntar sig att det inte ska fungera. Men det är klart, begränsningar finns ju, och att ge sig till att försöka odla till exempel vanilj här tror är tämligen lönlöst. :)

      Intressant att höra att de förutom att växa i zon de inte ska klara dessutom har överlevt kraftiga beskärningar. Det ger mig hopp eftersom jag gav mig på min lilla 'Mulle'. Jag gissar dock att den som beskar visste vad han gjorde och att snitten var perfekt lagda. Jag vågar inte råda dig till hur du ska göra nu, men jag tror att det är bra att lita på sin egen känsla.

      Vad roligt att du fick så mycket mullbär i år. Dina 'Mulle' har jag ju mumsat av, men ditt vita mullbär har jag inte smakat. Hrmm! Hur har jag kunnat missa det. :)

      Tack för din fina kommentar och ha en riktigt fin fortsatt vecka du också!
      Kram Anna-Karin

      Radera
    2. Hej Kristina Sundberg var i landet bor du? Och vilken zon är det. Vänliga hälsningar från Siljansnäs zon 4-5? Tänker definitivt prova Mulle.

      Radera
  5. Hej Anna-Karin!

    Vilken härlig historia du berättar om `Mulle´, känns som om vi var gamla bekanta men det är vi ju inte. För mig låter mullbär nästan exotiskt, jag tror inte ens att jag smakat ett mullbär någonsin.

    Din berättarkonst är så speciell och tilltalande för mig så jag fick faktiskt lust att plantera ett mullbärsträd, där ser du vilken kraft det finns i både Mulle och orden!
    Nu hoppas jag att både höst och vinter utvecklar sig till Mulles fördel!

    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Gunilla!
      Tack! Jo, jag kunde inte låta bli historien om vår lilla 'Mulle'.:) Ibland blir det inte som man förväntat sig, men sällan har jag blivit så förvånad som när jag såg den lille stackaren i sin jättekruka.

      Trots att vi aldrig träffats så känns det som om vi känner varandra ändå, via bloggen. Det tycker jag känns bra.

      Vad roligt att inlägget lockade fram din lust att plantera ett mullbärsträd. Träden är vackra, och mullbären fantastiskt goda. Oavsett om du planterar ett eget träd eller inte så hoppas jag att du får tillfälle att äta nyplockade mullbär. Det är en angenäm smakupplevelse.

      Tack för att du hoppas på min'Mulle'.

      Kram Anna-Karin

      Radera
  6. Hej Anna-Karin!

    Jag såg ditt inlägg redan igår men insåg att det här måste jag ha tid på mig för att läsa ordentligt. Älskar dina texter som är både underhållande och informativa. Och nu sitter jag här med ett brett leende. Det var en ynklig liten 'Mulle' som bodde i den stora, stora krukan. Men du ska se att han (för visst är det väl en han) kommer att växa till sig. Jag har ju en bekant (nämnde nog det i min förra kommentar) som har en 'Mulle'. 'Mulle' ska absolut inte kunna växa hos henne men se det bryt han sig inte om. Och han ger enorma skördar. Så jag håller tummarna för att också din 'Mulle' kommer att trivas och ge mycket skörd kommande år.

    Normalt tycker jag maskar och larver en masse är obehagliga att se på bild men det gäller inte silkeslarver. Och deras kokonger är som konstverk.

    Nu önskar jag dig och 'Mulle' en riktigt skön helg :)

    Kram Anita

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Anita!
      Det är så roligt att du vill ta dig tid att läsa mina inlägg. Jag vet att de blir långa ibland, och det här tog nog priset. :) Ändå hoppade jag över en massa. :)

      Det är spännande med alla "Mullar" som växer där de inte borde kunna växa. Han verkar vara av en tålig sort, för visst är det en han, det håller jag med om. De enorma skördarna som många verkar ha fått i år är härligt att höra om, men det beror förmodligen på att det var den varmaste sommaren någonsin. Om man framöver bara får en del av den mängden så är det underbart det också.

      Silkeslarverna är okej, men lite läskiga tycker jag nog att de är de också. :) Hrmm!!!

      En fin ny vecka till dig!
      Kram Anna-Karin


      Radera
  7. Å nu måste jag... Men jag hinner inte i morron utan får vänta till nästa vecka. Måste se om 'Mulle' finns kvar i plantskolan. Tack för en underhållande text och en superreklam för goda bär som jag ska hålla långt från allt känsligt.

    Kram, Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å, hoppas du får tag i en 'Mulle' på plantskolan nu i veckan. Annars kommer de nog att finnas till våren också. Jag var sent ute så det var nog därför jag hade problem i våras.

      Mmmm, de är verkligen goda. :)

      Kram Anna-Karin

      Radera