tisdag 9 januari 2018

Viva la Viva

I några dagar har solen strålat från klarblå himmel, och man har verkligen märkt att ljuset är på väg tillbaka. Det är en skön känsla som sätter igång vårkänslorna. Längtan efter de tidiga vårblommorna gör sig påmind. En av de växter, eller mera korrekt växtsläkten som för mig signalerar vårens ankomst är vivornas.

Den viva jag först kommer att tänka på är vår vilda och innerligt älskade gullviva, Primula veris.  Alla vivor tillhör släktet Primula och namnet härrör från latinets primus som betyder den förste. Gullvivan är ingalunda tidigast av vivorna men får inleda i alla fall. På något vis är den en självklar etta.


Gullviva, Primula veris

Den röda varianten. Primula veris 'Sunset Shades'.


Röd gullviva
Gullviva, Primula veris 'Sunset Shades'.
Röd gullviva
Gullvivan blommar strax efter, eller som här samtidigt som vitsipporna.
Vilken härlig syn!
Gullviva, Primula veris 'Sunset Shades'.
Röd gullviva
Tittar man noga så ser man att brämet är mer flikat än vad de brukar vara.
Blommorna är inte lika trattformade som man är van vid.
Känner mig säker på att det är en gullviva men troligen en hybrid.
Gullviva Primula veris.

Den vanliga gula. Primula veris.

Primula veris
Gullvivorna frösår sig och när de etablerar sig i rabatterna blir de riktigt
maffiga. Jag brukar flytta ut dem i gräset igen.
Primula veris
Ett annat alternativ är att istället flytta dem från gräset in i
rabatten, som här hos ett par i grannskapet.

När jag skriver om att flytta gullvivor (något som nog många av oss har gjort eller känner någon som gjort) blir jag tveksam. Gullvivan är fridlyst i hela landet. I Skåne, Halland och Närke får man inte ens plocka en bukett. Det får man i övriga landet, men det som gäller är en bukett till sig själv eller som gåva till någon. Man får inte ta stora mängder och man får absolut inte plocka och sälja. Ingenstans i naturen får man gräva upp dem. Men hur är det i den egna trädgården? Någon som vet?

Gullviva gul röd orange
Ack så vackra de är! 
Gullvivorna är mycket anspråkslösa och tåliga. De trivs på de flesta jordar men föredrar kalkhaltiga marker. Tål torrare växtplatser än nästan alla andra vivor. Blommar i maj.


Jordviva, Primula vulgaris
Den viva som blommar först i vår trädgård är jordvivan, Primula vulgaris. På bilden nedan ser den inte mycket ut för världen, men om man betänker att fotot är taget i mitten av februari förra året så är det inte så illa. Knopparna har redan börjat sträva uppåt. Och snart, om drygt en månad så är vi där igen. :)


Jordvivor finns nästan alltid att köpa som krukväxter under vintern och våren. När de gjort sitt inomhus och värmen börjar komma är det bara att plantera ut dem. Eftersom jag aldrig lyckas motstå att plocka med mig ett par så har jag rätt många i trädgården nu. På bilden nedan ståtar årets nyförvärv. De trivs bäst om de placeras svalt och ljust men inte i direkt solsken. Det viktigaste är dock att man inte glömmer att vattna, för uttorkning tål de i likhet med andra vivor inte.

Årets jodrvivor som nu sprider vårkänsla.
Primula vulgaris
Jordvivorna finns i en mängd olika färger och färgkombinationer men den vilda är ljusgul med orange fläckar vid svalget. Den växer i stora delar av Europa men försvann från sin sista utpost i Sverige (Kullaberg i Skåne) redan i början på 1900-talet.

En del jordvivor har också förädlats beträffande blommornas form, och inte bara avseende deras färg.

Jordviva med fyllda blommor
Den här jordvivan med fyllda blommor köpte jag förra året.
Snart får jag se om den klarade vintern ute i rabatten där jag satte den.
De avvikande formerna har oftast lite sämre härdighet än de mer naturtrogna.

Jordvivorna är anspråkslösa och klarar det mesta utom uttorkning. Konstant fukt gäller, och  om de får välja föredrar de en ljus och sval placering utan stekande sol. 5 - 15 cm höga. Blomningstid mars - maj, men kan blomma lite när som helst.

Jordviva i snö
Jordvivorna kämpar på i snö och kyla och tycks aldrig ge upp.
Jordviva i maj. Den har nu hunnit snygga till sig efter
den tidiga vårens snöande och haglande.
Den liknar den den vilda arten, men har en kraftigare gul färg. 
 


Lundviva, Primula elatior
Den vanliga lundvivan liknar gullvivan men är kraftigare. Ljusgula blommor. 10 - 30 cm hög. Jag har försökt att fröså den i många år men tyvärr inte lyckats än. Den enda lundviva jag har är en köpt hybrid med riktigt mörkgröna blad, orangegula blommor och violetta stjälkar. Vacker den också men inte alls med samma naturliga elegans som den "riktiga".

Lundviva - hybrid
Primula elatior

Bollviva, Primula denticulata
Jag har ett par bollvivor som jag dragit upp från frö. De blev inte så stora och praktfulla i somras men när hösten kom var bladrosetterna riktigt kraftiga, och såg mycket lovande ut.



Bollvivorna kallas i England för "Drumstick Primula" efter sitt utseende. Blommorna sitter i en stor boll i toppen på en upprätt kal stjälk. Blommar i april till maj och klarar en del skugga.

En fördel med min än så länge ganska klena bollviva är att "bollen"
i toppen inte är så tät. Man kan verkligen se de enskilda
blommorna, och hur vackra de är.

Praktviva, Primula sieboldii
Alla vivor har vackra blommor, men praktvivan med sina fransade blomkanter erbjuder något utöver det vanliga.


Vit praktviva

Vit praktviva
Vit praktviva. Underbara blommor, och underbara blad.

Praktvivan blommar i juni med vita, rosa, lila eller blålila blommor. Den blir 15 - 20 cm hög.

Lila praktviva
Lila praktviva med julrosens gigantiska blad som parasoll. Den har valt
platsen själv men visste kanske inte riktigt hur stor "kompisen" skulle bli. 

Lila praktviva
Lila praktviva.
Primula sieboldii


Vivorna är ett fascinerande släkte. Det finns vilda arter, trädgårdsvarianter och riktiga rariteter. Nästan alla vill ha en mullrik fuktighetshållande jord i halvskugga. Lundar, ängar och gräsmarker är mijöer där de brukar trivas. De flesta är mycket härdiga och kan odlas i stora delar av landet.


Fler vivor
När jag kryssade i vilka fröer jag önskade mig från Trädgårdsamatörernas frölista i år tog jag med tre vivor. Jag har inga bilder men ni kan klicka på länkarna och se hur de ser ut.

Primula japonica 'Postford White' - Japansk viva med blommor i etager. Blommar i juni- juli. 45 - 50 cm hög. Den här sorten är vit men den finns i många olika färger.

Primula bulleyana - Gul kandelaberviva. Blommar i juni - juli. 40 cm hög.

Primula cockburniana - Lackviva med färgsprakande orange blommor. Blommar i juni. 20 - 40 cm hög.

Snart kommer fröerna och då får jag se om de är med. Spännande! Hoppas hoppas!

Önskar att jag hade den här dammen att plantera dem vid .......
Men de skulle allt bli fina i mitt lilla hörn också. :)


Det finns många fler arter inom släktet Primula och jag skulle kunna hålla på länge, men jag tänkte avsluta med en sista länkning till de läckraste av alla, till vildranunklarna eller björnöronen (Primula auricula) som trivs i stenpartier eller som kantväxter. De är ovanliga och inte helt lätta. Missa inte att spana in dem.! :)


Amaryllisarna som inte hann slå ut till jul blommar fortfarande för
fullt, precis som de vårliga vivorna som nyligen fått flytta in.
Våren är på gång men än dröjer sig julen kvar i några dagar.
I alla fall hos mig. Gillar ljusen. 

Till helgen blir det trädgårdsfest i Varberg,
och sen blir det sådd av paprika, chili och tomater.
Det tar sig.
Det nya trädgårdsåret rullar igång.
Härligt!
God fortsättning till er alla!

Kram Anna-Karin

20 kommentarer:

  1. Hej Anna-Karin!

    Vilken fyndig rubrik! Det var så roligt att läsa om dina vivor för jag delar din förtjusning över dessa små skönheter.

    Ända sedan jag började med trädgård har vivorna funnits med, jag har aldrig tröttnat på dem som med en del andra växter. De har så mycket att erbjuda i en trädgård och sedan kan man alltid botanisera vidare i det stora släktet. Det finns hur mycket vivor som helst att upptäcka, det räcker gott till ett helt trädgårdsliv.

    Tack för ett intressant och välskrivet inlägg!

    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Gunilla!

      Vad roligt att du tyckte om mitt inlägg om vivor. Tack!

      Vivorna är verkligen fascinerande. Känner att jag i dem också har hittat ett växtsläkte som jag inte kommer att ledsna på. Som du skriver så verkar det finnas hur många olika vivor som helst att upptäcka och odla. :)

      Minns att du i ett av dina tidigare inlägg skrev om jordvivan 'Fransesca' och att jag fastnade för den direkt, liksom för lackvivorna och förstås auriklarna som det är svårt att se sig mätt på. De sistnämnda misstänker jag dock är lite svåra (och dyra) så de blir det till att njuta av hos andra.

      Kul att du också är förtjust i vivorna.

      Kram Anna-Karin

      Radera
  2. Vilket fint primulaporträtt du gjort :) Och jag skulle säga från det jag läst om fridlysning att du får gräva i din egen trädgård.

    Nu börjar jag undra vilka frön jag beställde. Ur restlistan brukar jag alltid plocka Primulor just för de är så fina. P elatior och pseudoelatior har jag sått men kan inte se skillnad på dem så nu säger jag elatior om båda. gissningsvis så har kanske donatorerna inte kunnat hålla isär heller. Ångrar lite att jag missar trädgårdsfesten...

    Men önskar er en härlig fest! Kram, Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Carina!
      Synd att du inte kommer till Varberg. Det hade verkligen varit roligt att träffas irl.

      Kom inte heller ihåg vilka fröer jag hade beställt men hittade listan där jag skrivit upp dem efter ett tags letande. Den låg bland dotterns kemipapper. :)
      Nu har jag dock koll på den och snart kommer fröerna. Spännande!

      Visste inte att det fanns en pseudoelatior, men om du säger att den liknar den vanliga så är min inte en sån i alla fall. Undrar just vad det är för en lundviva jag har? Det stod P. elatior Hybrid på skylten och inget mer. Hoppas på att få ett namn på den i framtiden men det kanske inte är så sannolikt.

      Önskar fortsatt fin januari!
      Kram Anna-Karin

      Radera
    2. P.S. Skönt att höra att du tolkar det som att det är okej att gräva och flytta gullvivorna i den egna trädgården. D.S

      Radera
  3. Så flott du skriver om primula! Primula er en stor slekt, og det finnes så mange fine av de. Jeg har noen få av de sieboldii, og de er jeg så glad i.

    Klem, Marit

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Marit!
      Jag är också mycket förtjust i mina sieboldii. I höstas flyttade jag mina för att skapa plats för fler julrosor. Är lite orolig för hur det har gått för dem. De är ju så otroligt vackra så hoppas hoppas det gått bra.
      Kram Anna-Karin

      Radera
  4. Hej Anna-Karin

    Jag har bara har en Primula där jag är säker på namnet - "pulverulenta".
    Därför är det så bra att se din fina genomgång.

    Kanske man borde intressera sig lite mera för detta släkte?

    Ha en trevlig onsdag

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Karsten!
      Hade inte hört talas om Primula pulverulenta tidigare men kunde förstås inte motstå att googla upp den. Vad vacker den var, högrest och med underbar färg. Det svenska namnet var också tjusigt. Tempelviva.

      Ett stort och fascinerande släkte att botanisera i.

      Trevlig fortsatt onsdag du också!

      Radera
  5. Hej Anna-Karin!
    Har nyligen skaffat mig några Primula, den gula och några bollvivor. Trodde de var svåra att få att trivas, men det visade sig att de blev riktigt fina. Så efterhand har jag köpt några till. Den vita praktvivan är helt fantastisk.
    Trevligt inlägg.
    Ha det bra /Marika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Marika!
      Tack! Har också tänkt på vivorna som lite svåra men de växer fint här hos mig också och det glädjer mig mycket. Jag har dem i konstant fuktig jord (inte blöt) och misstänker att det är tillgången på vatten som är allra viktigast för att de ska trivas.

      Den vita praktvivan är fantastisk, ja. Svår att se sig mätt på.

      Önskar fin fortsatt januari!
      Anna-Karin

      Radera
  6. Oj så mycket härlig information jag fick av dig om en av mina favoritväxter, vivan. För mig är gullvivan den speciella då jag är född i maj och mamma alltid sjönk "När lillan kom till jorden" för mig och då minns jag speciellt strofen "Gullvivans plym sågs vaja". Intressant om det där med att gräva upp gullvivor i sin egen trädgård, om det är tillåtet eller ej. Jag har flyttat mina vanliga gula runt i trädgården. Ursprungsplantan kom från en rabatt i en annan trädgård. Var den hade sitt ursprung vet jag inte. Däremot är mina röda gullvivor inköpta hos Trädgårdsamatörerna.

    Vivor ger verkligen vårkänslor och jag kan prata om dom hur länge som helst. Undrar om jag inte ska åka i helgen och se om dom har några på vårt nyöppnade Blomsterland. Har en rabattcheck att utnyttja och vivor kan man lätt frossa i. Jordvivan med dubbla blommor var väldigt läcker. Hoppas den kommer upp i rabatten till våren.

    Ha en fortsatt skön vecka!

    Kram Anita

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anita! Vilken härlig tid att fylla år. Tycker om alla månader men maj är "favoriten". Tycker det är som vackrast då. Det är inte konstigt att maj och blomstren i denna månad så ofta dyker upp i våra visor. Själv föddes jag i januari och det är inte så många som kommit på att skriva om den ..... :)

      Läste i Carinas kommentar ovan att hon tolkar det som så att det är okej att gräva upp och flytta vivorna i den egna trädgården. Det kändes skönt att höra eftersom jag precis som du har flyttat runt mina en del. Röda har jag bara två och de har dykt upp av sig själva. De röda på bilderna i inlägget växer vilt hos farmor och farfar på berget Billingen. De trivs där, gullvivorna, och breder ut sig i stora härliga fält. Ack så vackert.

      Hoppas du hittar några fina vivor om du beger dig till ert nya Blomsterland.

      En fortsatt skön vecka till dig också!
      Kram Anna-Karin

      Radera
    2. Det blev tre vivor som riktigt ropar ut ordet "vår" där dom står i köket. Och i vår så ska dom som vanligt ut i rabatten. En del kommer tillbaka, andra inte.

      Kram Anita

      Radera
    3. Alltid roligt när man hittar nya vivor som man tycker om på våren. De ger verkligen vårkänsla. Hoppas dina nya kommer att trivas ute i trädgården också. Men som du skriver, ibland gör de det, ibland inte, men alltid spännande att prova.
      Kram

      Radera
  7. Vilket fint inlägg, väcker vårkänslor och glädje inför den vår som kommer och gav mig lust att satsa på några vivor denna säsong. Vilda gullvivor, både den gula och den röda, finns i min trädgård på självvalda ställen men annars har jag försummat detta vackra släkte. Får bli en ändring på det, bilderna ger ”habegär”, så många härliga vivor att välja mellan.
    Ha en riktigt fin vecka. Vi ses i Varberg.
    Kram/ Kristina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Kristina!
      Jo, nog är det så alltid, att de vackra vivorna ger habegär. Risken är nog att när man väl börjar upptäcka dem så upptäcker man bara fler och fler ..... En trevlig risk i och för sig. :)

      Om jag får fröerna och om de gror snällt och fint så delar jag gärna med mig. Men du kanske inte jublar över gult och knallorange, men en av dem är vit. :)

      Ses i Varberg! Ska bli jättekul!
      Kram Anna-Karin

      Radera
  8. Vilket ljuvligt inlägg! Jag vet inte hur jag ska skilja på jordviva och lundviva i verkligheten. Jordvivan funkar att plantera ut men värre med lundvivan.
    De senaste åren har jag kommit på att vivorna trivs bra här. Gullvivorna frösår sig lite överallt och bollvivorna sprider sig fint.
    Spännande sorter från STA!
    Ha det så kul i Varberg och kram
    /Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var verkligen bra föreläsare i Varberg. Intressant och varierat. God mat och trevliga, både nya och gamla, trädgåårdsvänner var det också. Rekommenderas. Dock inget om att odla ätbart. De flesta gör nog det också, men det är ju inte trädgårdsamatörernas huvudtema.

      Att skilja olika jordvivor och Lund i ordning åt är nog inte så lätt eftersom det finns många sorter och hybrider av båda arterna. Inget jag vågar mig på i alla fall, såvida de inte har de klassiska utseendena.

      Roligt med vivor som trivs och sprider sig. Både de vanliga gullvivorna och bollvivorna är så fina. Hoppas på att mina bollvivor också kommer att sprida sig. Kanske gör de det, kanske inte. 😊
      Önskar dig en fin fortsatt vecka.
      Kram Anna-Karin

      Radera
    2. Att skilja olika jordvivor och lunvivor åt är nog inte.... försökte jag skriva men som så ofta "hittade mobilen" på något annat. 😊

      Radera