Fin utsikt på jobbet

De senaste åren har vi haft fyra björkar. Två riktigt tjusiga och två mer skraltiga. Under lång tid har vi funderat på att ta bort de båda "fulare", men inte kommit till skott. Att ta bort sina träd är ett stort beslut. Det väcker känslor och förändrar trädgårdens karaktär drastiskt.

I somras hade vi dock inget val. En av björkarna hade gradvis blivit sämre och sämre, fått färre och färre blad, tappat fler och fler grenar, börjat dö i toppen och blivit kalare och kalare för vart år som gått. I vintras när vindarna friskade i och tog tag i det stackars trädet åsåg vi eländet med stora fjärilar fladdrandes i magen. Vissa nätter var sömnen inte den bästa.

I mitten syns björken som i sin glans dagar hade långa
lövfyllda grenar som hängde ner som draperier från de
större sidogrenarna. Då var den en sann primadonna,
tät och fin, och inte alls som här, gles och miserabel.
Längst ut på sidorna står de båda taniga inte speciellt
välväxta björkarna som vi från början tänkte ta bort,
men som vi nu tänker behålla för att
bevara trädgårdens höjd.
(Alla tre björkarna är troligen hybrider mellan vårtbjörk
(Betula pendula) och  glasbjörk (Betula pubescens.))

Tyvärr var det vår finaste björk som gav upp, den som vi helst av alla ville ha kvar.

Nåväl, här kommer björkens öde, och också en liten inblick i hur det kan vara att jobba med fin utsikt. :)

En lärling som börjar klättra och en arborist som tittar på.

Gren efter gren kapas utmed vägen upp.

De stora grenarna, de som i sig själva är som mindre träd,
är svåra att manövrera och en råkar hamna i busken. 

Lärlingen ger sig för den här dagen, klättrar ner och tar över
markarbetet. Den mycket erfarne arboristen klättrar upp.

Kolla in höjden. Hur kan han stå där uppe? Imponerande!
Betänker man sen att han sågar bort grenar av den
storleken som syns på bilden, samtidigt som han
balanserar på den vajande stammen, så blir det obegripligt.
I alla fall för en sån som mig. Jag får gelé i benen om jag
måste upp på tredje steget på en stege för att nå, och får
rysningar till och med nu, bara av att titta på bilderna.
När det begav sig hade jag svårt att stå still.
Vill här poängtera att min höjdrädsla och min oro förstås
är helt obefogad. Trädet var provborrat och kontrollerat
innan, och arboristen kan sin sak och vet vad han gör.  

Snart ......

.......faller grenen.

Undrar just om han passade på att njuta av utsikten
innan det var dags för honom att bege sig neråt igen? :)
Det syns inte på bilden, men stammen vajade nog minst
en meter fram och tillbaka där uppe i toppen där han stod.
Hujedamej!

På väg åt rätt håll men tufft ändå. Stockarna han tar
med sig på vägen är inte direkt små.

Äntligen klart! Det ser ut som värsta förödelsen men allt
ligger där det ska. På gräsmattan eller på den bara jorden.
Inget i rabatterna eller planteringarna.
Till och med busken som fick en gren över sig
i början klarade sig utan skador.

Några bilder till som visar hur det såg ut efteråt, och som
också visar hur det ser ut i grannskapet där vi bor.
Det är alltid lite spännande, eftersom olika områden
har så olika karaktär.

När björken tagits ner anlade vi en ny plantering kring den. Stubben sparade vi för att i framtiden kunna använda som stomme till en stabil klätterställning.

Här syns början till den nya planteringen. Den är gjord av
grästorvor och trädgårdskompost, och kommer att behöva
ligga till sig ett par år innan den kan tas i bruk.

Men när maskarna och de andra nedbrytarna gjort sitt
tänker vi plantera en honungsros och en skogsklematis
här, och låta den vackra duon klättra i den höga stubben.
Den borde vara tillräckligt stadig till och med för de
här båda giganterna. På bilden längst ner till vänster
syns det hur starkväxande de är.
Där har de tagit över ett helt äppelträd.
Honungsros (Rosa helenae 'Hybrida') och skogsklematis
(Clematis Vitalba-Gruppen 'Paul Farges')

Skogsklematisen och de av lavar beklädda grenarna i
närbild. Jag har nog visat bilden förut men den är
så fin så jag kunde inte låta bli. :)
Skogsklematis (Clematis Vitalba-Gruppen 'Paul Farges')

Till sist, tillbaka till jobbet med den fina utsikten och till arboristerna. En yrkesgrupp man sällan tänker på förrän man behöver den. Som till exempel när man som vi får ett träd som måste ner, men som inte kan fällas utan att orsaka stor skada på omgivningen. Någon vecka efter att de tagit ner vår björk tog de en till i grannskapet. Den var en ännu större utmaning än vår, eftersom ägaren, som kanske blev inspirerad av oss, har hela sin trädgård full med olika unika mycket sällsynta växter från världens alla hörn. Den tog de utan att med en enda liten kvist nudda marken. Det ni! :)

Arboristerna har lång utbildning och är mycket kunniga. Inte bara i att ta ner träd utan också i hur man sköter om dem och håller dem fina. Vi funderar på att låta dem snygga till vår gigantiska lind nästa sommar. Det är spännande att tänka på hur fin den skulle kunna bli om den fick lite omvårdnad.

Det var ledsamt att behöva ta bort den förr så fina björken.

Men också skönt.

När det stormade för några nätter sedan behövde jag inte oroa mig.

Jag kunde sova som en stock. :)

Kram Anna-Karin