Islossning

Känslan nu när våren är på väg är en av de bästa. Solen värmer. Vårlökarna kikar upp. Småfåglarna kvittrar, och man kan höra glädjen i deras sång. Det är som om de spelar andra melodier. Ett annat av vårens ljud, förutom fågelsången, är islossningens.

Ibland mullrar det öronbedövande.

Det är mäktiga krafter i rörelse när vågorna rullar in över den bräckliga isen. Då och då bildas det märkliga formationer, men oftast bara alldeles vanliga flak.

Andra dagar är dramatiken som bortblåst. Det är helt stilla. Nästan. Lyssnar man noga kan man höra de knappt förnimbara knakningarna och de små knäppande ljuden som uppstår när isen bryts upp och flaken nuddar helt lätt vid varandra. Som viskningar.

Jag försöker alltid ta mig ner till Vänern när isen släpper taget. Det hör våren till, och däri finns en härlig känsla jag vill uppleva. Att fånga en stämning på bild är svårt. När jag står där och tittar ut över vassen, över mot andra sidan, kan jag inte låta bli att tänka på en som verkligen har förmågan att fånga känslor och stämningar. Jag kan skönja taket på hans och hans familjs hem. Han använder penslar och akvarellfärger och kan med bara några få streck, eller med en fantastisk detaljrikedom, skapa nyfikenhet och väcka känslor. Av stillhet eller rörelse, av vemod eller glädje. Alltid med kärlek. Han är en fantastisk konstnär som berör. 

Ikväll ska jag "titta ikapp" på några missade avsnitt av "Vänligen Lars Lerin".
Gillar dem.

Om ni någon gång har vägarna förbi Värmland och Karlstad så 

vill jag varmt rekommendera ett besök på Lars Lerin-museet.

Inte jättemycket trädgård, men väl natur,

och allt annat som livet handlar om.

Kram Anna-Karin

En härlig vinterdag

Förra helgen värmde solen riktigt skönt. Först satt jag mot solväggen och njöt en stund och sen tog jag en runda i trädgården för att fånga några av vinterns skönheter på bild.

Varje vinter förundras jag över hur vackra fröställningar
den vita skogsastern (Aster divaricatus) har.

Som små stjärnor och ulliga bollar.
Vit skogsaster (Aster divaricatus)

Ormhasselns (Corylus avellana) snurriga grenar är
det också lätt att förälska sig i.

Hortensior är alltid fint. Så ock på vintern.
Vidjehortensia (Hydrangea arborescens 'Annabelle')

Krolliljan (Lilium martagon) är en annan favorit.
Fröna har jag hjälpt till att sprida. Även om jag har närmare femtio 
stycken så hoppas jag på att de ska bli ännu fler.
Kan inte få nog :)

Efter fotorundan skottade jag upp snö på vintersådderna och började funderade på att ta en runda ner mot skogen och vattnet.

Vintersådderna som fick ett värmande tak av snö.

Då slogs jag av tanken på de vintergröna växterna som inte uppskattar vårsolen lika mycket som vi.

Det blev till att sätta mössa på stackarna.

Väven skyddar mot det mest intensiva solljuset, så att bladen och barren inte blir för ivriga med att komma igång och fotosyntetisera. Risken är annars stor att de blir brända eftersom de inte kommer åt något vatten i den frusna marken.

Även den nyplanterade magnolian fick en fin spökdräkt.
Hoppas den blev glad!

Väven räckte inte riktigt så lagerhäggen fick en öppning mot norr. 

Fint sällskap ute i trädgården hade jag förstås.

Någonting har väckt Tussans intresse.

Kan det vara de här med sina röda
påsklämmor i näbbhöjd. Nja, ......

...... snarare är det de vackra sidensvansarna.
Turligt nog har Tussan blivit bekväm med
åren, så de kan äta sina äpplen i lugn och ro.

Som avslutning på den strålande vinterdagen blev det till sist en liten promenad. Att ha Vänern och skogen fem minuter bort är en lyx.

Jag passade också på att ta en sväng förbi en av mina favoritträdgårdar i grannskapet och .... jo då ...... där i stensluttningen .... där var de......

...... snödropparna (Galanthus nivalis)

Vårvintern kan verkligen vara underbar!

Den här helgen verkar dock inte lika lovande. För ett par dagar sedan var det fyra minus och regnade. Flera skolor i Värmland fick stänga. Skolskjutsarna fick ställas in. Allt, precis allt, var täckt av ett osynligt islager. Svartis brukar vi kalla det där jag kommer ifrån. Otäckt!

Idag har isen blivit blask. Det är skönt men det är inte utan att mys inomhus lockar mest.

Hej då och kram!

Anna-Karin

Rosor man blir glad av

Allteftersom åren går bryr man sig mindre om vad andra tycker. Eller så är det kanske inte, för egentligen bryr man sig mer, men på ett annat sätt. Man är ärligt intresserad, lyssnar och respekterar men har mindre behov av att tycka likadant. I en grupp där alla enats om att den där tavlan är allt förskräckligt barnslig, naiv och intetsägande vågar man upphäva sin lilla stämma och säga; "Jag tycker den är riktigt fin. Just att den är lite barnslig gör att den utstrålar en väldig värme." Att lyssna till sig själv utan att bry sig om vad man förväntas tycka är skönt. Det finns fördelar med att inte vara tonåring längre. Att man blivit liiite äldre. :)

Nu är det förstås så att jag tänkte tycka till. Om färger. På rosor. Jag tycker om alla rosor och alla färger, men mina favoriter är de i orange, blekt orange och aprikos. De gör mig varm om hjärtat och glad i sinnet.

Ros 'Molineux' 

Underbart vacker!
Ros 'Molineux'

Läckra färgskiftningar!
Ros 'Molineux' 

'Molineux' är en engelsk ros, eller Austinros som man kanske oftare säger. Det är en härdig (Zon 3) buskros med ett tätt och upprätt växtsätt. Höjd 75 cm. Remonterande. Blommorna är tätt fyllda och har en stark doft med inslag av mysk. Den har fått utmärkelser för sin goda doft och har varit årets ros i England. Enligt David Austin själv kommer den bäst till sin rätt om man planterar den i grupper om tre eller fem. Det känns som något jag håller med honom om. :)

Några andra rosor som inte heller är så "pjåkiga":

Ros 'Troika'
Storblommig rabattros. Rosa Tehybrid - Gruppen.  Zon 4. 

Ros 'Ashram'
Storblommig rabattros Rosa Tehybrid - gruppen. Zon 3 (4)

Ros 'Scented Memory' eller  'Bitten Clausen'
Modern buskros. Zon 3. 

Ros 'Kong Frederik D. IX'
Eftersom det inte fanns några utslagna blommor fick det bli en bild på
de ljuvliga knopparna. Jag har försökt slå upp den på nätet men knappt
fått några träffar alls. Lite synd! Namnet antyder, tycker jag,
att den skulle kunna vara riktigt storslagen.

De här knopparna kunde jag inte heller låta bli att fotografera. Spektakulära!
Tyvärr vet jag inte vad rosen heter. 

På den här, också okända rosen, är det blommorna som är spektakulära.
Kan det vara en dansk  polkagrisros tro?
Kanske är det en ros i Fiesta Easy Elegance - serien,
men det är bara som jag spekulerar.

Det här är en betydligt mer välkänd ros.
Den har det finaste namnet av alla.
Ros 'Peace'
Zon 5

Om jag ska fortsätta att tycka så är det lite synd att de här sagolika rosorna växer i Gavnö slottspark på Själland och inte i min trädgård. Nåja, de flesta, utom kanske 'Kong Frederik D IX', går att odla ganska långt upp i landet och skulle kunna växa här. :)

Innan jag avslutar får det bli en bild min "orange ros". Den har varit med många gånger förr och är mig mycket kär. Den kommer alldeles säkert fortsätta med att dyka upp då och då, i framtiden också.

Ros 'Clodagh McGredy'
Klasblommig rabattros. Zon 3. 

Orange används ofta i gemensamhetsutrymmen. Färgen anses vara social och öka gemenskapen. Eftersom den troligtvis också ökar aptiten är den även populär i personalmatsalar och på många restauranger. Så lite orange behöver vi nog! Jag gillar orange. Det har jag alltid gjort! På klassfotona från lågstadiet har jag orange byxor på mig alla tre åren. Det var en bedrift för det var inte så lätt att få tag i orange byxor då heller. Nu är jag lite mer försiktig med färgen och det kanske är bra. Orange är precis som rött, ganska intensivt. Men fint! :)

Hur som helst! .

Jag är väldigt förtjust i rosa också. 

Att känna efter vad man tycker är skönt.

Att det snart är helg känns till exempel väldigt bra!

Det gissar jag att de flesta håller med om?

Kram Anna-Karin