onsdag 28 december 2016

Fyra skålar, åtta humlor, två frysboxar och ett nytt år som väntar runt hörnet


Vid en av julens fikastunder lade jag saffransbullarna i en vacker handgjord skål av ene och tänkte inte närmare på det. Inte förrän farfar som är inne på sitt 87:e år tog upp den och frågade var den kom ifrån. Då mindes jag min och min mans första lilla semesterresa tillsammans. Den gick till Arvika. Det var ingen lång resa även om vi på den tiden var västgötar och inte värmlänningar som nu. Vi köpte skålen på en slöjdmässa. Min mans lillebror som sitter bredvid mig vid bordet och dricker kaffe var då lika gammal som vår dotter är nu. 15 år. Nästa år fyller han 50. Inga hisnande tidsperspektiv men tillräckligt för att få tankarna att snurra lite.

En annan skål jag har i min ägo är lite äldre. När min morfar gick bort såldes hans hem på auktion. Innan försäljningen började sa mamma att jag fick välja två saker jag ville ha. Det blev två skålar. En liten som morfar alltid hade framme med godis i, och en lite större som inte användes till vardags men som det serverades kräm i när det var lite festligare.
Mormor och morfar använde skålen till servering men jag tar bara fram 
den vid speciella tillfällen. Här är det till min dotters 15-årsdag.
När morfar växte upp fanns det ingen el och den första bilen hade inte tillverkats än. Han var en ung man när första världskriget bröt ut. Lite svårt att föreställa sig men fortfarande begripligt.
De hisnande perspektiven kommer nu. Och det är humlan och några av våra andra pollinatörer som får stå för dem och för det ogreppbara:

För 130 miljoner år sedan utvecklades de första bina från getingar. De levde ensamma som solitärbin. Det tog sen ytterligare 50 miljoner år innan evolutionen ledde fram till de första samhällsbyggande sociala bina, de som liknar våra honungsbin, och ytterligare 50 miljoner år innan den första humlan skådade dagens ljus. Humlan räknas in bland de vilda bina och är i jämförelse med de andra förstås en nykomling. Den kom ju först 100 miljoner år efter det första biet och har bara funnits på jorden i 30 miljoner år. Bara och bara! Jämfört med oss människor (Homo sapiens) som troligtvis tog våra första steg för endast cirka tvåhundratusen år sedan är det rätt länge. Minst sagt! Naturen är lite trög och tar god tid på sig när det gäller att anpassa sig till nya förhållanden. Än surrar de dock. Humlorna och de andra bina.
Här är en humla som samlar pollen till boets växande larver. Den borstar
ner pollenkornen i speciella förvaringskorgar på bakbenen och får på så 
vis med sig osannolika mängder på en enda flygtur. Pollenkorgarna 
med sitt pollen är de gula "korvarna" som syns på bilden. 
Humlan i sig själv är ganska flygtung, men sägs klara
en last lika stor som sin egen vikt.
Eftersom humlan ovan mest visar rumpan är det lite svårt att se vad det är för art. Något som annars är väldigt roligt att titta efter. Här kommer några andra mer lättbestämbara humlor från min trädgård. Tittar man noga ser man att de uppvisar ganska stora skillnader i sitt utseende.
Hushumla. Rufsig och supersöt!
Stenhumla. Eldig rumpa!
Trädgårdshumla.
Jordhumla! En ofta sedd gäst i trädgården.
(Det finns olika jordhumlor och det här är en mörk jordhumla)
Ängshumla.
Snylthumla. En uppfinningsrik rackare.
Åkerhumla. Ullig och go!
När jag ser humlorna och de andra smådjuren som pollinerar blommorna i trädgården känner jag tacksamhet! Tack vare dem har jag nu två frysboxar istället för en!  Det gick inte att få plats med jordgubbarna, blåbären, hallonen, vinbären, krusbären, havtornen, lingonen och plommonen annars.

Dags att runda av, och snart dags för den fjärde skålen. 
Skålen för det stundande nya året, som jag hoppas blir ett år då vi väljer
det goda och kärleksfulla, för varandra och för vår natur.



💗💗💗💗💗💗💗
Kram

14 kommentarer:

  1. Hade ingen aning om att det fanns så många olika humlor :) nu får jag verkligen titta efter vilka det är som besöker vår trädgård till sommaren :) Att ha bruksföremål som man vet använts av ens anor är mäktigt tycker jag, vi har en hel del av sådant och jag älskar att stryka handen över ett föremål och veta att för ca 200 år sedan har en släkting rört och använt den här :) Ha det gott/Monne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja bruksföremål som använts av tidigare generationer är mäktigt och väcker vördnad. Jag kan nästan se min morfar framför mig när jag tar fram och känner på hans kära gamla skål. Det är saker och känslor man ska vara rädd om. Angående trädgårdens humlor så är det ungefär tio arter som brukar besöka våra trädgårdar regelbundet. Alla de jag har med utom möjligtvis snylthumlan är ganska vanliga besökare. De är så söta när man tittar närmare på dem. Speciellt hus- och åkerhumlorna. Tänker på dig och din familj och hoppas att ni får ett fint avslut på det gamla året och ett riktigt Gott Nytt trots de vedermödor som drabbat er.
      Kram Anna-Karin

      Radera
  2. Vilka trevliga små berättelser så här vid årets sista timmar.

    Evolutionen är särdeles långsam av sig, i alla fall utifrån ett mänskligt perspektiv. Desto värre är det att artutrotningen aldrig varit så stor som nu, vårt sätt att lev skördar offer i naturen.

    Gott Nytt År 2017!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan inte annat än hålla med dig, tyvärr. Med tanke på den tid det tagit för arterna att utvecklas så är ju tyvärr vår framfart där art efter art försvinner oåterkallelig. Att alla arter dessutom lever i komplexa samspel med andra arter gör ju inte saken bättre. Om en art försvinner påverkar det så många andra också. Både vi människor och vår natur behöver vår omtanke, i stort och i smått.
      Önskar också dig ett Gott Nytt År 2017

      Radera
  3. Visst är det en särskild känsla att ta fram ett kärt föremål med minnen. Vilket bra val du gjorde, skålen är vacker!
    Tänk att det finns så många olika humlor, något jag inte reflekterat över tidigare. Det finns så mycket att se och lära bara man är uppmärksam - eller följer din blogg! Till sommaren ska jag kolla dessa fina flygfän lite mer noggrannt. Den med gula kalasstrumpor är störtskön.
    Ett riktigt GOTT NYTT ÅR önskar jag dig också! 💞✨

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gula kalasstrumpor. Den var bra. Jag log inom mig när jag läste det. Visst är det härligt att det finns så mycket att se och att det alltid finns nya saker att upptäcka. Skålen är mycket vacker och det är knappt jag vågar ta fram den, men inne i skåpet gör den ju ingen glad så ibland fattar jag mod och använder den. Tack för dina fina ord.
      Önskar ett gott slut på det gamla och ett Gott Nytt År!
      Kram Anna-Karin

      Radera
  4. Riktig godt nytt hageår til deg. Så flott å ha skålene med gode minner om morfar. Inspirerende å lese om humlene. Fint å bli påminnet at vi skal være svært takknemlige for at de finnes. Jeg passer på å plante mange humle- og bievennlige blomster i min hage.
    Hilsen Jannicke

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack och god fortsättning på 2017. Jag planterar också gärna blommor som humlorna och bina tycker om. Att många av de växterna dessutom tillhör våra vackraste gör de ju bara än mer odlingsvärda. Snart vaknar humlorna och snart blommar krokusen igen! Vi är på väg åt rätt håll. Gott!
      Hälsningar Anna-Karin

      Radera
  5. Många funderingar, men bra sådana som jag stundtals känner igen mig i. Sitter just och läser en bok som bland annat listar bra växter för humlor och solitärbin. Hittar en och annan växt som jag ska leta efter. :) Vill gärna ta hand om de små pollinerare som vi har.
    Kram Kristina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant med växter för solitärbin. Det är sällan jag ser dem hos mig och det skulle vara roligt (förhoppningsvis för både mig och dem) om de besökte trädgården lite oftare. Tror det finns fler arter av solitärbin i södra Sverige och speciellt på östsidan men definitivt något värt att fundera över också här.
      Kram Anna-Karin

      Radera
  6. Underbar skål i pressglas som verkligen påminner även om mina morföräldrar.

    Sen inser jag att jag måste leva trädgårdslivet ännu lugnare. Inte har jag tagit mig tid att se skillnad på humlorna. Ska försöka skärpa mig till den här säsongen :)

    Ha det gott! Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, det är lite kul att titta närmare på humlorna. Brukar försöka hålla koll på dem år från år. Har i år fått en ny art i trädgården som bara besöker min praktbetonika och ett par andra växter. Tror att den är rätt ovanlig men måste få hjälp med artbestämningen innan jag vågar visa den.Lite spännande!
      Allt Gott!
      Anna-Karin

      Radera
  7. Alltid roligt att läsa dina inlägg. Tycker om hur du använder språket. Om du någongång skriver en bok vill jag gärna läsa den. Kram Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åå Anna! Dina ord värmer verkligen. Tack så jättemycket. Blir alldeles rörd men har i nuläget inga tankar på någon bok, men vem vet vad framtiden utvisar. Kanske kommer den där aha-känslan och jag känner att det skulle jag vilja skriva om. Lite hisnande tanke!
      Kram Anna-Karin

      Radera