Fingerborgsblomman - både enkel och mångsidig

Julen nalkas med stormsteg men än är det några dagar kvar. Gräsmattan är grön och termometern visar på tio plus. Vinterkänslan lyser med sin frånvaro, och den blir kanske inte mer närvarande nu när jag ger mig till att visa bilder på en av mina favoritblommor. Fingerborgsblommorna. Tänkte att de kanske kunde få Kung Bore att vakna, och inse att det är midvinter och att lite snö skulle vara vackert, och roligt för småbarnen att leka i under det stundande jullovet. Helt underbart för oss som vill åka skidor också. Vi får väl se om det lyckas.

De här vackra fingerborgsblommorna (Digitalis purpurea)
fotograferade på midsommardagen borde väl kunna
locka fram ett vackert snöfall till jul? :)

Fingerborgsblomman eller digitalisen som vi oftast kanske säger är en riktigt gammaldags och kär torparväxt. Den är tvåårig. Under första året ger den sig oftast bara till känna med en bladrosett som brukar vara synnerligen frodig och lätt att upptäcka. Om inte förr så sent på hösten när växtligheten runt omkring vissnat. Då står den där i allt det bruna, lika intensivt grön som på sommaren. Den övervintrar så och behåller färgen hela vintern. Blommorna kommer år två och blomningen är som mest intensiv från midsommar och några veckor framåt. Ströblommor kan dock dyka upp under hela hösten ända in i november. Oftast är det då milt väder som lockat fram blommorna ett år för tidigt. Efter två år är plantorna spårlöst försvunna, men de brukar dyka upp på nya platser i trädgården istället. Digitalis frösår sig lätt. Finns det bara små utrymmen med bar jord hittar de snart dit. En gång digitalis alltid digitalis :) Trots att växten är en riktig överlevare är den aldrig till besvär. Oönskade plantor är lätta att avlägsna.

Här odlas grönsaker på gamla komposter. Grönsakerna innanför träramarna 
och digitalisen utanför, där de effektivt håller borta ogräset som annars 
skulle stormtrivas i den varma mullrika jorden i söderläge. 
Digitalis som kommer in i odlingsbäddarna rensar jag mycket noggrant bort.
Fingerborgsblomma (Digitalis purpurea)

Här har några gigantiska vita exemplar slagit sig ner.
Fingerborgsblomman (Digitalis purpurea) kan bli en och en halv meter hög.

Samma blommor som på förra bilden fast från andra hållet och i kvällsljus.
Det lyser verkligen om dem. Fingerborgsblomma (Digitalis purpurea)

De här fingerborgsblommorna (Digitalis purpurea) har valt sin växtplats
med omsorg. Färgerna är ....

..... precis desamma som i funkian bredvid. Det gäller
att hitta en växtkompis som passar.
Fingerborgsblomma (Digitalis purpurea)

Eftersom fingerborgsblommorna förökar sig med frö ändrar de utseende. Nya former, mönster och färger dyker hela tiden upp. Det, förutom att de är så vackra, är en av orsakerna till att de är en av mina absoluta favoriter. Här kommer några varianter från min trädgård.

Fingerborgsblomman är läcker och färgerna går i vitt, rosa och purpur. Den räknas till medicinalväxterna och dess förmåga att få hjärtat att pumpa mer kraftfullt upptäcktes av en brittisk läkare i slutet av 1700 - talet. Digitalis (Digoxin) används som medicin än i dag om dock än mer sällan. Innan medicineringen skedde under kontrollerade former blev inte alltid resultatet så bra. Växten tillhör jämte gullregn, tidlösa, tibast, liljekonvalj, idegran och ytterligare en handfull växter våra allra giftigaste. Den får dock till skillnad från flera av de andra inga bär, frukter eller frön som lockar till att stoppa i munnen, och att man skulle komma på idén att äta av den är mindre sannolikt. Blommorna har dock ett lekfullt utseende och jag odlade varken den eller några andra giftiga växter när min dotter var liten. När jag växte upp hade våra grannar ett gigantiskt gullregn och jag minns mina föräldrars oro. De lyckades verkligen få mig att förstå hur farligt det var och än idag blir jag nästan lite rädd när jag ser det egentligen fina och nästan lite exotiska trädet. Jag har dock lärt mig att njuta av dess skönhet nu eftersom en vän till mig har ett stiligt exemplar som jag övat på. Viss rädsla och respekt känner jag emellertid fortfarande men det är nog bara en bra känsla att bära med sig. Respektfull njutning känns helt rätt.

Innan fingerborgsblommorna (Digitalis purpurea)
slagit ut ser de lite sura och griniga ut.
Nästan som om de vill säga; se men inte röra. Och .....

..... att se på de nästan lite teatraliska blommorna är underbart.
Utseendet har gett blomman många namn. Förutom digitalis och fingerborgsblomma heter den också fingerborgsört, fingerhatt, biskopsmössa och madams tofflor.

Återstår nu bara att än en gång önska oss alla lite julesnö.

Snälla, snälla Bore!

Kram Anna-Karin