måndag 4 januari 2016

Naturens finurlighet fascinerar, igen

Att natur och trädgård är ett av mina största intressen är nog ganska lätt att gissa sig till. Min passion för humlor har nog ni som följt mig på bloggen också kunnat ana er till, och kanske har det också märkts vid några tillfällen att jag är barnsligt förtjust i träd.

När jag ser ett riktigt stort träd stannar tiden. Jag kan inte bara passera utan att stanna till för att titta upp genom den mäktiga kronan, känna på den skrovliga barken och fundera över hur gammalt trädet är och vilka historiska skeenden som passerat revy under dess levnad. Det är en mäktig känsla!

Det är också ganska mäktigt att veta att gamla träd faktiskt växer så det knakar och att de växer fortare ju större de blir. Man tänker gärna att tillväxthastigheten avtar med stigande ålder, men enligt en forskningsrapport i Nature har man visat att tillväxthastigheten hos de flesta trädarter (87%) istället ökar med stigande ålder och storlek. Ett träd med en stamdiameter på 100 cm har en genomsnittlig viktökning på 100 kilo per år medans viktökningen bara är ca 30 kilo hos ett träd med hälften så tjock stam. Man har undersökt 670 000 träd från sex kontinenter.

Få träd berör mig lika mycket som riktigt gamla ekar (Quercus robur).
Stammen är enorm och kronan likaså. Den här eken gissar jag
har levt i 500 - 600 år eller kanske ännu mer.
Det här är en betydligt yngre ek (Quercus roburmed en enorm
tillväxtpotential. 
Forskningsrapporten i Nature som jag nämnde ovan visar
att förhållandet mellan stammens och bladverkets volym förhåller sig så att
om stammens diameter ökar tio gånger så blir den totala bladvikten
100 gånger större. Alla dessa blad tillverkar sen näring till trädet
som kan växa snabbare och snabbare ju större det blir.
Träd kan förstås inte bli hur gamla som helst, och det är nog
en väldans tur att naturen ordnat det på så vis att träden så
småningom åldras och dör de också.  Om träden hade haft
evigt liv och bara blivit större och större så skulle de nog
ha varit lite väl stora nu :-)  Den här eken (Quercus robur)
är på sin ålders höst som för en ek innebär de
300 sista åren av sitt tusenåriga liv. 
Att stora träd växer mer och producerar mycket mer bladmassa kom vi människor på 2014. Redan innan denna upptäckt insåg vi det allvarliga i att en stor del av världens skogar avverkas eftersom trädens bladverk tar upp koldioxid och avger syre. Den nya kunskapen innebär att de stora trädens betydelse för vårt klimat har underskattats rätt rejält. Deras betydelse för att minska växthuseffektens följder, som beror på atmosfärens ökande koldioxidmängd, är mycket större än vad vi trott. 

När vi väl tagit ner världens stora träd kan vi inte ångra oss, och det lär dröja många år innan de nya vi sätter vuxit upp. Vi människor är nog inte alltid så smarta som vi tror. Naturens vishet däremot upphör aldrig att förvåna.
Nåväl, mannen som cyklat fram till den här stora boken (Fagus sylvatica)
kände nog vördnad för det stora trädet. När jag kom fram stod han och kollade
hur långt runt trädet han kunde nå, något som de flesta av oss säkert
har provat någon gång. Han ville tyvärr inte vara med på bild. 
Avslutningsvis får det bli två bilder från min trädgård där två jättar växer.
De vackra bladknopparna ovan är från min ask (Fraxinus exelsior) och ....

.... visst längtar man lite efter bladsprickningen och vårens fräscha grönska nu
när ljuset börjar komma åter och man kan känna att vi går våren till mötes.
Bladen är från min lind (Tilia cordata).

God fortsättning!
Vi är på väg mot vår!
Kram Anna-Karin

6 kommentarer:

  1. Så vackra knoppar asken har, har gått mig förbi. Lite avundsjuk att du har plats för så stora träd hos dig, vilken trädgårdslycka! :)
    Gissar att du hade blivit lika bedrövad som jag när jag i höstas cyklade förbi en trädgård där de tagit ner en stor vacker ek. Ingen trädgård i övrigt, bara gräs. Skulle inte förvåna mig om de gjorde det för att det 'blev för mycket löv'...
    Kram Kristina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, för oss här lite längre norrut så är de stora lövträden inte så vanliga och att ta ner en ek skulle för mig vara otänkbart, och jag skulle, som du skriver, blivit bedrövad. Eken har, om jag minns rätt, sin nordliga gräns en liten bit ovanför där vi bor så den är ju en raritet här. Också asken är mycket ovanlig här och den har en mycket vacker krona, en underbar siluett tack vare sitt karaktäristiska växtsätt och sina ganska kraftiga små grenar. Knopparna är superfina. Nej, asken och linden är jag mycket glad i men mina stora björkar skulle jag gärna byta ut mot de fina träd som du har.
      Kram Anna-Karin

      Radera
  2. Mycket intressant läsning! Stora träd har jag också alltid gillat och fashinerats av, vi har två gamla imponerande ekar på vår tomt och jag äskar dess knotiga fantastiska kronor :) Ha det gott/Monne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är något som fascinerar med de stora träden och vackrast av dem alla är, tycker jag, ekarna. Lyllos dig som har två gamla knotiga exemplar på tomten. Så Vackert!
      Kram Anna-Karin

      Radera
  3. Visst är stora träd både mäktiga och vackra. Att stå eller sitta under ett stort träd och spana upp på ljuset som silas eller krama stammen är härligt. Kan styrkan och växtkraften smitta? Det är iallafall något extra att vara där.
    Intressant och tankeväckande läsning.
    God fortsättning och kram.
    Kristina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, kanske är det så att de stora trädens växtkraft smittar. :-) De får en i alla fall att må väldigt gott, så de bidrar ju på så sätt med positiv energi.
      De kanske har ett stort energifält omkring sig för trädets ämnesomsättning måste ju vara gigantisk och alstra, om inte annat, värmeenergi. Man skulle ha lite fler sinnen så man kunde först mer men som tur är så kan man njuta av det som är vackert och fascinerande och det är stort.
      God fortsättning och kram till dig också! Anna-Karin

      Radera