tisdag 3 mars 2015

Gamla krukor, pelargonsticklingar och en skönhet från Mallorca

Jag älskar att vara i trädgården eftersom det är utomhus. Man får frisk luft och sol på näsan. Fåglarna kvittrar och barnen tjoar medan man själv kan ta ett rejält träningspass med spaden eller bara gå runt och småpyssla och småäta medan man njuter av smaker, dofter och skön växtlighet.

Att pyssla med växter inomhus har aldrig riktigt varit min grej. Mina inomhusväxter brukar bli lite styvmoderligt behandlade så därför har jag numera valt att inte ha så många. Tänker att ett fåtal friska och fina exemplar är bättre än många lite halvdana och dammiga stackare som står där och ser ledsna ut. Kanske är det lite av samma anledning som jag inte brukar odla så mycket i krukor. En del kryddor brukar det bli, en kruka på yttertrappan, ett par amplar ibland och en fin blomma på matbordet på altanen och, om andan faller på, något ytterligare arrangemang, kanske.

Här på altanen står kryddorna och .....
.... på yttertrappan den lilla krukan samt ....

.... den fiiiina blomman på altanbordet. Jag ser på trädgården att
bilden har ett par år på nacken men det var den enda jag hade .....
Att stoppa fingrarna i den riktiga moder jord, i trädgårdens golv, har varit min passion och kommer nog alltid att vara. Jag känner dock att det finns en liten konstnärlig ådra i mig som vill bli väckt. När jag ser alla fina krukor och krukodlingar som andra trädgårdsentusiaster komponerar så inser jag att jag missar en stor del av trädgårdslivet. Det finns så mycket vackert och kompositionerna är som konstverk, fast finare.

När jag var på Nordiska Trädgårdar förra året fick jag en present av Riksförbundet Svensk Trädgård. Alla medlemmar fick var sin pelargonstickling. Pelargonen jag fick var en alldeles underbar Rosenknoppspelargon med namnet `April Snow´. Den har inte gillat sitt vinterboende i källaren men tappert kämpat på, och i går kväll satte jag, för första gången i mitt liv, pelargonsticklingar.
Två exemplar av `April Snow´ på väg, hoppas jag.
Eftersom jag inte gjort det förut så läste jag mig fram till att pelargonsticklingarna ska sättas direkt i ordentligt genomvattnad såjord. Först när rötterna etablerat sig, och inte riskerar att brännas av för mycket näring, så ska de planteras om i pelargonjord. Vidare ska sticklingarna vara sex till sju centimeter långa och man ska ta bort alla blad utom de två till fyra som sitter i toppen. De får inte torka ut men man ska vattna försiktigt i små duttar så att jorden inte flyter omkring för då kan de  små nybildade rötterna förlora fotfästet. På dagen ska de stå i rumstemperatur (18 - 20 grader) men på natten gärna några grader svalare.

När jag ändå var igång så planterade jag om mina inomhusväxter också. En av dem, en sorts murgröna, kommer från Mallorca. Där växer den förstås utomhus. En vän till mig passade på att ta med sig några skott hem från sin semesterresa.
Murgrönan från Mallorca bara växer och växer. Jag är väldigt förtjust
i den eftersom den har ett så frodigt och friskt grönt bladverk.
För att den ska förgrena sig bör man klippa den ibland.
När solen tittar in genom fönstret syns det hur de ljusgröna
späda bladen tecknar sig mot de äldre lite mörkare.
Den är så snygg!
De avklippta skotten får snabbt nya rötter om
man ställer dem i vatten och ger dem lite ljus.
Nej Tussan, du ska inte äta på murgrönan. Den är redan klippt
och det räcker med att du åt upp blomstängeln på min orkidé.
Orkidén hade en riktigt kraftig blomstängel på
gång innan Tussan gnagde av toppen. 
Jaha, det var den blomningen det, tänkte jag. 
Vad förvånad jag blev när det senare ur den 
avätna toppen växte fram en ny men betydligt 
smalare stängel och att det blev blommor. 
Vilken livskraft!
Mina pelargonsticklingar är nog i längsta laget och inte heller är de så knubbiga som jag har sett andras vara. Jag får vänta och hoppas på att det går bra. Beträffande murgrönan så känner jag mig lugnare. Min kompis säger att den är omöjlig att ta död på och att skotten alltid tar sig. Hon har haft dem ett tag och inte ett enda av hennes exemplar har blivit fult eller angripet av någon ohyra. En önskeväxt! Murgröna får enligt jordbruksverket flyttas fritt av privatpersoner inom EU så ska du till Mallorca: glöm inte saxen!

Idag på eftermiddagen luktade det vår och solen sken.
Det börjar torka upp på gatorna och mina lågskor hittade fram ur garderoben igen.
Vilken härlig känsla!

Många kramar!
Anna-Karin

4 kommentarer:

  1. Vilken växtkraft murgrönan har. Hoppas detta "smittar" till pelargonsticklingarna så de får en god start. Jag plockade fram mina idag men de såg för ledsna ut. Tussan är en riktig skönhet, fin prydnad i fönstret.
    Soliga kramar! Kristina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det vore kul om pelargonsticklingarna tar sig. Dina kommer nog sen även om de ser lite ledsna ut nu. Hoppas det! För mig vore det nybörjartur, bara Tussan inte äter upp dem för hon verkar ha fått smak för växter. Snart kommer dock kantnepetan så då kanske hon låter bli de andra.
      Kram Anna-Karin

      Radera
  2. Men åh! Din katt ser ju ut som vår förra katt - och gissa vad han hette? Tusse...
    Jag brukar inte ha tumme med pelargoner, men i höstas ställde jag undan en i barnens lekstuga (där vi har frostvaktselement) och det är otroligt nog fortfarande är liv i den. Borde nog ge pelargonen lite ny jord inser jag, tack för att du ger mig en liten spark därbak med det.
    Kram Kristina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilket sammanträffande med katterna och samma namn fast flick- och pojkvarianterna. Tussan är så sällskaplig och är gärna med och "hjälper till" med alla mina sysslor...Själv blev jag också igångsparkad när jag var inne och läste på en blogg med fina pelargoner.
      Kram Anna-Karin

      Radera